lördag 6 december 2014

Lördagstema Dråpligt

Välkommen , ny månad, ny general och temaflödet flyter på. Här hittar du generalen .
Sök t.h i menyn så hittar du de övriga i gruppen.

Jaha ja, dråpligt var det. Roligt, skrattretande särskilt då något blir tokigt. Obetalbart.

Termometern visar  minus 32 grader. Nyårsafton 1978. Bil Saab 95.
Efter avslutat kvällspass på sjukhuset ska jag finklädd och med det nya året i sinne köra några mil till festen där övriga i familjen redan är.

Men Saaben vill inte starta. Några kommer till så bilen och jag som inte ser ett dugg genom den frusna vindrutan skjuts fram till nedförsbacken så jag kan försöka rulla igång.
Bilen startar inte.
Ok, säger en tjej som ska åt samma håll: Jag bogserar hem dig.
Bogserlinan kom fram och fästs i min bil.

När jag satt mig in i bilen så kommer jag på det där med frihjulet - det skulle ju kopplas bort ... eller hur hur var det nu igen då ...
Öppnar dörren och hoppar snabbt ut och då jag når hennes bil så dunkar jag till så ska  förstå att ...
precis då hör och ser jag hur hon gasar på och drar i väg .. med min bil på släp i full fart... vilken fart! Hennes gasfot är tung!

Först är jag så förskräckt överraskad över det som händer så jag står stilla ... så kommer hjärnan i gång.
Vilken fasa!  Hur ska det gå om hon måste stanna för en bil i första korsningen, är det någon som kommer gående ...
Herregud, ropar jag högt, pulsen slår så det dunkar i alla ådrorna.  Jag rusar efter i full fart.
Det är halkigt så jag ramlar omkull rejält, men upp igen. Jag är rädd! Munnen är helt torr; jag ropar stanna stanna ... min bil skulle kunna köra rakt in i hennes ....

Hon bromsar inte i första korsningen, det är klart att köra så hon svänger och det går fort.
Hennes bil får sladd, min slänger efter, linan släpper och kära Saab 95: an far upp på den höga snökanten  på sidan om vägen och stannar där!
Tack och lov! Verkligen tack och lov! I skrivande stund känner jag lättnaden!
Jag fortsätter springa ...

Vid nästa korsning  längre ner stannar  hon sin bil och kommer ut:
 "Men hur gick detta till?? Hur kör du egentligen?"

Hennes tonfall, hennes min, hennes kroppsspråk och blicken som gick från mig till min bil och tillbaks igen samt den lättnad jag nu kände att ingen hade skadats fick mig att brista ut i skratt - ett sånt där som ligger nära gränsen till gråt och nästan hysteri, ett skratt som känns tokigt absurd  ... men
jag kunde inte sluta ... får till ett svar då hon kommer fram och håller mig om axlarna:

"Jag vet inte ...  jag var inte med .... jag hoppade ur att  för ..."
"Hoppade ur"??

Nästa lördag skriver vi om Surrogat.
Trevlig andra adventshelg!

22 kommentarer:

  1. Vilken historia, vilken upplevelse! En sådan som lever kvar i många, många år, som man plötsligt kan komma i tankar om, le lite åt eller fasas över. Tur att inget allvarligt hände ändå.

    SvaraRadera
    Svar
    1. :) den finns med hela tiden. Långt efter händelsen så hörde jag den berättas vid en fika på jobbet. Frågan var ju hur bilen hamnade där på den höga snökanten.

      Radera
  2. Vilken rysare! Men en dråplig sådan! Du har ju rätt i att det dråpliga ofta består i att något är skrattretande för att det är så tokigt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, minsann! :) Lite tragikomedi när allt gick väl!

      Radera
  3. Kommunikationen fungerade inte alls här *skrattar gott* Tur att det gick bra och ni hade nog änglarna med er eller hur ;.)
    Önskar dig en fin helg/ kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kommunikationen "frös till is" kan en nog säga i det här fallet :)Det var nog änglarna som ordnade det till det goda :)
      Kram

      Radera
  4. Vilken underbart dråplig historia och vilken tur att det slutade så bra, för det hade ju kunnat gå riktigt illa. Jag har en liknande att berätta, men den sparar jag tills i eftermiddag, för nu ska jag åka på graven och tända ljus och sen är det en julmarknad att besöka.
    Ha en skön andra advent!
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, du milde tid har jag tänkt ofta om denna historien.
      :) ett gott skratt i tacksamhet när allt går bra :)

      Kram

      Radera
  5. Jösses, det skulle kunna vara en av de galna drömmarna som jag är specialist på! Ett gott skratt fick jag, fast det var allvarligt! :) Ha en fin helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kändes faktisk som en galen dröm då jag ramlade om kull ... :)

      Radera
  6. Men huga, jag fick hjärtklappning!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, den påverkade verkligen hjärtklappningen till den grad av minus 32 iskyla... :)

      Radera
  7. Hahaha, vilken galen historia! Direkt ur livet antar jag, skönt att det slutade väl, för det kunde ha gått riktigt illa. Nu när det slutade väl så kan man ju skratta gott åt det hela. Men minus 32 grader låter hejdlöst kallt, inte konstigt att inget blir som det ska i sådan kyla.

    Kramar och trevlig helg:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Direkt ur livet! Om det gått galet och någon skadats eller omkommit så hade mitt liv varit annorlunda .. hemska tanke ... men när kusten är klar så är den ju det ... historien har varit till mycket nöje :)
      kram

      Radera
  8. Hahaa...nu bjöd du verkligen på ett rejält skratt Tove. Det är just det där som är så dråpligt! När liknande saker händer. När hon undrade hur du körde egentligen och du inte alls var med. Jag förstår att du skrattade hysteriskt, för det var verkligen dråpligare än dråpligt.
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha :)... när jag skrev den i går, eller om jag berättar den så "kommer alla känslorna på en och samma gång" hur det var att vara mitt i det .. och lättnaden då det var över :)
      kram

      Radera
  9. Ojojoj...vilken hårresande berättelse... och rolig! Tur där att det gick bra! Tack för en fantastisk, skrattretande, horribel och dråplig historia!
    Ha en skön söndag!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Slit den med hälsan så min farmor då en tackade henne, jag gör det samma till dig Anki! :) Jag fick den berättad för mig av en som inte visste att det var jag ... :)
      kram

      Radera
  10. Ha hahaha OJ ja det var en dråplig historia!
    Jag kan tänka mig hur det såg ut! ,-)))))Vilken fasa för dig!
    Och sån tur att det slutade som det gjorde ,-)))))
    KRAM Primrose ,-)))

    SvaraRadera
  11. Den händelsen den satte spår - men roligt då det gick bra! :)
    Kram Rosa Flugan :-))

    SvaraRadera
  12. Oj! men så skönt att allt slutade väl!
    Jag har ny bloggsida, välkommen dit!

    SvaraRadera
  13. :) Jag kommer över på besök!

    SvaraRadera

En kommentar är alltid fint å få - tack för besöket :-)

Gems weekly photochallenge - Strand

Sanna Susanna  ger oss denna veckan strand för fri tolkning med foto. Från denna vinkeln kan jag se åt ena hållet och åt andra - att ...