onsdag 28 november 2018

Uppe i åttan (utmanaren)

Idag flög jag ur sängen redan före 8.
Tallarna utanför köksfönstret är vackert inpackade i frost, så de ser ut som en sån där engelsk
gran ni vet säkert - jag tror det är Engelsk Tall el. gran som ser så ut hela året, om det är fel så så gör det inget för nu vet ni vad jag menar.

Flög ur är att ta i, men jag menar att jag var så mycket mer vaken än jag brukar vara när jag vaknar.
Något misstänksam blir jag på att det kan hänga i hop med att jag igår fann i min boklåda för Personlig utveckling, en bok  Enneagrammet och de nio livsstrategierna samt ett häfte där en kunna göra Typtest.
Tester är jag inget för egentligen, men en kan inte gå runt hela livet i samma spår och lådans innehåll bevisar att jag minsann varit aktiv nog eller??

Vid 64 vet en ju vem en är tänker och tänkte jag.
Det ska tilläggas att Enneagram i första hand möjligen är för arbetsaktiva, men skitt au - det var ju roligt att se om den så kallade självkännedomen var vad jag trodde.

Så igår fann jag mig själv sittande görande typtestet. Krångligt att förstå principer, så det tog sin tid. Det ingår siffror och de är jag inte särskilt vän med. Det sägs också att metoden har sin grund i vetenskapen, vilken har jag inte listat ut än.

Och se jag knäckte koden. Kom på mig med att vråla JA, höja armarna och tumma upp.
När jag kom lite längre fram i testet så fick jag så många 0-or så det stod klart att jag inte alls knäckt någon kod.

Bara så att ni kan hänga med så är de nio livstratergierna i all sin enkelhet följande:
1) Förbättraren
2) Hjälparen
3) Presteraren
4) Indivudualisten
5) Utforskaren
6) Skeptikern
7) Entusiasten
8) Utmanaren
9) Fredsmäklaren
Mitt test placerade mig i 1 till och med 5.
Det skal tilläggas att det går att ha två ben till hjälpen för att utifrån personligheten beröra 6 till och med 9.
Dessa ben omnämnes som stressben och stödben.

Idag ska båda benen användas och alla strategierna beröras.
Jag ska nämligen nyttja allmännyttans tvättstuga i ett troligen vinstsökande fastighetsbolag vars vision är det fina ordet Tillsammans.
Att jag begagnar denna som är i så dåligt skick, beror helt enkelt på att mina personligheter - för tydligen är de flera -  hellre lägger pengar i att köpa konstnärsmaterial än att investera i en egen tvättmaskin.

Kom till mig liv
akryl på duk
50 x 60
Copyright Husfrun i residenset

fredag 23 november 2018

Ser du på tv?

Veckans färdigställda målning
På Kant

Postromantisk!
Jag säger bara postromantisk!
Överdriven och dramatisk. 
Förbjuden kärlek.
Makt.
Intriger. 
Klassfråga.
Religiösa inslag.
Krig.
Makt igen.
Det är historisk.
 - och så matriarkerna. 
Romantik amore!
- manligt kvinnligt mänskligt?!
Vår tid är nu. 
Hemma igen.

Här dråsar matriarkerna omkull, den ena klarar hjärtefrågan, om den andra gör det får vi veta kommande måndag.
Senaste avsnittet av Hemma igen riskerar mannen sitt och den nya kvinnas liv med att tvärbromsa in, få bilen åt sidan för att ....
Å du milde tid så spännande!
Om det är bra eller dåligt? 
Att se serier och leva sig in i?
Spelar det någon roll?
Historiens vingslag blandar sig med våra politikers inslag.
Statsministrarna ser  jag också.  
Det politiska går också till historien, men det saknas möjligen romantik.
Om det skulle uppstå så torde det inte bifallas för det kanske skulle äventyra folkets trygghet ...
jmf. med idag då alla säger nej ......
Och så var det något om Facebook, inte hunnit med än.
Ikväll är det Skavland, jag är trogen denna man sedan många år.
I övrigt har jag varvat veckans luncher ute med hembjudning på fika, med motionen i mitt liv, med att läsa tre sidor i boken  Stalins dotter och så repeterar jag på ljudbok Håkan Nessers serie om van Veteren. 
Jag har också,  men det var förra veckan, fått med mig De vänsterhäntas förening.
Håkan Nesser är jag också trogen sedan flera år. 
- och när jag inte har gjort något av ovanstående så har jag suttit vid köksbordet och beskådat tre fina täller som i ental beskrivs som Tall. 
I går kväll då månen lyste precis mellan två täller vars grenar som liksom höll månen i sin hand.
Då hör jag melodin från Hemma igen - Amore.
Rätt så romantisk ....
 Längst upp i bilden ses månen som vilar i tallgrenarnas händer ...
 detta är veckans sämsta bild ....


