onsdag 27 juni 2018

Onsdagsbilagan - Livsskinn o rynkor

Bilaga.
Ett bifogad dokument; tillägg; bihang; supplement.

Rynkor uppträder då äldrelivet tilltar.
De rynkor vi fäster oss mest vid är ju de i ansiktet.
Hudens elasticitet förändras för de allra  flesta rent fysiologisk med åldern vilket innebär hängliknande former här och var.
Det kallar jag livshud.
Livskinn.

Några får rynkor tidigt av mycket skratt och/eller bekymmer.
Rökarynkor och solamycketrynkor är varianter av rynkfenomenet.
Själv föddes jag med en djup rynka vid näsroten, den har blivit allt djupare.
En genetisk personlighetsrynka.

Linjehud. Livslinjehud.
I dokumentären om Lill-Babs , Leva Livet förekom ordet uttryckslinjer om rynkorna.

Alla dessa former tillhör ytterhöljet och blir således bih(a)änget till det inre som det yttre döljer.
I det inre har vi ju alla våra åldrar.
Rynkor  är helt enkelt ett supplement till livet.
Vare sig vi förtvivlar över det det eller accepterar det.

En kvinna som fick amputera båda sina ben sa:
 - Åh jag som gnällde över rynkor ...
Allt är relativt och vi människor är fyllda av - bihang som bilagor.
Så också min bilaga 👌🌴

Rynkornas vackra linjer
bar Ingrid Luterkort f. 1910 d. 2011
Länk - som är IT-världens bilaga där bilden är ifrån - 
till bilagan
https://kultursekt.wordpress.com/2011/08/05/ingrid-luterkort-1910-2011/

Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp
Copyright Husfrun i residenset

måndag 25 juni 2018

Rapport från kuvösen

Nu är det spännande igen. På insidan av fönstret har jag full teckning på nätet, men på utsidan far stapeln mellan 2 - 4.
Jag sitter alltså på min nya balkong, i denna värme som nu uppmäts till + 27.
Därav kuvös.

Idag har jag ordnat lite praktiska saker.
Vilket jag  ju gör varje dag sedan flyttlasset kom.
Nu fick jag byta plats och uppkopplingen blev genast bättre, då talar vi om max en halv - en kvarts meter.
Det är nästan som med oss människor - vi måste lite närmare för att få kontakt.
Fast det stämmer inte alltid.

Nåja.
Jag har njutit en god middag med massa grönt och Flintastek med sval och snart utgånget datum så den kom med i min varuvagn.
Den grillade jag i ugnen och så gott blev det.

Trilla varuvagn, ta god på sig, bocka av på listan och hitta något olistad som jag inte alls tänkt på att jag behövde.
I förra bostaden åt jag upp nästan rubb o stubb.
Så visst ska det fyllas upp.
Jag registrerar ännu en gång  - för vilken gång i ordningen saknar  betydelse - att jag blivit en livsnjutare.
De sista åren från augusti 2015 när jag sjösatte min idé om att gå i pension och beslutade mig för att äga min egen tid och leva när jag gör det.
På min friska halva. Perfekt balans för att dra med mig den sjuka halvan.
Men detta har ni hört förr ni som följer mig.

Det är något med det där att finnas till.
Som att upptäcka att fönstren inte är helt rena och lite andra städbrister. Först tänkte jag låta det passera.
Men så kom jag på andra tankar.
Det gemensamma kollektiva ansvaret som hyresgäster har.
Kollade runt på nätet och fann en del matnyttigt på bostadsbolagets sida.
Bland annat under Våra visioner.
Målbild.
Så graciöst, seriöst och vackert! Det ansvaret son hyresvärdar har.
Min målbild var ju att det skulle vara rent och fint i min lägenhet.
Bolagets målbild är att utvecklas, tillsammans och för ...
Ja ja ja.
Nyfiken i en strut  - öppna på locket så tittar hen ut ✌

Så till saken:
En person har gjort slutbesiktningen!
En person till har godkänt den besiktningen!
Oklart om den personen verkligen själv kollat besiktningen!
Och på så sätt besiktigat första personens besiktning.
I morgon ska jag träffa den chef som har mandat att göra nånting åt besiktningen ..
En lär så länge en lever sägs det och det stämmer ju klockrent här eller hur?
Nu har solen kommit in bland de underbara björkarnas grenar och lövverk på höger sida om  balkongen.

