tisdag 24 juli 2018

Till minnet av Gösta

Exakt fyra veckor efter att jag lämnade Skellefteå fick jag meddelande om att du kära Gösta är död.
Du blev nästan 99 år.
Planeringen för ett firande av hundraårsdagen fick läggas åt sidan till förmån för att ditt kämpande att få leva en stund till tog slut.
Kroppen gick sin egen väg, den lydde inte din vilja längre och det plågade dig.

I färskt minne har jag firandet av din 98 årsdag.
Vi planerade festen och du deltog med önskemål  i förberedelserna, i meny, dukningen och vi enandes om att alla i gänget skulle bära samma stora servett som i dagligt tal kallas haklapp.
Din röst och talförmåga bar hela vägen genom middagen med oss fem vännerna.
Vi som ofta fann vägen till en fin fest tillsammans.
Surströmmingsskivorna icke att förglömma.
Födelsedagar, men också bara att träffas för en bit mat och god dryck.
Du var skribent och underhöll oss med det.

Minns när du ringde och berättade att du funnit en liten väninna.
Raska var jag o vännen Ingemar då att söka upp er och beskåda damen i fråga.
Tänka sig en kärlekens blomma vars kronblad slår ut på det sättet i mycket mogen ålder.
Senare utökades gänget med Ingemars Yvonne.
Så var vi fem i gänget.
Det skojades om en sjätte medlem, men där höll jag igen :-)

Marianne, som blev din "första hustru" som i verkligheten var "din andra" - din särbo.
som utsåg mig till "den andra".
Bihustrun som du sa.
Minns ju när jag följde dig till sjukhuset för en operation där jag presenteras som just bihustru.
Muntert är ordet.

Vi kom att dela torsdagarna tillsammans och vi knöt om vänskapen närmare - som varat sedan  2002 -  efter att du drabbades av stroken i december 2015.
I den fanns plats för de djupa samtalen, det goda skrattet, det livet som du levde som allt mer beroende av andra.
En stark personlighet med hög integritet, bestämda åsikter som stod på sig tills något annat bevisades.
Med kärlek bakom orden sa jag att du var ett "vrångstyre".
Du log och höll med.
Öppen och ärlig konversation som vi båda deltog i.

Glimt i ögat och rask i repliken.
Vi pratade också om döden, om tro och om att det inget fanns efter det. Eller?
Frågesporter, drinkprojekt, och livets allmänna oordning och ordning, i ditt kök och ute i världen.
Jag lånade böcker åt dig, du var en läsande själ och att komma med en i taget var inte alls en höjdare, minst tre skulle det vara.

Så älskade vän, jag höjer ett sista glas whisky - jag tar den dyra goda ångermanländska Box, sjunger liten visa nu tar vi den och tackar för förmånen jag fick att följa dig så gott som in i det sista.
Jag saknar dig!


Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i Residenset 

22 kommentarer:

  1. Så fint skrivet och tänkt visst är det underbart att ha fått vara med om en sån person Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Javisst är det underbart!
      Kram o tack för titten in :-)

      Radera
  2. Ja, Tove - jag förstå och vet att saknaden är stor. Jag hade ju förmånen att träffa Gösta öfrra året på din vernissage och det blev ett fint och minnesvärt möte. Jag vet hur mycket ni betydde för varandra men alla minnen har du kvar och Gösta har tagit sin med sig.
    Din text är så fin och fylld av glädje, vänskap respekt och ömhet.
    Många tankar och kramar bästar "söstra mi".

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack "söstra mi"! Ja, du fick ju träffa honom, han gillade också att ni fick träffas :-) Människor han hörde så mycket om
      Minnena finns kvar och det gör gott att ha i saknaden.
      Stor kram i tankarna!

      Radera
  3. Väldigt fint skrivet om en mycket god vän och er fina relation!

    SvaraRadera
  4. Så fint du skriver om en kär vän <3

    Kram

    SvaraRadera
  5. Du tar fram alla lyckliga minnen efter din vän och det är just det man ska göra tycker jag. Jag förstår av din text att du stod honom och hans fru väldigt nära. Det är svårt när sånt här händer, men då är alla minnen en tröst. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänk på de lyckliga stunderna blott ... ja, och i dem finner sorgen sin rätta plats så det blir gott!
      Tack Gunnel k!ram

      Radera
  6. När människor hittar varandra på det sättet som du beskriver det, så är det helt säkert en bit av himlen som ramlar ner över en. Skönt är att vara vän med någon som du, någon som Gösta och många flera härliga personligheter, när man inser att livet är vänner och relationer och inget annat än detta. <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vänskap nära gör något med en själv och de som vänskapen gör möjlig ... så fint du säger det med himlen ramlar över en ...
      Livet är precis så; vänner och relationer - samt lite Eufori, något av glas och så en tavla då och då :-)
      Tack gråsystern <3

      Radera
  7. Så vackert skrivet! Jo, jag kommer ihåg dina texter om när du varit hos Gösta.
    Han fick en hög ålder ändå. Och ro, på den blomstrande ängen.
    Känner med dig och saknaden.
    Varm kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gösta har gett mig några texter ja :-)
      Visst blev det en hög ålder.
      Tack Gerd!
      Varm kram!

      Radera
  8. Så vackert du skriver om vänskapen med Gösta. Man känner verkligen hur mycket ni tyckte om varandra. Vilken lycka att få ha såna vänner och jag förstår att du saknar honom. Tröstekram ❤️

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blev en fin tid med vännen min - vacker vänskap!
      Tack så mycket Gunilla för din kommentar också!
      <3

      Radera
  9. Vänskap är svårt att uppskatta till fullo men din fina text till Gösta säger allt. Vilka fina minnen ni har tillsammans och skönt att plocka fram dem när saknaden känns för svår. Allt finns sparat i ditt innersta. Ha det så gott och varm kram från mig ❤️

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fin vänskap till fullo och fina sparade minnen - så det är!
      Tack så mycket för kommentaren Eva!
      <3

      Radera
  10. 99 år inger respekt - så mycket livserfarenhet.
    Fint minnesinlägg till din väns ära. Han log säkert gott från sin himmel när det var dags för en sista whisky.

    Må gott kramar till dig <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. I den åldern finns troligen så gott som allt, dock tyckte Gösta att det fanns så mycket mera att få med sig.
      Att ha varit med honom och om honom är ju en ära!
      Tror också att han skulle le från sin himmel eller från ingenstans där han ansåg att han skulle hamna då han dog.
      Tack Christina för din kommentar!
      <3

      Radera
  11. I dom här orden, meningarna finns det mycket värme. Jag tror han var glad att få dig vid sin sida... särbo, bihustru vittnar om er relation som varade så många år... livet har så många olika vägar att gå... förstår att 16 år sätter spår och nästan 99 är en högaktingsvärld ålder. Varm kram till dig ❤️

    SvaraRadera
  12. Just så Åke - livet har så många olika vägar att gå!!
    Och jag blev uppskattad :-)
    Tack för din varma kommentar <3
    Kram

    SvaraRadera

Framtiden

Den 13 december fyller mitt bloggande fem år. Den kom till när jag 2013 stod inför en förändring i mitt liv och insåg att jag var i behov a...