måndag 3 december 2018

Framtiden

Den 13 december fyller mitt bloggande fem år.
Den kom till när jag 2013 stod inför en förändring i mitt liv och insåg att jag var i behov av en hobby.
Målandet fanns redan, skrivandets lust likaså -  så varför inte blogga?
Att få ihop en egen sida på nätet var en fantastisk utmaning och jag drog iland med den!
Jag drog också i land med att ofrivilligt radera hela härligheten :-)

Då kom bloggspotten till.
14 maj 2014 vill jag minnas att jag postade mitt första inlägg.
Skapade också här några sidor med bilder och målningar.
En tid hade jag en annan blogg till för målningar och vers, riktigt roligt, men då tid kom att eventuellt förnya den så fann jag det alternativet inte lockande nog.

Jag har kommit och gått i bloggvärlden med att läsa och i egna skriv.
Bestämde mig som bekant nyligen för att återgå till  att både läsa och skriva igen.
Längtan och saknad efter var drivet.
Nu har det gått en liten tid då bloggläs och skriv fått en del av mitt liv.
Men jag kom att missta mig på drivet, det tar för mycket tid helt enkelt.
Skrivdrivet har också ändrats märker jag.
Så är det nu - det bli ännu en förändring, jag avslutar.

Värdet av att känna till er, flera runt om, var och en på sitt sätt finns med mig och har gett mig många fina infallsvinklar och tankar genom sättet ni har skrivit på!
Humor inte minst och några galenskaper här och var :-)
Rena bjudningen med vinst åt alla är Blogglandia!
Det har taget mig framåt under denna tiden.

Jag är inte typen som halvhjärtat satsar, det är min ledtråd och något annat är oväsentligt.
Mycket i livet är att pröva sig fram.
Vägen blir som bekant till när en går.

Någon av er kanske tänker att det hör i hop med det Utmattningssyndrom jag drabbats av, det är en klar koppling där ja.
En av grundstenarna i detta syndrom är just koncentration och bekymmer att plocka upp ur arbetsminnet, vilket gör att jag ofta fastnar och det tar så lång tid för mig.
Det är med stor sorg en blir lidande i detta, men den stora fördelen efter år av behandling, bearbetning att lära sig bruka de verktyg som finns i lådan.
Rätt eller fel förändrar sig i värderingsfrågan.
Det att ge prio åt det viktigaste i livet blir just detta, att välja bort.
Jag älskar mitt liv som det var då innan - och ännu mer som det är nu.
Än en gång;  tusen tusen tack för att ni bloggvänner följde mig på resan dessa åren!

ps. Karins blogg  och pantertantens adventskalendrar följer jag fram till jul. De
kan jag inte vara förutan. ds



Copyright  Husfrun i residenset

onsdag 28 november 2018

Uppe i åttan (utmanaren)

Idag flög jag ur sängen redan före 8.
Tallarna utanför köksfönstret är vackert inpackade i frost, så de ser ut som en sån där engelsk
gran ni vet säkert - jag tror det är Engelsk Tall el. gran som ser så ut hela året, om det är fel så så gör det inget för nu vet ni vad jag menar.

Flög ur är att ta i, men jag menar att jag var så mycket mer vaken än jag brukar vara när jag vaknar.
Något misstänksam blir jag på att det kan hänga i hop med att jag igår fann i min boklåda för Personlig utveckling, en bok  Enneagrammet och de nio livsstrategierna samt ett häfte där en kunna göra Typtest.
Tester är jag inget för egentligen, men en kan inte gå runt hela livet i samma spår och lådans innehåll bevisar att jag minsann varit aktiv nog eller??

Vid 64 vet en ju vem en är tänker och tänkte jag.
Det ska tilläggas att Enneagram i första hand möjligen är för arbetsaktiva, men skitt au - det var ju roligt att se om den så kallade självkännedomen var vad jag trodde.

Så igår fann jag mig själv sittande görande typtestet. Krångligt att förstå principer, så det tog sin tid. Det ingår siffror och de är jag inte särskilt vän med. Det sägs också att metoden har sin grund i vetenskapen, vilken har jag inte listat ut än.

Och se jag knäckte koden. Kom på mig med att vråla JA, höja armarna och tumma upp.
När jag kom lite längre fram i testet så fick jag så många 0-or så det stod klart att jag inte alls knäckt någon kod.

Bara så att ni kan hänga med så är de nio livstratergierna i all sin enkelhet följande:
1) Förbättraren
2) Hjälparen
3) Presteraren
4) Indivudualisten
5) Utforskaren
6) Skeptikern
7) Entusiasten
8) Utmanaren
9) Fredsmäklaren
Mitt test placerade mig i 1 till och med 5.
Det skal tilläggas att det går att ha två ben till hjälpen för att utifrån personligheten beröra 6 till och med 9.
Dessa ben omnämnes som stressben och stödben.

Idag ska båda benen användas och alla strategierna beröras.
Jag ska nämligen nyttja allmännyttans tvättstuga i ett troligen vinstsökande fastighetsbolag vars vision är det fina ordet Tillsammans.
Att jag begagnar denna som är i så dåligt skick, beror helt enkelt på att mina personligheter - för tydligen är de flera -  hellre lägger pengar i att köpa konstnärsmaterial än att investera i en egen tvättmaskin.

Kom till mig liv
akryl på duk
50 x 60
Copyright Husfrun i residenset

fredag 23 november 2018

Ser du på tv?

Veckans färdigställda målning
På Kant

Postromantisk!
Jag säger bara postromantisk!
Överdriven och dramatisk. 
Förbjuden kärlek.
Makt.
Intriger. 
Klassfråga.
Religiösa inslag.
Krig.
Makt igen.
Det är historisk.
 - och så matriarkerna. 
Romantik amore!
- manligt kvinnligt mänskligt?!
Vår tid är nu. 
Hemma igen.

Här dråsar matriarkerna omkull, den ena klarar hjärtefrågan, om den andra gör det får vi veta kommande måndag.
Senaste avsnittet av Hemma igen riskerar mannen sitt och den nya kvinnas liv med att tvärbromsa in, få bilen åt sidan för att ....
Å du milde tid så spännande!
Om det är bra eller dåligt? 
Att se serier och leva sig in i?
Spelar det någon roll?
Historiens vingslag blandar sig med våra politikers inslag.
Statsministrarna ser  jag också.  
Det politiska går också till historien, men det saknas möjligen romantik.
Om det skulle uppstå så torde det inte bifallas för det kanske skulle äventyra folkets trygghet ...
jmf. med idag då alla säger nej ......
Och så var det något om Facebook, inte hunnit med än.
Ikväll är det Skavland, jag är trogen denna man sedan många år.
I övrigt har jag varvat veckans luncher ute med hembjudning på fika, med motionen i mitt liv, med att läsa tre sidor i boken  Stalins dotter och så repeterar jag på ljudbok Håkan Nessers serie om van Veteren. 
Jag har också,  men det var förra veckan, fått med mig De vänsterhäntas förening.
Håkan Nesser är jag också trogen sedan flera år. 
- och när jag inte har gjort något av ovanstående så har jag suttit vid köksbordet och beskådat tre fina täller som i ental beskrivs som Tall. 
I går kväll då månen lyste precis mellan två täller vars grenar som liksom höll månen i sin hand.
Då hör jag melodin från Hemma igen - Amore.
Rätt så romantisk ....
 Längst upp i bilden ses månen som vilar i tallgrenarnas händer ...
 detta är veckans sämsta bild ....