Jag tycker att det är alldeles fantastisk att skåda. Och ser fram emot de kommande årstiderna då jag följa björkarna.
Besiktiga.
Om morgondagen vet ingen.


Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i residenset

söndag 24 juni 2018

Söndagspredikan - I Jösse Härad dök två figurer upp

Mitt i  flytt och omgivningsbyte kom så kallet åter till mig:
Jag fick en liten "uppenbarelse".

Fortsätt du skriva predikningar - och kulmen nåddes då jag firade midsommar på en inglasad altan i Jösseförs, Arvika, Jösse Härad i Värmland.
Det är som i predikstolen jag trivs bäst för där kan en jämt just skrive om allt.
Ingen där sade någonting, men det som hände - ni vet det mellanmänskliga samspelet -
som vi tale om så môe ...
Dialekter är i synnerhet ett underbart inslag i vår svenska kultur.
För att inte tala om de människorna som i tid och otid likt en oslipat diamant berikar vår och Guds Hage med ord och uttryck så en nästan smâller tå.

Jag vill tro - och det ska en ju göra i kyrkan - vilket är en myt  - jag är säker på att Gud själv önskar oss att tro lite varstans.

Kära Gud!
Det skedde  i de dagar när jag flyttat från Västerbottens träskrike, inlandsfjällen och havet att jag
på min färd hamnade i ett tågstopp.
Du gjorde det strömlöst på spåret och det var då jag kom tänka på att ändra mitt spår att inte sluta skriva predikningar.
Du sände i min väg två figurer som i ärlighetens namn  kommer från en annan botten - Norrbotten närmare bestämt.
Ty bottenriken är stora och sprider ut sig i väster och norr.
På en karta kan en lägga två bottnar på varann och lägga väster under norr.
Således ligger norr ovanpå till de byter läge.
Ovan och under sker ....
Jösse är ett härad vid Glafsfjorden med djupa skogar omkring.

Med husbil och husvagn och resglada fruntimmer dök de två figurerna upp.
Jag är helt säker på att de kom från en av Dina skapta hörn, även om de nog är utrustade med skaparprakt själv också då.

Den ene hette Gärde - vilket jag först uppfattade som gärdet.
En av dina ängar Gud!
Han liksom bara fanns där och kom med infallskommentarer så en rent häpna.
När en häpnat klart kommer skrattet  och den processen är mycket kort!
Utan att överdriva eller imponera så hade han faktisk det.

Den andra jusselinen bar namnet KorvGöran.
I Norrbotten kan en tydligen döpas till vad som helst - men som min älskade norska farmor sa:
Navnet skjemmer ingen om ingen skjemmer navnet.
Och faktum var att denna man var som en korv - med det på mitten som gör smaklökarna glada.

Hoppsan -  här kom det visst en ekivok en som min älskade Gösta på snart 99  skulle sagt - ni vet han som jag är bihustru till - och faktum är att jag saknar honom mycket.

Vilken figur KorvGöran har och vilken varmhjärtat man som kunde berätta om människor som gick lite utanför trender o annat tjafs.
Han - och kanske Gärde på gärdet kan hjälpa dig Gud med att dela ut fiskar och älgkött och andra goda gärningar till människorna.

En äkta jössehäring som deltog helt naturligt var den inglasade  "altanens  härskare" - som är gift med min bästa vän Maud.
Det sitter inte direkt fast där heller kan jag säga.

Som single malt kom ju då det eviga ämnet på tal att jag ju borde ha en man så en "kontaktannons" utformades:
Jag söker en man punkt slut.

Kära Gud varför skulle jag göra det?
Vad sa du?
Hörde jag rätt?
Ska jag fortsätta singla malten eftersom jag redan uppfyllt kvoten med att säkra så jorden inte går under med efterföljande?
Och att  min livsmission  numera är att verka där jag känner att jag kommer till min rätt?
Tack gode Gud för det svaret.
Det där med det femte hjulet kan dra sin väg.
En kan se det som ett reservhjul  ..
Nämen Herregud;
Nu får jag nog sluta ganska så omgående, för nu spinner det iväg alldeles förfärligt här märker jag.
Om hundra år är allting glömt - (men spåren i cybern kommer finnas ...)
Människans vägar äro outrannsakliga - urannsaklige på norsk.
Men det vet du ju Gud vid det här laget.
Tack för sällskapet!
(Ps. Utan kvinnor stannar Sverige. Ds.)