Veckans inköp återbruk 
behöver en passande skärm 

Copyright Husfrun i residenset 


onsdag 21 november 2018

Veckans häst

Anna, som är dotter till Britta och Gustav bor på gården Slänten eftersom deras gård faktisk ligger i en slänt.
Gården är liten så Britta och Gustav arbetar båda utanför hemmet. Britta städar och Gustav kör sopor. I lagården finns ett par kor, några höns och så en gris och fast de inte har råd så har Anna en egen häst. Anna rider.

Bild från pixabay.com


Sara, som är dotter till Alvhilde och Tormod bor på gården Berget eftersom den faktisk ligger högst upp på berget.
Gården är stor så både Alvhilde och Tormod arbetar hemma. Lagården är full av djur, de äger mycket skog neråt slänterna på båda sidor Berget.
De har råd, men Sara har ingen egen häst. Hon rider på stallet inne i stan.

Majsan, som är dotter till Maj och Torkel bor på gården Dalen, eftersom den ligger nere i dalen.
Lagården rymmer det mesta och gärdena är många.
Men Maj är ingen bondhustru så hon jobbar full tid på kommunkontoret som något slags allt i allo.
Majsan rider inte alls, men det finns en häst på gården.

Bilden från pixabay.com

Copyright Husfrun i residenset

söndag 18 november 2018

Damen på tur utomhus



I går lördag drog jag i väg på cykel, drygt en mil blev det och därtill en gångrunda i skogen som mäter 2. 5 km.


 Ta kraft från marken, den delar så frikostigt åt oss 

Livet är ljuvligt då hjulen rullar och jag får känsla av spänstens glädje.
Efter en lat sommar, då det var för varmt har jag under hösten åter fått upp flåset. 
I sanningens namn ska sägas att jag under våren också slarvade, ni vet flyttpacket tog min tid.
Jag & min kropp mår bra, astman tackar och bugar och med Bricanylens hjälp kan jag utmana flåset i uppförsbackarna.
Tyvärr har jag andfåddhet också på platta sträckor numera, men det går an.  Men den blir sämre om jag inte rör på mig. Det går icke an! 
Dessutom har min själ och jag ett avtal, ni vet rörelsernas ABC för sinnlighetens inspiration. Hur många mil har jag inte avverkat för att det är gött!! Långt innan astman dök upp.
Vad som kan krångla med cyklandet är att jag vägrar växel, här ska trampas, benkraft de luxe.
Jag har den nu, men inte armkraften  i höger handled som jag bröt för fyra år sedan. Den vägrar hålla i styret alla uppförsbackarna med värk som följd efteråt. 
Ståtrampet är för mig max känsla, det är det inte handleden pallar.
Jävla handled. 
Men jag vet att allt kunde vara så mycket värre!
Så då hoppar jag galant av, tränar in några trix så det ska se läckert ut ... hihi.
Inte vill mina knän trixa precis :-)
Synd att ljuga, jag har häcken full eftersom balansen är vad den är .... men den kan också tränas ...

Även i dag tog jag en runda. Till fots. Idag lyste solen dessutom.
Så glada folk blir då lysen solar på oss med sina strålar.


Copyright Husfrun i residenset

lördag 17 november 2018

Ny dag


Fredag kväll 16 nov.
I kväll är jag uppe ovanligt sent för att vara mig nu för tiden.
Men så är det något visst med mörkret där ute och ljuset här inne och jag trivs så fint och är i stämning vaken än.
Senaste veckorna har jag träffat flera gamla bekanta, kollegor och vänner.
Fantastisk roligt, så mycket jag glömt av händelser, men också så mycket jag minns.
Dela minner är fint när vi ännu lever.
Det är lite som att återfå en bild av sig själv igen.
den där med alla åldrarna inuti.
Dumheter och klokskaper avlöser varann.
Det djupa goda skrattet, en gnutta ironi, ibland tragisk, besvärligt och alldeles underbart.
Unga ambitiösa damen som raskt flyttar sig hit o dit. Gör vad hon tror på och går på nitar, men upp igen.
Det känns som alla åldrar böljar i mig här jag sitter och känner det hela.






