tisdag 9 februari 2016

Fiktiv middag med två gäster - till minnet av Kristin och Bodil

Så här var det inte tänkt från början då jag satte rubriken,
men precis som livet är det ju föränderligt med rubrikers innehåll också.

Bodil Malmsten tillsammans med min bästa vän i Oslo, Kristin får bli mina gäster.
Jag har dukat bordet med de vanliga tallrikarna med färg. Orange. Blå glas för minnet! Minnen är nästan alltid blåa. Blue blue feeling ....
Ton i ton med era färger; nära vän Kristin och längre bort okänd 'vän' Bodil.
En glöd som ni hade var och en i era liv. Två så olika, två i mängden och ändå inte.

Du gick tyst i dörrarna Kristin, knappt märkbart satte du spår efter dig.
Jag saknar dig så mycket. Du finns där som förr, men ändå inte. Min inkorg blev synnerligen tom.
Såg några fåglar här om dagen och tänkte på dina ord i mailen:
"Jeg sitter her og koser  meg med småfuglene jeg".
Orken och lusten tröt, du tog egentligen ett tyst och långsamt farväl av livet.
Ett litet drygt år skiljer er bortgång åt ...

Bodil Malmsten, du fanns där med dina ord i poesi som något jag tänkt greppa tag i när du levde; ditt skrivande, men jag kom aldrig dit.
Du satte spår efter dig; en kort sammanfattning om dig på SVT.se  gjorde mig påmind och så kom du nära. Bättre sent än aldrig och jag ser fram emot upptäckterna.
Pratet kring bordet får löpa fritt, om fåglar, om poesi och kanske om det som blev gemensamt för er två, sjukdomen.

Ni hade några färger gemensamt, ni hade en rödlätt underbar ton i er.
Du kanske undrar vad jag serverade på de orangea tallrikarna?
Såklart: Röding med grönt.
I de blå glasen?
Vatten!
Tack du/ni som kom och gick!
Bild av Kristin har jag såklart, men hon ville inte ut i media då hon levde, för mig gäller det än.
Bodil finns ju offentligt så den bilden har ni.
För mitt inre ser jag dessa två i bild, de påminner om något gemensamt för mig.
                                                 *****************
Besöker fortfarande sparsamt hos er bloggvänner, men jag kommer :-)

Copyright Tove Olberg

33 kommentarer:

  1. En middag i sorgens och saknadens tecken. Så många vänner vi har både nära och sådana som påverkat oss på annat vis. När de inte finns kvar är det ändå en tröst och veta att man kan bjuda dem på en fiktiv middag. Tack för tipset Tove. Mina två gäster hade blivit min mor och min farmor. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag läser gärna om din mor och farmor Gunnel!
      Kram

      Radera
  2. Fin tolkning av ett inspirerande tema!
    Du kanske kan be Bodil läsa lite ur sin diktsamling om sorg, "Det här är hjärtat"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Absolut ska Bodil få läsa Karin!

      Radera
  3. En finstämd middag, verkligen!
    Vi borde nog äta middag oftare med dem som var en gång, minnas, skratta och gråta.

    tack Tove!

    SvaraRadera
  4. Tror det blir en väldigt fin middag med dessa två gäster.
    Härligt att minnas tillsammans :)
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Minnen värmer och nya kommer till!
      :-) kram

      Radera
  5. Vem har inte känt den sorgsna förtrollningen, när en kär vän går bort, men
    tiden har sin läkande hand över såren och
    livets musik skulle klinga falskt om minnenas ackord tystades.

    Färgerna är personliga, och vissa färger är bättre på vissa personer än andra, färg är liv !

    Allt gott till dig vännen, kramar !

    SvaraRadera
  6. Jag förstår att du som jag också ser allt i färger.
    Ingen stress att besöka andra. Livet går i cykler, allt har sin gång.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Livet går i cykler; och i färger!

      Radera
  7. Röding till Bodil, det blir nog bra det.

    SvaraRadera
  8. Så jättefint du skrivit här om dina vänner! Visst är det härligt att man bär med sig vänner och släktingar genom alla minne, minnen via böcker inte minst.
    En fin middag med röding så passande (ler)
    Varma kramar

    SvaraRadera
  9. Underbart fint inlägg!
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
  10. Så vackert, varmt, vemodigt och fullt av kärlek och färg! Liv går bortom död.
    Varma kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Liv går bortom död ...
      Varm kram!

      Radera
  11. Så fint - och röding.
    Ett inlägg med sving.

    Nattakram ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack min sköna böna
      Kvällskram!

      Radera
  12. Tack Tove! Du sätter sp fina ord på de känslor som du har och som jag så väl känner igen mig i.
    En middag i skanadens och vänskapens tecken. En gammal och kär vänskap och en ny och mötet finns där mellan er. Jag blundar och ser det vackart dukade bordet och hör era samtal.
    Och jag vet att livet och allt det för med sig är skört.
    Stor kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Faktum var du där, för jag tänkte just på dig då jag skrev ...
      Stor kram för Liv!

      Radera
  13. Bodil Malmsten skrev i en av sina böcker: "Nu fyller jag sextio år - men det faller ju på sin egen orimlighet". Nog är det också orimligt att hon inte lever längre!

    SvaraRadera
  14. Så vackert och finstämt du skriver om dem som gått bort men finns hos oss i våra tankar. Mejl som inte kommer mer, det är påtagligt och tomt. Bodil saknar vi, många av oss, dottern twittrade med henne, men… vi minns dem och läser Bodils böcker.
    Varm kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!Vi minns och läser Bodil och ser henne framför oss! Spännande att din dotter var på twitternivå med henne. Hon har ju en blogg som jag läst lite i ... Bodil alltså
      Varm kram

      Radera
  15. Att vandra i minnenas allé och sitta ner vid ditt vackert dukade bord med röding ger mig rysningar av välbehag. Kan nästan se er framför mig. Så fint du beskriver vänskap och saknad. Önskar dig en fin torsdag vännen. Kram

    SvaraRadera
  16. tack Gunilla, minnenas allé så fint sagt!
    Kram min vän!

    SvaraRadera
  17. Så vackert och lätt du skriver om ett ämne som berör oss alla. Jag sitter här med tårar i ögonen.
    Kram!

    SvaraRadera
  18. Så vackert och lätt du skriver om ett ämne som berör oss alla. Jag sitter här med tårar i ögonen.
    Kram!

    SvaraRadera

En kommentar är alltid fint å få - tack för besöket :-)

Veckans rubrik - Full stopp

Full stopp - minns så väl min norska körlärare i Oslo då jag innan flytt till Sverige för så många år sedan övningskörde för mitt körkor. ...