söndag 3 februari 2019

Söndagspredikan rent ur inget

Söndagspredikan är i första hand till för präster och andra förkunnande själars röster.
Jag utgår från att präster har en tro.
Som de utövar utifrån "Stora trosboken, eller icketrosboken" (- tänk nu inte på tros-or)
Bibeln och dens  fantastiska skrivna berättelser.

Troligen begår jag nu en livssynd som skriver att den är som äventyr.
I synnerhet som jag inte har läst den från perm till perm.
Äventyr hör hemma i sagans värld.
En tidsaktuell deckare.
För nog är det något thrillersaktigt över den.
Psykologisk, typ Hitchcock ...
Jisses, kära Högre Makten, vilket persongalleri Bibeln har!

Vid ett flertal tillfällen i mitt liv har jag känt av att jag nog skulle kunna ha yrket präst, präst utan tro i så fall.
För jag är "förälskadfrälst" i kyrkorummet, ordval i psalmerna, för att inte tala om orgelns toner som brusar och rösterna som hörs.
Ceremoniskt rum.
Vi människor har behov av ceremonier.
Ritualiskt kanske.

Men det där med själars röster tilltalar mig.
En själs röst.
Såsom i himlen så och på jorden.

Till själen samlar vi in allt det vi upplever.
Här lägger vi in tankar, känslor, förnuft, värderingar och sist, men inte minst ett avgörande för våra handlingar.
Själen är humanisten i oss.
I det mellanmänskliga samspelet, det där gyllene mellanrummet, eller den gyllene medelvägen som min mormor refererade till.

Dit vi går då vi går på tvärs av det vi borde/förnuftet och känslan/det vi i själva verket gör.
Mormor ja, hon sa också att det var fler scener i det borgerliga livet än i en gammal ko.
En ko har ju fyra magar.
Människan har en.
Om nu själen sitter i magen, den så kallade intuitionen - huserar humanisten här i dessa regioner?
Vad med hjärtat och hjärnan?
Där sitter själen vill jag påstå.
Och magkänslan, intuitionen sitter i magen.
När intuitionen och magkänslan svalnar eller rent av upphör har den med största sannolikhet taget sig genom vårt vackra och skitförnäma tarmsystem och på så vis lämnat oss.
Tills nästa gång.
Men själen är ständigt där.

Kon saknar tänder i överkäken.
Således många scener, enligt mormor, men alltså helt tandlöst i överkäken.

Copyright Husfruns ordskåp

onsdag 30 januari 2019

Enkelhet och känsla

Så kom rubriken till.

Låset till ordskåpet knirker.
Jag förlägger nyckeln än här än där.
Låser upp och låser igen.
En röst talar till mig från skåpet:
Ta orden ur tanken!
Enkelhet och känsla.
Det där med röster är inte så enkelt.
Dock känsligt.

Följande tänkta scenario äger rum:
- Hör du röster?
- Ja, från ordskåpet.
- Från ordskåpet?
- Ja.

Men se där kom en tanke, jag fångar ordet och associerar, skyndar mig skriva ner det.
Adekvat.
Ter sig till synes.
Ser ut som om.

Vad sa mästaren William Shakespeare?
Jo, han sa ...
"Det finns inget som varken är bra eller dåligt, utan det är tankar som gör det så".

Torr hud kliar så är vintern, säger jag.

Copyright Husfruns Ordskåp

lördag 26 januari 2019

Få något gjort - Pro crastino

Det är redan på gång. Så fort jag steg ur sängen började jag med i ordningsställande av dagen att få något gjort.
Ett slags lockbete kan en säga.
Det där med att få något gjort har dubbla klanger hos mig.

Den första klangen går i marschtakt, på hög volym, den kräver inget iordningställande inför görat, den görs helt av sig själv, knappt tanken behövs att jag göra nu!

Den andra klangen är som ett långsamt adagio, det tar flera dagar och volymen är låg.
Det dyker ständigt upp för min inre syn och hörsel att jag inte behöver göra det idag, det kan vänta. Det jag vill ha gjort går inte i från mig om jag inte själv går ifrån.
Det där blev allt kryptisk, det borde egentligen strykas.

Väntelistan, på vad som ska göras, är i sig kort, men den blir lång - varig.
Det finns en skön förväntan i i att vänta har jag kommit på.
Ett slags mästrande av självbestämmande.
Eller något annat av tillfredsställande i görabegreppet.