Veckans inköp återbruk 
behöver en passande skärm 

Copyright Husfrun i residenset 


onsdag 21 november 2018

Veckans häst

Anna, som är dotter till Britta och Gustav bor på gården Slänten eftersom deras gård faktisk ligger i en slänt.
Gården är liten så Britta och Gustav arbetar båda utanför hemmet. Britta städar och Gustav kör sopor. I lagården finns ett par kor, några höns och så en gris och fast de inte har råd så har Anna en egen häst. Anna rider.

Bild från pixabay.com


Sara, som är dotter till Alvhilde och Tormod bor på gården Berget eftersom den faktisk ligger högst upp på berget.
Gården är stor så både Alvhilde och Tormod arbetar hemma. Lagården är full av djur, de äger mycket skog neråt slänterna på båda sidor Berget.
De har råd, men Sara har ingen egen häst. Hon rider på stallet inne i stan.

Majsan, som är dotter till Maj och Torkel bor på gården Dalen, eftersom den ligger nere i dalen.
Lagården rymmer det mesta och gärdena är många.
Men Maj är ingen bondhustru så hon jobbar full tid på kommunkontoret som något slags allt i allo.
Majsan rider inte alls, men det finns en häst på gården.

Bilden från pixabay.com

Copyright Husfrun i residenset

söndag 18 november 2018

Damen på tur utomhus



I går lördag drog jag i väg på cykel, drygt en mil blev det och därtill en gångrunda i skogen som mäter 2. 5 km.


 Ta kraft från marken, den delar så frikostigt åt oss 

Livet är ljuvligt då hjulen rullar och jag får känsla av spänstens glädje.
Efter en lat sommar, då det var för varmt har jag under hösten åter fått upp flåset. 
I sanningens namn ska sägas att jag under våren också slarvade, ni vet flyttpacket tog min tid.
Jag & min kropp mår bra, astman tackar och bugar och med Bricanylens hjälp kan jag utmana flåset i uppförsbackarna.
Tyvärr har jag andfåddhet också på platta sträckor numera, men det går an.  Men den blir sämre om jag inte rör på mig. Det går icke an! 
Dessutom har min själ och jag ett avtal, ni vet rörelsernas ABC för sinnlighetens inspiration. Hur många mil har jag inte avverkat för att det är gött!! Långt innan astman dök upp.
Vad som kan krångla med cyklandet är att jag vägrar växel, här ska trampas, benkraft de luxe.
Jag har den nu, men inte armkraften  i höger handled som jag bröt för fyra år sedan. Den vägrar hålla i styret alla uppförsbackarna med värk som följd efteråt. 
Ståtrampet är för mig max känsla, det är det inte handleden pallar.
Jävla handled. 
Men jag vet att allt kunde vara så mycket värre!
Så då hoppar jag galant av, tränar in några trix så det ska se läckert ut ... hihi.
Inte vill mina knän trixa precis :-)
Synd att ljuga, jag har häcken full eftersom balansen är vad den är .... men den kan också tränas ...

Även i dag tog jag en runda. Till fots. Idag lyste solen dessutom.
Så glada folk blir då lysen solar på oss med sina strålar.


Copyright Husfrun i residenset

lördag 17 november 2018

Ny dag


Fredag kväll 16 nov.
I kväll är jag uppe ovanligt sent för att vara mig nu för tiden.
Men så är det något visst med mörkret där ute och ljuset här inne och jag trivs så fint och är i stämning vaken än.
Senaste veckorna har jag träffat flera gamla bekanta, kollegor och vänner.
Fantastisk roligt, så mycket jag glömt av händelser, men också så mycket jag minns.
Dela minner är fint när vi ännu lever.
Det är lite som att återfå en bild av sig själv igen.
den där med alla åldrarna inuti.
Dumheter och klokskaper avlöser varann.
Det djupa goda skrattet, en gnutta ironi, ibland tragisk, besvärligt och alldeles underbart.
Unga ambitiösa damen som raskt flyttar sig hit o dit. Gör vad hon tror på och går på nitar, men upp igen.
Det känns som alla åldrar böljar i mig här jag sitter och känner det hela.






Stunden här och nu, på min älskade farmor Selmas födelsedag.
Hon föddes 1893 och dog 1973, då var jag 19 år.
Ja, nog böljar åldern i tiden.
Imorgon ska jag sova tills jag vaknar och så får jag se vad det blir av den nya dagen

söndag 11 november 2018

Det stora spexet del 2

Efter all planering, finslipade detaljer och en hel del moral-etisk vånda, men med kamraterna Ingemar och Tommy Kottplocks goda min och försäkring om att detta går fint så skrider vi till verket.
Det vill säga att det är jag som skrider.  Tommy och Ingemar anländer ju utan mankemang till den planerade surströmmingsfesten.
Huruvida  Lasse har involverad dem om min ankomst senare minns jag inte riktigt. Det är gubbevars 13 år sedan detta.

Ingemar släpper av mig en bit från Lasses bostad och jag ska då ta det lite lugnt innan jag ringer på dörren.
Där går jag och säger till mig själv: Glem ikke å snakke norsk!
Jag kan när som helst anamma den känsla när jag tänker på att där gick Elisabeth Ottarsdatter, med forskningsportföljen och genustänket i fenomenet "syngende menn".
En stund så glömmer jag all nervositet då jag helt går in i rollen och för en stund dyker det upp att det kanske var skådespelare jag skulle bli, eller i alla fall göra undersökningar och gå runt så där.

Dörren öppnas av en glad Lasse som hälsar välkommen.
Han hade just några vänner på besök,  men det var inget hinder, vi går in i arbetsrummet, säger han.
Jaha, då var det bara att fortsätta uppdraget.

Att hälsa på Ingemar och Tommy var en pers.
De höll sig fint, men jag var nära spricka då.

Så sitter vi där  arbetsrummet och frågeformuläret tas fram. Jag har framför mig en öppenhjärtig körsångare som tydligen roar sig. Så väl med sång som med min närvaro :-)

Lasse har basröst och deltar i två körer, varav den ena har 30 och den andra 80 sångare.
Körerna uppträder för publikum.
Han har deltagit i inspelningar förut och är inte alls plågat av scen-nervositet eller rampefeber .  Det märks att han är bekvämt avslappnad. Så bitvis glider jag in i det också.
På frågan om han kan beskriva sin känslor när han sjunger, så minns jag att han gör det med bravur, det är helt enkelt fantastisk, han får helt klart "höy på pära" fornemmelse!
Vilket på svenska innebär att bli  hög/euforisk.
På den huvudsakliga frågan om sjungande män är gladare och har bättre livskvalitet än andra män är svaret helt i tråd men vårt påstående  i formuläret.

