fredag 18 november 2016

Parterapeuten - Nytt par 4


Det är med spänning som jag som jag går ut i foajén för att hämta Maria och Anton. Anton har hört av sig, de vill inte träffa mig i sitt hem denna gång.
På min fråga om de vill fortsätta träffas  är de överens.
Rummet vi sitter i är ett typisk samtalsrum, ett paket med näsdukar, vatten i en flaska och glas i höjden. Neutralt rum, möjligen spårar jag en värme i gardinernas svagt gula och röda ränder. Solen lyser dock så vi får skugga in oss.
Maria inleder direkt;
-Jag har flyttat till en väninna sedan förra mötet. Jag behöver komma hemifrån för att få tänka klart.
-Träffar du din längtan? frågar jag, samtidigt  noterar jag spändheten i Antons gestalt från ögonvrån.
- Jag har träffat honom en gång, men vi ska pausa ett tag.
- Så det är alltså inte över?
- Nej, svarar Maria.
- Vad tänker du om detta Anton?
Anton tänker en stund och rycker på axlarna.
- Känner ni någon ilska i detta?
Jag tittar på Maria.
- Jag är jätteförbannat på Anton ... hon tvekar, det bli ingen fortsättning.
- Men, va fan, utbrister Anton
- Det var du som började, säger Maria.
- Så du menar  att det är mitt fel att du ...
Maria svarar inte.
- Hur är det med din ilska då Anton?
- Jag är arg på mig själv att jag lät längtans längtan längta mig åt fel håll! Han slår uppgivet ut med armarna och hans blick är riktad med ansiktet öppet mot Maria.
- Vad tycker du om att Maria inte bor hemma nu?
- Jag tycker det är bra, men jag saknar henne mycket.
- Vad tycker din väninna om detta Maria?
- Hon tycker inte så mycket, hon lyssnar mest.

Min uppdragsgivare har meddelat att de kommer utöka i det allmännas tjänst;
Vi blir två terapeuter.
Hoppla hoppla - det blir en man som jag ska verka tillsammans med!
Milda och starka makter bistå verksamheten!
Forts. följer

22 kommentarer:

  1. Det här paret behöver sannerligen en terapeut till.... :)

    Kram ♥

    SvaraRadera
  2. Svårt med relationer för en del. Jag har aldrig behövt vända mig till någon terapeut, än så länge och hoppas att jag slipper i fortsättningen också.
    Du är duktig på att skriva och berätta fängslande.
    Varm kram till dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket wiolettan för de orden och för att du läser det jag skriver!
      Varm kram till dig!

      Radera
  3. Om en börjar så följer den samma efter på samma vis... Jag undrar om alla sår kan läka...

    Kram och ha en fin fredag!

    SvaraRadera
  4. Det verkar finnas mycket ilska här, men kanske ändå ett litet hopp om att hitta tillbaka. Kram och ha en trevlig helg

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ilskan sjuder ... hoppet finns!
      Kram

      Radera
  5. Intressant.
    Har nu läst alla 4, nyfiken blir jag............
    Ja "längtan" kan ställa till det.
    Ha det fint KRAM Primrose ,-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så roligt att du läser detta också!
      Kram

      Radera
  6. Nu håller du oss allt på halster Tove. Å´ det är väl en mening med det. :)
    Kram och önskan om en riktigt härlig helg!
    Mia

    SvaraRadera
    Svar
    1. :-) finns en mening med allt.
      Kram

      Radera
  7. Jag antar att personerna gör lite som de själva vill när du skriver Tove. Du vet kanske inte själv vad som händer nästa gång du träffar dem, nu med en man med. De är ju villrådiga de två, vill ha varandra och ändå längtar de bort, går förbi varandra, är nära varandra.
    Bara inte terapeuterna börjar gråta, det kan gå så också. Ser framemot nästa gång, mycket!
    Ha det!-<3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, jag vet inte vad som sker innan jag börjar skriva - jag låter de bestämma vid varje avsnitt :-) Det finns alltså ingen skiss på hur processen ska gå. Det är ju så roligt att skriva så där på fri hand :-)
      <3

      Radera
    2. Jag har själv märkt att man inte kan styra dem man skriver om, plötsligt tar de egna vändningar och man får följa med, om man vill eller inte. Jag har en person som sitter vid ett köksbord sedan många år tillbaka och jag kommer inte längre med hennes del i mitt skrivande. Nu börjar jag förstå att jag måste följa henne. Hon följer i alla fall inte mig. :) Spännande.

      Radera
    3. Det är så det är, det enda jag har klart är oftast rubriken, här att vara terapeut och det där med längtans längtan. Följ kvinnan vid köksbordet du :-)
      Mycket spännande!

      Radera
  8. Ja, jag tänker vidare om detta.
    Vari ligger längtan och vad består den av. Att längta vidare eller tillbaka?
    Och två terapeuter är en klar fördel.
    Spännande med fortsättningen.
    Stor kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänker också mycket på längtan och nu får vi se vad de två kommer fram till.
      Stor kram

      Radera
  9. Spännande det där med hur längtan kan förvilla - den kan locka åt fel håll - eller helt rätt...
    Många tankar rör sig i mitt huvud och det blir spännande att se hur det slutar.

    SvaraRadera
  10. Längtan ställer till det!
    Kram

    SvaraRadera
  11. Ni båda terapeuter kommer att ro de båda i varandras famnar igen! Ibland är det bästa att lämna, men här finns en längtan hos dem båda att hitta hem igen, bakom ilskan. Har jag rätt eller fel, måntro?

    SvaraRadera

En kommentar är alltid fint å få - tack för besöket :-)

Gems weekly photochallenge - Plagg

Plagg - att ta på sig eller av sig. Skyla kroppen, skydda kroppen, framhäva kroppen. Till vardag och fest av nödvändighet eller rent n...