Så dyker ordspråket "Skjut inte upp till morgondagen det du kan göra i dag" upp i huvudet på mig.
Gammalt svenskt talesätt.
Pro crastino, vilket betyder ungefär tillhörande morgondagen.
Det står att läsa att psykologisk och ekonomisk forskning inte alls är eniga om huruvida prokastinering är vän eller fiende.
Hittade dessa rader på www.sandahls.se - du får bläddra lite så har du lite att göra ....

Hm,  tänker jag
det är nog  hugget som stucket
likt glaset som sprucket
och beror alldeles på
- intressant så det förslå
Se mitt liv i psykologiska och ekonomiska termer
minsann det värmer
Att enighet icke råda
betyder att jag får knåda
- och se vad kan jag skåda

 En uppenbarelse ter sig för mina ögon när jag letar lite mer kring detta skjut inte upp:

"En ekonom är en expert, som i morgon vet varför det han förutsade igår inte skedde i dag"
Laurence J. Peter f- 1919, kanadensisk pedagog ... han fyller alltså 100 år i år.

"Skjut inte upp till i morgon det du kan skjuta upp till i övermorgon"
Josh Billings pseudonym för Henry Wheeler Shaw f. 1818 - d.1885, humorist och forskningsresande.
Hittade dessa rader på www.livet.se - du får även här bläddra lite om du nu inte vill skjuta upp till morgondagen .....

Copyright Husfruns Ordskåp

fredag 18 januari 2019

Powerbank

Min dammuppsamlande trotjänare har utan förvarning lagt av.
Upplivningsförsök ger inget resultat.
Aha, tänker jag, alltså må en ny investering ske.
Det går rätt så fort för mig att bestämma mig. I går var jag på rekognosering och fann vad jag sökte.
Den ska jag hämta hem i dag.
Den får plats i en min Dramaten har jag räknat ut.
Betjänten, en ung kille på butiken och jag hade ett roligt samtal under mina beräkningar om i och ur.
Han var nog inte helt klar över vad en Dramaten var, trillebag som norrmännen kallar fordonet. Väskan på jul.
Att dra hem maten eller annat i.
Drama-tisk kan det bli.

Få hemkört är icke att föredra, onödigt ekonomiskt och miljömässigt för en sådan liten grej.
Till skillnad mot en soffa o dylika.
Dessutom får jag delar av dagens motion tillgodosedd med inslag av lite styrketräning.
Lång backe från butiken samt 40 trappsteg upp gynnar flåset.

Här om dagen var jag ute i syfte att fylla på bra att ha enligt rekommendationslistan inför den ev. kris eller krig MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap)
förvarnade oss om under våren 2018.
Nämligen en Powerbank, att ladda telefonen med om jag nu må klara mig en veckas tid utan samhällets hjälp.
Inga problem!
Förutom att det finns en uppsjö av Powerbanker och vad var mitt behov?
Kan jag inte vara utan telefon? Vi ska ju ändå klara oss själva?
In gick jag på "min" data och telebutik!

Som äldre kallar jag ofta butikerna jag behöver nyttja för "min".
Unga killar även i denna butiken och det må jag säga att jag känner mig hedrad och minsann spirar en viss glädje i nyfikenheten när samtalet kring frågorna dras igång. Han var omtänksam, så under tiden fick jag sitta i en fåtölj och han satte sig på huk bredvid. Säljtrick så klart, men ....

Kärnan i det hela är nämligen den att jag är den typen som inget vet ... men jag lyckas på något vis ändå med att faktisk veta både det ena och det andra märker jag då under samtalet.
För att inte tala om ny lärdom som åtminstone sitter kvar till jag kommit ut ur butiken.

Ut ifrån butiken kommer jag med nytt teleabonnemang, som ska gynna mig då jag nu i höst fyller 65 år.
Någon mer krona i månadskostnad, en Powerbank och ett nytt simkort till det nya abonnemanget, som sagt en ekonomisk god affär.
Jaa, det må jag ju säga att jag egentligen inte är så säker på då, för det beror på hur en räknar.

Vi vet att  1 + 1 = 2 för det mesta.
Men jag vet att det ibland kan bli  både 1, 3, 4 och 5.
Eller noll. Icke att förglömma!
Det är det räknesättet som används vid våra pensionsbesparingar i fonder och aktier.
Snacka om Powerbank funktion!

Det är av den grund jag kallar mig ekonomisk! Att jag vet att det där med räknesättet ger olika resultat.
En slags beredskap vid kris o krig.
En dammsugare är ju också en Powerbank.

