tisdag 29 maj 2018

Märtas funktioner

Märta sitter där i rullen.
Med sitt liv i varsamt minne bevarat. Inte längre lika öppet som förr.
Men inuti, när hon fått hjälp av sin favoritläggerska och befinner sig i sin säng i utmärkt läge då inget ont invaderar henne så kommer de till henne. Minnena.
Det är bara så synd att favoritläggarskan jobbar så sällan.

Fullt klar i tanken och känslan berikar det hennes kropp med värme. Hon tror sig känna lycka just då.
Från barndom, ungdom och vuxenlivet som maka, mor och efter hand ännu fler funktioner.
Funktioner tänker hon, ja, just funktioner som ska fungera på livets väg och när en faller ner i diket är funktionen allt mer viktig.
Rullstolen och den höj-och sänkbara sängen har en funktion.
Taklyften också, men den gillar inte Märta.
Hänga där och sväva  luften.

Visst fanns det ondska, men i stora drag var den funktionen långt borta från hennes liv.
Funktion, hon smakar på ordet och tänker fram fler ord som beskriver livet som hon levd.

Men hon kan inte kalla sina barn en funktion bestämmer hon sig för och blir där hon ligger i sin sköna ställning full i skratt.
Först kom Johan, en vilde redan i moderlivet, påhittig och svår att få att lyda. Men hon  och mannen hennes fick då till det och då Johan fick ett syskon, Martin var det som det gav med sig en del av hans framfart.
Han blev lugnare.
Så kom två jäntor på samma gång. Anna först, mest kavat och hon fyllde rummet med ett gällt skrik. Några minuter senare kom Kerstin, tystare och sömnig.

Nu byter tankarna spår i Märtas kropp.
Det bli sällsamt fint när hon i tankarnas minnen möter mannen sin, Anton igen.
Jaa, säger hon tyst för sig själv så inte rumsgranninnan vaknar.
Rumsgranninnan bestämde de sig för att de ska heta, det var innan Karin fick ännu en stroke och tappade talet.

Anton var en skogens man och det var efter flera år i skogen som livet tog slut då trädet han fällt föll  åt fel håll och Anton hamnade under. Huggarkamraten kunde inget göra.
Åren var svåra för Märta då.
Tårar finner sin väg utmed kinden och blandar sig med mjuka minnen om det starka famntaget, de förtroliga samtalen, hur de läste dikter för varandra som de själva gjort och hur de löste problemen i livet för sig och barnen.

Ett minne kommer förbi och hon stannar upp vid det.
De bestämde sig för att gå förbi hos sina närmaste grannar, Håkan och Maria.

Utanför den öppna dörren hör de Marias skrik inifrån.
Sluta snälla Håkan, vädjar hon.
Då susar hans knytnäve genom luften på väg att träffa hustrun ännu en gång.
Anton tar trappan upp i ett rött och tar tag i Håkans höjda arm och hindrar att Maria träffas.
Ett slag från eller till, tänker Märta men det kunde ha dödat Maria
Vad Anton gjorde med Håkan är det bara de fyra som vet och det stannade dem emellan. Maria fick ett gott liv trots allt.
De förblev barnlösa men tog hand om ungar som var en för mycket runt om och dessa barn gick det gott för.

Märta känner tröttheten siga in över sig och hon överlämnar sig till sömnen.

Märtas funktion upphörde för gott. När favoritläggerskan kom för att vända henne så var det inget liv som längre fungerade.

Märta körs till enkelrummet, görs i ordning av personalen. Ett ljus tänds och en avriven blomma av en Hoia Multiflora får plats i Märtas händer.
Ett fönster öppnas på glänt så själen får fritt ut sväva.
Johan, Martin, Anna o Kerstin med familjer kommer.
Eftersom det är kallt i rummet kommer favoritläggarskan med filter som går i vackert gult och rostrött och lägger de över deras axlar.

Det är Märtas virkade filtar till vart och ett av barnen, deras äkta hälfter, så barnbarnen.
Hon tänkte just att de skulle överlämnas då hon inte längre fanns till.
Så var den funktionen också fylld.

- Ni behöver inte skynda er säger hon stilla och lämnar dem - till sina funktioner.



Efterord:
Många är de upplevelser och erfarenheter jag bär med mig från min tid i vården. Livets sista tid, sjukdom, förlorade funktioner, livsmättade öden och tillkortakommanden. men också det flödande livet som de levd, sprang barfota i gräset,  försvann i förälskelse och kom över i kärlek. Födde barn eller inte. Välutbildade,  lättutbildade, fin kultur och mindre fin, enkelt och ståndsmässigt om varann.
För inför döden finns inga olikheter, mer än den personlighet som var och en haft.

När jag jobbat några år i vården fick jag i min hand en berättelse skriven av en man som drabbades av enstroke och att ligga många timmar i sängen var en plåga. Men det fanns en favoritläggerska som ordnade så smärtan gav vika.
Jag letade så efter detta lilla häfte i mina boklådor nu inför flytten, men tyvärr jag fann det inte.
Den berättelsen satt klistrad inom mig.
När det senare blev möjligheter för mig  med utbildning och föra vidare just detta att bädda skönt för någon så kände jag mig "nära nog kallad" att föra budskapet vidare.
Kruxet i all omvårdnad är att låta den sjuke få behålla sin integritet och att ligga så skönt det bara går när kroppen svider och brinner.
Men det tar tid att finna fram dit.