Så då var det dags att avslöja oss.
Först jag som då lägger om till svenska språket:
Har du någon gång tänkt att detta kan vara spex och att jag känner Ingemar och Tommy som sitter där ute?
Nej, det har han inte alls.
Ingemar och Tommy kommer in i rummet och där gör vi klart det hela.
Denna öppenhjärtiga onervösa man tog det hela precis som hans kamrater hade sagt, med en stor portion humor.
Skratt avlösta skratt.
Jag blev inbjuden att stanna kvar och surisfesta med herrarna.
Senare på kvällen är det Lasses tur att spexa.
Vi hänger på såklart.

Kristin i Oslo blir involverat via sms där jag förbereder henne på att Lasse kommer ringa henne vilket han gör för att fråga om hon kan hjälpa honom med att hitta hotellrum då han ska till Oslo för inspelningen.
- Vore trevligt att träffa dig också!
Faller inte i god jord kan jag säga.
Hon ringer upp mig och är arg:
- Ja, du går over grensa du. Det fölte jeg hele tiden, jeg skulle ikke ha sendt brevet.
Allt ordnar sig då vi alla pratar med henne och förklarar det hela.  Goda skratt och så blev hon med på festen på ett hörn också.
Hon sa efteråt att hon sällan haft så mycket obehag och så roligt strax därpå.
Hon blev cancersjuk just året spexet ägde rum 2005 och dog 2015.
Jag vet att hon tänkte och kände detta  som ett minne för livet.

Spex har en tendens att flyta på, alla förberedelser som vi hade var ju hur roligt som helst och det ena gav det andra. Skratt och funderingar som vi delade var många.

Så hör det till saken att jag har Lasse,Tommy,Ingemars och Kristins medgivande att skriva detta. Det har bara inte av blivit, men nu är det postat och klart.
Jag ställer mig frågan vem lurar vem ....

lördag 10 november 2018

I min lilla värld

I min lilla värld, residenset som nu efter flytten fått en större storlek så upptäcker jag tjusningen med att ha tre rum. 
Vi talar här om köket, vardagsrummet och sovrummet som är inredd till ateljé. 
En del av vardagsrummet har jag inredd som sovalkov. 
Golvutrymmet räcker till att använda det som gympasal också.
Eller två rum och kök som det står i kontraktet. Inte nog med det, jag har hall och badrum också. Och så därtill en redig klädkammare.

Köket och hallen hänger ihop för det finns ingen dörr mellan.
Övriga rum har dörr från hallen, så hallen är ju då således en slags korridor.
Jaha, tänker du kanske, vad är det med det? Det är så det är!
Det är på så vis att jag tycker det är så roligt att jag kan vara i ett och vardera av rummen. Liksom typ byta rum för olika aktiviteter. 
Jag är lättroad.
Det kommer sig av att förra residenset hade mindre yta med en öppen planlösning så hur jag än gjorde var jag i "alla rum" samtidigt.  Jag tyckte om det med.
Nu höll jag ju på att glömma förrådet i källaren, där det minsann är fullt redan.
Det övergår mitt förstånd hur jag fick plats med allt i lilla residenset och det förråd jag hade där.

Det är nyttigt att övergå sitt förstånd!
På så sätt kan en ta in nytt.

Badrummet är litet, men rymmer en smal och trång duschkabin som förutom sin litenhet då också har en kant som jag måste klättra över vid in-och utgång.  
Nu funkar det bra, jag har fått in lyfta på benen och ta ett steg in- och ut, i början slog jag i tårna och tog emot mig vid toastolen tack och lov. 
En får ta sig an sin åldrande kropp och tänka efter före.

Väl därinne så får jag göra mig så liten det bara går för att inte slå i  väggarna som omsluter mig. 
I början small det till rejält då jag tvålade in kroppen.
När jag vid et tillfälle tappade schampoflaskan så smällde jag huvudet i kraneriet när jag skulle resa mig upp.

Lyxproblem kom jag på så numera tycker jag utomordentligt mycket om min duschkabin.
Nej, jag låtsas bara.

I dag sov jag så länge så frukosten övergår raskt i 11:a kaffet och tidig lunch kan förekomma. Nej jag tar sen middag och dukar lördagsfint, med farmors fina tallrikar med guldkant på och ett glas rött till.  Tända ljus därtill.

Det är grått, regnigt och så blåser det ute
Det blir gott att gå en långpromenad då vinden friskar till.
 

I mitt vardagsrum hänger denna fina Eufori som jag köpte av Karin på pettas.
























Jag är en vardagsmänniska, en euforisk sort som går runt i mina rum och tycker jag gör en resa.

En självuppfyllande profetia i sig.
Att leva det liv en fått ... och gör sig.

Copyright Husfrun i residenset

fredag 9 november 2018

Det stora spexet del 1

Hösten 2005.
Suströmmingsskiva hos min gode vän Ingemar med hans goda vänner Tommy Kottplock och Lasse Sångare.
Jag bor i Skellefteå vid den här tiden.
Men Lasse sångare fick på kort varsel delta i en Tv-inspelning med sin kör så han lyste med sin frånvaro.
Det gjorde att Tommy, Ingemar och så jag som då aldrig hade träffat Lasse förr, under kvällens lopp smidde spexarplaner.

Vi inledde med att jag från min telefon skickade ett sms till Lasse och frågade på norska om han möjligen kunde tänka sig att ställa upp på en undersökning om sjungande män?
Som premie för att svara skulle det dras en vinnare som  tillsammans med Norsk Rikskringkastnings Orkester skulle få delta i en konsert som skulle spelas in och visas på NRK Fjernsyn.
Om han svarade ja, skulle mer information komma i posten.

Lasse hade då en norska som granne så hon fick se meddelandet och kunde konstatera äktheten i mitt norska språk.
Även Tommy och Ingemar blev invigt.  Svar på sms anländer min telefon och jaaa då rullar spexbollen av sig själv.

Nästa steg:
Vi tre kom överens om att jag skulle göra undersökningsformuläret på norska, involvera min väninna  Kristin i Oslo, som jobbade på kundtjänst i en stadsdel där för att få lägga det i ett kuvert med Oslo Kommune på och brevet skulle få Oslostämpel vid frimärket.

Sagt och gjort. Kristin, som var en mycket försiktig dam blev en mycket kort stund eld och lågor, men raskt tveksam till upptåget.
Hon skulle ju bara posta brevet, så ok då.

Dagen kom då undersökningsformuläret föll ner i Lasses postlåda.
Tommy och Ingemar meddelas omedelbart av Lasse om nedfallen norsk post!