Bilden visar det himlaspel  på min vägg  i rummet
då björklövens grenar  utanför blåser och västersolen solen får spela mot norr just från Jösse Härad
Amen
💫💫💫

Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp
Copyright Husfrun i residenset


torsdag 21 juni 2018

Jag är hemma nu ...

I måndags for mitt flyttlass, i tisdag for jag.
Flyg till Arlanda Stockholm, buss vidare till Karlstad och därifrån med Värmlandstrafik och allt gick som på räls både i luften och på vägen.
Den riktiga rälsen ligger fast mellan Karlstad o Arvika - men se i Kil blev det strömlöst och efter en del väntan så blev det ersättningsbuss sista sträckan.

Det är alltid intressant att iakttaga  människors - inklusive mina egna reaktioner.
Jag måste säga att det inte är en helt enkel situation att lösa så där.
Den tågvärdinnan gjorde det bra!
Så mycket information att ge, att beställa buss med flera små detaljer som bör klaffa.
Några av oss människor är otåliga och vill ha information direkt.
Nåja, så är det ju inte allt som går som tåget nu för tiden ...

På bussen kom jag i samspråk med en trevlig pedagog, så vilken fin resa det blev av det!
Några vidgade vyer när tåget inte gick på räls :-)

Min bästis Maud hämtade upp mig, bjöd på middag och lånade mig en madrass o lite sängkläder att sova på, samt en kopp, ett fat, en tesked samt en toarulle och en handduk.
Så anlände jag residenset; ljust och vänligt välkomnande.
Imorgon kommer flyttlasset tänkte jag och lade mig tidigt.

Men se, mitt flyttlass tog en omväg om Malmö - men flyttgubbarna lovade att i morgon (torsdag) nån gång så kommer vi.
Och det gjorde de!

Så härligt vara här!
Residenset ska efterhand möbleras och ja, jag är glad och verkligen hemma nu.


Bakom kartongerna ska min skrivarkvart vara,
resten blir vardagrum eller ska jag rent av dra till
med finrummet?
Utsikten  mot horisonten är fantastisk
och det lär blir några fina himmelsbilder att uppleva.

Min blivande ateljé
wow så det ska penslas och skvättas färg här

Kök finns också :-)
Utanför fönstret har jag två täller (tallar)
 och idag såg jag två hackspettar och flera andra fåglar hålla till där
Imorgon ska jag fira midsommar hos bästisen o hennes man och så dyker det upp annat folk från Norrland - det ser jag framemot.

Glad midsommar!

Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i sitt nya residens

söndag 10 juni 2018

Min sista söndagspredikan

Kära församling som inte finns, men som ändå får träda in :-)
Idag ska vi stanna upp en stund och fylla tiden med det som hänt.
Jag vet, det är ju långt från att hålla sig i nuet - men var så säker att 16 år innehåller så många nu och här.
Att leva i nuet eller med nuet är också det vi bär med oss in i varje nu. Inte för att vi går runt och tänker på det, det skulle ju bli alldeles för tungt.
Men i vårt inre finns det!

Att 16 år skulle gå så fort.
Det var olidligt spännande att säga upp sitt fasta jobb och ge sig i väg med det som rymdes i min dåvarande bil, en Nissan Micra årsmodell 1997.

Jag valde metoden att få ihop ett hem efterhand.
Det gick utmärkt!
Jag fick ihop tre stycken närmare bestämt.
Denna gång tar jag med mig bohaget.

Med bankande hjärta och fjärilar här och var satt jag bakom ratten en hel dag för att komma till mitt nya hem - och för att få vara farmor  i närheten.
Mitt andra möte med tjejen Moa som blev min fantastiska lekkamrat i många år.
Inte en dag jag ångrar på att jag valde närheten och det nya livet som timanställd och helt nya omgivningar.
Något år senare kom en liten pojke, Pontus som också blev min bästa lekkamrat.
Härlig är jorden och släkten följa släktens gång.
Jag menar det inre, det fina, det starka och sköra som biologin ställer till med.
Så lärorikt att ha de små och  upptäcka en ny dimension i själva livet.
När de med sina föräldrar nu flyttar  till en ny stad och jag till min så känns det så gott så.