Jag känner fortfarande ett slags engagemang i omvårdnadsfrågorna.




Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp
Copyright Husfrun I Residenset


måndag 28 maj 2018

Stråns strejf i vinden





Där inuti
kommer från ingenstans varstans
nyblivet 
i kärlek



Bildar en klump
en högrest skulptur
kanske


Livet växlar
och klumpen
blir skulptur




Sommaräng
blommors paradis
ormen osynlig i gräset

Nejden finns runt om
närhet till avstånd
till alltet och ingentings

Kort lyser glöden
av solens strålar
skuggan och regnet är utan










Lyckans gestalt
förser olyckan
 allt blir en mellanting

Nyss sprang hon i gräset
kvinnan som dog två gånger
först i sjukdomen så på riktig













Vi får för oss
att märka
allt

Det är  så vi märker
att det märkbara
fluktar oss knappt märkbart














Som stråns strejf i vinden











Livslinjers poesi 
Copyright Husfrun i residenset 

söndag 27 maj 2018

Under mitt parasoll - där small champagnekorken - söndagspredikan

Var hälsad alla!
Det är söndag. Mors dag och ja, en dag som alla andra och ändå inte.
Igår filosoferade jag över att jag inte tar mig ur fläcken.
Men som den paradox jag egentligen är så tar jag mig fritt från den ena fläcken till andra.
Fläckvis.
Således.
Och som oftast märker jag det inte förrän efteråt då Filosofia, min partner i livslinjerna väcker mig.
Min talarstol är som rubriken anger under mitt parasoll. Lättklädd eftersom sommarvärmen behagar.
Men icke avklädd!

VÄNNER:
På EGEN förekommen anledning så har jag funderat över begreppet, begreppets innehåll per definition och inte minst hur det gestaltar sig i verkligheten.
Rakt av, rakt in och ibland rakt ut.
Ja, svaren är som en frisk fors som ännu inte är kraftutbyggt.
De är också som en solpanel och ett vindkraftverk.
Jaa, till och med fossila detaljer dyker upp.
Ord som ärlighet i vänskap, klara och tydliga budskap tål att tänkas på.
Medmänsklighet, mellanmänsklighet och empati är andra ord som infinner sig.
Men ingenting står stilla, ej heller svaren.
Vänskapen har många faser. Kanske också fasor?

ROBINSON:
Om jag skulle anmäla mig tro?
Otroligt intressant, härligt, skamligt och alldeles mänskligt. Ikväll avgörs det.

PARTILEDARDEBATT, OCH DERAS  TAL TILL NATIONEN OM HUR VI HAR DET 2028:
Ja, det tål att tänkas på vad de säger och jag kan inte låta bli att låta den röda tråden filosofiskt löpa fritt mellan dessa tre överskrifter:
Spel - det är ett spel!
Är det ett spel?
Rollspel i verkligheten tycker jag passar gott in ....
Lets Dance!
ÅÅÅÅ vad jag har njutit av klänningarna och svepandet och tokiga roligheter - samt prestationer.
Den undersköne Jon Henrik - visst heter han så - som gav psykisk ohälsa ett ansikte med en så vacker så oerhört bra dans.
Ja, jag vet;några vill tycka att det blir SÅ jippopräglad att det inte blir taget på allvar. Skitsnack!
Vi lever ju i god tro, hopp och kärlek!

"Käre Gud
Jag vill tro att du med din inre värme känner trygghet i att några i mänskligheten ger dig en hjälpande hand?"

Jag har också tänkt på det där med Gift vid första ögonkastet.
Tycker det kan döpas om och ändra innehåll till Gift efter flera ögonkast.
Hm?
Ska jag anmäla mig?

Hittar en anteckning som jag gjort under skrivpausen:
Äldre hud - oelastisk livslinje hud ..

"Kära Gud
Hur måste inte din hud
Se ut
Den  borde vara helt slut
- tror jag i allafall"
*****

Låt alla mödrar och ickemödrar komma till mig ....
Skål solens söndag under mitt parasoll där jag lättklädd sitter.
Hmmmm ...
Aviva - en spansk vinbaserad dryck som ger fruktig smak av olika sorter och färger .
Så här ser innehållet i flaskan ut om en skakar lite på den .
Aviva är också ett svensk namn som betyder Vår enligt en koll jag gjorde på nätet.

 När den har stått stilla är innehållet helt lugnt.
Hur blir det då när en fått i sig innehållet?  

Fruktbart - tror jag :-)

 - och där small champagnekorken över terrasräcket och for upp i himlens port
Tack för besöket!

Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright: Husfrun i Residenset

Framtiden

Den 13 december fyller mitt bloggande fem år. Den kom till när jag 2013 stod inför en förändring i mitt liv och insåg att jag var i behov a...