torsdag 9 augusti 2018

Ha alltid oskrivna blad - en sida i Livsboken

Varannan sida är den motsatta sidan.
Alltid två sidor av samma sak.
Om sidorna inte räcker till så spara en.
Sidantalet saknar betydelse.
Se det från sidan.

Förutom nedrabblade ord och meningar på lappar kringströdda och uppsamlade för att sedan inte alls få tag i tråden som kändes så självklar när rabblet föll över mig.
Det finns inget finare än anteckningsböcker. Vet inte helt om jag tycker mest om när de är ofyllda eller fyllda.
Därför spar jag en sida och skriver på varannan.

I den största av anteckningsböckerna , Livsboken så fann jag ovanstående som jag tydligen
skrev förra året då jag fyllde 63.
Bokens omslag är av "hemgjort handgjort" papper.

Jag köpte den tydligen 2007.  
2013 gjordes de första anteckningarna.
Det året hände mycket med mitt jobbliv.
Jobbliv och privatliv har en tendens att gå hand i hand så länge en lever på sin lön.
Utan mål och mening tillsynes och det tog ett par år att ordna till det hela.
I själva verket blev det ett drygt tiotal år att ordna till.

Det underliga är att när det är som sämst så har det en tendens att bli som ljusast.
Det ingår i processen att inte se det själv.

3/2 2015
"Himlen blir mer blå än grå och solen kikar fram - strålar!
En kvinna kommer förbi - rynkig, spänstig med åderbråck, saknade stödstrumpor".

8/8 2018
Idag träffade jag Inger igen och den kontakten tog vid där vi sist släppte den. Nu bor vi åter i samma stad. Vänskap gör gott!

Det är själva "fyllan" som gör livet.
Just nu hör jag på Radio Värmland en alldeles äkta värmländsjänta säga:
"Valet närmar sig och partierna slänger ut sina barnprogram"!"
(Men hon sa valprogram).
Undrar om de politiska partierna lämnar  varannan oskriven?
Det gör de nog inte för de sidorna blir först synliga när det gått en tid.

- Je mener vâla går fôr fort.
Livet är en gåva - eller är det en present bara?

I Livsboken fläter en ihop livet


Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i residenset

söndag 5 augusti 2018

Nära en snigel på ögat

Söndag - predikarfri ännu en söndag - fördelen med att själv producera och bestämma ... hi hi hi.
I dag har jag taget fatt på det sista och viktigaste rummet i mitt residens, själva livsrummet där produktionen producerar och minnen ska bevaras.
Minnesrummet!
Ateljén, arbetsrummet.

Tänk så mycket strunt en kan skriva!
Som om kök och var (- dags)- arum skulle ha mindre betydelse.
För att inte tala om dasset med dusch o smutstvättkorgen.

Frågan är var jag bäst skapar, som oftast inte i de rummet utan i hjärnrummet - idérummet.
Praktisk för det bär jag ju med mig jämt.
Inspirationen finns överallt så det så.
Målningar ska målas, tankar ska tänkas och livet ska just vara som det är tänkt.
För att inte tala om det här skrivandet.
Skitsnack mitt i allt.

Det tänkta livet gör sina egna krumsprång och "villervalleviktors" tar sig friheterna  minsann.
Ibland hänger jag inte med, ibland är jag långt före och vid tillfällen helt i takt.
Tror inte jag är särskilt unik i den sammanhangen.
Unika är vi ju alla idag enligt den positiva trenden, det må så vara.
Är det månne fler än jag som är trött på den där positiva överdrivna trenden?

Som vanligt så kommer mina skapartankar poppande upp så jag helt glömmer den strukturerade tanken inför inlägget ....

Dagens bild
Snigeln, som jag fick syn på när jag var på Ekerö hos  goda vännen Elaine tillsammans med ännu en god vän Ditte
ser ut att befinna sig på en bröstkorg tillhörande en människa vars huvud framkom då jag studerade min bild

Nära en snigel på ögat - Tv-licensen är tydligen betalat
för snigeln vände och ändrade riktning

Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i Residenset

fredag 27 juli 2018

Mitt i heten

Mitt i heten
och möbleringar i residenset jobbar mina hjärna med texter ... men det gör den ju när det är svinkallt också så att.

Det dök upp ett ordskåp förstår ni.
Med små och stora lådor.
Och upphängningsstång
Lönnfack såklart i massor.
Plats för skrinet med det rara i  är det också.

Frågan är om jag ska ta det alfabetisk, krono - logisk, hipp-som-happ-spontana-impulsiva? 
Ordklass-isk kanske?
Nå, det har ingen betydelse, de får finna sin väg orden, de har ju en mening i sig själva så att.
Som just mitt i heten!

Förra veckan besökte jag min kusin o hans kvinna i Hamburgö på västkusten.
Om du vill coola ner så kolla efter hur många ansikten du ser i berget.
Ord har många ansikten ...
Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp
 
Copyright  Husfrun i Residenset 

tisdag 24 juli 2018

Till minnet av Gösta

Exakt fyra veckor efter att jag lämnade Skellefteå fick jag meddelande om att du kära Gösta är död.
Du blev nästan 99 år.
Planeringen för ett firande av hundraårsdagen fick läggas åt sidan till förmån för att ditt kämpande att få leva en stund till tog slut.
Kroppen gick sin egen väg, den lydde inte din vilja längre och det plågade dig.

I färskt minne har jag firandet av din 98 årsdag.
Vi planerade festen och du deltog med önskemål  i förberedelserna, i meny, dukningen och vi enandes om att alla i gänget skulle bära samma stora servett som i dagligt tal kallas haklapp.
Din röst och talförmåga bar hela vägen genom middagen med oss fem vännerna.
Vi som ofta fann vägen till en fin fest tillsammans.
Surströmmingsskivorna icke att förglömma.
Födelsedagar, men också bara att träffas för en bit mat och god dryck.
Du var skribent och underhöll oss med det.

Minns när du ringde och berättade att du funnit en liten väninna.
Raska var jag o vännen Ingemar då att söka upp er och beskåda damen i fråga.
Tänka sig en kärlekens blomma vars kronblad slår ut på det sättet i mycket mogen ålder.
Senare utökades gänget med Ingemars Yvonne.
Så var vi fem i gänget.
Det skojades om en sjätte medlem, men där höll jag igen :-)

Marianne, som blev din "första hustru" som i verkligheten var "din andra" - din särbo.
som utsåg mig till "den andra".
Bihustrun som du sa.
Minns ju när jag följde dig till sjukhuset för en operation där jag presenteras som just bihustru.
Muntert är ordet.

Vi kom att dela torsdagarna tillsammans och vi knöt om vänskapen närmare - som varat sedan  2002 -  efter att du drabbades av stroken i december 2015.
I den fanns plats för de djupa samtalen, det goda skrattet, det livet som du levde som allt mer beroende av andra.
En stark personlighet med hög integritet, bestämda åsikter som stod på sig tills något annat bevisades.
Med kärlek bakom orden sa jag att du var ett "vrångstyre".
Du log och höll med.
Öppen och ärlig konversation som vi båda deltog i.

Glimt i ögat och rask i repliken.
Vi pratade också om döden, om tro och om att det inget fanns efter det. Eller?
Frågesporter, drinkprojekt, och livets allmänna oordning och ordning, i ditt kök och ute i världen.
Jag lånade böcker åt dig, du var en läsande själ och att komma med en i taget var inte alls en höjdare, minst tre skulle det vara.

Så älskade vän, jag höjer ett sista glas whisky - jag tar den dyra goda ångermanländska Box, sjunger liten visa nu tar vi den och tackar för förmånen jag fick att följa dig så gott som in i det sista.
Jag saknar dig!


Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i Residenset 

tisdag 10 juli 2018

En smakbit av min nya vardag

Minsann har det gått tre veckor sedan jag med egen -  jag menar utlånad nyckel av fastighetsbolaget - nyckel låste upp dörren till mitt nya residens!
Så stor nyckelknippa har jag nog aldrig haft förut.
Med två blå blurpar dessutom.
En del nytt i låsvägar och ta sig in möjligheter.
Bokningssystem i tvättstugan en utmaning.
Känslorna svallade något då städningen inte var som det borde, fönstren har jag redan skrivit om.
Men allt går sig till och en kan ju tycka att det är en liten bagatell i det stor hela.
Faktum tänkte jag att ok, då klargör jag att städningen blir därefter om/när jag flyttar.
Nån rim och reson må det vara.
Små bagateller i det stora hela är också att räkna in som erfarenheter.
Vill tro att det är så Sverige går runt.

