söndag 2 augusti 2015

Söndagspredikan 2


Min "första predikan i allmänhetens tjänst" kan du läsa här


Skokloster. Bilden från Wikipedia,

Kyrkorummet väntar oss.
Jisses, går det så fort att vänja sig, jag känner igen mig i präst-skruds-dräkten och jag känner mig bekväm med min uppgift.
Min mormor Evelyn skulle ha viftat med sitt pekfinger om hon läst detta. Hon varnade en gång för min fantasi.
Min farmor Selma skulle förnöjt knäppa sina händer och ett litet leende bli synligt som  bekräftelse på att fantasin visserligen har sina gränser, men oftare gör livet gott om det får harmoniera med verkligheten på ett fördelaktigt sätt.
Men oldemor Klara Ovidia (hon som min konstblogg är tillägnad) är med på noterna. Hon vävde troligen in fantasin i verkligheten.
Hur min mor Berit skulle reagera vet jag inte, men spelevinken i henne torde tydligen segra - hoppet har ju sin plats i kyrka så också tron.

- Välkommen var och en i församlingen till denna gudstjänst i allmänhetens tecken.
Jag gör mina gester med öppna armar. Handflatorna uppåtvända och nedåtvända  i en rörelse i samma riktning är redan en favorit. Gestikulationen!
Från förra gången har jag lärt mig att pondus i mycket liten, nästan minimängd räcker.

- Kanske kom du hit själv, eller ihop med någon? Kom du i behov av Guds hus?
Mitt barnbarn på drygt 4 år frågade sin pappa den dagen lillebror skulle döpas och pappa och mamma gifta sig:
- Kommer vi få se Gud idag?
Prästen som varit i deras hem inför planeringen hade pratat om Guds hus.
- Jag vet inte, svarar pappa.
- Det är ju hans hus; säger storasystern.

- Jag ställer frågan:
Bor Gud i himlen, men har sommarstuga i kyrkan kanske?
Med öppna handflator höjer jag en centimeter  händerna.
Utan tvekan reser sig hela församlingen upp!
Jag borde kanske blivit militär - också. Men det säger jag inte högt, mormors pekfinger hindrar mig. Oldemor nickar. Farmor ler. Mor snyter sig.


Guds kärlek är som gräset

- Låt oss tala om kärleken; den som förstår allt, förstör allt och som är så överreklamerad ibland.
Den låter oss känna lycka, så till den grad att vi svävar nästan.
Eller den kärlek som bönderna har till sin jord, affärsmän har till sin produkt
Banken har också en slags kärlek, kärlek, till konton, till höga räntor och avgifter.
Eller bilen, moppen, cykeln.
Var dag är full av kärlek till något, för en del full av ingen kärlek alls.

- Ni vet skapelsehistorien, Gud skapade mannen först, så kvinnan av ett revben från mannen.
Har ni någonsin tänkt på hur det skulle kunna ha blivit om det varit tvärt om?
Församlingen ömsom nickar, ömsom skakar på huvudet, några rycker på axlarna.

Eller om den allsmäktige gjort båda i en smäll, jag menar på samma gång?
Spridda leenden, men inte en tappat haka så långt jag kan se, från en predikstol har en översikt (- ock kontroll)

Jämställdhet är också en kärlek, men jag undrar hur kärleksfullt det egentligen är?
Som jag ser det så går mannen omkring och saknar sitt revben, det gör dessutom ont kan tänkas.
Kanske kommer det sig därav att kvinnan oftare vårdar än män?
Liksom för att plåstra om sitt ursprungs källa.

- Låt oss i kärlekens tecken lyssna till Eva Dahlgren

Kyrkvärdarna i dag är nya i sin uppgift, också den funktionen fick i allmänheten att spegla sig.
Petrus studerar till präst. Han är mörk och skäggig, faktisk påminner han lite om Jesus.

Lukas är drogterapeut, nattklubbsägare, reklammakare och en allmän spelevink, grann som en grekisk gud. Alltså en kyrklig vilde, det är nästan som i politiken.