Stunden här och nu, på min älskade farmor Selmas födelsedag.
Hon föddes 1893 och dog 1973, då var jag 19 år.
Ja, nog böljar åldern i tiden.
Imorgon ska jag sova tills jag vaknar och så får jag se vad det blir av den nya dagen

söndag 11 november 2018

Det stora spexet del 2

Efter all planering, finslipade detaljer och en hel del moral-etisk vånda, men med kamraterna Ingemar och Tommy Kottplocks goda min och försäkring om att detta går fint så skrider vi till verket.
Det vill säga att det är jag som skrider.  Tommy och Ingemar anländer ju utan mankemang till den planerade surströmmingsfesten.
Huruvida  Lasse har involverad dem om min ankomst senare minns jag inte riktigt. Det är gubbevars 13 år sedan detta.

Ingemar släpper av mig en bit från Lasses bostad och jag ska då ta det lite lugnt innan jag ringer på dörren.
Där går jag och säger till mig själv: Glem ikke å snakke norsk!
Jag kan när som helst anamma den känsla när jag tänker på att där gick Elisabeth Ottarsdatter, med forskningsportföljen och genustänket i fenomenet "syngende menn".
En stund så glömmer jag all nervositet då jag helt går in i rollen och för en stund dyker det upp att det kanske var skådespelare jag skulle bli, eller i alla fall göra undersökningar och gå runt så där.

Dörren öppnas av en glad Lasse som hälsar välkommen.
Han hade just några vänner på besök,  men det var inget hinder, vi går in i arbetsrummet, säger han.
Jaha, då var det bara att fortsätta uppdraget.

Att hälsa på Ingemar och Tommy var en pers.
De höll sig fint, men jag var nära spricka då.

Så sitter vi där  arbetsrummet och frågeformuläret tas fram. Jag har framför mig en öppenhjärtig körsångare som tydligen roar sig. Så väl med sång som med min närvaro :-)

Lasse har basröst och deltar i två körer, varav den ena har 30 och den andra 80 sångare.
Körerna uppträder för publikum.
Han har deltagit i inspelningar förut och är inte alls plågat av scen-nervositet eller rampefeber .  Det märks att han är bekvämt avslappnad. Så bitvis glider jag in i det också.
På frågan om han kan beskriva sin känslor när han sjunger, så minns jag att han gör det med bravur, det är helt enkelt fantastisk, han får helt klart "höy på pära" fornemmelse!
Vilket på svenska innebär att bli  hög/euforisk.
På den huvudsakliga frågan om sjungande män är gladare och har bättre livskvalitet än andra män är svaret helt i tråd men vårt påstående  i formuläret.

Så då var det dags att avslöja oss.
Först jag som då lägger om till svenska språket:
Har du någon gång tänkt att detta kan vara spex och att jag känner Ingemar och Tommy som sitter där ute?
Nej, det har han inte alls.
Ingemar och Tommy kommer in i rummet och där gör vi klart det hela.
Denna öppenhjärtiga onervösa man tog det hela precis som hans kamrater hade sagt, med en stor portion humor.
Skratt avlösta skratt.
Jag blev inbjuden att stanna kvar och surisfesta med herrarna.
Senare på kvällen är det Lasses tur att spexa.
Vi hänger på såklart.

Kristin i Oslo blir involverat via sms där jag förbereder henne på att Lasse kommer ringa henne vilket han gör för att fråga om hon kan hjälpa honom med att hitta hotellrum då han ska till Oslo för inspelningen.
- Vore trevligt att träffa dig också!
Faller inte i god jord kan jag säga.
Hon ringer upp mig och är arg:
- Ja, du går over grensa du. Det fölte jeg hele tiden, jeg skulle ikke ha sendt brevet.
Allt ordnar sig då vi alla pratar med henne och förklarar det hela.  Goda skratt och så blev hon med på festen på ett hörn också.
Hon sa efteråt att hon sällan haft så mycket obehag och så roligt strax därpå.
Hon blev cancersjuk just året spexet ägde rum 2005 och dog 2015.
Jag vet att hon tänkte och kände detta  som ett minne för livet.

