torsdag 3 december 2015

Dagar att minnas

Några dagar här tillbringar jag nu nära sjukdom som raskt  eller mycket långsamt kan förändra livet till en övergång. Med fördröjning i det dagliga, en utökat verksamhet av att ta inn, förstå, acceptera och ha med sig i sitt liv. Det som är kvar.
Att orka, vilja och kunna leva tills det är färdigt. Att stunder av tillförsikt och djup glädje med stort allvar och mycket insiktsfull humor i vänskapet gör oss till det vi är tillsammans.
Som att läkaren säger till den ena av mina vänner som på nytt får påbörja en strålbehandlinding:
Du är ju en sån levande människa! Min vän är kvinnan på 82 år som levd länge med sin cancer.
Mina andra vän är mannen nyss fyllda 96 år och är nysjuk i sin canser. De hör i hop de där två.
 Ålderskärlek. Åldersliv. Sjukdomsliv. ...
Vänskapsliv då det tryter på, och sammanhållning med samtal i rak, öppen och naken ton.
Tystnad och vila varvas i väntan på.

Här är de en vacker sommardag på min terrass förra året i kyssens virvlar ..


Copyright Tove Olberg

22 kommentarer:


  1. Här läser jag ♥ KÄRLEK ♥ in i det sista.....

    Kramen ♥

    SvaraRadera
  2. Det är så betydelsefullt att ha någon nära som man kan ty sig till när det blir för många frågor och funderingar som är svårt att själv reda ut. Man behöver inte alltid kunna ge svaren...det räcker att man lyssnar och är lyhörd. Jag tror du är precis en sån människa. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så är det, att ha någon ved sin sida! Det är en förmån att få vara den människan!
      Tack Gunnel!
      Kram

      Radera
  3. Jag känner din värme och kärlek inför livet. Du har så många ord att bygga med och filulera på och med, det är en rikedom. Vända och vrida och fundilera.
    Jag stod vid min mans sida, in i det sista. Nu står jag själv.
    Men vi finns, vi vänner.
    Kram ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack for de orden och fundileringar!
      Vänner finns!
      Kram

      Radera
  4. Så skört, så levande, så värt att vårda och vara närvarande.
    Nukram

    SvaraRadera
  5. Oftast känns det som ett hedersuppdrag att få följa med ett stycke på någons sista vandring. Man får fälla ut känselspröten och försöka uppfatta vad man kan vara bra för, kanske bara finnas i bakgrunden och lyssna. Tror att du kan det, Tove!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ett hedersuppdrag så absolut, en förmån att få!
      Tack!

      Radera
  6. Fint att vi har varandra i glädje och sorg! I bland är det dock svårt att förstå att en del måste lida svårt?! Sköt om dig fina bloggvän! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lidandet som finns och att i det läget stödja är en bit att balansera på. Men livet själv sköter sitt på ett vis i såna lägen också.
      Sköter om mig!
      Kram

      Radera
  7. Så fin bild!
    Det kan vara mycket svårt att stå vid sidan, så styrkekramar till er alla tre!
    KRAM och ha det fint Primrose

    SvaraRadera
  8. Omtanke, kärlek, glädje, värme och vänskap; så viktiga ingredienser i ett liv.
    Bilden, jag blir så glad av att se den. Lycka!
    Och det vill till att se, uppleva den, hitta den och våga ta tag i den och försöka hålla den kvar.
    Stort tack och stor kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så sant Ditte, det att våga ta tag i den! Se och inse!
      Tack och stor kram!

      Radera
  9. 'Att orka, vilja och kunna leva tills det är färdigt.' De orden drabbade mig. Jag har upplevt det hos andra och önskar jag själv kan göra det. Vackert skrivet inlägg! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det tror jag du kan Marja, så mycket som du byggd upp under ditt liv av styrkor - svaga punkter är också styrka.
      Tack!
      Kram!

      Radera
  10. Jag blir så rörd att jag vill gråta ... Så fint skrivet, Tove ...
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lollo! Gråt du en skvätt ;)
      Kram

      Radera
  11. Så fin bild o text Tove. Vilken lycka och vilken glädje att ha denna fina kärlek till livets slut. Denna värdefulla vänskap som ni har skulle nog många önskar att de hade. Gott att du finns där för dem. Kram/elaine

    SvaraRadera

En kommentar är alltid fint å få - tack för besöket :-)

Veckans rubrik - Full stopp

Full stopp - minns så väl min norska körlärare i Oslo då jag innan flytt till Sverige för så många år sedan övningskörde för mitt körkor. ...