Kvinnokyrkvärden Maria Magdalena med sin lugna trygga gestalt, hon har benen på jorden och huvudet i himlen.
Tack Karin på pettas för den "liknelsen"!

Jag vet ingen som klär så i permanent, knytblus och fotvänliga skor. Sinnebilden av tanten, så väl behövlig i samhället som i kyrkan. Maria Magdalena alltså.

- Petrus kommer nu att be sin bön!

"Gör mig till en sökare som söker livet på allvar, söker för att finna".
Sven Danell (1903-1981)

- Lukas, varsågod! Öppen gestikulation som om jag vore allsmäktig .. Hm ... kanske mormors pekfinger är på plats nu?

Lukas: Jag vill gärna att förutom allvaret, så ska vi söka glädjen, allvaret blir alltför tungt utan glädjen.
Visst vet ni hur den känns? Benen blir fulla med spring, topplocket far upp och ner och hjärtat med själen i sin hjärna lägger en sprittande nästan hög känsla  inom oss som sprider sig från oss alla till oss alla - inte utan allvar men med!

Lukas ber sin bön:

" Gud ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden".
Reinhold Niebuhr (1892-1971)

- Musiken förenas oss i gemenskap där ingen frågar efter eller ens anger tillhörighet, vi bara är där och då - här och nu...
Sjung gärna med  Marie Fredriksson

Hela kyrkan sjunger!
Maria Magdalena gungar i takt och hon kan sjunga hör jag.
Petrus med allvarlig min, men glad i kroppen.
Lukas behöver jag inte ens beskriva - det ser ni för er!!
Nu är en smiley på sin plats: <3
Pseudoprästen står inte heller still; Lyfter lite pikant på kjolen så jag inte faller pladask - nära att utbrista halleluja -men där går gränsen.

Tonerna tonar ut;
Avrundningen äger rum;

- Ta emot mitt tack församlingen!
Till kyrkan som institution, till stiftet, till kyrkorådet, till jäntan som är präst på riktigt, dotter till en biskop.
- Känner ni er glada nu?
Nu skulle ni se församlingens miner, minsann gestikulerar med öppna handflator ...
Då dansar vi ut ur Guds sommarstuga ... Rullstolar, kryckor, käpp, rollatorer, självgående ben, en onykter, en blind,   ... vi kommer nog alla till den himmel vi själva vill - bara jorden räcker till.

till Åsa Jinder Hårgalåten

© Tove Olberg

26 kommentarer:

  1. Och jag satt och skrattade högt av glädje i bakre bänkraden. Jag som inte är en kyrkobesökare annat än för att se på målningar och höra musik. Men din predikan måste jag ju bara lyssna på.
    Njöt också av din släkt som satt längst fram på spinnsidan och snöt sig, pekade finger och smålog i mjugg. Underbar predikan, färgstark som predikaren själv, nästan allsmäktig en liten stund. Tack Tove! Du är en kvinna med huvudet i himlen och fötterna på jorden. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Karin! Då var det ditt skratt jag hörde .... glad mottagare är jag!
      Spinnsidan :-), lägger det på minnet!

      Radera


  2. Hur underbart som helst att läsa, Evelyn och alla de andra blev så levande, tack härliga människa för att du är du! Stor kram ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Själv tack! Roligt att du gillade den!
      <3 kram

      Radera
  3. Jag kände mig närvarande, men ändå frånvarande, där jag satt längst fram uppe på läktaren och kände närvaron av de dina sväva förbi.
    Kyrkvärdarna, gamla och beprövade men i skick som nya, var en trevlig och lite annorlunda bekantskap. Och Lukas bön blev just ett ord på vägen.
    Din predikan talade till mig och jag fastnade för flera saker bl.a. den om Guds kärlek. Visst är den mångfacetterad men ibland också svår att urskilja och tyda. Men med hjälp av musiken så flyttade nya tankar både ut och in i mitt huvud.
    Jag kommer att fortsätta att söka efter livet och under tiden jag gör det tar jag trappan ner från balkongen och dansar ut i den fina sommardagen till Åsa Jinders "Hårgalåt".
    Tack Tove för uderbar läsning!
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. tack Ditte för dina reflektioner i frånvarande närvaro, bra utryckt! Jag har fått mig tankeställare själv under skrivandets gång kan jag säga. Utflytt och inflytt, några bordlades tills vidare.
      Vi söker livet, dansar nerför trapporna ... och uppför!
      Kram!