Spex har en tendens att flyta på, alla förberedelser som vi hade var ju hur roligt som helst och det ena gav det andra. Skratt och funderingar som vi delade var många.

Så hör det till saken att jag har Lasse,Tommy,Ingemars och Kristins medgivande att skriva detta. Det har bara inte av blivit, men nu är det postat och klart.
Jag ställer mig frågan vem lurar vem ....

lördag 10 november 2018

I min lilla värld

I min lilla värld, residenset som nu efter flytten fått en större storlek så upptäcker jag tjusningen med att ha tre rum. 
Vi talar här om köket, vardagsrummet och sovrummet som är inredd till ateljé. 
En del av vardagsrummet har jag inredd som sovalkov. 
Golvutrymmet räcker till att använda det som gympasal också.
Eller två rum och kök som det står i kontraktet. Inte nog med det, jag har hall och badrum också. Och så därtill en redig klädkammare.

Köket och hallen hänger ihop för det finns ingen dörr mellan.
Övriga rum har dörr från hallen, så hallen är ju då således en slags korridor.
Jaha, tänker du kanske, vad är det med det? Det är så det är!
Det är på så vis att jag tycker det är så roligt att jag kan vara i ett och vardera av rummen. Liksom typ byta rum för olika aktiviteter. 
Jag är lättroad.
Det kommer sig av att förra residenset hade mindre yta med en öppen planlösning så hur jag än gjorde var jag i "alla rum" samtidigt.  Jag tyckte om det med.
Nu höll jag ju på att glömma förrådet i källaren, där det minsann är fullt redan.
Det övergår mitt förstånd hur jag fick plats med allt i lilla residenset och det förråd jag hade där.

Det är nyttigt att övergå sitt förstånd!
På så sätt kan en ta in nytt.

Badrummet är litet, men rymmer en smal och trång duschkabin som förutom sin litenhet då också har en kant som jag måste klättra över vid in-och utgång.  
Nu funkar det bra, jag har fått in lyfta på benen och ta ett steg in- och ut, i början slog jag i tårna och tog emot mig vid toastolen tack och lov. 
En får ta sig an sin åldrande kropp och tänka efter före.

Väl därinne så får jag göra mig så liten det bara går för att inte slå i  väggarna som omsluter mig. 
I början small det till rejält då jag tvålade in kroppen.
När jag vid et tillfälle tappade schampoflaskan så smällde jag huvudet i kraneriet när jag skulle resa mig upp.

Lyxproblem kom jag på så numera tycker jag utomordentligt mycket om min duschkabin.
Nej, jag låtsas bara.

I dag sov jag så länge så frukosten övergår raskt i 11:a kaffet och tidig lunch kan förekomma. Nej jag tar sen middag och dukar lördagsfint, med farmors fina tallrikar med guldkant på och ett glas rött till.  Tända ljus därtill.

Det är grått, regnigt och så blåser det ute
Det blir gott att gå en långpromenad då vinden friskar till.
 

I mitt vardagsrum hänger denna fina Eufori som jag köpte av Karin på pettas.
























Jag är en vardagsmänniska, en euforisk sort som går runt i mina rum och tycker jag gör en resa.

En självuppfyllande profetia i sig.
Att leva det liv en fått ... och gör sig.

Copyright Husfrun i residenset

fredag 9 november 2018

Det stora spexet del 1

Hösten 2005.
Suströmmingsskiva hos min gode vän Ingemar med hans goda vänner Tommy Kottplock och Lasse Sångare.
Jag bor i Skellefteå vid den här tiden.
Men Lasse sångare fick på kort varsel delta i en Tv-inspelning med sin kör så han lyste med sin frånvaro.
Det gjorde att Tommy, Ingemar och så jag som då aldrig hade träffat Lasse förr, under kvällens lopp smidde spexarplaner.

