fredag 20 april 2018

Skrivpaus

Mina reflektioner med filosofiska dropp tar nu en paus :-)
Må gott och njut våren <3

Husfrun

fredag 13 april 2018

Den hemlösa fick lägenhet

Nu ska jag svänga mig i de akademiska lianerna.
Kanske blir det mer häng än sväng.
Trots att min akademia är utan någon särskilt hög faktor.
Några poäng har jag dock skrapat ihop. 
Om jag förstått rätt så är det uppsatsskrivandet, en avhandling rent av med opponering och godkänt sådan ett nålsöga. För att träda in i akademins förunderliga värld.
Den er i mina ögon exakt lika förunderlig som världen utanför.

Den sortens uppsatser har ett visst utformande, ett visst syfte och är en smula strängt hållen.
Nog fick jag med det, men efter några försök så gav jag upp. 
Typen som jag tillhör "dör lite grann" när mitt inre inte lever för det jag skriver. 
Jag gick miste om dåtidens 5 poäng vilket inte har haft betydelse alls i mitt liv.

Är nog därför som jag skriver inlägg bättre än en uppsats.
Hoppsan, här smög sig in lite självbeundran också.
En akademisk uppsats är disciplinär och bygger på vetenskap som ska ses beprövad eller beprövas.
Det där undrar jag på, fast jag är för det beprövade också.
Men innan det blir beprövad så måste det ju prövas. Ingen svår devis att pränta ner, det behövs icke akademia för det påståendet.

Jag har tänkt på att om alla var akademiker  hur skulle då världen se ut?
Eller om alla var icke akademiker.
Skulle det ens gå med tanke på att mänsklighetens väsen är så olika av födsel och möjligen ohejdad vana?

En gång för många år sedan var jag på en föreläsning inom mitt yrke som undersköterska i vården.
En akademiker, i förhållandevis hög ålder lade fram något viktigt och bra.
En deltagare behövde bryta upp med orden:
- Jag har ett arbete att sköta!
- Det har jag också, svarade akademikern.

Vår litenhet eller vår storhet är oss människor till såväl gagn som ogagn.

Ja, det är den uppkomna fejden kring Svenska Akademin som gett mig dessa reflektioner -
Det är spännande att leva och se hur det går.

Såg ni förresten inslaget på SVT om den hemlösa pensionären som klarade nätterna under vinterhalvåret genom att åka buss och tåg?
Han har fått lägenhet nu!

En man vars liv varit som vanligt tills han skilde sig och annan motgång tog vid.
Utan skyddsnät.

Det ena utesluter inte den andra, tänker jag och får syn på dammråttorna som flyger omkring fast jag sitter stilla.

Hå hå jaja.



Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i residenset

söndag 8 april 2018

Kyrkans starka snaps - söndagspredikan

Efter en längre predikledighet är jag åter på väg upp i predikstolen.
Och det är full fart i dag. Ett dop ska förrättas, två konfirmander ska konfirmeras.
Ett äktenskap ska ingås och som avslutning ska en personlighet begravas.

Kyrkan tar nya grepp, det dukas upp buffé i mittgången, ett gående bord så att säga.
Bordet pryds av god plockmat, gott dricka av det nyktra slaget.
Kyrkvärden Eva Adamsson är mycket road av god mat och festligheter och det gör hon med den äran.

Lite undangömd finns en flaska Kyrkans starka snaps och små kyrksnapsglas står omkring.
Jag har ju smygsmakat och det känns som en blandning av Jägermeister och Gammel Dansk.
Att bruka nattvardsvinet praktiseras inte på tillställningar som dessa.

Nu är jag ju inte en riktig präst så jag ska inte ta hand om dessa ritualer.
Men jag är fri att predika från predikstolen mellan varven.
Jag har fått äran att göra slutordet efter begravningen också.

Kantorn är en pärla när han drar i gång den stora kyrkorgeln, med sina fingrar och ben får han till det så det står härliga till.
Andäktig är vad jag låtsasprästen blir och vad ska då inte den riktiga prästen bli.
Fast han är ju van förstås.

