tisdag 9 januari 2018

Några små stycken - livstycken

1.
Nej, tänkte hon när hon satt på tåget därifrån.
En stund senare då hon druckit upp kaffet i termosen och avnjutit smörgåsarna, avlutat med att lägga sockerbiten på tungan till sista droppen kaffe så tänkte hon: Ja.
Listan hon gjort sig, konsekvensbeskrivningen  som hon kallade den, hon hade gjort den tydlig och klar på både  på plus- och minussidan.
Det var när sockret smälte med kaffesmaken som hon insåg att hon glömt ge utrymme för det oförutsedda, det som händer det händer.
Lycka och tilfredshet strömmade inom henne.
Ja, tänkte hon där hon satt på tåget på väg till.

2.
Hon hade glömt handlarlistan hemma, men hon kände sig säker på att de varor hon lagt i korgen stämde.
Hon hade ett  sätt att komma i håg kommihåget. Att komma i håg antal varor.
Stödord hade hon provat ett tag, men det var inte så lyckat.
Men vad var den sista varan?
I huvudet gick hon genom kökskåpet med torrvaror kryddskåpet, kylskåp och frys.
Utan resultat.
Når hon kom hem kollade hon på listan som låg kvar på köksbänken.
Hon hade alla varorna.
På kvällen när hon skulle borsta tänderna kom hon på den sista varan.
Hon hade glömt anteckna  tandkrämen på handlarlistan, den kom bara med på kom i håg antal.

3.
Till tonerna från orgelmusiken bärs kistan ut av inhyrda bärare.
Det var ju bara hon och sonen kvar.
De gick sakta bakom. Prästen slöt an och gick på sonens sida.
Kyrkgången var bred.
Egentligen hade hon inte tänkt närvara alls.
Men sonen och terapeuten hade med sakliga skäl samt en touch av känsla talat med henne om vikten av ett avslut och hon hade gett med sig.
När de kom ut till gravplatsen och kistan sänkts ner trädde det fram en äldre kvinna klädd i påfallande vitt och med en röd ros i handen.
Hon slängde ner rosen och blåste en slängkyss från fingertopparna upp mot himlen.
Hon tog ett steg tillbaka och avlägsnade sig från dem.
När de kom till parkeringen stod kvinnan vid sin bil.
Hon kom emot dem och lämnade henne en lapp där det stod.
Jag är din biologiska mor. Om du vill ha kontakt så ring detta nummer.
Sonen läste och utbröt:
Var det där min mormor?

4.
Skvallerligan var igång.
Det rapporterades om nyinflyttade, vad vaktmästaren missat och den stundande julfesten som så få anmält sig till.
Fru Nilsson på våning 2 som envisades med att hon  skulle kallas fru Nilsson hade ånyo blivit inlagd på sjukhuset.  För vad?
Bestämd var hon nog ängslig och mycket ensam och otrevlig!
Minst alla i skvallerligan som uppgick till nära 15 av de 20 hyresgäster som bodde i huset retade sig på fru Nilsson som skulle vara så märkvärdig och inte ville tillhöra ligan.
En av de mest framfusiga i ligan, hon som tog på sig rollen att ringa på allas dörrar för att få en pratstund och sedan göra sin egen version om de besökta som hon frikostigt delade med sig av till de övriga.
Alla hennes slutsatser byggde på antaganden som fick sin sanning i vad hon hört av andra - den yttre skvallerligan som hon naturtligvis omgav sig med.
Denna gång var det allvarligt med fru Nilsson, hon kom inte hem.
I dödsannonsen stod att läsa:
Begravningingen äger äger rum i stillhet. Inga blommor eller kondoleanser önskas.
Respektera fru Nilssons sista vilja.
Vid begravningen smög den framfusiga ligaledaren fram till kyrkporten och räknade in närmare 100 personer som i stillhet tågade in i kyrkan.
Vid nästa ligasammankomst rapporterades detta.
En tankeställare tog plats i skvallerligan och 8 sökta annan bostad.



Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp 

Copyright Husfru i residenset


16 kommentarer:

  1. Underbara berättelser alla fyra. Den andra nickade jag igenkännande till och den sista blev jag nästan ledsen av att läsa. Så är det säkert många gånger här i livet, men man hoppas ju att det blir som du skriver att nån gång får de här personerna sig en tankeställare. Kram

    SvaraRadera
  2. Fina berättelser och alla med sin "sensmoral". Livets lotter faller olika och ger olika utdelningar. Och det oförutsedda rår vi inte alltid på. Nummer två kunde varit jag. Berättelse nr3 - Ja, så blir livet ibland. Man tror man vet, men vet inte alls.
    Nr4. Ja, nyfikenhet och skvaller är inte direkt en bra kombo.
    Tack finaste Tove för att du delar med dig.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det har du rätt i det blev lite "sensmoral"här ja :-) Jag delar ju så gärna vet du på berättelser o annat :-)
      Tack Ditte!
      Stor kram!

      Radera
  3. Den första, den gillade jag, ge plats för det oförutsedda!
    Den andra, jo det kan nog bli så.
    Tredje, tragiskt men förekommande.
    Fjärde, mycket mycket sorgligt, - tänkvärt.

    Tack Tove, för fina livsstycken. Kram 💝

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Gerd för att du tog del av livstycken <3
      Kram

      Radera
  4. Fina och tänkvärda små berättelser ...
    Kram ♥

    SvaraRadera
  5. Att vara mitt i livet, så tänker jag om dina texter Tove. Fint att läsa. De berör mig.
    Jag vill gärna önska dig god fortsättning på nya året och många härliga januaridagar.
    Varm kram från Mia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det passar bra det Mia - mitt i livet!
      Tack så mycket och jag önskar dig också en fin januari!
      Varm kram!

      Radera
  6. Intressanta och tänkvärda texter var och en på sitt sätt.

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack znogge för det, var och en på sitt sätt känns bra att läsa!
      Kram

      Radera
  7. Mums skriver jag först! :) Fyra små skrivpaket helt i min smak. Alla olika.
    Den första gick jag igång på direkt. Önskade att få läsa en rejäl fortsättning på den. Den har så många öppningar och spår. Som lokförareson är det inte så konstigt att jag är extra svag för den texten.
    Tvåan ler jag igenkännande åt. Förr åt mammas listor. Nu åt min egen situation. jag har fått igen för gammal ost. Just nu behöver jag en ny Sensodyne-tub.
    Trean är fullt möjlig.
    Fyran gör mig extra dyster. Bevis på att du fångat mitt intresse. Jag har svårt för första klassens skvallertanter. De elaka som gör sina egna varianter.
    Stor kram till Tove.

    SvaraRadera
  8. Anomymis; stor kram och stort
    tack för din kommentar som uppskattas :-)
    Gällande ettan så finns där om allt går väl en fortsättning på..
    Öppna spår ja minsan :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då väntar jag spänt på fortsättningen.
      Kram Bosse Lidén

      Radera

Söndagspredikan - I Jösse Härad dök två figurer upp

Mitt i  flytt och omgivningsbyte kom så kallet åter till mig: Jag fick en liten "uppenbarelse". Fortsätt du skriva predikningar...