tisdag 27 februari 2018

Almanackor och skott

Dagens text:
Dök upp i huvudet då jag först var säker på att det var måndag idag. Men när jag kikade i almanackan så visade den på tisdag och det stämde med datumet så då är det ju så.
Således hade jag alltså två söndagar föregående vecka.
Naturligtvis njuter jag denna lilla vardagliga villfarelse.
Förresten är ju söndag helgdag.
Långhelg  :-)

Härledas kan att jag då sannolikt befann mig i nuet.
Det står för det där allmännpopulistiska att vara  i nuet.
Skrev jag allmänt? Det är också individualpopulistisk.
Det är dessutom vettigt för en själv.

Kruxet med nuet är att vara i  det samtidigt med det en gör, alltså utför något som kan betraktas som en rörelse. Dynamisk få något gjort.
Eller inte.
I januari hade jag en tid att passa på eftermiddagen, jag var på rätt dag men glömde helt bort tiden. Straffavgift två hundra sek.
Ja, jag har till och med glömt att betala räkningar.

Å andra sidan har jag betalat samma räkning två gånger också. På samma dag.
Stolpskott.

Dagens bild:
Tuggade almanackor från tidigare år

Dagens ordspråk:
Som jag fann i årets Interplano almanacka v 7.
"Du missar 100% av alla skott du inte skjuter"
Wayne Gretzky
"The great one"  född 1961, fd. professionell  kanadensisk ishockeyspelare enl. vännen Wikipedia.

Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i residenset

söndag 25 februari 2018

"Lerins Lärjungar" - tack så mycket!

Lerins lärjungar, som jag följde med stort nöje, förundran och beundran fick mig att fundera över annorlundaskapet.
Utanförskapet.
Vem skapar det?

Lerins lärjungar, ett göra gott i själen program, massor av konstnärliga upplevelser och såpass vidvinkelsyn att jag kände mig som deltagare i gemenskapen med ständigt nya upptäckter i glädjen att leva ut som människa. På duk, i foto, i musik, dans och litteratur .
Så begåvade när de fick leva ut!
Faktum fick de mig att växa som människa.

Vem är egentligen funktionshindrad?

För mig är  annorlunda ett ord som beskriver att en person eller företeelse är och lever på ett annat sätt. Har andra förutsättningar, men samma  önskemål och mål i livet.
Utifrån ett funktionshinder, ett handikapp.
Nog finns det fler exempel på att hand-ikapp kan bytas ut med händ-ig.

Normalitet är ett annat begrepp. Jag gillar onormal normalitet.
Jag har diskuterat det där med mitt andra jag.
Har nämligen fått med mig att inre samtal är av godo.
Jag brukar använda mig av mitt sämre och/eller mitt bättre jag.
Redan här kan en härleda begreppet normalitet och spåna lite på annorlunda.
Att ha två jag är både praktisk och roligt, men kan lätt förväxlas med en psykisk diagnos.
Men för att få den diagnosen bör en höra röster och det gör jag inte.
Jo, förresten min inre röst.
Kommer ni ihåg det där uttrycket att vända kappan efter vinden?
Med två jag och inre röster  så ligger jag troligen bra till ...

Så här kan ett samtal gå till:
Vem är funktionshindrad?
De som har en diagnos kanske.
Diagnos ja, det är ju också ett ord.
Sjukdomsbenämning.
Effektfullt och till hjälp, men också ett laddat begrepp eftersom det kan få den olåten att samla in folket i vrår.
Och så blir de där.
NÅ, jag säger som min farmor, namnet skämmer ingen om ingen skämmer namnet.
Min mormor sa att det finns flera scener i det borgerliga liv än i en ko.
Min mamma, vad sa hon om livet?

Apropå normalitet så ter det sig lite underligt.
De/Vi normala vanliga som lever så normalt vanligt så de/vi blir less, önskar bryta oss ur och snudda vid "onormaliteten" för att få bli en åtminstone något "ovanlig vanlig" människa.


Vitt på svart
målat av Klara Ovidia - mitt andra jag :-)


Livet är en paradox,
det gäller att få syn på saken, gå förbi hindret  och finna sin funktion.
Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp
Copyright Husfrun i residenset

tisdag 13 februari 2018

Tacknämlig tacksamhet

Tacknämlig.
Takknemlig på norska
Nämligen tacksam.

Intressant fenomen det där med tacksamhet.
Tacksam för att?
I mångt och mycket för många är det en tacknämlig sak.