Vi inledde med att jag från min telefon skickade ett sms till Lasse och frågade på norska om han möjligen kunde tänka sig att ställa upp på en undersökning om sjungande män?
Som premie för att svara skulle det dras en vinnare som  tillsammans med Norsk Rikskringkastnings Orkester skulle få delta i en konsert som skulle spelas in och visas på NRK Fjernsyn.
Om han svarade ja, skulle mer information komma i posten.

Lasse hade då en norska som granne så hon fick se meddelandet och kunde konstatera äktheten i mitt norska språk.
Även Tommy och Ingemar blev invigt.  Svar på sms anländer min telefon och jaaa då rullar spexbollen av sig själv.

Nästa steg:
Vi tre kom överens om att jag skulle göra undersökningsformuläret på norska, involvera min väninna  Kristin i Oslo, som jobbade på kundtjänst i en stadsdel där för att få lägga det i ett kuvert med Oslo Kommune på och brevet skulle få Oslostämpel vid frimärket.

Sagt och gjort. Kristin, som var en mycket försiktig dam blev en mycket kort stund eld och lågor, men raskt tveksam till upptåget.
Hon skulle ju bara posta brevet, så ok då.

Dagen kom då undersökningsformuläret föll ner i Lasses postlåda.
Tommy och Ingemar meddelas omedelbart av Lasse om nedfallen norsk post!

"Lasse!

Du deltar i en morsom - forhåpentligvis - liten undersökelse som jeg utförer i en arbeidsoppgave i mitt prosjekt knyttet till studier innen genusforskning.

"SYNGENDE MENN"

Denne delen omfatter spörsmålene. Del to er stemmepröve samt gjennomgang av spörsmålene.
Om dette får du närmere beskjed. Om disse momentene faller vel ut så kan det resultere i innspilling med NRK.

Jeg påstår at menn som synger er rett og slett lykkelige menn!

Til hverdags jobber jeg i kommunen, studiet bedriver jeg ved siden av.

Håper du föler deg vel med å delta; for ordens skyld vil jeg underrette deg om at det er ditt eget valg å delta.

Velkommen in i spörrerunden.

Vennlig hilsen
Elisabeth Ottarsdatter.

Elisabeth är mitt mellannamn och min fars förnamn var Ottar.

Här är frågeformuläret:

1. Din stemme er
 Bass       Baryton       Tenor

2. Hvor mange deltar i koret du är med i?
........

3. Er det et blandet kor?
Ja            Nei

4. Hvor lenge har du sunget i dette koret?
....... år

5. Synger du i flere kor?
Ja            Nei

6. Opptrer koret for publikum?
Ja            Nei

7. Tidlige innspillinger?
Ja            Nei

8. Er du plaget av scenenervösitet/rampefeber?
Ja            Nej

9. Om ja beskriv hvordan det yttrer seg?
...............................................................................................

10. Har du noen metode som du hever nervösiteten med?
...............................................................................................

11. Om ja beskriv den:
................................................................................................

12. Spiller du noe instrument?
Ja               Nej

13. Beskriv dine fölelser når du synger!
....................................................................................................

14. Varierer fölelsene etter tempo, rytme og tekst?
.......................................................................................

15. Får du "höy på pära" fornemmelse?
Ja               Nej

16. Er syngende men gladere og har bedre livskvalitet enn menn som ikke synger?
Ja                 Nej

17. Vilket år är du födt?
........................               "

Tommy och Ingemar ordnar igen en surströmmingsskiva, denna gång hos Lasse.
Jag ringer upp Lasse, hela tiden norsktalande och berättade att jag skulle delta i en föreläsning vid Umeå Universitet som ingick i mina forskarstudier och bokade in mig samma datum som skivan ska gå av stapeln.
Lasse, som bor just i Umeå svarar glatt ja och vi ser båda fram emot att jag hälsar på och ska få svar på mina frågor.
Kommande lördag kl. 15 blir bra.
 -Välkommen, säger glada Lasse.

Forts. följer .....

Copyright Husfrun i Residenset

måndag 5 november 2018

Konst i Kunstkroken i Skotterud



Kunstopplevelser är konst att uppleva.
Att göra det i en krok är fantastisk.
Konsten är kunsten i det lilla rummet, för stor är varje tavla i sig själv.
En krok är en krok, ett  litet avdelat utrymme i ett större.
Här i Biblioteket i Skotterud, Norge
Eidskog kommunes Frivilligsentral ordnar om och hälsar så fint välkommen med en  blomsterbukett till utställarna på Vernissagen 6 oktober.
"Nåt tå hört".
Lite av varje.