"Lasse!

Du deltar i en morsom - forhåpentligvis - liten undersökelse som jeg utförer i en arbeidsoppgave i mitt prosjekt knyttet till studier innen genusforskning.

"SYNGENDE MENN"

Denne delen omfatter spörsmålene. Del to er stemmepröve samt gjennomgang av spörsmålene.
Om dette får du närmere beskjed. Om disse momentene faller vel ut så kan det resultere i innspilling med NRK.

Jeg påstår at menn som synger er rett og slett lykkelige menn!

Til hverdags jobber jeg i kommunen, studiet bedriver jeg ved siden av.

Håper du föler deg vel med å delta; for ordens skyld vil jeg underrette deg om at det er ditt eget valg å delta.

Velkommen in i spörrerunden.

Vennlig hilsen
Elisabeth Ottarsdatter.

Elisabeth är mitt mellannamn och min fars förnamn var Ottar.

Här är frågeformuläret:

1. Din stemme er
 Bass       Baryton       Tenor

2. Hvor mange deltar i koret du är med i?
........

3. Er det et blandet kor?
Ja            Nei

4. Hvor lenge har du sunget i dette koret?
....... år

5. Synger du i flere kor?
Ja            Nei

6. Opptrer koret for publikum?
Ja            Nei

7. Tidlige innspillinger?
Ja            Nei

8. Er du plaget av scenenervösitet/rampefeber?
Ja            Nej

9. Om ja beskriv hvordan det yttrer seg?
...............................................................................................

10. Har du noen metode som du hever nervösiteten med?
...............................................................................................

11. Om ja beskriv den:
................................................................................................

12. Spiller du noe instrument?
Ja               Nej

13. Beskriv dine fölelser når du synger!
....................................................................................................

14. Varierer fölelsene etter tempo, rytme og tekst?
.......................................................................................

15. Får du "höy på pära" fornemmelse?
Ja               Nej

16. Er syngende men gladere og har bedre livskvalitet enn menn som ikke synger?
Ja                 Nej

17. Vilket år är du födt?
........................               "

Tommy och Ingemar ordnar igen en surströmmingsskiva, denna gång hos Lasse.
Jag ringer upp Lasse, hela tiden norsktalande och berättade att jag skulle delta i en föreläsning vid Umeå Universitet som ingick i mina forskarstudier och bokade in mig samma datum som skivan ska gå av stapeln.
Lasse, som bor just i Umeå svarar glatt ja och vi ser båda fram emot att jag hälsar på och ska få svar på mina frågor.
Kommande lördag kl. 15 blir bra.
 -Välkommen, säger glada Lasse.

Forts. följer .....

Copyright Husfrun i Residenset

måndag 5 november 2018

Konst i Kunstkroken i Skotterud



Kunstopplevelser är konst att uppleva.
Att göra det i en krok är fantastisk.
Konsten är kunsten i det lilla rummet, för stor är varje tavla i sig själv.
En krok är en krok, ett  litet avdelat utrymme i ett större.
Här i Biblioteket i Skotterud, Norge
Eidskog kommunes Frivilligsentral ordnar om och hälsar så fint välkommen med en  blomsterbukett till utställarna på Vernissagen 6 oktober.
"Nåt tå hört".
Lite av varje.




Regnvädersdag vid  vatten
Akvarell
Hur fin är inte denna tavlan med stenarna i den grå omgivningen där allt är i vila och skänker ro
Grått är långt från trist i min värld
Frihet
Kol på grovt papper



Familjen
Kol på grovt papper



Gemenskap
Kol på grovt papper
Dessa tre träden som växer med titel Frihet, Familj och Gemenskap är för mig personligen känslofyllda. Kol på grovt papper ger struktur av robust/tuffhet vilket ju livet tidvis är. Rörligheten i ett växande träd framstår tydligt.



Sommarlek
akryl
Varm, ljus och mjuk passar fint som avslutning på det jag valde ut.

Konstnären Margaretha Jönsson. f 1955 i Bohuslän, bor nu i Västra Ämtervik. Hon målar gärna vatten, båtar, rörelse och känslor. Hon är journalist, jobbar /har jobbat på P4 Värmland samt tankesmedjanida.se
Hon är *välhängd* vad gäller antal utställningar. I presentationen stå det att hon timrar och tänker framåt .... 
Utbildat bl.a  på Kyrkerud Folkhögskola  krokikurs samt Geierskolan Konstlinjen mm.
Det var så roligt få träffa dig Margaretha personligen och genom din konst!




Tavlan högst upp: En gammel gresk tante (gammal grekist tant)
temepera
Stilleben
akryl
Tavlan till höger: Skog
akryl
Dessa tre är mina favoriter. Grekiska tanten med käpp som går i från oss, vad har hon i handen där på ryggen,, ett vedträ eller ett bröd?
Stilleben är stilrent vackert och tydligt 
Skogen är bara att gå in i, vilket vi gjorde efter utställningen




Karin med perleöredobbene - (pärlörhängen) ett självporträtt
olja på duk



Naken Ulla
olja på duk



Glassdekorasjon med farge




Farlig reise
olja på duk

Konstnären Ann Karin Bråthen omskrivs i presentationen som "vaskeekte" Eidskoging f 1957 på Vestmarka. Hon har arbetat många år som typograf. Utbildat sig bl.a  på Geijerskolan i 2 år samt på Kyrkerud Folkhögskola, målarlinjen  förra  året, och nu skulpturkursen i höst. Hon gillar att jobba med glas. Karin bor för tiden i Årjäng. 
Vi har känt till varann som ungdomar då våra spår korsats. Vid min återflytt hit till Värmland gick spåren åter i kors då vi har en gemensam bekant. 
Jättekul att få kontakt igen  och att få se din konst här på utställningen, du har några utställningar bakom dig och jag anar att det kommer att fylla på sig.

Önskar du kontakt med konstnärinnorna 
Margaretha : 070 679 13 51
margaretha.wickberg@gmail.com
 Karin : 070 213 35 40
karin.braathen@telia.com

Copyright Husfrun i residenset 

fredag 2 november 2018

Jag tänker göra come-back igen


För ett år sedan så gick jag in i enbart en skrivarfas här på bloggen - herre min je vad det låter högtravande då.
Men det är precis så jag är har jag förstått, högt travande med tid-och bitvis låg svansföring.
Eller vice versa.

Så här sitter återblivna jössehäringen och tänker starta upp bloggläsandet igen parallellt med bloggskrivandet.
Vi som bloggat länge eller bara levd länge vet ju att tiden är inräknat i epoker och att förändra efter lust och känsla är en alldeles utmärkt variant av det liv vi lever.
Ibland far en medvetet in i en epok ibland far epoken in i oss.

Innehållet vill bli det samma som förr - fast jag inbillar mig att jag ska ändra ..
Hihi - jag tror det är nyttigt för en skribent att  ha vissa inbillningar, det driver en fram ur åter ...
ungefär.

