söndag 9 september 2018

Söndagspredikan - på valdagen

Kära befintliga i församlingen!

Blanda inte religion och politik skrev jag lite om i förra inlägget - här.
Men, som på frihand skrivande vardagsfilosof i all enkelhet gör jag den blandningen i alla fall.
Just nu väljer MP's Gustav F självhjälpsböcker från överlevnadskittet som Svt erbjuder partiledarna att ha under det som sker efter valresultatet. 
I förrgår såg jag halva slutduellen och resten i går.
Snurr i huvet, lite arg och mätt på samma gång - och inte minst:
Hur ska det gå för Sverige med dessa partiledare vid rodret - eller jag menar de som ska samarbeta i fyra år framåt?
Hur som så vaknar jag idag, denna söndagen till att inta frukosten vid Svt.
Det har aldrig hänt förr att jag ger så mycket tid åt det politiska.
Är inte varje valår ett lika viktigt val - joo då, men eftersom tiden går vilket är tidens uppgift, så förändras vår värld såväl i våra vardagsrum, som i den kommun, det landsting och den riksdag vi väljer.
Vi lever i en värld full av andra världar och har tillsynes samma himmel över oss.


Denna ena fot tillhör skulpturen Giganten - Väldiga underben, som jag symbolisk ser som en eftertrycklig nersatt fot.


Jonglören, handen som roar sig med att rulla klot.
Skulpturerna är två av tre som står framför Hörsalen i Norrköping.
Material är brons och stål  och skaparen är en man som heter Ove -
Owe Börje Conny Pellsjö f. 1937 d. 2011

Den tredje skulpturen Gycklaren , puckelryggiga Pulcinella  som sparkar i väg något





Jag har bytt stift. Flyttbytt.När jag öppnar min postlåda nere i trapphuset här om veckan så uppenbarar sig denna skrift:

Kyrknytt från Svenska kyrkan  i Karlstad stift 3/2018.
Trots att jag dagligen lever med döden inom mig så kände jag hur hakan släpptes ner  och att tiden stod stilla en sekund eller fem ... inte över Döden utan över biskopens fundering Gud, var är du?

Jag läser följande under frågan Gud, var är du som hör under biskopen i Karlstad stift Sören Dalevi's  bibelval:
"Kyrkan talar ofta om Gud som kärlek. Men det räcker att slå på nyheterna på TV för att se att mycket i tillvaron är halvt. Hur kan man förhålla sig till det?"
Och ja, jag läste naturligtvis hela artikeln!

På Svt valde Stefan Lövén och  Ulf Christersson en yogamatta att vila sig mellan varven under det som stundar.
Poppolitisk hör jag Anna Lena Lövgrens
Lyckliga gatan ...

Själv ska jag klä mig i sydväst och regnrock för att promenera till legendariska Kocki kiosken för en special. Kocki har överlevd sedan 1950-talet.
Tänk så mycket politik med val och Guds/Högre maktens profetior det har varit med om sedan dess.
Mer kommer!

 Amen och tack för följet så långt.

 Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i residenset
Uppdatering10/9
Jag har nyss läst Geddfish kommentar och ser att jag var för rask i tanken och sen i skriften.
Jag missade helt att skriva varför jag tappade hakan när jag läste om biskopens fråga Gud, var är du?
Min tanke var att det är inte bara är jag som undrar var Gud är utan även biskopen i mitt nya stift.
Inte alls underligt utan sunt tänker jag. Biskop eller inte.
Stiftsbladet var intressant, det fick jag heller inte skrivit.

Jag ber om ursäkt för att jag var otydlig om detta.
Tack Gerd!

14 kommentarer:

  1. Härliga du med dina predikningar Ser och förstår att du trivs i det nya
    Kram Ulla

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ulla!
      Jag trivs utmärkt i det nya :-)
      Kram

      Radera
  2. Jag har i alla fall röstat så nu hoppas jag på att högre makter löser det hela fint ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu vet vi resultatet så långt i valet och de högre makter bidrar på sitt sätt!
      Sov gott znogge och tack för kommentaren!