Min allra första mobil som jag fått ärva av min bästa vän i Arvika låg på bilsätet bredvid.
På den tiden kunde en byta utslitna batterier. En läcker blå sak som det stod Ericson på!
Nödtelefon enligt mig.
Inte kunde jag ana att jag 9 år senare enbart skulle ha en mobil.
Jag hade tränat på att svara och att ringa upp.
När den så plötsligt ringde så höll jag på att köra i diket.

De sista 10 milen var i stort som de första dryga 90.
Skulle jag då aldrig komma fram??

När en flyttar iväg med sig själv och sina erfarenheter så ger en sig ut på ett gungfly, rosa och mörka  moln och en bit stadig mark som en inte blir varse för än det har gått en tid.
Jag tänker på rötter.
Ganska bestämt har mitt liv blivit så att jag rotar mig lite varstans och hur rädd jag än är så blir det trygghet i att vara sig själv, med sig själv och för sig själv och i sig själv.
Tänker på min egen farmor som blev min förebild i mitt eget farmorskap.
Hennes liv, vars rötter stannade i sin hembygd och där mina rötter har sitt ursprung.

På något sätt ordnar sig det där med mänsklig gemenskap.
Lite fick jag jobba, det ska sägas att det tog sin tid.

Arbetsplatserna har blivit många.
Två före inpoolning på fast anställning efter 3 år här och sedan några byten  till.
Jag höll mig inom samma yrke, men bytte platser, det är ju så sunt.
Nu tog ju min arbetsförmåga slut efter några års rundor i väggen.
Men det blev ingen förlust i längden - tvärt om älskar jag mitt nuvarande liv som tidig pensionär.
Bättre liv kan jag inte leva än det jag lever nu!
Var jag än bor!
Några varningar fick jag - du kommer ju inte ha något kvar tills  du blir riktig pensionär - nej nej - men det är nu jag lever och vill leva.
Det blir alltid en råd sa min farmor!
Hon blev aldrig något mer än fattig, men ack så livsrik!


Lärdom, rikedom och fattigdom o andra domar, i synnerhet självkännedomen följer i ett  flyttbart rotsystem också.
Var medmänniska så långt det går och lite till.
Men det finns ju en gräns även för det.
Sväng dig i lianerna om så behövs.
Njaa det är inte så aktuellt för min del då ...

Kyrkklockor ringer var en än bor - nästan i alla fall

Slutbön:
Tack för tiden här uppe.
Modet att söka sin plats för att fylla en inre vilja av längtan frågar inte om du har modet - du får det om du släpper in det.
Alla kollegor, alla chefer och framför alla vårdtagare och anhöriga samt kurser och fortbildning som har gett min liv guldkant under dessa år.
Alla bekantskaper som har gett mig närhet och stor glädje.
Alla surströmmingsfester o andra fester.
Men mest av allt mina underbara barnbarn.
Jag är farmor och visst kan jag tänka mig bli oldemor.
Kanske måste jag flytta en gång till :-)

Konstnären i mig fick drivkraft och alla färger i abstrakta snurrar är mitt liv som stryks på dukar stora som små.
Och jag lämnar till betraktaren att avgöra om jag är en verklig konstnär.
3 utställningar har det blivit.
Min 4:e är inbokat i juni nästa år i min nya stad. Nygammal menar jag förstås.
Det är så roligt att ställa ut sig .... ingen prestation eller annat tjafs.

Nu ger jag mig av på nya äventyr om en vecka + 2 dagar.
Livet är epoker och den senaste om 16 år är i mitt minne så väl bevarat.
Nu väntar mig en ny och efter ett halvårs förberedelse så är jag klar.
Att flytta är också att lämna.

Tack också till er läsare som följt mina predikningar, det har gjort mig gott!
Jag känner att jag predikat klart och får hitta nya infallsvinklar på mitt söndagsskriv.
Det torde gå hur bra som helst för jag har sån leklust/ordlust kvar efter barnbarnen som jag ju måste göra av någonstans och vad passar bättre än den livslinjen jag redan är inne på när jag som sagt nu planterar om mina rötter. Igen.


Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i residenset

fredag 8 juni 2018

Alfabetiska intelligenser - skit samma sa bonden



För ordningens skull:
Definition enl, min vän Wiki Pedia (som ska läsas i ett ord)
Intelligens
kommer av latinska intellego som betyder att förstå, begripa, inse, avgöra.
Det handlar om att utifrån givna grunder avsiktligt utveckla sitt tänkande.
Till intelligensen räknas vanligen förmågorna att resonera, planera, lösa problem, associera, tänka abstrakt, förstå idéer och språk, komplicerade orsakssammanhang samt förmågan till inlärning

Så till oordningen:
Förstå o begripa.
Jag förstår allt men begriper inget.

Utifrån givna grunder ... 
Konfysintelligensensen inträder - om jag då vill utgå från ogivna grunder.
 .... för om givna grunder finns så måste ju de ogivna finnas, om inte annat för motsatsens skull?
Då fattar jag genast det där med att förstå men inte begripa.
Samt att begripa, men inte förstå.

Skit samma som bonden sa när han blev tvungen att göra sitt förnödna i gödselstacken.

Intelligenser på ogivna grunder 

AQ - ambitionsintelligens
BQ  - bokstavsintelligens
CQ - cirkuleraintelligens
DQ - därutöverintelligens
EQ - emotionell intelligens
Härstämmar inte från mig. En man vid namn Daniel Goldman har skrivit boken om emotionell intelligens, mycket läsvärd och jag fann troligen mig själv iden boken, vad gäller känslor alltså.
FQ - förverkligaintelligens
GQ - gårdetsågårdetintelligens, förkortas GSGQ
HQ - hanteraintelligens
IQ - den redan satta intelligenskvoten vilken  utgör skalan för mätningar
     - intresseintelligens min tolkning
JQ - jajamensanintelligens
KQ - kruxintelligens
LQ - lättjaintelligens
MQ - mankvinnaintelligens
NQ - nästaintelligens
OQ - ostintelligens
PQ - parintelligens - nära besläktad med MQ
RQ - retroaktivintelligens
SQ - skruvaintelligens
TQ - trissintelligens
UQ - utvecklingsintelligens
VQ - viljaintelligens
WQ - whateverintelligens
XQ - okändintelligens
YQ - yster&yrintelligens
ZQ - zetaintelligens
ÄQ - älskaintelligens
ÖQ - övaintelligens
ÅQ- åstadkommaintelligens

Fotnot: Det norska alfabetet klingar bättre på slutet :-)

Livslinjers reflektionen med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i residenset  

Om bilden har något att göra med texten
På given grund nej
På ogiven grund ja

tisdag 5 juni 2018

Uren luren himmelturen

I dag vaknade jag tidigt, ursövd - nu blev det ett rött sträck under ursövd.
Men det låter jag vara.
Utsövd är ett tillstånd då en sovit ut.
Ursövd står för att sova ur sig. Det står var och en fritt vad en vill sova sig ur :-)

Ni vet urminnes tider, urmodern, uruppförnade.
Uren luren och himmelturen som är taget ur en norsk sång vars text ger inledning till det norska programmet Der ingen skulle tru att nokon kunde bu.
Där ingen skulle tro att någon kunde bo.
Där i uren luren himmelturen bor Anne Knutsdotter, vars mor heter Kari och brodern heter Truls.
Med största sannolikhet heter då fadern Knut

Har sett den där ingen skulle truserien flera gånger på NRK play så jag får det norska språket med mig.
Mobergs utvandrarserie har jag också sett flera gånger, läst böckerna både på svenska och norska.

En skulle tru att jag totalt fastnat och inte tar mig vidare.
Nu har jag satt en ny kopp te på dragning .... vissa morgnar är teet godare än i går till exempel.
Så då räcker det inte med en balja Anemon utan det får bli två.

Jag kan varmt rekommendera att läsa och se fler gånger om en tycker om något, för det där med tillväxt och utveckling kommer sig på fötter på det sättet.
Det finns nämligen så mycket att upptäcka andra och tredje gången.

Nu var det ju inte varma rekommendationer jag skulle skriva om, men orden kommer ju från uren via luren till himmelturen så att.
Fritt ur mitt så menar jag följande:
Orden kommer alltså från uren, längst ner i ord-jorden.
Så till luren, alltså nu i modern tid telefonen, vars lur inte längre finns mer än som symbol på mobilen, ni vet den gröna och röda som av och på så galant vi kan klickatrycka.
Å då står endast himmelturen kvar.
Först upp på högsta berget, i Norge då Gladhöpiggen typ Glittretind för att så därifrån ta sig in i himlen.
Akkurat som livet!
Helt i orden.
(Vilket på norska betyder helt i sin ord-ning)

Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp
Copyright Husfrun i residenset


söndag 3 juni 2018

Let dance - söndagspredikan

Präst eller predikant.
Förkunnare.