En bukett rosor på kort stjälk utan blad -
 skuggbild på gul frotté
som hängde på torkställningen bakom bordet.
Som en akvarell ....

Copyright Husfrun i residenset

fredag 26 oktober 2018

On line igen - Aviva

Om jag skulle ta och öppna kontot i cybervärlden igen, skriva lite till kaffekoppen, gjord på snabbkaffe och doppet, de där förbålt goda kardemummabullarna som jag själv bakat och som blev SÅ lyckade.
Kärleksmumsen, som jag gjorde samma dag när jag liks var i gång blev olyckade till utseendet, vi talar om platt som en pannkaka, men god i smaken.
Missade på burken bakpulver och öste i vaniljsocker i stället.
Utseendet har som bekant ringa betydelse när det kommer till smakupplevelsen.
Det där att en ska ge ögonfröjd på tallriken före intaget kan en så lätt som en platt pannkaka hoppa över.

Livet är ett tema med variationer, tack för variationerna säger jag - och tack för livet!
Meningen med livet är kort på gott och ont själva meningen.
Eller något annat.
Som att meningen med livet kanske kan få bli meningen i livet.
Men ingen med i.
Tolka som du vill ovanstående mening.

Min tid i Arvika har nu passerat 4 månader, återstår således 8 i boa-in-sig året.
Årstidernas betydelse av det inneboende i mitt hem.
Allt är föränderligt så även årstiderna och mina boenden.
Själv blir jag äldre och förändrar mig ständigt rent biofysiologisk.
Läs det ordet två gånger och begrunda om det har sin berättigade plats i sammanhangen?

Det här med källsortering och vad vi äter för mat är ju ständigt närvarande hela året nu för tiden.
En dag här lät jag mina reflektioner flyta friare än vanligt - kanske.
Tänkte på att bondegårdar  med kött- och mjölkproduktion helt enkelt får slakta ner stammen och var ska vi då göra av alla kadaver?
Slakterierna kommer få fullt upp och de regler som gäller måste kringgås.
Ekonomisk arbetslöshet och personliga tragedier.

Om en stor meteorit, då menar jag stor, föll ner och rammade jorden så vi alla gick till sömns fort.
Kadavermassa av folk och fe, men lugn, vi kremeras tillsammans.
Personliga tragedier går upp i rök.
Tänk då historien kommer för dagen och de som lyckas överleva tack vare att vatten från Mars svämmade över och ner på den brännande sönderslagna jorden så några kunde överleva.
Vi går till historiens ännu en Big Bang.
Ett fynd är de datorer som någon tappade då meteoriten kom.

Cyberkontot är härmed öppnat igen.
Orden på jorden  lever till angenäm styrka och smak.
Så länge det är liv är det hopp!

Aviva Pink Gold.
En god bubbeldryck med färg och härliga formationer  om en rör runt i glaset så avivan lever sitt eget liv.
Med lite fantasi kan bilden associera till det rymdiska  tänkte jag ...
Mars närmare bestämt
Aviva beytder Vår.
Aviva är också en liten husvagn om jag nu inte minns fel från mitt googlesök för en tid sedan.
Hur illa ställt det än är så Vår värld fantastisk!

Nu ska jag ut i frostrikets underbara värld.I förrgår gjorde jag första vurpan och fick ett skrapsår med ömt knä.
En lever således dåledes.


Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp
Copyright Husfrun i residenset

söndag 16 september 2018

Skrivpaus



Dags igen för skrivpaus
Ha en fin höst

Söndagstexten - första söndagen efter valet.


I dag fortsätter jag på temat om  bilderna på skulpturerna jag la ut i förra söndagens predikan.
Du kan läsa den här
Alla tre skulpturerna i brons och stål är skapta  1974 av Owe Börje Conny Pellsjö f.1937 d.2011.
De är placerade framför Hörsalsparken  i Norrköping.
Giganten
Den eftertryckliga nersatta foten (min symboliska tolkning )
Alltså att sätta ner foten.


Hör ser du skulpturen i sin helhet.  Lägg märke till bollarna!
Skuggorna är min son och sonhustrus gestalter.
Motala ström rinner ju genom Norrköping och jag tänker på en partiledare som sa att mycket vatten  kommer att rinna  mellan broarna.
Jag tillägger; genom städer och land efter valet och innan regeringsbildningen är klar.
Några partier sa sig vara vinnare.
Vilket jag kan tycka är rimligt tills det blir orimligt.
Många bollar rullar i partipolitiken och blockgränserna som troligen alla vill samarbeta över med  innerst inne, men som i nejsägandets anda inte riktigt fungerar för några.

Yess -  du Gud/ Högre makten det är mycket politik nu och jag kan inte låta bli att se en gestalt vars underben bildar en bro och samtidigt en nedsatt fot.
Symboliken är i reflektionen  iögonfallande.
Så finns det skuggor .....
Finns det likheter i det himmelska livet?
Ja, visst svarar jag som en typ slags allsmäktig - i vardagsfilosofins anda.
Övertygad om att det i det mänskliga, alltså jordelivet  finns precis samma fenomen. 
I himlen ska molnen -  vilket ju är till viss del vatten - svävas på mellan de eniga och oeniga för att bilda ljusa fina landskap, men också i mörka tongångar. 
Vi har ju kyrkoval där demokratin i kyrkan tillvaratas.
Så att jaa...

Moln bildas vatten rinner, 
människor finner
Bollar rulla
mer eller mindre fulla
Jonglören roar sig med att jongelera en boll i en hand.
i politiken,i den tänkta himlen och människan på jorden gör det samma.
Såsom i himlen så och på jorden.


Än den ena å än den andra
vi kan alla åt samma håll vandra
Inte hela tiden 
vi må ut i mörka viden
Finna mål och mening
dock oftast med en viss försening

Och så till slut
Puckelryggen, Pulcinella som sparkar iväg en boll


Ty kanske det är folkets roll 
ur dur och moll
 bollen sätta i rullning
Aktivera man ur huse
kvinnor med  - de ljuse
Rösta sig hit och rösta sig dit
hur som så kommer en alltid en bit

👀Ur min hjärna det nu har flutit
under tiden jag inte min näsa snutit👀
Tack for följet!



Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp
Copyright Husfrun i Residenset

söndag 9 september 2018

Söndagspredikan - på valdagen

Kära befintliga i församlingen!

Blanda inte religion och politik skrev jag lite om i förra inlägget - här.
Men, som på frihand skrivande vardagsfilosof i all enkelhet gör jag den blandningen i alla fall.
Just nu väljer MP's Gustav F självhjälpsböcker från överlevnadskittet som Svt erbjuder partiledarna att ha under det som sker efter valresultatet. 
I förrgår såg jag halva slutduellen och resten i går.
Snurr i huvet, lite arg och mätt på samma gång - och inte minst:
Hur ska det gå för Sverige med dessa partiledare vid rodret - eller jag menar de som ska samarbeta i fyra år framåt?
Hur som så vaknar jag idag, denna söndagen till att inta frukosten vid Svt.
Det har aldrig hänt förr att jag ger så mycket tid åt det politiska.
Är inte varje valår ett lika viktigt val - joo då, men eftersom tiden går vilket är tidens uppgift, så förändras vår värld såväl i våra vardagsrum, som i den kommun, det landsting och den riksdag vi väljer.
Vi lever i en värld full av andra världar och har tillsynes samma himmel över oss.