Möblerna, som tog svängen om Malmö gjorde att jag från tisdag till torsdag bodde i en tom lägenhet. Lånat madrass o sängkläder, några nödvändigheter som en kopp med mera gjorde att jag plötsligt satt där med "egen tid".
Att ha en madrass som säng, soffa och fåtölj på golvet gav en viss rörelseform för att säga det så. Ingen tv, ingen dator, men dock en telefon.
Så stort jag nu ska bo tänkte jag flera gånger och de möbleringsalternativ som jag redan tänkt
ut flera gånger for som en projektil runt när jag nu åter möblerade om. Utan möbler!

Egen tid att gå in för landning.
Måndagen, då mitt flyttlass gick iväg och jag låste dörren, tackade för min tid i Skellefteå,  körde upp sista summan på busskortet,  köpte mig färdig middag och tog in i lägenheten jag skulle få sova över i tills tisdag resdagen, blev också en sån egen tid dag.
När jag ätit intog jag soffan för att läsa  boken Kidnappningen av Anna Schulze, då jag kände hur slut jag var; jag somnade bara så där och sov i nästan tre timmar. Mitt på dan!
Övergången till kväll och sovdags tog strax vid i en ny lång sömn.
Vaknade pigg innan klockan ringde, upp i ottan för tidigt avfärd hem till hit mitt nya stora hem.
Mitt lilla hem i Skellefteå rymde 44 kvm och nu tumlar jag runt på 61.
Dock skiljer sig balkongerna åt, från en stor i söderläge till en liten plutt i väster.

Det är en skön känsla att  ha det nya redan i kroppen, jag menar själ o hjärta. Så går det ut i rörelseapparaten genom händerna som tar tag i det som ska göras.
Att vara klar för sin flytt.
Flytta till och inte ifrån.
Rotslå sig.

Jag tycker ju inte att jag börjar om på nytt - ett nytt liv.
Jag ser det som en fortsättning av mitt liv med nya förtecken.
Att jag faller i vemod över djupa fina minnen i synnerhet med barnbarnen -  oj oj oj tänker jag och så blir det liksom vått i ögonen och jag låter mig genomströmmas av det som dyker upp.
Uppackning bjuder gratis och jag faller i stavar som min mormor sa om att minas eller tänka länge på en sak.

Jag tar det mycket lugnt om dagarna. Raskheten och kvickheten jag en gång ägde ja, den ser jag mig inte om efter längre.
Eller jo, det gör jag ju - när jag i tanken utför raskt och utan mankemang!
Rent praktisk rör det sig om att jag är precis så rask som förr  - hi hi utslaget över tid alltså!!

Och det var precis dit jag ville komma - smakbiten består av att jag känner mig så hemma och är så glad, bekväm med tillförsikt och nöjd, så spännande och så ja ....
Att rörelseapparaten trilsknar mig är till att leva med.

 I går monterade jag ihop min nya soffa.
Här står den mot väggen,
men det ska vändas så jag kan se himlen.
Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp
Copyright Husfrun i Residenset. 

söndag 8 juli 2018

BMW - Söndagspredikan

Utan tvekan är jag nervös - men eftersom jag har min egen lilla gud - märk dig; inte med stor förbokstav - så ber jag om och får förtröstan.

Nu drog röde orm strax det berömda röda vågsträcket under ordet  - det kommer sig troligen av att det är ett norskt ord eller så är det sär skrivning som gäller.
Men den syns ju inte när du församlingsmedlem läser så allt är frid och fröjd än så länge.
Ormar finns överallt och särskilt nu i sommartid.
Och i paradiset året om tror jag.
Förbjuden frukt förekommer också.
Inte ett ord om de berömda antioxidanterna då inte.
De fria radikalerna är i farten.

Men nu är det dags att stiga in i kyrkan som är fullsatt.
Inte fritt för att min hicka nödvändigtvis just nu vill göra sig hörd.
Se en sådan bild för er av predikaren som trippar in in sin cerise klänning med riklig vidd kring benen.
Såpass så jag kan med tumme och pekfinger lite pikant lyfta på vidden en bit ovanför min vad mot knäet till.
Och minsann lyfter jag den andra handen till en liten vinkning.
Lägg därtill hickan som framhävs av akustiken i kyrkan.
Eftersom jag inte har någon simultanförmåga så får jag koncentrera mig på att helt enkelt ta mig upp och ställa mig innanför altarringen och lägga av med klänningslyft och vinkevink.
Med ryggen vänd mot församlingen.
Det är ju också ett skick.

Kantorn, som är en fena på att framkalla de vackraste toner efter fantastiska not kompositioner på orgeln får fritt spelrum under min egen tid där jag står med alla ögonpar i ryggen.

Då hör jag till min förvåning  detta musikstycke som helt fyller kyrkan och mitt framför mig på altartavlan ser jag denna fantastiska sommar bild av grönt gräs och björkar som en slag port in i -  det måste vara det gudomliga.
Inte då, det är ju så och på jorden vet jag.

Och där ser jag det -  BMV!
Som den världsliga jag är så får jag upp en bild av en BMW som kör upp framför kyrkan och in kommer ...
Visst är det bra fantastisk att med datorns power point som vida överskrider diabilder och overheaden.

Så klicka gärna på länken och se och vad jag och församlingen såg och hörde:
https://youtube.com/watch?v=rrVDATvUitA

När den långa vackra luften tonar ut vänder jag mig mot församlingen.
Oj, se där sitter min mor, min mormor, min oldemor och min farmor på första bänken till höger.
Det är inte första gången som de deltar fast de legat i sin jord mycket länge.
Den som sist gick och lade sig var min mor, närmare bestämt februari 2007.
Mor Berit Solveig snyter sig, det gör hon som oftast under mina predikningar, mormor Evelyn Margot ser tveksam ut, hon gillar inte helt mina fantasier.
Men oldemor Klara Ovidia, hon är glad och farmor Selma sitter med knäppta händer - hon var troende på riktigt!

Kära församling!
I dag samlas vi här till en öppen stund, en stund där tro hopp och möjligen förtvivlan  fritt får flöda i fantasin och kärlekens mening.
Under musikstyckets underbara luftiga noter kom jag att tänka på norrmannen som på riktig hette Rolv Wesenlund, numera död, närmare bestämt rollfiguren lagerforman Marve Flexnes som av någon anledning föll ur sitt fönster och blev hängande upp och ner utanför grannen inunder's fönster med följande kommentar:
"Lufta (air) er for alle".

Idag har vi fru Gud med oss.
Hon kom körande i sin BMW som hon galant parkerade här utanför.
Egentligen är hon osynlig som Gud själv har en tendens att vara.
Men idag är hon åtminstone alldeles närvarande:
Hon hälsar så mycket från sin man och säger att han vilar sig ofta nu för tiden.
Några benbrott som inte vill läka, gamla skador som spökar efter spikhanteringen, med en allmän förvirring som följd, gör att han numera för ett tillbakadraget liv.
Han har fortsatt ett frikostigt sinnelag av kärlek, men förtvivlan antastar även honom.
När han tog beslutet att gifta sig med mig ansåg han att han gott kunde tona ner sig och skicka mig istället.
Med den beslutsfattningen har han han strävat i flera år.
Hans identitet och sökandet  efter sin far och det andra som förekommer i bibeln har till tider gjort honom utmattad och jaa, livet är inte så lätt i himlen heller - såsom på jorden och varda.

Hon - fru Gud är en uppenbarelse i sig - med stora sjok av silkestyg draperad över en perfekt kropp - den typen som vi själva avgör alltså, inte den trendiga.
Färgerna på sjoken?
Jo, de ser ut som regnbågen.
Med stor grace glider hon ljudlöst ur kyrkan och vi hör alla hur hon gasar upp sin BMV och kör iväg så gruset sprutar, en sten träffar kyrkpotren med en öronbedövande smäll.
Som ett Big Bang.

Stillhet uppstår i församlingen och jag som egentligen blivit stum upplåter ett flertal hickande.
Mellan hickningarna tackar jag församlingen för deras närvaro.
Halleluja!

När jag låter blicken glida över bänkarna och stannar vid mödrabänken till höger så sitter de inte längre där.
De samåkte nog med fru Gud.
Saliga äro de osynliga.

