söndag 3 februari 2019

Söndagspredikan rent ur inget

Söndagspredikan är i första hand till för präster och andra förkunnande själars röster.
Jag utgår från att präster har en tro.
Som de utövar utifrån "Stora trosboken, eller icketrosboken" (- tänk nu inte på tros-or)
Bibeln och dens  fantastiska skrivna berättelser.

Troligen begår jag nu en livssynd som skriver att den är som äventyr.
I synnerhet som jag inte har läst den från perm till perm.
Äventyr hör hemma i sagans värld.
En tidsaktuell deckare.
För nog är det något thrillersaktigt över den.
Psykologisk, typ Hitchcock ...
Jisses, kära Högre Makten, vilket persongalleri Bibeln har!

Vid ett flertal tillfällen i mitt liv har jag känt av att jag nog skulle kunna ha yrket präst, präst utan tro i så fall.
För jag är "förälskadfrälst" i kyrkorummet, ordval i psalmerna, för att inte tala om orgelns toner som brusar och rösterna som hörs.
Ceremoniskt rum.
Vi människor har behov av ceremonier.
Ritualiskt kanske.

Men det där med själars röster tilltalar mig.
En själs röst.
Såsom i himlen så och på jorden.

Till själen samlar vi in allt det vi upplever.
Här lägger vi in tankar, känslor, förnuft, värderingar och sist, men inte minst ett avgörande för våra handlingar.
Själen är humanisten i oss.
I det mellanmänskliga samspelet, det där gyllene mellanrummet, eller den gyllene medelvägen som min mormor refererade till.

Dit vi går då vi går på tvärs av det vi borde/förnuftet och känslan/det vi i själva verket gör.
Mormor ja, hon sa också att det var fler scener i det borgerliga livet än i en gammal ko.
En ko har ju fyra magar.
Människan har en.
Om nu själen sitter i magen, den så kallade intuitionen - huserar humanisten här i dessa regioner?
Vad med hjärtat och hjärnan?
Där sitter själen vill jag påstå.
Och magkänslan, intuitionen sitter i magen.
När intuitionen och magkänslan svalnar eller rent av upphör har den med största sannolikhet taget sig genom vårt vackra och skitförnäma tarmsystem och på så vis lämnat oss.
Tills nästa gång.
Men själen är ständigt där.

Kon saknar tänder i överkäken.
Således många scener, enligt mormor, men alltså helt tandlöst i överkäken.

Copyright Husfruns ordskåp

Söndagspredikan rent ur inget

Söndagspredikan är i första hand till för präster och andra förkunnande själars röster. Jag utgår från att präster har en tro. Som de utöv...