Så kommer föräldrarna med det lilla barnet som ska få sitt huvudbad och bli en liten fin kristen medborgare. Barnet sover på pappas arm.
Det är mycket så nu att papporna får kliva fram. De står liksom inte längre bara för huvudtillverkningen.

En syn för Gudar där de nu på ena sidan av det dukade bordet tar sig fram upp till dopfunten.
Undrar om detta är ett barfotabarn?
Tänk att jag som en liten heffaklump så läckert smyger mig fram och lyfter på dopklänningen  - och ja minsann - barfota.
Å då är vi alltså två utan strumpor och skor i kyrkan i dag.
Jag har gått på 'Upplev med alla sinnen' kurs där  coachen utlovade heligheten de luxe om en gick barfota i kyrkan.
Nagellacken har jag taget bort, men den blåsvarta stortånageln kan jag inte göra något åt.

Barfotabarnet får sitt namn och jag får tecken att kliva upp i predikstolen.
Det finns fyra trappsteg upp och dopsteget är första anhalten.
Nu praktiseras inte detta till vanligt, men jag tycker om det symboliska.
Ser troligen lite konstigt ut.
Med händerna på trappräcket upplåter jag min stämma - och anar från alla besökare att de känner sig något undrande, sånt märks på andning och ansiktsuttryck.

'Amina Dorotea, nu när ditt huvud fått sig ett litet bad så är du nu inte bara dina föräldrars barn  utan också ett Guds barn.
Var lugn lilla hjärtat. Om Gud finns så är du hans barn vare sig du fått några droppar vatten i huvudet eller inte'
Första akten avslutas med Tryggare kan ingen vara.

De två konfirmanderna  kommer fram, läser alla de tio budorden samt trosbekännelsen utantill med ett tillägg som de i stämmor framför.
' Kära Gud - om du finns så har du med tiden fått alldeles för mycket att göra. Världen förändras och kanske behöver Du Gud och hela himmelriket ändra struktur och inriktning, precis som poliser bli mer synlig på våra gator.'



Nytt tecken till mig och jag klivet upp ett steg i trappan
'Amen'

Efter detta behövs en paus och riktiga prästen bjuder:
Varsågoda!
Fantastisk med sorl och en smula osäkerhet kring det gående bordet, det minglas frisk och stämningen är uppsluppen.
Som den väktare jag är så viskar jag i prästens öra att det är nog bäst att  spara på kyrkans starka snaps vi har ju två seanser kvar.
Vi är så eniga så.
Jag smyger ner flaskan innan för min långklänning. Jag har ett lönnfack där.

Så drar kantorn igång Mendelssohns brudmarsch och då blir det som gelea i mina ben, själen får kramp och jag blir salig.
Varför gifte jag mig bara en gång?

Så blir jag varse de två kvinnorna som båda är klädda i vitt. Den ena i klänning och den andra i kostym.
Prästen som är modern och därtill barskallad  viger utan minsta tecken på någon tvekan alls de två som står där barfota och säger ja till allt.
Nästa steg upp är som att bli lyft, jag känner knappt att jag vidrör trappsteget.
Äktenskapssteget är taget.


'Lycka till önskar jag er.  Försök så länge ni kan leva med era egna inre i behåll, kompromissa så långt det går. Bär varandras bördor, gift om er om ni så måste'

Så sänker stillheten sig över kyrkan.
Amina Dorotea får magknip och för en stund bryter hennes skrik stillheten, varpå hon strax därefter sträcker sig nöjd i pappas famn och undslipper sig en riktig brakfis.
Bröstmjölksodören påminner oss om Moder Jord vars relation till Gud vi bara kan ana.

Efter lite stök och bök bärs kistan ut från från prästens lilla kammare och ställs vackert upp framför altarringen.
Nya knep i kyrkan kräver nya lösningar, mittgången är ju upptagen.