Denna ena fot tillhör skulpturen Giganten - Väldiga underben, som jag symbolisk ser som en eftertrycklig nersatt fot.


Jonglören, handen som roar sig med att rulla klot.
Skulpturerna är två av tre som står framför Hörsalen i Norrköping.
Material är brons och stål  och skaparen är en man som heter Ove -
Owe Börje Conny Pellsjö f. 1937 d. 2011

Den tredje skulpturen Gycklaren , puckelryggiga Pulcinella  som sparkar i väg något





Jag har bytt stift. Flyttbytt.När jag öppnar min postlåda nere i trapphuset här om veckan så uppenbarar sig denna skrift:

Kyrknytt från Svenska kyrkan  i Karlstad stift 3/2018.
Trots att jag dagligen lever med döden inom mig så kände jag hur hakan släpptes ner  och att tiden stod stilla en sekund eller fem ... inte över Döden utan över biskopens fundering Gud, var är du?

Jag läser följande under frågan Gud, var är du som hör under biskopen i Karlstad stift Sören Dalevi's  bibelval:
"Kyrkan talar ofta om Gud som kärlek. Men det räcker att slå på nyheterna på TV för att se att mycket i tillvaron är halvt. Hur kan man förhålla sig till det?"
Och ja, jag läste naturligtvis hela artikeln!

På Svt valde Stefan Lövén och  Ulf Christersson en yogamatta att vila sig mellan varven under det som stundar.
Poppolitisk hör jag Anna Lena Lövgrens
Lyckliga gatan ...

Själv ska jag klä mig i sydväst och regnrock för att promenera till legendariska Kocki kiosken för en special. Kocki har överlevd sedan 1950-talet.
Tänk så mycket politik med val och Guds/Högre maktens profetior det har varit med om sedan dess.
Mer kommer!

 Amen och tack för följet så långt.

 Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i residenset
Uppdatering10/9
Jag har nyss läst Geddfish kommentar och ser att jag var för rask i tanken och sen i skriften.
Jag missade helt att skriva varför jag tappade hakan när jag läste om biskopens fråga Gud, var är du?
Min tanke var att det är inte bara är jag som undrar var Gud är utan även biskopen i mitt nya stift.
Inte alls underligt utan sunt tänker jag. Biskop eller inte.
Stiftsbladet var intressant, det fick jag heller inte skrivit.

Jag ber om ursäkt för att jag var otydlig om detta.
Tack Gerd!

torsdag 6 september 2018

Sätt sprätt på orden

Politik.
Ligger sedan länge i tiden. Således tidsenlig.
"Från grekiska och betyder ursprungligen 'statskonst' och avser som regel alla de åtgärder och handlingar som hör till det allmänna livet.
Det inrymmer (- vilket häftigt ord - min kommentar )
allt från diskussioner om offentliga angelägenheter till statlig verksamhet och organisation".
Vännen Wiki Pedia (läs Wikipedia) fortsätter lägga ut texten:
"Å ena sidan menas makthavares principer och målsättningar,
å andra sidan menas de aktiviteter som verkställer eller angår statens styrelse.
Fokus för politiken är ofta olika intressegruppers förhållanden".
62 ord tog det att förklara första delen av politikens innebörd/uppgift.

Å ena sidan och å andra sidan är helt underbart sätt att tänka och gå ut i från.
Först gör en klart den ena och så den andra.
Därefter kommer resten.
Två sidor räcker inte långt.
Uttrycket rena grekiskan som vi människor använder titt som tätt när det är något vi inte förstår helt faller således på sin plats med tanke på ordets ursprung.
Noterade också ordet statskonst - aha så det är som konst att räkna det som sker i vårt politiska system ..
Så vi har inte kommit längre med den konsten än att politiker - som vi väljer - hemska tanke - å ena sidan fortsätter finklädd att kasta sand på varann som en sandlådelek - å andra sidan.

I går var jag och röstade.
Jag fick en black out.
Vad jag skulle rösta på var solklart även om jag vet att det blir molnigt ibland.
Men själva tillvägagångssättet.
Ingen ursäkt, men jag hamnade i ett rörigt intryck av själva atmosfären där i förtidsröstlokalen.
Så resultatet blev att jag rörde mig å den ena sidan och å den andra sidan.
Av det där gröna skynket som omger röstbåset ni vet.
Om någon valkontrollant varit tillstädes hade jag troligen åkt dit kanske .... fast å ena sidan  ....

Sanskrit 
" .. är ett indonesisk språk och hinduismen, jainismen och mahayanabuddhismens främsta liturgiska språk"
Vän Wikipedia upplyser mig igen;
(sanskrit som används i religiösa ceremonier - min kommentar)
Härledes har vi ordet politik's rot.

Min hjärna säger nu att det således finns både konst och religiös betydelse i politik.
Två av dessa ämnen, politik och religion alltså, anges i god ton vid sällskaplighet inte vara särskilt gynnsamma att välja som samtalsämne då det av den  grund lätt blir heta diskussioner-
Och festar vi så är det dumt med sånt som upprör och skapar hål i väggen i det gemytliga.
Det kallar jag konst!
På Systembolaget i Arvika finns ryggstöd på sittsystemet.
Om jag inte minns fel så har inte Systembolaget i Skellefteå det.
Systemisk kan en säga att systemet systematisk icke följer det samma
å ena sidan fast å andra.
Det är politik i allt utom i en gammal ko, sa min mormor då och då.
Årets sommar har gjort att alla fyrbenta i bondelandet och skogen numera är hur politisk som helst.
I riksdagen har alla sittplatser ryggstöd dock en mer bekväm modell.
Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp
Copyright  Husfrun i residenset

söndag 26 augusti 2018

Tala fritt ur hjärtat - Söndagspredikan

Ju fler tankar en låtar sig filosofera kring och med ju mer finns att söka.
Med anledning av dagens rubrik sökte jag på vad bibeln har att säga om hjärta.
Mycket fann jag, bl.a. detta
www.folkbibeln.se

Väl mött kära församling som inte finns, men ändå finns - mina läsare.
Tråden som harvar sig. Köper du nystan eller härvor?

Jaja, Gud, jag ser att du rynkar på näsan nu och tycker att jag flödar i väg med annat.
Men jag talar ju bara fritt ur hjärtat.

