fredag 27 juli 2018

Mitt i heten

Mitt i heten
och möbleringar i residenset jobbar mina hjärna med texter ... men det gör den ju när det är svinkallt också så att.

Det dök upp ett ordskåp förstår ni.
Med små och stora lådor.
Och upphängningsstång
Lönnfack såklart i massor.
Plats för skrinet med det rara i  är det också.

Frågan är om jag ska ta det alfabetisk, krono - logisk, hipp-som-happ-spontana-impulsiva? 
Ordklass-isk kanske?
Nå, det har ingen betydelse, de får finna sin väg orden, de har ju en mening i sig själva så att.
Som just mitt i heten!

Förra veckan besökte jag min kusin o hans kvinna i Hamburgö på västkusten.
Om du vill coola ner så kolla efter hur många ansikten du ser i berget.
Ord har många ansikten ...
Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp
 
Copyright  Husfrun i Residenset 

tisdag 24 juli 2018

Till minnet av Gösta

Exakt fyra veckor efter att jag lämnade Skellefteå fick jag meddelande om att du kära Gösta är död.
Du blev nästan 99 år.
Planeringen för ett firande av hundraårsdagen fick läggas åt sidan till förmån för att ditt kämpande att få leva en stund till tog slut.
Kroppen gick sin egen väg, den lydde inte din vilja längre och det plågade dig.

I färskt minne har jag firandet av din 98 årsdag.
Vi planerade festen och du deltog med önskemål  i förberedelserna, i meny, dukningen och vi enandes om att alla i gänget skulle bära samma stora servett som i dagligt tal kallas haklapp.
Din röst och talförmåga bar hela vägen genom middagen med oss fem vännerna.
Vi som ofta fann vägen till en fin fest tillsammans.
Surströmmingsskivorna icke att förglömma.
Födelsedagar, men också bara att träffas för en bit mat och god dryck.
Du var skribent och underhöll oss med det.

Minns när du ringde och berättade att du funnit en liten väninna.
Raska var jag o vännen Ingemar då att söka upp er och beskåda damen i fråga.
Tänka sig en kärlekens blomma vars kronblad slår ut på det sättet i mycket mogen ålder.
Senare utökades gänget med Ingemars Yvonne.
Så var vi fem i gänget.
Det skojades om en sjätte medlem, men där höll jag igen :-)

Marianne, som blev din "första hustru" som i verkligheten var "din andra" - din särbo.
som utsåg mig till "den andra".
Bihustrun som du sa.
Minns ju när jag följde dig till sjukhuset för en operation där jag presenteras som just bihustru.
Muntert är ordet.

Vi kom att dela torsdagarna tillsammans och vi knöt om vänskapen närmare - som varat sedan  2002 -  efter att du drabbades av stroken i december 2015.
I den fanns plats för de djupa samtalen, det goda skrattet, det livet som du levde som allt mer beroende av andra.
En stark personlighet med hög integritet, bestämda åsikter som stod på sig tills något annat bevisades.
Med kärlek bakom orden sa jag att du var ett "vrångstyre".
Du log och höll med.
Öppen och ärlig konversation som vi båda deltog i.

Glimt i ögat och rask i repliken.
Vi pratade också om döden, om tro och om att det inget fanns efter det. Eller?
Frågesporter, drinkprojekt, och livets allmänna oordning och ordning, i ditt kök och ute i världen.
Jag lånade böcker åt dig, du var en läsande själ och att komma med en i taget var inte alls en höjdare, minst tre skulle det vara.

Så älskade vän, jag höjer ett sista glas whisky - jag tar den dyra goda ångermanländska Box, sjunger liten visa nu tar vi den och tackar för förmånen jag fick att följa dig så gott som in i det sista.
Jag saknar dig!


Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i Residenset 

tisdag 10 juli 2018

En smakbit av min nya vardag

Minsann har det gått tre veckor sedan jag med egen -  jag menar utlånad nyckel av fastighetsbolaget - nyckel låste upp dörren till mitt nya residens!
Så stor nyckelknippa har jag nog aldrig haft förut.
Med två blå blurpar dessutom.
En del nytt i låsvägar och ta sig in möjligheter.
Bokningssystem i tvättstugan en utmaning.
Känslorna svallade något då städningen inte var som det borde, fönstren har jag redan skrivit om.
Men allt går sig till och en kan ju tycka att det är en liten bagatell i det stor hela.
Faktum tänkte jag att ok, då klargör jag att städningen blir därefter om/när jag flyttar.
Nån rim och reson må det vara.
Små bagateller i det stora hela är också att räkna in som erfarenheter.
Vill tro att det är så Sverige går runt.