Bilden har jag hämtad från Pixabay.com där jag sökte på BMW
och fotografen är Riedelmeier
- om jag fattad rätt
Efterord:
Hur förhåller det sig egentligen med det där BMW i samband med J.S Bach's Air.
Ett litet besök hos min vän Wiki-Pedia (Wikipedia)
BWV  -  Bach Werke Verzeichnis.
Med andra ord Bach's verkförteckning som, Wolfgang Schmieder, tysk musikvetare som levde från 1901 till 1990 katalogiserade och har en summa av 1120 stycken.
BMW som står för Bayeriche Motoren Werke som förövrigt hart sitt kontor i München och tillverkar som bekant bilar. Hur
Synvilla.
Likt en riktig präst och mig veterligen GUD har jag inte alla svar och behöver nu återgå till det världsliga och fortsätta mitt skapande av mitt nya residens = mitt BMV Bästa Mäster Verk.

Tack till mina bloggvänner,  söstra mi Ditte och gråsyster Karin som tro-get följer mina predikningar för infallsvinklar och inspiration till denna predikan!

Och till dig som läste!

Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i residenset

söndag 1 juli 2018

Söndagspredikan - Hål i jeansen

Bästa församling som inte finns, men ändå får finnas 👪👫👬👭👤👥

Som ni vet så har jag flyttat in i mitt nya residens.
Det är större än mitt förra och en skulle tro att jag skulle gott och väl få plats med allt.
Några gånger under placeraprocessen har jag tänkt:
Tänk allt som ännu inte packats upp.
Hur ska jag få plats med allt?
Min vän ledde mig in på svaret:
Det är nog för att en på liten yta tränger ihop sig själv och bohaget.
På stor yta sprider en ut sig för en tycker att en har så stor plats.
Livet på en flyttpinne.
Det är något som kallas planlösning också.
Lösa planer.

Kära Gud!
Om du finns alltså - så undrar jag om du går omkring i jeans med hål i, om du liksom följer det modet?
Har du en storskjorta till?
En sån där färgglad och öppenhjärtig?
Jag föreställer mig att du på fötterna har modell "Jesustoffler" - du vet en sån  mjukplatta med strippflärp som du placerar mellan stortån och nästkommande tå med rem som fäster på båda sidor.
De finns i plast, i sköna kulörer, men också i skinn.
Skinn varar längre. På dina uppdrag väljer du säkert skinn.
Snyggt om en då har rakt klippta naglar.
Du kanske målar dem?
Varför inte?
Lite svåra innan en vänjer sig.
Med de skorna alltså.
Men så är det ju med alla skor och för övrigt allt annat också.
När en vant sig är det dags att återstarta en ny tillvänjningsprocess.
Såpass att en håller sig levande och inte stagnerar.
Stagnation är inte av godo.
Hur gör du med detta Gud?
Har du några antistagnationsknep?

Att du har långt hår det är jag övertygad om.
Hästsvanstypen kanske?

Apropå nagellack  - på fotnaglarna - såg jag en man som hade målat varje nagel i varsin färg.
Ja, jag strirrade.
Lite längre bort på gatan mötte jag en kvinna som också hade flerfärgade naglar.
Där gick gränsen - jag kunde inte bärga mig utan berättade om mannen jag nyss mött.
Då log kvinnan och sa:
- Vi är gifta med varann.
Och istället för ring har vi målat våra tågnaglar.
Äktenskapsband således.
Men hur gör de på vintern?
De kanske är gifta bara på sommaren?
Förresten måste ju inte giftassymbolen ständigt lysa heller då så ....

Alltså går jag och ser ner.
Det gör ju DU hela tiden , ser ner.
Eller hur?
Typ.
Iallafall om du bor där uppe i Gudomliga riket, det himmelska alltså.
Sist jag flög så upplyste den kvinnliga kaptenen att det var trångt i luftrummet kring Arlanda.
Jag tänker också på hur det där med det astrologiska, alltså stjärnhimlen och universum.
Samt alla raketer, satelliter och andra farkoster - du har det trångt du med Gud!
Allt det där klumpar kanske vi människor ihop -
Var exakt bor du?
Nu vet jag, du har din semester där, men bor bland oss på jorden.
Du har ju en del fastigheter runt om, jag tänker på alla kyrkorna.
Kanske bor du bland våra hemlösa?
Eller så bor du ingenstans, du bara vistas här och var.

Hur ur led är inte tiden nu förtiden?
Men det har den alltid varit förresten.
Hur vi än upplever de där leden så vill människan alltid hävda att den är ur led.
Vad tänker du om det?
Tack för idag 😇


Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i Residenset

onsdag 27 juni 2018

Onsdagsbilagan - Livsskinn o rynkor

Bilaga.
Ett bifogad dokument; tillägg; bihang; supplement.

Rynkor uppträder då äldrelivet tilltar.
De rynkor vi fäster oss mest vid är ju de i ansiktet.
Hudens elasticitet förändras för de allra  flesta rent fysiologisk med åldern vilket innebär hängliknande former här och var.
Det kallar jag livshud.
Livskinn.

Några får rynkor tidigt av mycket skratt och/eller bekymmer.
Rökarynkor och solamycketrynkor är varianter av rynkfenomenet.
Själv föddes jag med en djup rynka vid näsroten, den har blivit allt djupare.
En genetisk personlighetsrynka.

Linjehud. Livslinjehud.
I dokumentären om Lill-Babs , Leva Livet förekom ordet uttryckslinjer om rynkorna.

Alla dessa former tillhör ytterhöljet och blir således bih(a)änget till det inre som det yttre döljer.
I det inre har vi ju alla våra åldrar.
Rynkor  är helt enkelt ett supplement till livet.
Vare sig vi förtvivlar över det det eller accepterar det.

En kvinna som fick amputera båda sina ben sa:
 - Åh jag som gnällde över rynkor ...
Allt är relativt och vi människor är fyllda av - bihang som bilagor.
Så också min bilaga 👌🌴

Rynkornas vackra linjer
bar Ingrid Luterkort f. 1910 d. 2011
Länk - som är IT-världens bilaga där bilden är ifrån - 
till bilagan
https://kultursekt.wordpress.com/2011/08/05/ingrid-luterkort-1910-2011/

Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp
Copyright Husfrun i residenset

måndag 25 juni 2018

Rapport från kuvösen

Nu är det spännande igen. På insidan av fönstret har jag full teckning på nätet, men på utsidan far stapeln mellan 2 - 4.
Jag sitter alltså på min nya balkong, i denna värme som nu uppmäts till + 27.
Därav kuvös.

Idag har jag ordnat lite praktiska saker.
Vilket jag  ju gör varje dag sedan flyttlasset kom.
Nu fick jag byta plats och uppkopplingen blev genast bättre, då talar vi om max en halv - en kvarts meter.
Det är nästan som med oss människor - vi måste lite närmare för att få kontakt.
Fast det stämmer inte alltid.

Nåja.
Jag har njutit en god middag med massa grönt och Flintastek med sval och snart utgånget datum så den kom med i min varuvagn.
Den grillade jag i ugnen och så gott blev det.

Trilla varuvagn, ta god på sig, bocka av på listan och hitta något olistad som jag inte alls tänkt på att jag behövde.
I förra bostaden åt jag upp nästan rubb o stubb.
Så visst ska det fyllas upp.
Jag registrerar ännu en gång  - för vilken gång i ordningen saknar  betydelse - att jag blivit en livsnjutare.
De sista åren från augusti 2015 när jag sjösatte min idé om att gå i pension och beslutade mig för att äga min egen tid och leva när jag gör det.
På min friska halva. Perfekt balans för att dra med mig den sjuka halvan.
Men detta har ni hört förr ni som följer mig.

Det är något med det där att finnas till.
Som att upptäcka att fönstren inte är helt rena och lite andra städbrister. Först tänkte jag låta det passera.
Men så kom jag på andra tankar.
Det gemensamma kollektiva ansvaret som hyresgäster har.
Kollade runt på nätet och fann en del matnyttigt på bostadsbolagets sida.
Bland annat under Våra visioner.
Målbild.
Så graciöst, seriöst och vackert! Det ansvaret son hyresvärdar har.
Min målbild var ju att det skulle vara rent och fint i min lägenhet.
Bolagets målbild är att utvecklas, tillsammans och för ...
Ja ja ja.
Nyfiken i en strut  - öppna på locket så tittar hen ut ✌

Så till saken:
En person har gjort slutbesiktningen!
En person till har godkänt den besiktningen!
Oklart om den personen verkligen själv kollat besiktningen!
Och på så sätt besiktigat första personens besiktning.
I morgon ska jag träffa den chef som har mandat att göra nånting åt besiktningen ..
En lär så länge en lever sägs det och det stämmer ju klockrent här eller hur?
Nu har solen kommit in bland de underbara björkarnas grenar och lövverk på höger sida om  balkongen.

