fredag 4 juli 2014

Berättelse - En far till

En far till.

Så fan om han ville ha en farsa till. Det räckte så gott med den han hade, fast han inte hade han.

Blankt  och tillförlitligt i hjärnan, kaoset hade stillnat av. Han visste att det var för längre stunder i taget nu. Det bar framåt.

Alla tavlor står uppradade några hänger redan. Han hjälper till för han gillar sin dolda fars målningar. De är allt vad far inte är tänker han. Det är en halv lögn och en halv sanning. Sannolikt.

Han har för länge sedan gett upp att förstå. Far målar mycket öppna dörrar, fönster och landskap. En del av tavlorna har som ett diffust hörn av något som finns men inte kan tas på.

När han var liten så hörde han någon säga att fars tavlor var så abstrakta. Han slog upp ordet och fann det alldeles korrekt. Precis som far själv. Far var alltid frånvarnande närvarande i sin bortavaro. Så som i tavlorna.

Först ville han inte kännas vid de likheter som en efter en radade upp sig mellan han och far.

Far kom och gick ut och in av dörren, fars liv levdes som i en svängdörr. En rulltrappa som stannande av, och gick åt båda håll. Samtidigt.

Nu hade mor hittat en ny kärlek.
- Det kan du unna mig, säger mor. Mor som gick in i dimman på mentalsjukhus då far målarn försvann. Mor broderade i korstygn och andra stygn. Lika kontrollerad som far var okontrollerad. Nog unnade han henne.

Hur de funnet varan var det ingen som visste. Själv hade han accepterad att de gjort det.

- Du behöver en riktig far hade mor sagt, nu frisk från psykosens boja. Det som var kvar var neurosen hon ständigt led av. Hon hade inte gett sin son rättvisa i livet eftersom hon valde tokmålarn som far åt honom.

Han fyllde koppen med kaffe och drack det långsamt till smörgåsen han taget med sig.

- Mor, hade han sagt;
- låt det vara som det är. Det är gott nog.
En far till - för fan - blir en för mycket förstår du.

En liten mjuk hand smyger sig in i hans. En kvinna sluter an och säger glad i rösten, med kroppsspråk som äger världens  innehåll:
 -Nog målar han bra din far!

Den lilla mjuka handen släpper taget, hon drar sin far i byxbenet och säger - men farfar luktar inte så gott.

Livsarvet gick som sin egen väg.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

En kommentar är alltid fint å få - tack för besöket :-)

Gems Weekly Photochallenge - Låst

Är det låst ja, då är det ju låst. Inget framför, inget bredvid, inget vid sidan och inget bakom - jo, baklås-t Om  en ska låsa måste en...