Regnvädersdag vid  vatten
Akvarell
Hur fin är inte denna tavlan med stenarna i den grå omgivningen där allt är i vila och skänker ro
Grått är långt från trist i min värld
Frihet
Kol på grovt papper



Familjen
Kol på grovt papper



Gemenskap
Kol på grovt papper
Dessa tre träden som växer med titel Frihet, Familj och Gemenskap är för mig personligen känslofyllda. Kol på grovt papper ger struktur av robust/tuffhet vilket ju livet tidvis är. Rörligheten i ett växande träd framstår tydligt.



Sommarlek
akryl
Varm, ljus och mjuk passar fint som avslutning på det jag valde ut.

Konstnären Margaretha Jönsson. f 1955 i Bohuslän, bor nu i Västra Ämtervik. Hon målar gärna vatten, båtar, rörelse och känslor. Hon är journalist, jobbar /har jobbat på P4 Värmland samt tankesmedjanida.se
Hon är *välhängd* vad gäller antal utställningar. I presentationen stå det att hon timrar och tänker framåt .... 
Utbildat bl.a  på Kyrkerud Folkhögskola  krokikurs samt Geierskolan Konstlinjen mm.
Det var så roligt få träffa dig Margaretha personligen och genom din konst!




Tavlan högst upp: En gammel gresk tante (gammal grekist tant)
temepera
Stilleben
akryl
Tavlan till höger: Skog
akryl
Dessa tre är mina favoriter. Grekiska tanten med käpp som går i från oss, vad har hon i handen där på ryggen,, ett vedträ eller ett bröd?
Stilleben är stilrent vackert och tydligt 
Skogen är bara att gå in i, vilket vi gjorde efter utställningen




Karin med perleöredobbene - (pärlörhängen) ett självporträtt
olja på duk



Naken Ulla
olja på duk



Glassdekorasjon med farge




Farlig reise
olja på duk

Konstnären Ann Karin Bråthen omskrivs i presentationen som "vaskeekte" Eidskoging f 1957 på Vestmarka. Hon har arbetat många år som typograf. Utbildat sig bl.a  på Geijerskolan i 2 år samt på Kyrkerud Folkhögskola, målarlinjen  förra  året, och nu skulpturkursen i höst. Hon gillar att jobba med glas. Karin bor för tiden i Årjäng. 
Vi har känt till varann som ungdomar då våra spår korsats. Vid min återflytt hit till Värmland gick spåren åter i kors då vi har en gemensam bekant. 
Jättekul att få kontakt igen  och att få se din konst här på utställningen, du har några utställningar bakom dig och jag anar att det kommer att fylla på sig.

Önskar du kontakt med konstnärinnorna 
Margaretha : 070 679 13 51
margaretha.wickberg@gmail.com
 Karin : 070 213 35 40
karin.braathen@telia.com

Copyright Husfrun i residenset 

fredag 2 november 2018

Jag tänker göra come-back igen


För ett år sedan så gick jag in i enbart en skrivarfas här på bloggen - herre min je vad det låter högtravande då.
Men det är precis så jag är har jag förstått, högt travande med tid-och bitvis låg svansföring.
Eller vice versa.

Så här sitter återblivna jössehäringen och tänker starta upp bloggläsandet igen parallellt med bloggskrivandet.
Vi som bloggat länge eller bara levd länge vet ju att tiden är inräknat i epoker och att förändra efter lust och känsla är en alldeles utmärkt variant av det liv vi lever.
Ibland far en medvetet in i en epok ibland far epoken in i oss.

Innehållet vill bli det samma som förr - fast jag inbillar mig att jag ska ändra ..
Hihi - jag tror det är nyttigt för en skribent att  ha vissa inbillningar, det driver en fram ur åter ...
ungefär.

En bukett rosor på kort stjälk utan blad -
 skuggbild på gul frotté
som hängde på torkställningen bakom bordet.
Som en akvarell ....

Copyright Husfrun i residenset

Framtiden

Den 13 december fyller mitt bloggande fem år. Den kom till när jag 2013 stod inför en förändring i mitt liv och insåg att jag var i behov a...