Jag tycker att det är alldeles fantastisk att skåda. Och ser fram emot de kommande årstiderna då jag följa björkarna.
Besiktiga.
Om morgondagen vet ingen.


Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i residenset

söndag 24 juni 2018

Söndagspredikan - I Jösse Härad dök två figurer upp

Mitt i  flytt och omgivningsbyte kom så kallet åter till mig:
Jag fick en liten "uppenbarelse".

Fortsätt du skriva predikningar - och kulmen nåddes då jag firade midsommar på en inglasad altan i Jösseförs, Arvika, Jösse Härad i Värmland.
Det är som i predikstolen jag trivs bäst för där kan en jämt just skrive om allt.
Ingen där sade någonting, men det som hände - ni vet det mellanmänskliga samspelet -
som vi tale om så môe ...
Dialekter är i synnerhet ett underbart inslag i vår svenska kultur.
För att inte tala om de människorna som i tid och otid likt en oslipat diamant berikar vår och Guds Hage med ord och uttryck så en nästan smâller tå.

Jag vill tro - och det ska en ju göra i kyrkan - vilket är en myt  - jag är säker på att Gud själv önskar oss att tro lite varstans.

Kära Gud!
Det skedde  i de dagar när jag flyttat från Västerbottens träskrike, inlandsfjällen och havet att jag
på min färd hamnade i ett tågstopp.
Du gjorde det strömlöst på spåret och det var då jag kom tänka på att ändra mitt spår att inte sluta skriva predikningar.
Du sände i min väg två figurer som i ärlighetens namn  kommer från en annan botten - Norrbotten närmare bestämt.
Ty bottenriken är stora och sprider ut sig i väster och norr.
På en karta kan en lägga två bottnar på varann och lägga väster under norr.
Således ligger norr ovanpå till de byter läge.
Ovan och under sker ....
Jösse är ett härad vid Glafsfjorden med djupa skogar omkring.

Med husbil och husvagn och resglada fruntimmer dök de två figurerna upp.
Jag är helt säker på att de kom från en av Dina skapta hörn, även om de nog är utrustade med skaparprakt själv också då.

Den ene hette Gärde - vilket jag först uppfattade som gärdet.
En av dina ängar Gud!
Han liksom bara fanns där och kom med infallskommentarer så en rent häpna.
När en häpnat klart kommer skrattet  och den processen är mycket kort!
Utan att överdriva eller imponera så hade han faktisk det.

Den andra jusselinen bar namnet KorvGöran.
I Norrbotten kan en tydligen döpas till vad som helst - men som min älskade norska farmor sa:
Navnet skjemmer ingen om ingen skjemmer navnet.
Och faktum var att denna man var som en korv - med det på mitten som gör smaklökarna glada.

Hoppsan -  här kom det visst en ekivok en som min älskade Gösta på snart 99  skulle sagt - ni vet han som jag är bihustru till - och faktum är att jag saknar honom mycket.

Vilken figur KorvGöran har och vilken varmhjärtat man som kunde berätta om människor som gick lite utanför trender o annat tjafs.
Han - och kanske Gärde på gärdet kan hjälpa dig Gud med att dela ut fiskar och älgkött och andra goda gärningar till människorna.

En äkta jössehäring som deltog helt naturligt var den inglasade  "altanens  härskare" - som är gift med min bästa vän Maud.
Det sitter inte direkt fast där heller kan jag säga.

Som single malt kom ju då det eviga ämnet på tal att jag ju borde ha en man så en "kontaktannons" utformades:
Jag söker en man punkt slut.

Kära Gud varför skulle jag göra det?
Vad sa du?
Hörde jag rätt?
Ska jag fortsätta singla malten eftersom jag redan uppfyllt kvoten med att säkra så jorden inte går under med efterföljande?
Och att  min livsmission  numera är att verka där jag känner att jag kommer till min rätt?
Tack gode Gud för det svaret.
Det där med det femte hjulet kan dra sin väg.
En kan se det som ett reservhjul  ..
Nämen Herregud;
Nu får jag nog sluta ganska så omgående, för nu spinner det iväg alldeles förfärligt här märker jag.
Om hundra år är allting glömt - (men spåren i cybern kommer finnas ...)
Människans vägar äro outrannsakliga - urannsaklige på norsk.
Men det vet du ju Gud vid det här laget.
Tack för sällskapet!
(Ps. Utan kvinnor stannar Sverige. Ds.)

Bilden visar det himlaspel  på min vägg  i rummet
då björklövens grenar  utanför blåser och västersolen solen får spela mot norr just från Jösse Härad
Amen
💫💫💫

Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp
Copyright Husfrun i residenset


torsdag 21 juni 2018

Jag är hemma nu ...

I måndags for mitt flyttlass, i tisdag for jag.
Flyg till Arlanda Stockholm, buss vidare till Karlstad och därifrån med Värmlandstrafik och allt gick som på räls både i luften och på vägen.
Den riktiga rälsen ligger fast mellan Karlstad o Arvika - men se i Kil blev det strömlöst och efter en del väntan så blev det ersättningsbuss sista sträckan.

Det är alltid intressant att iakttaga  människors - inklusive mina egna reaktioner.
Jag måste säga att det inte är en helt enkel situation att lösa så där.
Den tågvärdinnan gjorde det bra!
Så mycket information att ge, att beställa buss med flera små detaljer som bör klaffa.
Några av oss människor är otåliga och vill ha information direkt.
Nåja, så är det ju inte allt som går som tåget nu för tiden ...

På bussen kom jag i samspråk med en trevlig pedagog, så vilken fin resa det blev av det!
Några vidgade vyer när tåget inte gick på räls :-)

Min bästis Maud hämtade upp mig, bjöd på middag och lånade mig en madrass o lite sängkläder att sova på, samt en kopp, ett fat, en tesked samt en toarulle och en handduk.
Så anlände jag residenset; ljust och vänligt välkomnande.
Imorgon kommer flyttlasset tänkte jag och lade mig tidigt.

Men se, mitt flyttlass tog en omväg om Malmö - men flyttgubbarna lovade att i morgon (torsdag) nån gång så kommer vi.
Och det gjorde de!

Så härligt vara här!
Residenset ska efterhand möbleras och ja, jag är glad och verkligen hemma nu.


Bakom kartongerna ska min skrivarkvart vara,
resten blir vardagrum eller ska jag rent av dra till
med finrummet?
Utsikten  mot horisonten är fantastisk
och det lär blir några fina himmelsbilder att uppleva.

Min blivande ateljé
wow så det ska penslas och skvättas färg här

Kök finns också :-)
Utanför fönstret har jag två täller (tallar)
 och idag såg jag två hackspettar och flera andra fåglar hålla till där
Imorgon ska jag fira midsommar hos bästisen o hennes man och så dyker det upp annat folk från Norrland - det ser jag framemot.

Glad midsommar!

Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i sitt nya residens

söndag 10 juni 2018

Min sista söndagspredikan

Kära församling som inte finns, men som ändå får träda in :-)
Idag ska vi stanna upp en stund och fylla tiden med det som hänt.
Jag vet, det är ju långt från att hålla sig i nuet - men var så säker att 16 år innehåller så många nu och här.
Att leva i nuet eller med nuet är också det vi bär med oss in i varje nu. Inte för att vi går runt och tänker på det, det skulle ju bli alldeles för tungt.
Men i vårt inre finns det!

Att 16 år skulle gå så fort.
Det var olidligt spännande att säga upp sitt fasta jobb och ge sig i väg med det som rymdes i min dåvarande bil, en Nissan Micra årsmodell 1997.

Jag valde metoden att få ihop ett hem efterhand.
Det gick utmärkt!
Jag fick ihop tre stycken närmare bestämt.
Denna gång tar jag med mig bohaget.

Med bankande hjärta och fjärilar här och var satt jag bakom ratten en hel dag för att komma till mitt nya hem - och för att få vara farmor  i närheten.
Mitt andra möte med tjejen Moa som blev min fantastiska lekkamrat i många år.
Inte en dag jag ångrar på att jag valde närheten och det nya livet som timanställd och helt nya omgivningar.
Något år senare kom en liten pojke, Pontus som också blev min bästa lekkamrat.
Härlig är jorden och släkten följa släktens gång.
Jag menar det inre, det fina, det starka och sköra som biologin ställer till med.
Så lärorikt att ha de små och  upptäcka en ny dimension i själva livet.
När de med sina föräldrar nu flyttar  till en ny stad och jag till min så känns det så gott så.