Min egen inbyggda Powerbank, alltså hjärtat som bankar - och hjärnan som fluktar makten och mitt i allt som jag inte begriper, men begriper ändå, så är det roligt att leva å få se hur det går.

Copyright Husfruns Ordskåp

onsdag 9 januari 2019

Kålhuvud

I mitt lilla hushåll kan de stora kålhuvuden var för stora.
I min butik frågade jag här om dagen om de kunde dela åt mig.
Jo, det kunde de ju göra, men det visade sig att jag då "tackade nej" till det fina kilopriset om 10 kr./kilo.
Jag skulle  få betala normalpris, vilket jag glömde fråga om, pluss ett pris på 10 kronor för att de delar!
Alltså att betrakta som ett prissatt "straff"....
Va fan tänkte jag som i första hand hade i tanken att inte slänga någon mat.
Ok jag tog ett snabbt beslut i butiken, jag kan koka surkål o frysa in, göra en kålsoppa och så denna där evighetsvarande kålsallad med lingonsylt.
Huvuden rullar!
Kål kål!
Som konsument, som dessutom äter får en allt bruka sitt eget huvud.
Också.

Copyright Husfruns ordskåp

torsdag 3 januari 2019

Anteckningar



I går rensade jag i en plastficka med anteckningar.
Varje gång jag antecknar så är jag så inne i sammanhangen och vet precis vad jag menar när jag gör anteckningen.
Händer att jag skriver dato på anteckningen.
Men när jag läser de senare en och en så vet jag inte sammanhangen längre.

- Det kan behövas en genomgång 7/3
- Missa inte räkna på det
- Vinsten är inte alltid större än förlusten ...
- Kom ihåg meningen med livet
- Clas Ohlson
- Julas utbud
- Piet Hein Tid tar tid, tid är dit baklänges
- Dans?
- Försök uppnå en slags regelbundenhet i det hela 5/11
- Om du inte har något annat för dig så kan du försöka förändra världen
- Trinnfornying 25 augusti 2017 (norska)
Trinn är det samma som steg, alltså torde det betyda att förnyandet görs stegvis ... troligen bra vid förändring av världen.
- Rydde i rotekassa (norska)
Röja i röran, antingen i hjärnan eller annorstädes som i anteckningar.

Två anteckningslappar gick i brännbart, Clas Ohlson och Julas utbud.
De övriga finner jag synnerligen aktuella, som hållpunkter i vardagen.

Nu for en anteckning ner på golvet;
- Det är  konst att hänga en tavla på väggen
Dagens anteckning:
För att få en sammanhang kan du behöva gå ur den för att så gå in i den igen.

Copyright Husfruns Ordskåp och Färgpalett

måndag 31 december 2018

Droppar

Tack för 2018. Välkommen 2019!
På årets sista dag öppnar husfrun sitt ordskåp.
Färgpaletten är under arbete.

Ordskåpet är fullt av ord som vill komma ut och formas med andra ord i små texter.
Jag vet inte riktigt hur det kommer att gå.
För en dryg dryg månad sedan drabbades jag av att orden torkade ihop för mig och försvann.
Inte någon gång i hela mitt liv har det hänt. Små pauser ja, men orden har funnits där och när jag satte mig ner för att skriva så  har det flödat av sig själv och jag har känt mig så glad, prestigelös och utforskande samtidigt.
Vart bär det hän?
Men så tog det stopp.

Naturligtvis har jag tänkt på varför.  För att acceptera, som är klokt at göra, gör en genomlysning och "granskning" stor nytta tycker jag.
Jag kom fram till att jag blev för noga på vad och hur jag skrev. Jag gjorde upprepningar ständigt och fann att allt hamnade där det hamnat tidigare.
Trist och något fyrkantigt.
Kanske hade jag inte mer att skriva om?
Nu tror jag det är sunt att se över och komma fram till vad en vill ha ut av att skriva.
Jag har ju alltid skrivit, publicera började jag med för fem år sedan i bloggformen.
Hela du är ju ett skriv, sade en god vän då jag startade upp bloggen och upprepade det nu.
Så ja, då är det åtminstone en början i denna texten.
Tiden får visa i fall vi går i takt jag och skrivet, orden fann sig tydligen
till glädjen och allt därtill
så som jag tror jag vill

Droppen på väg i droppet säger till nästa droppe:
- Kommer du?
- Jag droppar 



- Några droppar till

Copyright Husfruns Ordskåp och Färgpalett.

Söndagspredikan rent ur inget

Söndagspredikan är i första hand till för präster och andra förkunnande själars röster. Jag utgår från att präster har en tro. Som de utöv...