söndag 13 mars 2016

Berättelse - Människorna i 49:an del 2

Här kan du läsa första delen  om människorna i 49:an.

Middag på markplan.
Stina Kär, som bor på markplan, mötte jag i portgången på väg in och hon ut med sin rollator.
Hon är sällsynt att se.
Jag håller upp dörren för henne och frågar:
-  Hur det står till?
-Tack som frågar, svarar hon, det är riktigt bra. Ansiktet lyser upp och jag slås av hennes pigga grågröna ögon.
- Hur mår du själv, Svea Brun?
- Bara bra, svarar jag.
- Trevligt, säger Stina  Kär. Jag ska ut och handla, har bjudit en god vän på middag idag. Du kanske vill göra oss sällskap?
Jag finner mig inte alls direkt, så överraskad blir jag.
- Jaaa tack, men jag vill inte ställa till besvär...
- Om det vore besvärligt skulle jag inte bjuda dig, svarar hon rappt.Välkommen klockan 17!
Jag blir stående och titta efter henne.
Middag hos Stina Kär?

Precis klockan 17 står jag utanför dörren.
- Välkommen Svea, så trevligt du kunde komma, hälsar hon glatt.
Klädd i klänning i glada färger, det grå håret är uppsatt i nacken. Hon bär ögonsmink och läpparna är klarröda!
- Kom in kom in!

Stina stökar på i köket och sköna dofter sprider sig.
Det ringer på dörren. Stina öppnar.
In i rummet kommer den illa hörande och närsynte lilla Kurtsson, mannen som bor mitt emot Stina.
- Så trevligt, utbrister han, att få träffa dig Svea Brun!
Kostymen sitter väl på hans korta gestalt. Mäster Skräddare har gjort sitt bästa?

- Varsågoda, ropar Stina!
Kurtsson går vant in i köket, när han passerar Stina tar han hennes hand och säger:
- Du är mig så kär Kär och kysser hennes hand.
Kär lyser! Den lilla Kurtsson är graciös i sin färd fram till sin plats.

Där sitter jag, Svea Brun i sällskap med dessa två trevliga och avnjuter en god middag.
När jag senare på småtimmarna långsamt tar mig upp på plan tre där jag själv bor är jag fortfarande häpen över dessa två.
Undrens tid är inte förbi ...
Kär är lång och Kurtsson kort - så omaka till storleken att döma - men att de var på samma våglängd råder det ingen tvekan om. Den antagna oskulden och fruntimmerskarlen!

Telefonen väcker mig någon timme senare:
Det är Yng uppe i ettalyan på vindsvåningen högst upp, studenten som studerar evigheten på universitetet:
- Kan du ta en körning Svea?
- Nej, det kan jag inte, jag är inte helt nykter.

Copyright Tove Olberg

32 kommentarer:

  1. Vad härligt att få läsa en liten berättelse såhär på morgonkvisten.

    Må så gott å söndagsGLADkram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för det!
      Glad kvällskram!

      Radera
  2. Vad bra du skriver Tove! Man ser liksom allt framför sig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var härligt att läsa!
      Glad kvällskram!

      Radera
  3. Jag fastnade direkt för det när Svea säger efter inbjudan att hon inte ville ställa till besvär. Svaret är bara så bra: Då hade jag inte bjudit dig! Det är kul och träffa människor man inte riktigt känner och verkligen sitta ner och prata. Oftast blir man väldigt förvånad och en hel del fördomar får sig rejäla örfilar. Hoppas det blir en fortsättning. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gunnel, den tog jag från verkligheten så att säga :-) Visst får vi örfilar då och då..
      Fortsättning blir det nog ...
      Kram!

      Radera
  4. Så roligt att läsa fortsättningen av din berättelse!
    Väldigt bra beskrivande
    så upplivande
    Kanske det kommer mera
    om dessa personer flera?

    SöndagsSkyltKram ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kommer nog mera - men jag vet inte när :-)
      Tack!
      Stor kram!