      Radera
  3. Ja, jag var kyrkvärd på valdagen. Det var en märklig skrift som kom från stift(et). Ja, man kan undra. Över mycket.
    Politiken snärjer sig in överallt. Det hör liksom ihop.
    Tack för din - för min del - kvällspredikan. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kyrkan ska funka på valdagen också såklart :-)
      Jag ser när jag läser din kommentar att jag i hastigheten blev otydlig på av vilken anledningen till tappad haka var. Min tanke var att det är inte bara jag som undrar var Gud är, det kom aldrig fram i texten så det får jag be om ursäkt för. Skriften var absolut inte märklig i sig, en fin lösning blev det. Att den tar upp om döden är jättebra och att undra över var Gud är är också intressant,tycker det är sunt biskop eller inte!
      Tack för din kommentar Gerd kyrkvärd!
      Stor kram!

      Radera
  4. Ju äldre jag blir desto mer "lagom" blir jag. Ytterligheter skaver. Åt alla håll. När man är ung måste man få testa gränser, testa olika saker, ha åsikter, synpunkter. Det hör till, man revolterar mot den äldre generationen som inte begriper nåt, mot alla gamla fördomar, man för historien framåt. Och så ska det vara. Men sen, sen måste förnuftet segra. Lagom är inte helt fel...Jag själv blir veligare och blödigare för varje år som går, samtidigt mer medkännande, förstående, och, framför allt kanske, när jag har tid att reflektera, vilket man inte har när livet går i 170, då kommer också eftertankens bleka rodnad...och alla vi behövs. Ungdomens entustiasm o övermod, de gamlas erfarenhet och vishet, o alla de mittemellan. Eller hur?

    SvaraRadera
  5. Intressant kommentar ... hur "lagom" kan en bli ska/en vara? Kan lagom nånsin vara fel ... flera gånger för att så bli en skön normalitet som skapar en trygghet.
    Ytterligheter skaver, jaaa de gör ju det eller så förenar de när skavet blivit lagomt.
    Jag tänker att eftertanke och reflektion absolut är som gjord för bli äldrelivet och att nyfikenheten inte alls blir mindre utan och också nödvändigt större .. entusiatisk ja tack - var det som ung och än idag bara på ett sätt som tar längre tid - jag kan inte skynda mig längre..
    Huruvida det 'r reda eller oreda i min svarskommentar har jag ingen aning om - jag blev lite inspirerad och då flyger tanken iväg. Framför allt mitt emellan :-)

    SvaraRadera
  6. Jag å min sida kom mig för att läsa din söndagspredikan först nu på onsdagen och bra gick det också.
    Att sitta lite grann på utsidan och titta på "rabaldret" är både skönt och oskönt. Men ibland undrar man ju hur i all världen ändå går framåt. För bakåt kan den väl inte gå? Man får tro på det bästa och tänka det bästa...det finns tillräckligt många som tänker annorlunda så för balansens skull så sitter granntanten på ön och bara tittar på med häpna ögon och undrar över hur vuxna människor kan ställa till det. Men när det gäller makt så kan vad som helst hända. Bäst att sluta nu för det blir inte bättre av mina repliker; inte det minsta lilla.

    SvaraRadera
    Svar
    1. .....hur i all världen världen går framåt...ska det vara förstås.

      Radera
  7. Från granntanten i den värmländska myllan till en granntant från andra sidan på en ö så delar vi gråsysterligt på de tankar och reflektioner som det mesta i livet ger oss - lite mer avvaktande kanske - och ja världen går ju framåt. Betrakta rabaldret utifrån och bara se eller opponera sig ...eller ramla rakt i och tycka till .. positionera sig dök upp i skallen min - makten är till tider skamlös och jaa Karin, din kommentar satte sprätt på mina reflektioner - igen!
    Tack gråsystern för den!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att min söndagspredikan håller sig ut i veckan är ju finemang :-)

      Radera
  8. Jag är rejält försenad till denna predikan och läser den när valets eftersläckningar satt fart. Men bättre sent än aldrig. Och vad gäller oklarheter så kan man ju inte påstå annat än att den skrift du fick i lådan var det. Så kanske ska det vara oklart i år.
    Stor kram bäata Tove, "söstra mi".

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bättre sent än aldrig ja, visst är det så!
      Söstrakram!

      Radera

Framtiden

Den 13 december fyller mitt bloggande fem år. Den kom till när jag 2013 stod inför en förändring i mitt liv och insåg att jag var i behov a...