Min allra första mobil som jag fått ärva av min bästa vän i Arvika låg på bilsätet bredvid.
På den tiden kunde en byta utslitna batterier. En läcker blå sak som det stod Ericson på!
Nödtelefon enligt mig.
Inte kunde jag ana att jag 9 år senare enbart skulle ha en mobil.
Jag hade tränat på att svara och att ringa upp.
När den så plötsligt ringde så höll jag på att köra i diket.

De sista 10 milen var i stort som de första dryga 90.
Skulle jag då aldrig komma fram??

När en flyttar iväg med sig själv och sina erfarenheter så ger en sig ut på ett gungfly, rosa och mörka  moln och en bit stadig mark som en inte blir varse för än det har gått en tid.
Jag tänker på rötter.
Ganska bestämt har mitt liv blivit så att jag rotar mig lite varstans och hur rädd jag än är så blir det trygghet i att vara sig själv, med sig själv och för sig själv och i sig själv.
Tänker på min egen farmor som blev min förebild i mitt eget farmorskap.
Hennes liv, vars rötter stannade i sin hembygd och där mina rötter har sitt ursprung.

På något sätt ordnar sig det där med mänsklig gemenskap.
Lite fick jag jobba, det ska sägas att det tog sin tid.

Arbetsplatserna har blivit många.
Två före inpoolning på fast anställning efter 3 år här och sedan några byten  till.
Jag höll mig inom samma yrke, men bytte platser, det är ju så sunt.
Nu tog ju min arbetsförmåga slut efter några års rundor i väggen.
Men det blev ingen förlust i längden - tvärt om älskar jag mitt nuvarande liv som tidig pensionär.
Bättre liv kan jag inte leva än det jag lever nu!
Var jag än bor!
Några varningar fick jag - du kommer ju inte ha något kvar tills  du blir riktig pensionär - nej nej - men det är nu jag lever och vill leva.
Det blir alltid en råd sa min farmor!
Hon blev aldrig något mer än fattig, men ack så livsrik!


Lärdom, rikedom och fattigdom o andra domar, i synnerhet självkännedomen följer i ett  flyttbart rotsystem också.
Var medmänniska så långt det går och lite till.
Men det finns ju en gräns även för det.
Sväng dig i lianerna om så behövs.
Njaa det är inte så aktuellt för min del då ...

Kyrkklockor ringer var en än bor - nästan i alla fall

Slutbön:
Tack för tiden här uppe.
Modet att söka sin plats för att fylla en inre vilja av längtan frågar inte om du har modet - du får det om du släpper in det.
Alla kollegor, alla chefer och framför alla vårdtagare och anhöriga samt kurser och fortbildning som har gett min liv guldkant under dessa år.
Alla bekantskaper som har gett mig närhet och stor glädje.
Alla surströmmingsfester o andra fester.
Men mest av allt mina underbara barnbarn.
Jag är farmor och visst kan jag tänka mig bli oldemor.
Kanske måste jag flytta en gång till :-)

Konstnären i mig fick drivkraft och alla färger i abstrakta snurrar är mitt liv som stryks på dukar stora som små.
Och jag lämnar till betraktaren att avgöra om jag är en verklig konstnär.
3 utställningar har det blivit.
Min 4:e är inbokat i juni nästa år i min nya stad. Nygammal menar jag förstås.
Det är så roligt att ställa ut sig .... ingen prestation eller annat tjafs.

Nu ger jag mig av på nya äventyr om en vecka + 2 dagar.
Livet är epoker och den senaste om 16 år är i mitt minne så väl bevarat.
Nu väntar mig en ny och efter ett halvårs förberedelse så är jag klar.
Att flytta är också att lämna.

Tack också till er läsare som följt mina predikningar, det har gjort mig gott!
Jag känner att jag predikat klart och får hitta nya infallsvinklar på mitt söndagsskriv.
Det torde gå hur bra som helst för jag har sån leklust/ordlust kvar efter barnbarnen som jag ju måste göra av någonstans och vad passar bättre än den livslinjen jag redan är inne på när jag som sagt nu planterar om mina rötter. Igen.


Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i residenset

fredag 8 juni 2018

Alfabetiska intelligenser - skit samma sa bonden



För ordningens skull:
Definition enl, min vän Wiki Pedia (som ska läsas i ett ord)
Intelligens
kommer av latinska intellego som betyder att förstå, begripa, inse, avgöra.
Det handlar om att utifrån givna grunder avsiktligt utveckla sitt tänkande.
Till intelligensen räknas vanligen förmågorna att resonera, planera, lösa problem, associera, tänka abstrakt, förstå idéer och språk, komplicerade orsakssammanhang samt förmågan till inlärning

Så till oordningen:
Förstå o begripa.
Jag förstår allt men begriper inget.

Utifrån givna grunder ... 
Konfysintelligensensen inträder - om jag då vill utgå från ogivna grunder.
 .... för om givna grunder finns så måste ju de ogivna finnas, om inte annat för motsatsens skull?
Då fattar jag genast det där med att förstå men inte begripa.
Samt att begripa, men inte förstå.

Skit samma som bonden sa när han blev tvungen att göra sitt förnödna i gödselstacken.

Intelligenser på ogivna grunder 

AQ - ambitionsintelligens
BQ  - bokstavsintelligens
CQ - cirkuleraintelligens
DQ - därutöverintelligens
EQ - emotionell intelligens
Härstämmar inte från mig. En man vid namn Daniel Goldman har skrivit boken om emotionell intelligens, mycket läsvärd och jag fann troligen mig själv iden boken, vad gäller känslor alltså.
FQ - förverkligaintelligens
GQ - gårdetsågårdetintelligens, förkortas GSGQ
HQ - hanteraintelligens
IQ - den redan satta intelligenskvoten vilken  utgör skalan för mätningar
     - intresseintelligens min tolkning
JQ - jajamensanintelligens
KQ - kruxintelligens
LQ - lättjaintelligens
MQ - mankvinnaintelligens
NQ - nästaintelligens
OQ - ostintelligens
PQ - parintelligens - nära besläktad med MQ
RQ - retroaktivintelligens
SQ - skruvaintelligens
TQ - trissintelligens
UQ - utvecklingsintelligens
VQ - viljaintelligens
WQ - whateverintelligens
XQ - okändintelligens
YQ - yster&yrintelligens
ZQ - zetaintelligens
ÄQ - älskaintelligens
ÖQ - övaintelligens
ÅQ- åstadkommaintelligens

Fotnot: Det norska alfabetet klingar bättre på slutet :-)

Livslinjers reflektionen med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i residenset  

Om bilden har något att göra med texten
På given grund nej
På ogiven grund ja

tisdag 5 juni 2018

Uren luren himmelturen

I dag vaknade jag tidigt, ursövd - nu blev det ett rött sträck under ursövd.
Men det låter jag vara.
Utsövd är ett tillstånd då en sovit ut.
Ursövd står för att sova ur sig. Det står var och en fritt vad en vill sova sig ur :-)

Ni vet urminnes tider, urmodern, uruppförnade.
Uren luren och himmelturen som är taget ur en norsk sång vars text ger inledning till det norska programmet Der ingen skulle tru att nokon kunde bu.
Där ingen skulle tro att någon kunde bo.
Där i uren luren himmelturen bor Anne Knutsdotter, vars mor heter Kari och brodern heter Truls.
Med största sannolikhet heter då fadern Knut

Har sett den där ingen skulle truserien flera gånger på NRK play så jag får det norska språket med mig.
Mobergs utvandrarserie har jag också sett flera gånger, läst böckerna både på svenska och norska.

En skulle tru att jag totalt fastnat och inte tar mig vidare.
Nu har jag satt en ny kopp te på dragning .... vissa morgnar är teet godare än i går till exempel.
Så då räcker det inte med en balja Anemon utan det får bli två.

Jag kan varmt rekommendera att läsa och se fler gånger om en tycker om något, för det där med tillväxt och utveckling kommer sig på fötter på det sättet.
Det finns nämligen så mycket att upptäcka andra och tredje gången.

Nu var det ju inte varma rekommendationer jag skulle skriva om, men orden kommer ju från uren via luren till himmelturen så att.
Fritt ur mitt så menar jag följande:
Orden kommer alltså från uren, längst ner i ord-jorden.
Så till luren, alltså nu i modern tid telefonen, vars lur inte längre finns mer än som symbol på mobilen, ni vet den gröna och röda som av och på så galant vi kan klickatrycka.
Å då står endast himmelturen kvar.
Först upp på högsta berget, i Norge då Gladhöpiggen typ Glittretind för att så därifrån ta sig in i himlen.
Akkurat som livet!
Helt i orden.
(Vilket på norska betyder helt i sin ord-ning)

Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp
Copyright Husfrun i residenset


söndag 3 juni 2018

Let dance - söndagspredikan

Präst eller predikant.
Förkunnare.