      Radera
  4. Helt fantastiskt, min vän!
    Jag satt med där, jag på främsta bänken till höger, för där satt jag som kyrkvärd i min kyrka idag och ämnet var självklart detsamma. Jag läste gammaltestamentliga texten och förbönen.
    Och prästen pratade om kärleken till sig själv, till nära och kära och hela jorden. Att ta hand om sig.
    Detta passade mig så bra idag, lite låg i förrförra veckan.
    Tack Tove, underbart!
    (har du jobbat eller jobbar du med någon uppgift inom kyrkan)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Gerd, värmande ord från en i kyrkan på riktigt! :-) Så det var du där på högra bänken ... :-)
      Förstår att förra veckans kom i balans idag i din kyrka och kanske förstärktes lite här .. härligt kyrkvärden!
      Nej, jag har inga uppgifter genom kyrkan.
      Nu tar vi hans om oss <3
      Tar hand om oss <3!

      Radera
  5. haha, jag som inte tror på dessa osynliga figurer gillar din predikan. Jag liksom andra drog ordentligt på smilbanden.

    Tack för den predikan... litet mer humor skadar aldrig, varken här eller där... Prästen som lyfter litet pikant på kjolen är så tjusigt!

    Tack Tove!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Minsann Mia - tack för din "osynliga" närvaro :-)

      Radera
  6. Som tillhörande din församling protesterar jag å det bestämdaste att bara vi församlingsmedllemmar får ta del av detta! Du skulle skriva krönikor för en tidning!! Basta!
    Fler skulle läsa det du skriver! Kram på dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Din protest är intagen och .... jaaa ...
      Tack kära församlingsmedlem - fyndig formulering på din kommentar :-)
      kram

      Radera
  7. Hoppas att det är okej att man skrattar under en predikan....Tack för det.
    Kramen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut skratttillåten - Tack!
      kramis

      Radera
  8. Underbart berättat. Tack för en intressant predikan vävd med humor , fantasi och allvar.
    Tankar du delar med dig ........humoristiskt berättat.
    Yeh......ja håll mä.

    Kram till dig

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack glada tant, det gör mig varm i hjärtat att du trivdes . ... yeh ja höll mä .. mä!
      Kram

      Radera
  9. Du målar frejdigt med orden, Tove, som det anstår en konstnärssjäl! Jag håller med Veiken ovan, fler borde få ta del av dina fyndiga formuleringar, din underfundiga humor och din härliga fantasi.

    SvaraRadera
  10. Tack så mycket! Ordmålare ... just så ...
    som du i din konstnärliga fotosjäl!

    SvaraRadera
  11. Jag hoppas verkligen att din predikan nummer två inte sög musten ur dig och att du nu njuter av sommaren som äntligen landade hos oss! Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej då, jag har krafter, sommaren är mera regn här om dagarna. En del annat t
      kram :-)

      Radera
  12. Att väva in fantasin i verkligheten låter vackert i mina öron <3

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det - kanske finns det i min gen?
      Kram

      Radera
  13. Predikningarna brukar vara mycket tråkiga,
    men det här handlar det om mycket mer än predika !
    Här sprids sig en gudomlig värme i kroppen.

    Kram vännen !

    SvaraRadera
  14. Att gå ut från kyrkan, efter att ha lyssnat på predikan, glad och lättad, full av tillförsikt och framtidstro, måste väl ändå vara det ultimata målet??

    SvaraRadera
  15. Så absolut --- haha efter två predikningar .... :-)

    SvaraRadera

En kommentar är alltid fint å få - tack för besöket :-)

Veckans rubrik - Full stopp

Full stopp - minns så väl min norska körlärare i Oslo då jag innan flytt till Sverige för så många år sedan övningskörde för mitt körkor. ...