Vad fann jag då i Folkbibeln om hjärtat?
 "Och du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av all din kraft"
5 Mos 6:5

"En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd, en ond människa bär fram det som är ont ur sitt hjärtas onda förråd. Ty vad hjärtat är fullt av talar munnen"
Luk. 6:45

Nu menar jag att själen och hjärtat samverkar stort med hjärnan. Hjärnan har alla känslor som hjärtat ger oss.
"Ny forskning" visar att hjärnans samband med tarmen är större än vi trott.
Jesus tog ju brödet tackade och bröt det och mättade många munnar.
Den "nya forskningen" som menar att vad vi äter skapar fel balans och att det kan leda till serotoninbrist och detta via tarmen.
Notera att jag här återger vad jag hörde på tv och det kommer rent ur min hjärna från hjärtat alltså
så ta då fakta med en viss nypa tvivel, det skulle göra mig gott.
Så Jesus eller Gud borde då gå över till surdeg ....

Säger då bibeln något om hjärnan?  Alla som söker vet att det finns tusentals uppslag, här är en av de jag fastnade för:
www.alltombibeln.se/bibelfragan/gudneuro.htm
"En Dr. Michael Persinger, proffessor i neurovetenskap vid Laurentian University i Kanada har gjort experiment med en 'magnethjälm' som visar att gudsupplevelserna i själva verket är ett neurologisk fenomen".

Säger bibeln något om tarmen?
Njaaa - det är frågan det - men nya tankar finns att hämta lite varstans av dina egna och andras.
Att söka rätt svar och rätt sanning är komplett omöjligt, för så fort jag finner ett svar så undrar jag över sanningshalten.
Vi gör bara små anhalter här och var.
Så att.

Moln på himlen eller snö på marken?


Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i Residenset

måndag 20 augusti 2018

When I'm 64


Klicka på länken When I'm 64
och sväng med mig i lianerna till denna underbara fina melodi och texten är inte så dum heller ... alldeles underbara The Beatles.
Fyller  i dag 64 år och det är bara att gratulera till att
- jag lever gott
- jag huserar  i mitt nya residens
- jag tycker det är spännande att se hur det går
- jag föddes år 1954 och att jag redan är 64  år

Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp
Copyright Husfrun i Residenset 

torsdag 9 augusti 2018

Ha alltid oskrivna blad - en sida i Livsboken

Varannan sida är den motsatta sidan.
Alltid två sidor av samma sak.
Om sidorna inte räcker till så spara en.
Sidantalet saknar betydelse.
Se det från sidan.

Förutom nedrabblade ord och meningar på lappar kringströdda och uppsamlade för att sedan inte alls få tag i tråden som kändes så självklar när rabblet föll över mig.
Det finns inget finare än anteckningsböcker. Vet inte helt om jag tycker mest om när de är ofyllda eller fyllda.
Därför spar jag en sida och skriver på varannan.

I den största av anteckningsböckerna , Livsboken så fann jag ovanstående som jag tydligen
skrev förra året då jag fyllde 63.
Bokens omslag är av "hemgjort handgjort" papper.

Jag köpte den tydligen 2007.  
2013 gjordes de första anteckningarna.
Det året hände mycket med mitt jobbliv.
Jobbliv och privatliv har en tendens att gå hand i hand så länge en lever på sin lön.
Utan mål och mening tillsynes och det tog ett par år att ordna till det hela.
I själva verket blev det ett drygt tiotal år att ordna till.

Det underliga är att när det är som sämst så har det en tendens att bli som ljusast.
Det ingår i processen att inte se det själv.

3/2 2015
"Himlen blir mer blå än grå och solen kikar fram - strålar!
En kvinna kommer förbi - rynkig, spänstig med åderbråck, saknade stödstrumpor".

8/8 2018
Idag träffade jag Inger igen och den kontakten tog vid där vi sist släppte den. Nu bor vi åter i samma stad. Vänskap gör gott!

Det är själva "fyllan" som gör livet.
Just nu hör jag på Radio Värmland en alldeles äkta värmländsjänta säga:
"Valet närmar sig och partierna slänger ut sina barnprogram"!"
(Men hon sa valprogram).
Undrar om de politiska partierna lämnar  varannan oskriven?
Det gör de nog inte för de sidorna blir först synliga när det gått en tid.

- Je mener vâla går fôr fort.
Livet är en gåva - eller är det en present bara?

I Livsboken fläter en ihop livet


Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i residenset

söndag 5 augusti 2018

Nära en snigel på ögat

Söndag - predikarfri ännu en söndag - fördelen med att själv producera och bestämma ... hi hi hi.
I dag har jag taget fatt på det sista och viktigaste rummet i mitt residens, själva livsrummet där produktionen producerar och minnen ska bevaras.
Minnesrummet!
Ateljén, arbetsrummet.

Tänk så mycket strunt en kan skriva!
Som om kök och var (- dags)- arum skulle ha mindre betydelse.
För att inte tala om dasset med dusch o smutstvättkorgen.

Frågan är var jag bäst skapar, som oftast inte i de rummet utan i hjärnrummet - idérummet.
Praktisk för det bär jag ju med mig jämt.
Inspirationen finns överallt så det så.
Målningar ska målas, tankar ska tänkas och livet ska just vara som det är tänkt.
För att inte tala om det här skrivandet.
Skitsnack mitt i allt.

Det tänkta livet gör sina egna krumsprång och "villervalleviktors" tar sig friheterna  minsann.
Ibland hänger jag inte med, ibland är jag långt före och vid tillfällen helt i takt.
Tror inte jag är särskilt unik i den sammanhangen.
Unika är vi ju alla idag enligt den positiva trenden, det må så vara.
Är det månne fler än jag som är trött på den där positiva överdrivna trenden?

Som vanligt så kommer mina skapartankar poppande upp så jag helt glömmer den strukturerade tanken inför inlägget ....

Dagens bild
Snigeln, som jag fick syn på när jag var på Ekerö hos  goda vännen Elaine tillsammans med ännu en god vän Ditte
ser ut att befinna sig på en bröstkorg tillhörande en människa vars huvud framkom då jag studerade min bild

Nära en snigel på ögat - Tv-licensen är tydligen betalat
för snigeln vände och ändrade riktning

Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i Residenset

fredag 27 juli 2018

Mitt i heten

Mitt i heten
och möbleringar i residenset jobbar mina hjärna med texter ... men det gör den ju när det är svinkallt också så att.

Det dök upp ett ordskåp förstår ni.
Med små och stora lådor.
Och upphängningsstång
Lönnfack såklart i massor.
Plats för skrinet med det rara i  är det också.

Frågan är om jag ska ta det alfabetisk, krono - logisk, hipp-som-happ-spontana-impulsiva? 
Ordklass-isk kanske?
Nå, det har ingen betydelse, de får finna sin väg orden, de har ju en mening i sig själva så att.
Som just mitt i heten!