Härom dagen kom jag på att det där med att filosofera egentligen är att fila på sin tankar.
Ibland filar jag så tanken rent av rinner ut sanden.
Så står jag där som ett slags filspån och undrar - och det är här i undringen det sker - nya tankar redo att filas på dyker genast upp.
Således gör det inget om det som kändes så avgörande viktigt rinner ut i den där sanden.
Bättre flyt kan en inte ha.
Så mycket fil - feelings behöver rensas ur ibland.

Angående fil(feel)ing så hände det sig så att jag en dag satt och lättsurfade på nätet.
Hamnade på en fil ( feel)  sida som av en slump eller sökte jag rent av?
https://www.bible.com/sv/search/bible?q=l%C3%A4rjungarna

Här på jorden ser det ut som om vi till tider liksom "tävlar om vem som är störst".
Filen "feel" som jag då hamnade på frågar sig lärjungarna det samma:
Vem är störst i himlen?

Så som i himlen -  så och på jorden.
Nu går det inte att hoppa över Mikael Nykvists rollfigur i filmerna med samma namn.
Minns ni scenen där han lär sig cykla?

Då ska jag ta er vidare i dagens predikan:

Matteusevangeliet 18:1 vers 1-5
1"Vid samma tillfälle kom lärjungarna fram till Jesus och frågade vem är störst i himmelriket?
2 Han kallade till sig ett barn och ställde det  framför dem.
3 Och sade: Sannerligen om ni inte omvänder er och blir som barn kommer ni aldrig in i himmelriket.
4 De som gör sig själva små som det här barnet är störst i himmelriket.
5 Och den som  i mitt namn tar emot ett sådant barn tar emot mig."

Kryptisk och solklart så det förslår, något att filosofera över.
Borde vi alla vara mer  som barn?
Vi prisar ju barnasinnet och helgar de som har det kvar.
Någon säger barnsligt, drar på munnen eller axlarna och ser till att  bli så vuxen det bara går.

Om predikanten; alltså om jag hade några svar så skulle ni genast få dem.
Till ingen nytta skulle jag filosofen säga, för svaren finns inom var och en och vi kan endast låta de komma fram för en dialog, dialoger för en alltid vidare i filosofins underbara värld.
Om däremot de rätta svaren anses nödvändiga så får en söka sig andra vägar.
Av och till så står en ju inför något som kräver svar och underlag att göra rätt val.

Svenska Försvaret rustas upp för fullt.Viktig information till Sveriges innevånare har anlänt våra postlådor.
Läge för filosofiska rundor?

Min predikstol också denna söndag är under mitt parasoll på min stora fina balkong på tredje våningen - nära till himlaperspektivet kan jag säga  :-)
Min predikarfastighet heter Visheten I. Adress Lyckogränd.
Snart flyttar jag ju och jag kommer ha balkong och bo högt så jag har horisonten att blicka mot.
Nå, så är det ju inte så mycket det yttre det kommer an på, utan det inre.

Denna vy ... utsikten från min nuvarande balkong som gett insikter -
på nästa balkong finns nya vyer -
faktum är att jag väntar dit :-)

Slutord:
Ann Wilson, domare i Lets Dance sa ungefär följande inför slutliga avstämningen i årets tävling:
Show och glädje, javisst, men utan djupet ingen glädje.
Jag säger bara Jon Henrik Fjällström och den kvinnan som han dansade med som så skickligt lotsade fram honom. De gjorde et tillsammans.

So Lets Dance!
Till tonerna av Dance me to the end of love.
Eller Halleluja.
Jag säger också bara Leonard Cohen.
Andligt spisa.
Vacker att sjunga med i.


Amen.

Livslinjers reflektioner med filosofisk dropp

Copyright Husfrun i residenset

tisdag 29 maj 2018

Märtas funktioner

Märta sitter där i rullen.
Med sitt liv i varsamt minne bevarat. Inte längre lika öppet som förr.
Men inuti, när hon fått hjälp av sin favoritläggerska och befinner sig i sin säng i utmärkt läge då inget ont invaderar henne så kommer de till henne. Minnena.
Det är bara så synd att favoritläggarskan jobbar så sällan.

Fullt klar i tanken och känslan berikar det hennes kropp med värme. Hon tror sig känna lycka just då.
Från barndom, ungdom och vuxenlivet som maka, mor och efter hand ännu fler funktioner.
Funktioner tänker hon, ja, just funktioner som ska fungera på livets väg och när en faller ner i diket är funktionen allt mer viktig.
Rullstolen och den höj-och sänkbara sängen har en funktion.
Taklyften också, men den gillar inte Märta.
Hänga där och sväva  luften.

Visst fanns det ondska, men i stora drag var den funktionen långt borta från hennes liv.
Funktion, hon smakar på ordet och tänker fram fler ord som beskriver livet som hon levd.

Men hon kan inte kalla sina barn en funktion bestämmer hon sig för och blir där hon ligger i sin sköna ställning full i skratt.
Först kom Johan, en vilde redan i moderlivet, påhittig och svår att få att lyda. Men hon  och mannen hennes fick då till det och då Johan fick ett syskon, Martin var det som det gav med sig en del av hans framfart.
Han blev lugnare.
Så kom två jäntor på samma gång. Anna först, mest kavat och hon fyllde rummet med ett gällt skrik. Några minuter senare kom Kerstin, tystare och sömnig.

Nu byter tankarna spår i Märtas kropp.
Det bli sällsamt fint när hon i tankarnas minnen möter mannen sin, Anton igen.
Jaa, säger hon tyst för sig själv så inte rumsgranninnan vaknar.
Rumsgranninnan bestämde de sig för att de ska heta, det var innan Karin fick ännu en stroke och tappade talet.

Anton var en skogens man och det var efter flera år i skogen som livet tog slut då trädet han fällt föll  åt fel håll och Anton hamnade under. Huggarkamraten kunde inget göra.
Åren var svåra för Märta då.
Tårar finner sin väg utmed kinden och blandar sig med mjuka minnen om det starka famntaget, de förtroliga samtalen, hur de läste dikter för varandra som de själva gjort och hur de löste problemen i livet för sig och barnen.

Ett minne kommer förbi och hon stannar upp vid det.
De bestämde sig för att gå förbi hos sina närmaste grannar, Håkan och Maria.

Utanför den öppna dörren hör de Marias skrik inifrån.
Sluta snälla Håkan, vädjar hon.
Då susar hans knytnäve genom luften på väg att träffa hustrun ännu en gång.
Anton tar trappan upp i ett rött och tar tag i Håkans höjda arm och hindrar att Maria träffas.
Ett slag från eller till, tänker Märta men det kunde ha dödat Maria
Vad Anton gjorde med Håkan är det bara de fyra som vet och det stannade dem emellan. Maria fick ett gott liv trots allt.
De förblev barnlösa men tog hand om ungar som var en för mycket runt om och dessa barn gick det gott för.

Märta känner tröttheten siga in över sig och hon överlämnar sig till sömnen.

Märtas funktion upphörde för gott. När favoritläggerskan kom för att vända henne så var det inget liv som längre fungerade.

Märta körs till enkelrummet, görs i ordning av personalen. Ett ljus tänds och en avriven blomma av en Hoia Multiflora får plats i Märtas händer.
Ett fönster öppnas på glänt så själen får fritt ut sväva.
Johan, Martin, Anna o Kerstin med familjer kommer.
Eftersom det är kallt i rummet kommer favoritläggarskan med filter som går i vackert gult och rostrött och lägger de över deras axlar.

Det är Märtas virkade filtar till vart och ett av barnen, deras äkta hälfter, så barnbarnen.
Hon tänkte just att de skulle överlämnas då hon inte längre fanns till.
Så var den funktionen också fylld.

- Ni behöver inte skynda er säger hon stilla och lämnar dem - till sina funktioner.



Efterord:
Många är de upplevelser och erfarenheter jag bär med mig från min tid i vården. Livets sista tid, sjukdom, förlorade funktioner, livsmättade öden och tillkortakommanden. men också det flödande livet som de levd, sprang barfota i gräset,  försvann i förälskelse och kom över i kärlek. Födde barn eller inte. Välutbildade,  lättutbildade, fin kultur och mindre fin, enkelt och ståndsmässigt om varann.
För inför döden finns inga olikheter, mer än den personlighet som var och en haft.

