onsdag 23 november 2016

Blogg & blandat

Morgonens bloggrunda har denna dag som alla dagar gett så sinnen i skinnet fått sitt och oftast levereras det en underhållsdos för hela dagen.
Alla skrivare drabbas då och då av vad ska jag skriva, för mig mera sällan kan jag säga. Skriv som du tänker, säger jag till mig själv. Jag säger ofta till mig själv, frågor och egna svar hör också till mitt liv. Ropar hej hej då jag kommer hem. Tankegångar ges en stämma, den går upp och den går ner.
Ibland tycker jag att någon fnissar till - förmodligen är det jag själv. När jag läser bloggar så bjuds jag ofta på ett skratt - många skriver så humorisistisk (inte stavfel) och underfundigt så jag helt kommer av texten en stund. Så även bildligt talat.
Ibland är jag  gravallvarlig också.
Blogg är fin uppfinning. Där kan en skriva in något om allt som faller en in. Och det gör vi ju också. Många är de skrivträngdas skara med motiven och innehållet från hjärtats lustar och intilliggande förväntningar och farhågor.
Nu har jag hittills skrivit vad tanken gav i stunden.
Nu ska jag övergå till något jag tänkt på länge:
I somras reste jag mer än jag brukar. Tanken har hela tiden varit att skriva om denna res-liga sommar.
Jag spar nämligen på upplevelser och tankar kring när jag är borta. Min tillvaro räknar jag in i hemma eller borta, det är så jag reser längre bort.
Bilder hamnar än här och än där och stickorden skrivs ner - men vad menade jag egentligen? Ibland missar jag att ta bilder också för jag är så i tagen med att uppleva.
Som min resa till Spanien.Golfresan.
Som min resa till Oslo, Lillehammer, Skeikampen, Setskog, Arvika
Mitt uppe i allt så börjar jag skissa upp lite hur det kan se ut ...
Jag är inge bra på att skissa och genomföra - jag älskar skrivet i stunden.
Så är det med mina målningar också - att efter målningen få ihop en förteckning, fota och ordna till har jag hållit på med sedan i maj d.å  - jag ska ju ställa ut under 2017!!
Det är utan tvekan kontrollbehovet som gör sig påmind.
På fri hand är min bästa hand.
I mitt yrke var hela processen från uppdragets art, idé, till genomförande och utvärdering självklar.
Mitt rollmönster var pådrivare, fullföljare samt opponent och iakttagare, jag var på bra på att organisera fick jag höra. Om idén var min eller någon annans det spelade ingen roll. Det är spikraka vägen till utmattningssyndrom och har en därtill en del kringelkrokar i sitt liv så jaa ..
Jag konstaterar att mina fria tankar strax tog över igen ...
men jag tror att jag ska utmana mig själv lite och skriva ner min bortavaro.
Jag har ju all tid i världen - än så länge.
Det känns riktigt bra nu - på frihand planera in ..
Frihandsvink ⇇⇈⇉⇊

Jag antog utmaningen att umgås med hästar då jag gick med i en KBT behandling i grupp -
den bästa av alla behandlingar under min sjuka tid. Jag var så mätt på indivterapi och hade fått med mig tillräckligt i att känna mig själv, vilken är grunden för att ta sig vidare.
 Denna bilden är från ett besök med min brukare hos hennes häst 2011.

18 kommentarer:

  1. Så väl jag känner igen mig i det du skriver Tove. Jag är ocskå egentligen en spontansskrivare, som skriver i stunden allra bäst, och mest ur mig själv. Ett dilemma kan det verkligen vara, när man reser bort och har mycket att berätta. När man kommer hem så händer så mycket då också så allt det som inte skrevs när man var borta, är liksom borta. Och kanske det är så det ska vara. Jag har försökt att få ordning på det där men inte blir det som jag vill, i alla fall. Nu har jag börjat plocka i bilderna då jag var borta....det går ju att kombinera dem med nutid till en viss del har jag märkt.
    Att umgås med hästar har jag förstått är något av det bästa för själen, något som jag får ta igen i nästa liv, tror jag. :)
    Ha en fin dag, här är grått men skönt likväl! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. :-) härligt att du också vindlar på detta!
      det blir säkert en del nutid till mitt också! Nutiden som var då med eftertanke :-)
      Du har dina djur på gården som du umgås med tills hästlivet kommer :-) och så det att måla <3

      Radera
  2. Det sägs om en del att de har talets gåva. Det kanske du också har, men du har definitivt skrivandets gåva. Dina tankegångar känner jag igen mig lite i. Ibland måste tankar och fantasi få promenera fritt i hjärnan innan det till sist blir något att plita ner på datorn. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Talets gåva har jag med, men det har blivit tystare tror jag :-) igenkännande tankegångar mer eller mindre ... vi är ju bloggare ;.)!
      Kram

      Radera

  3. En blogg är en blogg, den behöver varken vara proffsig eller full av fakta. Alla har rätten till en blogg, tänk så häftigt bara det är? :D) En blogg för mig är att möta en massa numera oftast samma personer, "ställa sig och småprata lite". Få skratta, gråta eller bara besöka och ta del av det som just det inlägget bjuder på......