Härom dagen kom jag på att det där med att filosofera egentligen är att fila på sin tankar.
Ibland filar jag så tanken rent av rinner ut sanden.
Så står jag där som ett slags filspån och undrar - och det är här i undringen det sker - nya tankar redo att filas på dyker genast upp.
Således gör det inget om det som kändes så avgörande viktigt rinner ut i den där sanden.
Bättre flyt kan en inte ha.
Så mycket fil - feelings behöver rensas ur ibland.

Angående fil(feel)ing så hände det sig så att jag en dag satt och lättsurfade på nätet.
Hamnade på en fil ( feel)  sida som av en slump eller sökte jag rent av?
https://www.bible.com/sv/search/bible?q=l%C3%A4rjungarna

Här på jorden ser det ut som om vi till tider liksom "tävlar om vem som är störst".
Filen "feel" som jag då hamnade på frågar sig lärjungarna det samma:
Vem är störst i himlen?

Så som i himlen -  så och på jorden.
Nu går det inte att hoppa över Mikael Nykvists rollfigur i filmerna med samma namn.
Minns ni scenen där han lär sig cykla?

Då ska jag ta er vidare i dagens predikan:

Matteusevangeliet 18:1 vers 1-5
1"Vid samma tillfälle kom lärjungarna fram till Jesus och frågade vem är störst i himmelriket?
2 Han kallade till sig ett barn och ställde det  framför dem.
3 Och sade: Sannerligen om ni inte omvänder er och blir som barn kommer ni aldrig in i himmelriket.
4 De som gör sig själva små som det här barnet är störst i himmelriket.
5 Och den som  i mitt namn tar emot ett sådant barn tar emot mig."

Kryptisk och solklart så det förslår, något att filosofera över.
Borde vi alla vara mer  som barn?
Vi prisar ju barnasinnet och helgar de som har det kvar.
Någon säger barnsligt, drar på munnen eller axlarna och ser till att  bli så vuxen det bara går.

Om predikanten; alltså om jag hade några svar så skulle ni genast få dem.
Till ingen nytta skulle jag filosofen säga, för svaren finns inom var och en och vi kan endast låta de komma fram för en dialog, dialoger för en alltid vidare i filosofins underbara värld.
Om däremot de rätta svaren anses nödvändiga så får en söka sig andra vägar.
Av och till så står en ju inför något som kräver svar och underlag att göra rätt val.

Svenska Försvaret rustas upp för fullt.Viktig information till Sveriges innevånare har anlänt våra postlådor.
Läge för filosofiska rundor?

Min predikstol också denna söndag är under mitt parasoll på min stora fina balkong på tredje våningen - nära till himlaperspektivet kan jag säga  :-)
Min predikarfastighet heter Visheten I. Adress Lyckogränd.
Snart flyttar jag ju och jag kommer ha balkong och bo högt så jag har horisonten att blicka mot.
Nå, så är det ju inte så mycket det yttre det kommer an på, utan det inre.

Denna vy ... utsikten från min nuvarande balkong som gett insikter -
på nästa balkong finns nya vyer -
faktum är att jag väntar dit :-)

Slutord:
Ann Wilson, domare i Lets Dance sa ungefär följande inför slutliga avstämningen i årets tävling:
Show och glädje, javisst, men utan djupet ingen glädje.
Jag säger bara Jon Henrik Fjällström och den kvinnan som han dansade med som så skickligt lotsade fram honom. De gjorde et tillsammans.

So Lets Dance!
Till tonerna av Dance me to the end of love.
Eller Halleluja.
Jag säger också bara Leonard Cohen.
Andligt spisa.
Vacker att sjunga med i.


Amen.

Livslinjers reflektioner med filosofisk dropp

Copyright Husfrun i residenset

Framtiden

Den 13 december fyller mitt bloggande fem år. Den kom till när jag 2013 stod inför en förändring i mitt liv och insåg att jag var i behov a...