söndag 25 februari 2018

"Lerins Lärjungar" - tack så mycket!

Lerins lärjungar, som jag följde med stort nöje, förundran och beundran fick mig att fundera över annorlundaskapet.
Utanförskapet.
Vem skapar det?

Lerins lärjungar, ett göra gott i själen program, massor av konstnärliga upplevelser och såpass vidvinkelsyn att jag kände mig som deltagare i gemenskapen med ständigt nya upptäckter i glädjen att leva ut som människa. På duk, i foto, i musik, dans och litteratur .
Så begåvade när de fick leva ut!
Faktum fick de mig att växa som människa.

Vem är egentligen funktionshindrad?

För mig är  annorlunda ett ord som beskriver att en person eller företeelse är och lever på ett annat sätt. Har andra förutsättningar, men samma  önskemål och mål i livet.
Utifrån ett funktionshinder, ett handikapp.
Nog finns det fler exempel på att hand-ikapp kan bytas ut med händ-ig.

Normalitet är ett annat begrepp. Jag gillar onormal normalitet.
Jag har diskuterat det där med mitt andra jag.
Har nämligen fått med mig att inre samtal är av godo.
Jag brukar använda mig av mitt sämre och/eller mitt bättre jag.
Redan här kan en härleda begreppet normalitet och spåna lite på annorlunda.
Att ha två jag är både praktisk och roligt, men kan lätt förväxlas med en psykisk diagnos.
Men för att få den diagnosen bör en höra röster och det gör jag inte.
Jo, förresten min inre röst.
Kommer ni ihåg det där uttrycket att vända kappan efter vinden?
Med två jag och inre röster  så ligger jag troligen bra till ...

Så här kan ett samtal gå till:
Vem är funktionshindrad?
De som har en diagnos kanske.
Diagnos ja, det är ju också ett ord.
Sjukdomsbenämning.
Effektfullt och till hjälp, men också ett laddat begrepp eftersom det kan få den olåten att samla in folket i vrår.
Och så blir de där.
NÅ, jag säger som min farmor, namnet skämmer ingen om ingen skämmer namnet.
Min mormor sa att det finns flera scener i det borgerliga liv än i en ko.
Min mamma, vad sa hon om livet?

Apropå normalitet så ter det sig lite underligt.
De/Vi normala vanliga som lever så normalt vanligt så de/vi blir less, önskar bryta oss ur och snudda vid "onormaliteten" för att få bli en åtminstone något "ovanlig vanlig" människa.


Vitt på svart
målat av Klara Ovidia - mitt andra jag :-)


Livet är en paradox,
det gäller att få syn på saken, gå förbi hindret  och finna sin funktion.
Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp
Copyright Husfrun i residenset

12 kommentarer:

  1. Kloka tankar som vanligt om varandet!
    Min farfarsfar myntade ett uttryck som har hängt med i generationer efter honom: Det finns inte fula eller dumma människor, alla är välskapta, var o en på sitt sätt. Vi tillför alla något varandra o vårt växande som människa. <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänk å ha ett sånt bra uttryck med sig i generationer, i generna nästan då ju :-)
      Tack för besöket Karin <3

      Radera
  2. Idag är det så viktigt att alla som inte följer det "normala" mönstret ska ha en diagnos. Diagnos är för mig något som betecknar en sjukdom, och de här människorna är inte sjuka utan tänker och handlar på ett annat vis än de flesta. Det kanske är så att "de flesta" skulle få en diagnos i stället?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Diagnoser har sitt pris. Visst kan en vända på det och undra :-)
      Tack för besöket Gunnel kram!

      Radera
  3. Inte är det en sjukdom att man har "dubbla åsikter" och diskuterar med sig själv, sådant kallar jag för reflektion! :-)

    Jag gillade också Lerins program och förundrades över hans skicklighet att möta människor - ännu en gång! Han är en väldigt ödmjuk och intressant person, som har en förmåga att skapa trygghet hos sina medmänniskor! Att få folk att se sina egna styrkor! Fler sådana människor behövs!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, visst är det reflektioner :-)
      LL är inte tillgjort då går det bra att möta människor som han gör - han är sig själv.
      Tack för besöket Mia :-)

      Radera
  4. Jag hoppas och tror att vi alla är unika. Sedan kan man inte förneka att det finns svårigheter som inte alltid gör det så lätt för alla. Men ibland kan det gå inflation i diagnoser och speciellt i Sverige. På något sätt vill man snabbt få ett kvitto på varför vissa saker är som det är. Inom skolans värld handlar det om dyslexi eller andra läs-och skrivsvårigheter. Egentligen så funderar jag på om det känns mer "rumsrent" än att ha en låg begåvning. Det ena utesluter förvisso inte det andra men på något vis behöver man ibland inte vara så kategorisk. Tyvärr ställer dock det nuvarande betygssystemet till det. Förr kunde en elev ha en etta i ett ämne och kompensera med andra betyg men numera ställer ett F till det rejält. Kanske ska inte alla bli läkare utan vi måste se mer till personligheten för alla är vi bra på något. Dessutom tänker vi inte alla på samma sätt och hur lätt är det att avgöra vad som ska vara normgivande där...

    God måndag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är vi alla unika :-) Intressanta tankar du delar med dig av, de ger mig vidare reflektioner i "ämnet"....
      Tack för det znogge god tisdag med kram!

      Radera
  5. Jag såg dessa program med stor glädje och så fint med ett program som inte bara "görs för att var ett program". Så mycket ödmjukhet fanns med i programmet och LL personlighet fick så många i gruppen här att växa utifrån sina förutsättningar. Jag delar till fullo dina tankar och funderingar. Och vad är normalitet? SEdan har jag grunnat över dessa diagnoser. Olikheter har alltid funnits och förr fanns det olika klasser i skolan där några gick i hjälpklass som hade svårt för mycket i skolan.Andra med lässvrågheter gick i läsklasser och de oroliga gick ibland i OBS- klasser. Här gavs riktade stöd och jag har jobbat i och med elever i dessa klasser. några direkta diagnoser var det nog sällan tal om. Bara att det fanns olikheter. Idag ska så mycket likriktas och mycket ska också ske så snabbt. Intrycken blir många att ta in . Snabbt ska de också tas in och användas.
    Din målning "Vitt på svart" fastnade jag för. Jag gör ju ofta det när jag ser dina målningar.
    Stor kram och många tankar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Olikheter, ja däri ligger det. Ockkså dina delade tankar ger mig ytterligare reflektioner, så bra och lärorikt det blir!
      Vitt på svart har en undertitel kom jag på - Oskrivet blad ... det värmer i hjärtat att du tar in tavlorna!
      Tack för besöket söstra och stor kram!

      Radera
  6. Låter som ett intressant program, ska kolla om jag hittar det på svtplay.
    Visst är det intressant att fundera på normalitet. Kanske är det så att vi alla är normalspeciella... Men vad innebär det att vara normal? Vi behöver de där facken att sortera in i samtidigt som de får oss att uppleva att vi inte passar in...märkligt, men det är väl så vi människor är och kanske är det precis det som gör oss intressanta; Att vi är komplicerade.

    Önskar dig en fin tisdag!
    Kram Christina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mycket intressant program finns på play,jag tror bestämt attdu konstnären Christina kommer gilla det :-)
      Visst är det komplexa komplicerade en drivande kraft!
      Bästa tisdagen till dig och tack för besöket!
      Kram

      Radera

Skrivpaus

Dags igen för skrivpaus Ha en fin höst