Tacksamhet och acceptans hör samman, ibland kommer förlåtelsen på kuppen.
Och allt är frid och fröjd.
Nåja.

Finns det gränser för tacksamhet?
Klart det gör.
Tacksamhet är tacknämlig att utöva i det godas syfte.
Den tacksamma sorten kan ibland bli enerverande.
Men också förlösande.
Orsaker till tacksamhet är många.
Från att vakna på morgonen till att somna på kvällen.

Men ärligt tacknämligt:
Finns det någon om är tacksam för att livet avslutas?
Hur är det med de som sitter i fängelse?
Eller de som fängslas i sin egen sjuka kropp?
Om svar anhålles icke.

Lär dig
Livets svåra gåta
älska glömma 
och förlåta
..... hm?

Tacksamheten i sig säg själv är tacknämlig.
Vända det onda till goda eller åtminstone späda ut ondskan.

Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i residenset

onsdag 7 februari 2018

Kommer aldrig fram

Jag drömmer sedan länge en återkommande dröm.
Jag är på väg till min mormor som bodde i en stadsdel i Oslo då hon levde.
Hon dog 1992. Som barn åkte jag med buss hemifrån och in till storstan. Gick från busstorget och upp i stan för att ta spårvagnen när jag växte till och kunde klara mig själv.

I drömmarna hamnar jag vilse. Missar spårvagnens nummer och går fel.
Jag känner igen mig nästan överallt, men det blir ändå fel.
Så gott som varje gång hamnar jag antingen på en fabrik eller ett sågverk.
Känslan är att jag aldrig kommer fram fast jag vet.
När jag vaknar är jag omtöcknad, svettig  och andas häftigt.
Mardröm.

En gång irrade jag mig ner på Aker brygge där Petter Stordalen har ett av sina hotell.
Personalen var hjälpsam.
Men jag kom inte fram.

En annan gång hamnade jag i en trång sjukhuskulvert i form av en rutschbana och blev lovat att när jag kom till min avdelning skulle en sjukhustransportör  möta mig och föra mig in.
Jag kommer inte fram utan snurrar runt runt i rutschbanan.

Om jag gjort mig tolkningar om drömmarna?
Vårt medvetna gömmer vårt omedvetna när vi är vakna, men i sömnen vaknar det omedvetna och det medvetna ger det plats.... Möjligen kanske .... ibland är acceptans det bästa ...


Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i residenset

söndag 4 februari 2018

Mellan linjerna råddar jag röjet


Du kan ingenting ta med dig när du går ...
Den där låten irrar  runt, jag har fått den på hjärnan helt enkelt.
Och mitt i allt som sker så undrar jag hur det har kunnat bli så mycket som jag samlat på mig.
I den båten är vi många.

Bland annat så fann jag min senaste dödsförklaring.
Jag menar förteckningen över hur jag önskar ha det vid min begravning och viktiga saker som gör det lättare för mina anhöriga att ordna upp efter mig.
Det låter det, ordna upp efter mig, som om jag skulle lämna livet i oordning.
Men om sanningen ska fram så är just oordning ett passande ord.
Förr var allt på sin plats, men nu är allt mera på sin oplats.
Det är ett rent nöje att notera sig att en inte går helt rakt genom livet.
Jag tror det är för att jag lever så mycket mera mellan linjerna nu för tiden.
Lite bohemisk skymtar fram.

Det är den fjärde förteckning i ordningen och har nu fem år på nacken.
Dags för revidering.
Jag har också tänkt att det ligger lite egoism i det där att att skriva planera sin begravning i detalj.
Kanske är det bästa att lämna åt de som blir kvar att göra som de vill.
Det är ju inte mindre släktsbandskärlek för det!

Tänk att jag fann självdeklarationer sparade från 1998.
Det där som ska undertecknas på heder och samvete.
Ja, heder och samvete digitalt numera.
Några gamla pensionsbesked dök upp och i ett av dem så skulle det var mest lönsamt om jag dog, mer pengar skulle då utfalla.
Om hedern och samvete framkom inget.

Och - mig veterligen står jag inte närmare livets avslut - jag bara råddar röjet.
Rådda är att ta ansvar, organisera och röja undan.

Leva mellan linjerna
akryl
50x70

Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp
Copyright Husfrun i residenset

Framtiden

Den 13 december fyller mitt bloggande fem år. Den kom till när jag 2013 stod inför en förändring i mitt liv och insåg att jag var i behov a...