När jag jobbat några år i vården fick jag i min hand en berättelse skriven av en man som drabbades av enstroke och att ligga många timmar i sängen var en plåga. Men det fanns en favoritläggerska som ordnade så smärtan gav vika.
Jag letade så efter detta lilla häfte i mina boklådor nu inför flytten, men tyvärr jag fann det inte.
Den berättelsen satt klistrad inom mig.
När det senare blev möjligheter för mig  med utbildning och föra vidare just detta att bädda skönt för någon så kände jag mig "nära nog kallad" att föra budskapet vidare.
Kruxet i all omvårdnad är att låta den sjuke få behålla sin integritet och att ligga så skönt det bara går när kroppen svider och brinner.
Men det tar tid att finna fram dit.

Jag känner fortfarande ett slags engagemang i omvårdnadsfrågorna.




Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp
Copyright Husfrun I Residenset


måndag 28 maj 2018

Stråns strejf i vinden





Där inuti
kommer från ingenstans varstans
nyblivet 
i kärlek



Bildar en klump
en högrest skulptur
kanske


Livet växlar
och klumpen
blir skulptur




Sommaräng
blommors paradis
ormen osynlig i gräset

Nejden finns runt om
närhet till avstånd
till alltet och ingentings

Kort lyser glöden
av solens strålar
skuggan och regnet är utan










Lyckans gestalt
förser olyckan
 allt blir en mellanting

Nyss sprang hon i gräset
kvinnan som dog två gånger
först i sjukdomen så på riktig













Vi får för oss
att märka
allt

Det är  så vi märker
att det märkbara
fluktar oss knappt märkbart














Som stråns strejf i vinden











Livslinjers poesi 
Copyright Husfrun i residenset 

söndag 27 maj 2018

Under mitt parasoll - där small champagnekorken - söndagspredikan

Var hälsad alla!
Det är söndag. Mors dag och ja, en dag som alla andra och ändå inte.
Igår filosoferade jag över att jag inte tar mig ur fläcken.
Men som den paradox jag egentligen är så tar jag mig fritt från den ena fläcken till andra.
Fläckvis.
Således.
Och som oftast märker jag det inte förrän efteråt då Filosofia, min partner i livslinjerna väcker mig.
Min talarstol är som rubriken anger under mitt parasoll. Lättklädd eftersom sommarvärmen behagar.
Men icke avklädd!

VÄNNER:
På EGEN förekommen anledning så har jag funderat över begreppet, begreppets innehåll per definition och inte minst hur det gestaltar sig i verkligheten.
Rakt av, rakt in och ibland rakt ut.
Ja, svaren är som en frisk fors som ännu inte är kraftutbyggt.
De är också som en solpanel och ett vindkraftverk.
Jaa, till och med fossila detaljer dyker upp.
Ord som ärlighet i vänskap, klara och tydliga budskap tål att tänkas på.
Medmänsklighet, mellanmänsklighet och empati är andra ord som infinner sig.
Men ingenting står stilla, ej heller svaren.
Vänskapen har många faser. Kanske också fasor?

ROBINSON:
Om jag skulle anmäla mig tro?
Otroligt intressant, härligt, skamligt och alldeles mänskligt. Ikväll avgörs det.

PARTILEDARDEBATT, OCH DERAS  TAL TILL NATIONEN OM HUR VI HAR DET 2028:
Ja, det tål att tänkas på vad de säger och jag kan inte låta bli att låta den röda tråden filosofiskt löpa fritt mellan dessa tre överskrifter:
Spel - det är ett spel!
Är det ett spel?
Rollspel i verkligheten tycker jag passar gott in ....
Lets Dance!
ÅÅÅÅ vad jag har njutit av klänningarna och svepandet och tokiga roligheter - samt prestationer.
Den undersköne Jon Henrik - visst heter han så - som gav psykisk ohälsa ett ansikte med en så vacker så oerhört bra dans.
Ja, jag vet;några vill tycka att det blir SÅ jippopräglad att det inte blir taget på allvar. Skitsnack!
Vi lever ju i god tro, hopp och kärlek!

"Käre Gud
Jag vill tro att du med din inre värme känner trygghet i att några i mänskligheten ger dig en hjälpande hand?"

Jag har också tänkt på det där med Gift vid första ögonkastet.
Tycker det kan döpas om och ändra innehåll till Gift efter flera ögonkast.
Hm?
Ska jag anmäla mig?

Hittar en anteckning som jag gjort under skrivpausen:
Äldre hud - oelastisk livslinje hud ..

"Kära Gud
Hur måste inte din hud
Se ut
Den  borde vara helt slut
- tror jag i allafall"
*****

Låt alla mödrar och ickemödrar komma till mig ....
Skål solens söndag under mitt parasoll där jag lättklädd sitter.
Hmmmm ...
Aviva - en spansk vinbaserad dryck som ger fruktig smak av olika sorter och färger .
Så här ser innehållet i flaskan ut om en skakar lite på den .
Aviva är också ett svensk namn som betyder Vår enligt en koll jag gjorde på nätet.

 När den har stått stilla är innehållet helt lugnt.
Hur blir det då när en fått i sig innehållet?  

Fruktbart - tror jag :-)

 - och där small champagnekorken över terrasräcket och for upp i himlens port
Tack för besöket!

Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright: Husfrun i Residenset

fredag 20 april 2018

Skrivpaus

Mina reflektioner med filosofiska dropp tar nu en paus :-)
Må gott och njut våren <3

Husfrun

fredag 13 april 2018

Den hemlösa fick lägenhet

Nu ska jag svänga mig i de akademiska lianerna.
Kanske blir det mer häng än sväng.
Trots att min akademia är utan någon särskilt hög faktor.
Några poäng har jag dock skrapat ihop. 
Om jag förstått rätt så är det uppsatsskrivandet, en avhandling rent av med opponering och godkänt sådan ett nålsöga. För att träda in i akademins förunderliga värld.
Den er i mina ögon exakt lika förunderlig som världen utanför.

Den sortens uppsatser har ett visst utformande, ett visst syfte och är en smula strängt hållen.
Nog fick jag med det, men efter några försök så gav jag upp. 
Typen som jag tillhör "dör lite grann" när mitt inre inte lever för det jag skriver. 
Jag gick miste om dåtidens 5 poäng vilket inte har haft betydelse alls i mitt liv.

Är nog därför som jag skriver inlägg bättre än en uppsats.
Hoppsan, här smög sig in lite självbeundran också.
En akademisk uppsats är disciplinär och bygger på vetenskap som ska ses beprövad eller beprövas.
Det där undrar jag på, fast jag är för det beprövade också.
Men innan det blir beprövad så måste det ju prövas. Ingen svår devis att pränta ner, det behövs icke akademia för det påståendet.

Jag har tänkt på att om alla var akademiker  hur skulle då världen se ut?
Eller om alla var icke akademiker.
Skulle det ens gå med tanke på att mänsklighetens väsen är så olika av födsel och möjligen ohejdad vana?

En gång för många år sedan var jag på en föreläsning inom mitt yrke som undersköterska i vården.
En akademiker, i förhållandevis hög ålder lade fram något viktigt och bra.
En deltagare behövde bryta upp med orden:
- Jag har ett arbete att sköta!
- Det har jag också, svarade akademikern.

Vår litenhet eller vår storhet är oss människor till såväl gagn som ogagn.

Ja, det är den uppkomna fejden kring Svenska Akademin som gett mig dessa reflektioner -
Det är spännande att leva och se hur det går.

Såg ni förresten inslaget på SVT om den hemlösa pensionären som klarade nätterna under vinterhalvåret genom att åka buss och tåg?
Han har fått lägenhet nu!

En man vars liv varit som vanligt tills han skilde sig och annan motgång tog vid.
Utan skyddsnät.

Det ena utesluter inte den andra, tänker jag och får syn på dammråttorna som flyger omkring fast jag sitter stilla.

Hå hå jaja.



Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i residenset

söndag 8 april 2018

Kyrkans starka snaps - söndagspredikan

Efter en längre predikledighet är jag åter på väg upp i predikstolen.
Och det är full fart i dag. Ett dop ska förrättas, två konfirmander ska konfirmeras.
Ett äktenskap ska ingås och som avslutning ska en personlighet begravas.

Kyrkan tar nya grepp, det dukas upp buffé i mittgången, ett gående bord så att säga.
Bordet pryds av god plockmat, gott dricka av det nyktra slaget.
Kyrkvärden Eva Adamsson är mycket road av god mat och festligheter och det gör hon med den äran.