Möblerna, som tog svängen om Malmö gjorde att jag från tisdag till torsdag bodde i en tom lägenhet. Lånat madrass o sängkläder, några nödvändigheter som en kopp med mera gjorde att jag plötsligt satt där med "egen tid".
Att ha en madrass som säng, soffa och fåtölj på golvet gav en viss rörelseform för att säga det så. Ingen tv, ingen dator, men dock en telefon.
Så stort jag nu ska bo tänkte jag flera gånger och de möbleringsalternativ som jag redan tänkt
ut flera gånger for som en projektil runt när jag nu åter möblerade om. Utan möbler!

Egen tid att gå in för landning.
Måndagen, då mitt flyttlass gick iväg och jag låste dörren, tackade för min tid i Skellefteå,  körde upp sista summan på busskortet,  köpte mig färdig middag och tog in i lägenheten jag skulle få sova över i tills tisdag resdagen, blev också en sån egen tid dag.
När jag ätit intog jag soffan för att läsa  boken Kidnappningen av Anna Schulze, då jag kände hur slut jag var; jag somnade bara så där och sov i nästan tre timmar. Mitt på dan!
Övergången till kväll och sovdags tog strax vid i en ny lång sömn.
Vaknade pigg innan klockan ringde, upp i ottan för tidigt avfärd hem till hit mitt nya stora hem.
Mitt lilla hem i Skellefteå rymde 44 kvm och nu tumlar jag runt på 61.
Dock skiljer sig balkongerna åt, från en stor i söderläge till en liten plutt i väster.

Det är en skön känsla att  ha det nya redan i kroppen, jag menar själ o hjärta. Så går det ut i rörelseapparaten genom händerna som tar tag i det som ska göras.
Att vara klar för sin flytt.
Flytta till och inte ifrån.
Rotslå sig.

Jag tycker ju inte att jag börjar om på nytt - ett nytt liv.
Jag ser det som en fortsättning av mitt liv med nya förtecken.
Att jag faller i vemod över djupa fina minnen i synnerhet med barnbarnen -  oj oj oj tänker jag och så blir det liksom vått i ögonen och jag låter mig genomströmmas av det som dyker upp.
Uppackning bjuder gratis och jag faller i stavar som min mormor sa om att minas eller tänka länge på en sak.

Jag tar det mycket lugnt om dagarna. Raskheten och kvickheten jag en gång ägde ja, den ser jag mig inte om efter längre.
Eller jo, det gör jag ju - när jag i tanken utför raskt och utan mankemang!
Rent praktisk rör det sig om att jag är precis så rask som förr  - hi hi utslaget över tid alltså!!

Och det var precis dit jag ville komma - smakbiten består av att jag känner mig så hemma och är så glad, bekväm med tillförsikt och nöjd, så spännande och så ja ....
Att rörelseapparaten trilsknar mig är till att leva med.

 I går monterade jag ihop min nya soffa.
Här står den mot väggen,
men det ska vändas så jag kan se himlen.
Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp
Copyright Husfrun i Residenset. 

söndag 8 juli 2018

BMW - Söndagspredikan

Utan tvekan är jag nervös - men eftersom jag har min egen lilla gud - märk dig; inte med stor förbokstav - så ber jag om och får förtröstan.

Nu drog röde orm strax det berömda röda vågsträcket under ordet  - det kommer sig troligen av att det är ett norskt ord eller så är det sär skrivning som gäller.
Men den syns ju inte när du församlingsmedlem läser så allt är frid och fröjd än så länge.
Ormar finns överallt och särskilt nu i sommartid.
Och i paradiset året om tror jag.
Förbjuden frukt förekommer också.
Inte ett ord om de berömda antioxidanterna då inte.
De fria radikalerna är i farten.

Men nu är det dags att stiga in i kyrkan som är fullsatt.
Inte fritt för att min hicka nödvändigtvis just nu vill göra sig hörd.
Se en sådan bild för er av predikaren som trippar in in sin cerise klänning med riklig vidd kring benen.
Såpass så jag kan med tumme och pekfinger lite pikant lyfta på vidden en bit ovanför min vad mot knäet till.
Och minsann lyfter jag den andra handen till en liten vinkning.
Lägg därtill hickan som framhävs av akustiken i kyrkan.
Eftersom jag inte har någon simultanförmåga så får jag koncentrera mig på att helt enkelt ta mig upp och ställa mig innanför altarringen och lägga av med klänningslyft och vinkevink.
Med ryggen vänd mot församlingen.
Det är ju också ett skick.