    Kram på dig Tove ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Din kommentar läste jag två gånger - och mitt eget inlägg läste jag om igen med tanke på det där med proffsig eller faktarik blogg. Nej nej, såklart inte. En blogg är var och ens och småpratet är guld värd! Det bästa med kommentarer är att var och en tar till sig och ger tolkningar av vad de läseroch tycker och tänker om inlägget.
      En gång skrev du till mig om jag minns rätt; Att det jag skrev då gav: Något i stil med ett liv i livet!
      Den kommentaren gömde jag i mitt blogghjärta och jag gör det med denna också! Du är en fena på små korta inlägg som ger eftertanke i småpratets viktiga anda!
      Stor kram!


      Radera
  4. Jag tycker att bloggandet ska vara helt prestigelöst. Skriv vad du vill för inte finns det väl något rätt eller fel. Sedan ligger det i betraktarens ögon vad man uppskattar att läsa! För min del skiftar det.

    Kram och ha en omväxlande dag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så absolut prestigelöst! Betraktarens ögon uppskattar eller inte och det är det fina med bloggskrivet tycker jag :-)jag är också skiftande och det är nog lite det jag menar med på frihand kom jag på när jag läste din kommentar! Tack så mycket! Kommentarer har en tendens att fullfölja eller till och med fullända ett inlägg :-)
      Kram!

      Radera
  5. Jag har läst och tänker spontant att det är ju det här som är blogglivet. Vi skriver det vi har lust med, var och en berättar om sitt liv och sina tankar på det sätt den vill. Ingen betygsättning. Ibland får man tips och idéer för egna inlägg osv. Jag instämmer i den som skrev att du är en fena på att skriva.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, visst är det blogglivet :-)Lusten leder och utbytet med andra hör till också!
      Tack så mycket!

      Radera
  6. Bloggarna ger så mycket och tar dessutom - min tid. En dyrbar tid som jag gärna lägger på alla trevliga bloggare och bloggar! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi är många i blogglandia som uppskattar det - annars vore vi ju inte här :-)
      Kram

      Radera
    2. Bloggen finns med på olika sätt; här och nu, hemma och borta och skrivandet i bloggen, läsandet av andras bloggar ger så mycket och på många olika sätt.
      Skriva är ett sätt att tänka, sätta ord på tankar- dela tankar, ompröva dem, låta dem vara precis som de är.
      Tänker att det finns inget rätt eller fel men det finns alltid möten av olika slag.
      Jag gläds alltid åt att läsa det du skriver och det tar mig vidare.
      Stor kram!

      Radera
    3. Visst är det betydelsefulla möten i blogglandia! Jag minns när jag fann bloggar och själv började skriva .. och på den vägen är du ju, och så pausar jag ibland :-)
      Tack så mycket!
      Stor kram

      Radera
  7. Tove. Idag hade jag tänkt att jag skulle vandra runt och kommentera ordentligt hos mina bloggvänner. Men livet kommer emellan. Nyheten om Karins död. Jag kände henne och nu orkar jag inte det jag hade tänkt.
    Men det jag kan säga är att du är en kreativ och varm bloggvän som sprider glädje.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Livet kommer emellan, det är så ofattbart då det sker och en stannar upp i sin tänkta gärning.
      Tack för att du tog dig tid och läste och tack för värmande ord!
      Stor kram!

      Radera
  8. Gillar det jag läser och nickar mig igenom inlägget! Läser ditt inlägg tre gånger och tänker en massa bra (?) - men den tidiga timmen (?) hindrar mig från att sätta ord på dem! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så fint Eva, du satte orden ändå tycker jag och så blev det ett möte :-)

      Radera

En kommentar är alltid fint å få - tack för besöket :-)

Veckans rubrik - Full stopp

Full stopp - minns så väl min norska körlärare i Oslo då jag innan flytt till Sverige för så många år sedan övningskörde för mitt körkor. ...