Prästen samlar  sig och förrättar personligheten Adolf Arthur Helge Holgersson som vigs till sista vilan.
Av jord är du kommen till jord ska du åter varda.

Då är det dags för mitt sista fjärde steg.
Dödssteget.
Det är verkligen himmelsk mäktigt, rent av dödskul att stå på sista trappsteget och få "läsa ut" en personlighet som han byggd upp under 108 år.
Som den ungdom jag räknas vara jämförd med personligheten så hör jag mig själv säga:

'Adolf Arthur Helge, du barfotabarn som så egensinnigt levde ditt liv, tyckte som du tyckte och gick som du gick. Inte brydde du dig om varken far eller mor eller Gud för den delen. Döpt blev du, konfirmerade dig inte, levde med kvinnor i synd och hävdade bestämt att du älskade så länge som du hade lust.  Hjalmar Gullbergs devis.
Inga barn blev gjorda, du var född steril. Så kvinnan som önskade snärja dig fick tji  - hon var gravid med  annan man.
Humanist var du, och när det uppdagas att du gömde några flyktingar på vindan och sedan bad om en kyrklig begravning för att i Guds jord få vila så beviljade vår fina präst detta, någon längre överläggning med Gud gjordes nog inte - tror jag , du vet i kyrkan får man gärna tro - fast du för länge sedan gett upp och gått ur svenska kyrkan.
Herren, eller någon annan, välsigne vår utgång och vår ingång
Vi ska alla den vägen vandra, döden förenar oss och inför den är vi förhoppningsvis alla lika'

Hur jag visste att Adolf Arthur Helge var ett barfotabarn?
Smygande hade jag innan tillställningarna började kikat in under kistlockets fotända.
Tack Nils Ferlin för barfotabarn.

Nu kommer Kyrkans starka snaps fram igen, faten fylls på och kantorn släpper loss där uppe på läktaren, så fullt har det aldrig varit i en mittgång förr - och det är som om ingen vill gå hem.
Precis som det var då Karl Oskar och "jag tyar inte längre" Kristina har sitt första gästabud i det nya landet.
Man dröjer sig kvar.
Även efter att Kyrkans starka snaps är helt tom.


Livslinjers reflektion med filosofiska dropp
Copyright Husfrun i residenset

torsdag 5 april 2018

"Bästa sjukvård NI som sagde - att till ER ska ingen gå"

Första utkastet till detta inlägg blev så meterlångt av alla tankar och åsikter jag har samlat på mig, egna och andras upplevelser av vården. 
Den som inte fungerar.
Den som inte tar patienten genom nålsögat så tillgängligheten är och förblir ett tomt löfte.

Långa utsvävningar är som att överdiagnostisera och har ringa effekt ...

Så jag kortade jag ner. 
Under den nergångna förkortningstiden så stod det klart för mig att lik som att korta ner ett inlägg så kortas också vården ner.

Krya på ER ni sjukvårdsansvariga; 
uppdragsgivare i politisk syfte inom landsting o kommun samt utförare i den direkta vården, 1177.se, sjukhus, sjukstugor, vårdcentraler och/eller hälsocentraler. 

Bara det - hälso- eller vårdcentralen  .... Valfrihet redan där: 
Vill du ha hälsa eller vård; hälsa eller vård för att behålla hälsan?
Om det inte vore nödvändigt skulle nog flertalet avstå från en kontakt.

Glöm inte att det finns möjligheter för ER att konsultera patienterna. 
Det behövs bara ett telefonsamtal, övrig bokning går som på räls. 
Om vi nu inte gaddar ihop oss vill säga och gör oss oåtkomliga eller helt enkelt inte klarar av ett samtal just då.
Då får du återuppringningstid i bästa fall nästa dag. 
Om inte döden hinner inträffa vill säga.



Livlinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i residenset

Framtiden

Den 13 december fyller mitt bloggande fem år. Den kom till när jag 2013 stod inför en förändring i mitt liv och insåg att jag var i behov a...