Kantorn, som är en fena på att framkalla de vackraste toner efter fantastiska not kompositioner på orgeln får fritt spelrum under min egen tid där jag står med alla ögonpar i ryggen.

Då hör jag till min förvåning  detta musikstycke som helt fyller kyrkan och mitt framför mig på altartavlan ser jag denna fantastiska sommar bild av grönt gräs och björkar som en slag port in i -  det måste vara det gudomliga.
Inte då, det är ju så och på jorden vet jag.

Och där ser jag det -  BMV!
Som den världsliga jag är så får jag upp en bild av en BMW som kör upp framför kyrkan och in kommer ...
Visst är det bra fantastisk att med datorns power point som vida överskrider diabilder och overheaden.

Så klicka gärna på länken och se och vad jag och församlingen såg och hörde:
https://youtube.com/watch?v=rrVDATvUitA

När den långa vackra luften tonar ut vänder jag mig mot församlingen.
Oj, se där sitter min mor, min mormor, min oldemor och min farmor på första bänken till höger.
Det är inte första gången som de deltar fast de legat i sin jord mycket länge.
Den som sist gick och lade sig var min mor, närmare bestämt februari 2007.
Mor Berit Solveig snyter sig, det gör hon som oftast under mina predikningar, mormor Evelyn Margot ser tveksam ut, hon gillar inte helt mina fantasier.
Men oldemor Klara Ovidia, hon är glad och farmor Selma sitter med knäppta händer - hon var troende på riktigt!

Kära församling!
I dag samlas vi här till en öppen stund, en stund där tro hopp och möjligen förtvivlan  fritt får flöda i fantasin och kärlekens mening.
Under musikstyckets underbara luftiga noter kom jag att tänka på norrmannen som på riktig hette Rolv Wesenlund, numera död, närmare bestämt rollfiguren lagerforman Marve Flexnes som av någon anledning föll ur sitt fönster och blev hängande upp och ner utanför grannen inunder's fönster med följande kommentar:
"Lufta (air) er for alle".

Idag har vi fru Gud med oss.
Hon kom körande i sin BMW som hon galant parkerade här utanför.
Egentligen är hon osynlig som Gud själv har en tendens att vara.
Men idag är hon åtminstone alldeles närvarande:
Hon hälsar så mycket från sin man och säger att han vilar sig ofta nu för tiden.
Några benbrott som inte vill läka, gamla skador som spökar efter spikhanteringen, med en allmän förvirring som följd, gör att han numera för ett tillbakadraget liv.
Han har fortsatt ett frikostigt sinnelag av kärlek, men förtvivlan antastar även honom.
När han tog beslutet att gifta sig med mig ansåg han att han gott kunde tona ner sig och skicka mig istället.
Med den beslutsfattningen har han han strävat i flera år.
Hans identitet och sökandet  efter sin far och det andra som förekommer i bibeln har till tider gjort honom utmattad och jaa, livet är inte så lätt i himlen heller - såsom på jorden och varda.

Hon - fru Gud är en uppenbarelse i sig - med stora sjok av silkestyg draperad över en perfekt kropp - den typen som vi själva avgör alltså, inte den trendiga.
Färgerna på sjoken?
Jo, de ser ut som regnbågen.
Med stor grace glider hon ljudlöst ur kyrkan och vi hör alla hur hon gasar upp sin BMV och kör iväg så gruset sprutar, en sten träffar kyrkpotren med en öronbedövande smäll.
Som ett Big Bang.

Stillhet uppstår i församlingen och jag som egentligen blivit stum upplåter ett flertal hickande.
Mellan hickningarna tackar jag församlingen för deras närvaro.
Halleluja!

När jag låter blicken glida över bänkarna och stannar vid mödrabänken till höger så sitter de inte längre där.
De samåkte nog med fru Gud.
Saliga äro de osynliga.