Förra veckan besökte jag min kusin o hans kvinna i Hamburgö på västkusten.
Om du vill coola ner så kolla efter hur många ansikten du ser i berget.
Ord har många ansikten ...
Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp
 
Copyright  Husfrun i Residenset 

tisdag 24 juli 2018

Till minnet av Gösta

Exakt fyra veckor efter att jag lämnade Skellefteå fick jag meddelande om att du kära Gösta är död.
Du blev nästan 99 år.
Planeringen för ett firande av hundraårsdagen fick läggas åt sidan till förmån för att ditt kämpande att få leva en stund till tog slut.
Kroppen gick sin egen väg, den lydde inte din vilja längre och det plågade dig.

I färskt minne har jag firandet av din 98 årsdag.
Vi planerade festen och du deltog med önskemål  i förberedelserna, i meny, dukningen och vi enandes om att alla i gänget skulle bära samma stora servett som i dagligt tal kallas haklapp.
Din röst och talförmåga bar hela vägen genom middagen med oss fem vännerna.
Vi som ofta fann vägen till en fin fest tillsammans.
Surströmmingsskivorna icke att förglömma.
Födelsedagar, men också bara att träffas för en bit mat och god dryck.
Du var skribent och underhöll oss med det.

Minns när du ringde och berättade att du funnit en liten väninna.
Raska var jag o vännen Ingemar då att söka upp er och beskåda damen i fråga.
Tänka sig en kärlekens blomma vars kronblad slår ut på det sättet i mycket mogen ålder.
Senare utökades gänget med Ingemars Yvonne.
Så var vi fem i gänget.
Det skojades om en sjätte medlem, men där höll jag igen :-)

Marianne, som blev din "första hustru" som i verkligheten var "din andra" - din särbo.
som utsåg mig till "den andra".
Bihustrun som du sa.
Minns ju när jag följde dig till sjukhuset för en operation där jag presenteras som just bihustru.
Muntert är ordet.

Vi kom att dela torsdagarna tillsammans och vi knöt om vänskapen närmare - som varat sedan  2002 -  efter att du drabbades av stroken i december 2015.
I den fanns plats för de djupa samtalen, det goda skrattet, det livet som du levde som allt mer beroende av andra.
En stark personlighet med hög integritet, bestämda åsikter som stod på sig tills något annat bevisades.
Med kärlek bakom orden sa jag att du var ett "vrångstyre".
Du log och höll med.
Öppen och ärlig konversation som vi båda deltog i.

Glimt i ögat och rask i repliken.
Vi pratade också om döden, om tro och om att det inget fanns efter det. Eller?
Frågesporter, drinkprojekt, och livets allmänna oordning och ordning, i ditt kök och ute i världen.
Jag lånade böcker åt dig, du var en läsande själ och att komma med en i taget var inte alls en höjdare, minst tre skulle det vara.

Så älskade vän, jag höjer ett sista glas whisky - jag tar den dyra goda ångermanländska Box, sjunger liten visa nu tar vi den och tackar för förmånen jag fick att följa dig så gott som in i det sista.
Jag saknar dig!


Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i Residenset 

tisdag 10 juli 2018

En smakbit av min nya vardag

Minsann har det gått tre veckor sedan jag med egen -  jag menar utlånad nyckel av fastighetsbolaget - nyckel låste upp dörren till mitt nya residens!
Så stor nyckelknippa har jag nog aldrig haft förut.
Med två blå blurpar dessutom.
En del nytt i låsvägar och ta sig in möjligheter.
Bokningssystem i tvättstugan en utmaning.
Känslorna svallade något då städningen inte var som det borde, fönstren har jag redan skrivit om.
Men allt går sig till och en kan ju tycka att det är en liten bagatell i det stor hela.
Faktum tänkte jag att ok, då klargör jag att städningen blir därefter om/när jag flyttar.
Nån rim och reson må det vara.
Små bagateller i det stora hela är också att räkna in som erfarenheter.
Vill tro att det är så Sverige går runt.

Möblerna, som tog svängen om Malmö gjorde att jag från tisdag till torsdag bodde i en tom lägenhet. Lånat madrass o sängkläder, några nödvändigheter som en kopp med mera gjorde att jag plötsligt satt där med "egen tid".
Att ha en madrass som säng, soffa och fåtölj på golvet gav en viss rörelseform för att säga det så. Ingen tv, ingen dator, men dock en telefon.
Så stort jag nu ska bo tänkte jag flera gånger och de möbleringsalternativ som jag redan tänkt
ut flera gånger for som en projektil runt när jag nu åter möblerade om. Utan möbler!

Egen tid att gå in för landning.
Måndagen, då mitt flyttlass gick iväg och jag låste dörren, tackade för min tid i Skellefteå,  körde upp sista summan på busskortet,  köpte mig färdig middag och tog in i lägenheten jag skulle få sova över i tills tisdag resdagen, blev också en sån egen tid dag.
När jag ätit intog jag soffan för att läsa  boken Kidnappningen av Anna Schulze, då jag kände hur slut jag var; jag somnade bara så där och sov i nästan tre timmar. Mitt på dan!
Övergången till kväll och sovdags tog strax vid i en ny lång sömn.
Vaknade pigg innan klockan ringde, upp i ottan för tidigt avfärd hem till hit mitt nya stora hem.
Mitt lilla hem i Skellefteå rymde 44 kvm och nu tumlar jag runt på 61.
Dock skiljer sig balkongerna åt, från en stor i söderläge till en liten plutt i väster.

Det är en skön känsla att  ha det nya redan i kroppen, jag menar själ o hjärta. Så går det ut i rörelseapparaten genom händerna som tar tag i det som ska göras.
Att vara klar för sin flytt.
Flytta till och inte ifrån.
Rotslå sig.

Jag tycker ju inte att jag börjar om på nytt - ett nytt liv.
Jag ser det som en fortsättning av mitt liv med nya förtecken.
Att jag faller i vemod över djupa fina minnen i synnerhet med barnbarnen -  oj oj oj tänker jag och så blir det liksom vått i ögonen och jag låter mig genomströmmas av det som dyker upp.
Uppackning bjuder gratis och jag faller i stavar som min mormor sa om att minas eller tänka länge på en sak.

Jag tar det mycket lugnt om dagarna. Raskheten och kvickheten jag en gång ägde ja, den ser jag mig inte om efter längre.
Eller jo, det gör jag ju - när jag i tanken utför raskt och utan mankemang!
Rent praktisk rör det sig om att jag är precis så rask som förr  - hi hi utslaget över tid alltså!!

Och det var precis dit jag ville komma - smakbiten består av att jag känner mig så hemma och är så glad, bekväm med tillförsikt och nöjd, så spännande och så ja ....
Att rörelseapparaten trilsknar mig är till att leva med.

 I går monterade jag ihop min nya soffa.
Här står den mot väggen,
men det ska vändas så jag kan se himlen.
Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp
Copyright Husfrun i Residenset. 

Framtiden

Den 13 december fyller mitt bloggande fem år. Den kom till när jag 2013 stod inför en förändring i mitt liv och insåg att jag var i behov a...