      Radera
  5. Vad roligt att blir bjuden på en middag så där spontant ! Härliga grannar !
    Vad du inte helt nykter, hihi...? Blev så full i skratt, hahaha...! Brukar du köra studenten ?

    Vi har en granne som ofta vill att jag skulle köra henne hit och dit, (hon har ingen bil) men nu vägrar jag, orkar inte vara hennes privat chaufför, ändå har jag varit nykter.

    Ha en fin och härlig dag ! Kramar min bloggvän !

    SvaraRadera
    Svar
    1. Amanda, det är inte jag, det handlar om utan Svea Brun - jag skriver berättelserna i jagform ... och Svea hoppar in och kör taxi då och då ...
      Stor kram!

      Radera
  6. Underbar berättelse och jag fascineras av "livet" i den här trappuppgången. Där händer litet av varje... pricken över i:et blir svaret till unga studenten...

    Fortsättning följer, hoppas jag. Underbart inlägg som ger mersmak.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Här är det livat här är det glatt här är det blommor i morsans hatt ... :-)
      Fortsättning kommer då berättaren åter drabbas av berättarlusten ..
      :-) Tack Mia!

      Radera

  7. hi hi... rolig berättelse...
    Å - Svea hon gör bäst i att sova vidare. :D))

    Kram ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klok Svea - hon kör ju taxi då och då och kan inte äventyra det :-)
      kramis

      Radera
  8. Omaka par kan säkert trivas bra ihop. Då har an alltid något att prata om. Eller tjata.
    Trevlig kväll!

    SvaraRadera
  9. He, he, den berättelsen var härlig och mycket bra skriven!
    Det yttre är inte alltid avgörande för att kemi skall uppstå..
    God fortsättning på söndagen!
    Kramen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för det!
      Kemin är en spännande ingrediens :-)
      kramen

      Radera
  10. Tove! Tack för dena berättelse, del 2. Jag ler över det rappa svaret; "Om det hade varit besvärligt skulle jag inte bjuda in dig". Jag ser plötsligt min norska mamma framför mig och orden hade kunnat vara hennes. Hon var slagfärdig inpå dödsbädden.
    Och vad som styr kemin mellan två människor , de det vet man aldrig.
    Stor kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kemi och rappa svar, tänk vad det blev av denna berättelsen, och du får minnen av mamma!
      Tack!
      Stor kram!

      Radera
  11. En trevlig liten berättelse.
    Stor kram från Marie

    SvaraRadera
  12. Tack Tove för del två. Jag njuter av dina små berättelser om människorna i 49-an. Så där är livet, så där är människorna och mitt i allt så finns det kärlek också.
    Kram på dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kärlekens vägar glider in i mina berättelser efter hand som linjerna blir fler :-)
      Tack!
      Kram!

      Radera
  13. Åh, så härligt! Bra att du tackade ja för något besvär det var det inte :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. :-)
      Svea tackade ja och inget besvär allls blev det.

      Radera
  14. Jag läser men jag kommenterar när vi ses!

    SvaraRadera
  15. Så härligt att återigen få läsa om människorna på 49an. Du skriver med schvung och bjuder in läsaren. Jag tackar för besöket och ser fram emot att framgent få höra mer om hur det går med kärleken och körningar.
    Berättarkram

    SvaraRadera
  16. Tack! Det kommer mera :-)
    Glad åt återkoppling är jag, det sporrar ju ...
    Återkopplingskram!

    SvaraRadera
  17. Älskar dina små berättelser om människorna där i 49:an :)
    Bästa Tove - du skriver så härligt berättande!
    Kram ♥

    SvaraRadera
  18. tack Anki! Härligt att du också läser; blir glad av det!
    Stor kram

    SvaraRadera

Vad ska tavlan heta?

Första när jag målade så förekom inga titlar. Jag tyckte det var onödigt. Så gick jag mer och mer på utställningar och fick till mig at...