Bilden har jag hämtad från Pixabay.com där jag sökte på BMW
och fotografen är Riedelmeier
- om jag fattad rätt
Efterord:
Hur förhåller det sig egentligen med det där BMW i samband med J.S Bach's Air.
Ett litet besök hos min vän Wiki-Pedia (Wikipedia)
BWV  -  Bach Werke Verzeichnis.
Med andra ord Bach's verkförteckning som, Wolfgang Schmieder, tysk musikvetare som levde från 1901 till 1990 katalogiserade och har en summa av 1120 stycken.
BMW som står för Bayeriche Motoren Werke som förövrigt hart sitt kontor i München och tillverkar som bekant bilar. Hur
Synvilla.
Likt en riktig präst och mig veterligen GUD har jag inte alla svar och behöver nu återgå till det världsliga och fortsätta mitt skapande av mitt nya residens = mitt BMV Bästa Mäster Verk.

Tack till mina bloggvänner,  söstra mi Ditte och gråsyster Karin som tro-get följer mina predikningar för infallsvinklar och inspiration till denna predikan!

Och till dig som läste!

Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i residenset

söndag 1 juli 2018

Söndagspredikan - Hål i jeansen

Bästa församling som inte finns, men ändå får finnas 👪👫👬👭👤👥

Som ni vet så har jag flyttat in i mitt nya residens.
Det är större än mitt förra och en skulle tro att jag skulle gott och väl få plats med allt.
Några gånger under placeraprocessen har jag tänkt:
Tänk allt som ännu inte packats upp.
Hur ska jag få plats med allt?
Min vän ledde mig in på svaret:
Det är nog för att en på liten yta tränger ihop sig själv och bohaget.
På stor yta sprider en ut sig för en tycker att en har så stor plats.
Livet på en flyttpinne.
Det är något som kallas planlösning också.
Lösa planer.

Kära Gud!
Om du finns alltså - så undrar jag om du går omkring i jeans med hål i, om du liksom följer det modet?
Har du en storskjorta till?
En sån där färgglad och öppenhjärtig?
Jag föreställer mig att du på fötterna har modell "Jesustoffler" - du vet en sån  mjukplatta med strippflärp som du placerar mellan stortån och nästkommande tå med rem som fäster på båda sidor.
De finns i plast, i sköna kulörer, men också i skinn.
Skinn varar längre. På dina uppdrag väljer du säkert skinn.
Snyggt om en då har rakt klippta naglar.
Du kanske målar dem?
Varför inte?
Lite svåra innan en vänjer sig.
Med de skorna alltså.
Men så är det ju med alla skor och för övrigt allt annat också.
När en vant sig är det dags att återstarta en ny tillvänjningsprocess.
Såpass att en håller sig levande och inte stagnerar.
Stagnation är inte av godo.
Hur gör du med detta Gud?
Har du några antistagnationsknep?

Att du har långt hår det är jag övertygad om.
Hästsvanstypen kanske?

Apropå nagellack  - på fotnaglarna - såg jag en man som hade målat varje nagel i varsin färg.
Ja, jag strirrade.
Lite längre bort på gatan mötte jag en kvinna som också hade flerfärgade naglar.
Där gick gränsen - jag kunde inte bärga mig utan berättade om mannen jag nyss mött.
Då log kvinnan och sa:
- Vi är gifta med varann.
Och istället för ring har vi målat våra tågnaglar.
Äktenskapsband således.
Men hur gör de på vintern?
De kanske är gifta bara på sommaren?
Förresten måste ju inte giftassymbolen ständigt lysa heller då så ....

Alltså går jag och ser ner.
Det gör ju DU hela tiden , ser ner.
Eller hur?
Typ.
Iallafall om du bor där uppe i Gudomliga riket, det himmelska alltså.
Sist jag flög så upplyste den kvinnliga kaptenen att det var trångt i luftrummet kring Arlanda.
Jag tänker också på hur det där med det astrologiska, alltså stjärnhimlen och universum.
Samt alla raketer, satelliter och andra farkoster - du har det trångt du med Gud!
Allt det där klumpar kanske vi människor ihop -
Var exakt bor du?
Nu vet jag, du har din semester där, men bor bland oss på jorden.
Du har ju en del fastigheter runt om, jag tänker på alla kyrkorna.
Kanske bor du bland våra hemlösa?
Eller så bor du ingenstans, du bara vistas här och var.

Hur ur led är inte tiden nu förtiden?
Men det har den alltid varit förresten.
Hur vi än upplever de där leden så vill människan alltid hävda att den är ur led.
Vad tänker du om det?
Tack för idag 😇


Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i Residenset

Framtiden

Den 13 december fyller mitt bloggande fem år. Den kom till när jag 2013 stod inför en förändring i mitt liv och insåg att jag var i behov a...