Lite undangömd finns en flaska Kyrkans starka snaps och små kyrksnapsglas står omkring.
Jag har ju smygsmakat och det känns som en blandning av Jägermeister och Gammel Dansk.
Att bruka nattvardsvinet praktiseras inte på tillställningar som dessa.

Nu är jag ju inte en riktig präst så jag ska inte ta hand om dessa ritualer.
Men jag är fri att predika från predikstolen mellan varven.
Jag har fått äran att göra slutordet efter begravningen också.

Kantorn är en pärla när han drar i gång den stora kyrkorgeln, med sina fingrar och ben får han till det så det står härliga till.
Andäktig är vad jag låtsasprästen blir och vad ska då inte den riktiga prästen bli.
Fast han är ju van förstås.

Så kommer föräldrarna med det lilla barnet som ska få sitt huvudbad och bli en liten fin kristen medborgare. Barnet sover på pappas arm.
Det är mycket så nu att papporna får kliva fram. De står liksom inte längre bara för huvudtillverkningen.

En syn för Gudar där de nu på ena sidan av det dukade bordet tar sig fram upp till dopfunten.
Undrar om detta är ett barfotabarn?
Tänk att jag som en liten heffaklump så läckert smyger mig fram och lyfter på dopklänningen  - och ja minsann - barfota.
Å då är vi alltså två utan strumpor och skor i kyrkan i dag.
Jag har gått på 'Upplev med alla sinnen' kurs där  coachen utlovade heligheten de luxe om en gick barfota i kyrkan.
Nagellacken har jag taget bort, men den blåsvarta stortånageln kan jag inte göra något åt.

Barfotabarnet får sitt namn och jag får tecken att kliva upp i predikstolen.
Det finns fyra trappsteg upp och dopsteget är första anhalten.
Nu praktiseras inte detta till vanligt, men jag tycker om det symboliska.
Ser troligen lite konstigt ut.
Med händerna på trappräcket upplåter jag min stämma - och anar från alla besökare att de känner sig något undrande, sånt märks på andning och ansiktsuttryck.

'Amina Dorotea, nu när ditt huvud fått sig ett litet bad så är du nu inte bara dina föräldrars barn  utan också ett Guds barn.
Var lugn lilla hjärtat. Om Gud finns så är du hans barn vare sig du fått några droppar vatten i huvudet eller inte'
Första akten avslutas med Tryggare kan ingen vara.

De två konfirmanderna  kommer fram, läser alla de tio budorden samt trosbekännelsen utantill med ett tillägg som de i stämmor framför.
' Kära Gud - om du finns så har du med tiden fått alldeles för mycket att göra. Världen förändras och kanske behöver Du Gud och hela himmelriket ändra struktur och inriktning, precis som poliser bli mer synlig på våra gator.'



Nytt tecken till mig och jag klivet upp ett steg i trappan
'Amen'

Efter detta behövs en paus och riktiga prästen bjuder:
Varsågoda!
Fantastisk med sorl och en smula osäkerhet kring det gående bordet, det minglas frisk och stämningen är uppsluppen.
Som den väktare jag är så viskar jag i prästens öra att det är nog bäst att  spara på kyrkans starka snaps vi har ju två seanser kvar.
Vi är så eniga så.
Jag smyger ner flaskan innan för min långklänning. Jag har ett lönnfack där.

Så drar kantorn igång Mendelssohns brudmarsch och då blir det som gelea i mina ben, själen får kramp och jag blir salig.
Varför gifte jag mig bara en gång?

Så blir jag varse de två kvinnorna som båda är klädda i vitt. Den ena i klänning och den andra i kostym.
Prästen som är modern och därtill barskallad  viger utan minsta tecken på någon tvekan alls de två som står där barfota och säger ja till allt.
Nästa steg upp är som att bli lyft, jag känner knappt att jag vidrör trappsteget.
Äktenskapssteget är taget.


'Lycka till önskar jag er.  Försök så länge ni kan leva med era egna inre i behåll, kompromissa så långt det går. Bär varandras bördor, gift om er om ni så måste'

Så sänker stillheten sig över kyrkan.
Amina Dorotea får magknip och för en stund bryter hennes skrik stillheten, varpå hon strax därefter sträcker sig nöjd i pappas famn och undslipper sig en riktig brakfis.
Bröstmjölksodören påminner oss om Moder Jord vars relation till Gud vi bara kan ana.

Efter lite stök och bök bärs kistan ut från från prästens lilla kammare och ställs vackert upp framför altarringen.
Nya knep i kyrkan kräver nya lösningar, mittgången är ju upptagen.

Prästen samlar  sig och förrättar personligheten Adolf Arthur Helge Holgersson som vigs till sista vilan.
Av jord är du kommen till jord ska du åter varda.

Då är det dags för mitt sista fjärde steg.
Dödssteget.
Det är verkligen himmelsk mäktigt, rent av dödskul att stå på sista trappsteget och få "läsa ut" en personlighet som han byggd upp under 108 år.
Som den ungdom jag räknas vara jämförd med personligheten så hör jag mig själv säga:

'Adolf Arthur Helge, du barfotabarn som så egensinnigt levde ditt liv, tyckte som du tyckte och gick som du gick. Inte brydde du dig om varken far eller mor eller Gud för den delen. Döpt blev du, konfirmerade dig inte, levde med kvinnor i synd och hävdade bestämt att du älskade så länge som du hade lust.  Hjalmar Gullbergs devis.
Inga barn blev gjorda, du var född steril. Så kvinnan som önskade snärja dig fick tji  - hon var gravid med  annan man.
Humanist var du, och när det uppdagas att du gömde några flyktingar på vindan och sedan bad om en kyrklig begravning för att i Guds jord få vila så beviljade vår fina präst detta, någon längre överläggning med Gud gjordes nog inte - tror jag , du vet i kyrkan får man gärna tro - fast du för länge sedan gett upp och gått ur svenska kyrkan.
Herren, eller någon annan, välsigne vår utgång och vår ingång
Vi ska alla den vägen vandra, döden förenar oss och inför den är vi förhoppningsvis alla lika'

Hur jag visste att Adolf Arthur Helge var ett barfotabarn?
Smygande hade jag innan tillställningarna började kikat in under kistlockets fotända.
Tack Nils Ferlin för barfotabarn.

Nu kommer Kyrkans starka snaps fram igen, faten fylls på och kantorn släpper loss där uppe på läktaren, så fullt har det aldrig varit i en mittgång förr - och det är som om ingen vill gå hem.
Precis som det var då Karl Oskar och "jag tyar inte längre" Kristina har sitt första gästabud i det nya landet.
Man dröjer sig kvar.
Även efter att Kyrkans starka snaps är helt tom.


Livslinjers reflektion med filosofiska dropp
Copyright Husfrun i residenset

torsdag 5 april 2018

"Bästa sjukvård NI som sagde - att till ER ska ingen gå"

Första utkastet till detta inlägg blev så meterlångt av alla tankar och åsikter jag har samlat på mig, egna och andras upplevelser av vården. 
Den som inte fungerar.
Den som inte tar patienten genom nålsögat så tillgängligheten är och förblir ett tomt löfte.

Långa utsvävningar är som att överdiagnostisera och har ringa effekt ...

Så jag kortade jag ner. 
Under den nergångna förkortningstiden så stod det klart för mig att lik som att korta ner ett inlägg så kortas också vården ner.

Krya på ER ni sjukvårdsansvariga; 
uppdragsgivare i politisk syfte inom landsting o kommun samt utförare i den direkta vården, 1177.se, sjukhus, sjukstugor, vårdcentraler och/eller hälsocentraler. 

Bara det - hälso- eller vårdcentralen  .... Valfrihet redan där: 
Vill du ha hälsa eller vård; hälsa eller vård för att behålla hälsan?
Om det inte vore nödvändigt skulle nog flertalet avstå från en kontakt.

Glöm inte att det finns möjligheter för ER att konsultera patienterna. 
Det behövs bara ett telefonsamtal, övrig bokning går som på räls. 
Om vi nu inte gaddar ihop oss vill säga och gör oss oåtkomliga eller helt enkelt inte klarar av ett samtal just då.
Då får du återuppringningstid i bästa fall nästa dag. 
Om inte döden hinner inträffa vill säga.



Livlinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i residenset

Ha alltid oskrivna blad - en sida i Livsboken

Varannan sida är den motsatta sidan. Alltid två sidor av samma sak. Om sidorna inte räcker till så spara en. Sidantalet saknar betydelse....