torsdag 28 december 2017

Årsredovisning

Företaget husfruns residens noterar följande:
Vid bokslutet för detta herrans år 2017 följer i stora drag det förra herrans år 2016.
Dock inträffade ett fenomen som för året är helt nytt:
Klara Ovidias abstrakta konst har fått hänga på tre olika inrättningars väggar här  stan.
Jag har alltså kommit ut och jag har också hållit mig inne; vilken upplevelse!!

Som dagarna går så verkar det som om inget händer, men vid balansräkningen debet och kredit på såväl ekonomiska kontot som på humankontot att rörelsen minsann är igång.

Ett annat fenomen som dök upp är följande:
Några polyper i tarmen togs bort, astman fann sina tillfredsställande medikament - nästan i alla fall.
Nagelsvampen tog jag död på, men en fotvårta envisades att bli två.
Behandling pågår.
Någon annan  konstig åkomma har dykt upp på mina fotsulor.
Behandling pågår.
Hälsporre på båda hälar, ont i underbensbenen är några andra faktorer som vid varje steg påmint mig om att - ja ni vet.

En annat åkomma på huden i övergången rygg-skinkor som följt mig i åratal, säkert 25, har börjat trilska, så när jag ändå var hos syster på distriktet för skadat stortå - skadan uppstod vid nagelklipp då jag slant med saxen - så visade jag upp mina utslag.
Syster hämtade en annan syster - både funderade och ingen av dem hade sett något liknande!
Just den dagen var det tillgång på läkare - två stycken kom in.
Storögda och tvekande de med!
Den äldre av de två försökte lösa problemet direkt:
De där sprider sig då du fingrar på det - det får du sluta med så blir de borta!
Husfrun tände på pluggarna och meddelade herr doktorn att det gjorde jag inte alls - de där bor i min kropp och såpass vet jag att beröring via att klia sig här och var och inte hålla händerna rena icke förekommer hos en erfaren undersköterska!!
Allt detta uttalad med ögonkontakt!
Jag ställde också frågan om han kunde ge mig besked vad det var sedan han var så säker på sin sak.
Det kunde han inte!
Den yngre läkaren tog det hela på allvar och tog upp en anamnes - ett fint ord för sjukdomshistoria och hur det yttrar sig med symtom och förekomst - foto togs och inom vårdgarantin  på tre månader beräknas jag få en tid på Hudkliniken i Umeå.

När jag gick hem kunde jag inte låta bli att skratta lite:
Riktigt roligt att ha några små åkommor och att få stå upp för dem.
En annan sak som dök upp i skallen var att jag torde ha kommit i åldern då hypokondsriska
fenomen kan infinna sig.

På kontot för längd och vikt har inget hänt- min BMI står sig med att antal centimeter fel ++ på brädden och minus på längden :-)
Jag har nu samlat på mig 15, 5 år här uppe i norr.
Kom till mig 2018 och så får vi se vad vi hittar på!
Orden ska få dansa liksom pensel och kniv och en sak ska ske, återkommer om det!

Gott nytt år!

Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i residenset

måndag 25 december 2017

Mellan Apostlagärningarna

Hej läsare, tittainare och andra som sidvyar husfruns kompositioner!

Igår morse vaknade jag med en förväntan inom mig, hm det var julafton!
Nog överraskade det mig en smula.
Här tändes ljusen och änglaspelet, och en enkel jultallrik fylldes, inget hemmagjort.
Faktum kändes den lilla synden med färdigköpt helt förlåtlig.
Kanske för att den inlagda sillen var så gott som hemmagjord :-)
En Aalborgs i snapsglaset.
Sedan sjöng jag julsånger, men hoppade över snapsvisorna.

Av någon anledning började jag tänka på Julevangeliet ...
...og det skjedde i de dagar...
Bibeln är på norska och utgavs av Det norske Bibelselskaps forlag 1937.
Den är inbunden i svart skinn och farfars namn står i guldskrift.
Klemet Olberg.
Det frasar i sidorna när jag bläddrar hit och dit i farfars gamla Bibel.

Bland Apostlagärningarna, mellan kap. 24 och 25 fann jag en utbetalningsslipp från Setskog Trygdekasse, Setta postgirokonto3 48 43 den nätta summa av 350.- kr.
Farfars pension alltså - eller kan det ha varit farmors?
Undrar vilket år det hände?

Farfar föddes 1900 och dog 1963, dagen före julafton.
Farmor föddes 1898 och dog 1973.
Jag föddes 1954.
Tänk att lilla bygden Setskog, som då var egen kommun och ligger i Akershus fylke på norska Östlandet, en gång hade eget trygdekontor! (Försäkringskassa)
Setta var en del av Setskog og hade eget poståpneri, alltså postkontor.
Då fanns det alltså två poståpnerier i denna bygden.
Nu finns inget av delarna sedan en längre tid.

Apostel åsyftar Jesu tolv närmaste lärjungar. Ett av synonymerna till apostel är budbärare, av grekiska apostolos.
Apostlar kommer och går, så gör också uppbyggande och nedläggning av kontor.

Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i residenset.

torsdag 21 december 2017

Mycket god jul

Tänk vad jag önskar god jul åt höger och vänster och lite till. Facebook är ju en fin kontaktsite.
Sedan Instagram också kom till i mitt liv så blir det en till. De är ju kanaler jag väljer att ha.
Att önska God JUL är något som jag trivs med. Det hör till.
Uppväxt med det och eftersom julen för mig som för flera andra egentligen inte längre betyder det samma som förr.
Familjeträffen, med julmaten och julklapparna firades i år av tredje advent.
Ingen skillnad mot en vanlig julafton. Stämningen infann sig.
Det är att  träffas som är det fina.
Jag har julminnen som kunde kvitta att ha. Jag har jobbat. Jag har varit själv.
Grusade förväntningar. Sjukdom och död.

MEN också helt underbara minnen som med årens lopp blivit allt tydligare och de mindre bra något som också hör till och så blir det balans.
Intentionen att göra våra liv så felfria och rätt har sitt pris.
Vi säger ofta att det borde inte hände - nej nej, såklart, men det gör det i alla fall.
Människan är en komplex varelse. Så också deras handlingar.

Julen är hur som en del av det ljus vi, eller några av oss längtar efter. Vad det står för och betyder är individuellt.
Några går det helt förbi, tycker det är jävla onödigt.
Ibland låter jag bli att tycka. Låter bli att ta ställning till och med  då och då.
Jag önskar GOD JUL och önskar det av hela mitt hjärta, den jul som var och en vill fira eller inte fira.
Det är hur som helg.

Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i residenset

fredag 15 december 2017

Närvaro

Förr var jag inte så medveten om det där med att de dagar som gick var livet.
Sedan ett par tre år så lyckas jag få ihop att så gott som alla dagar vara närvarande
i det som pågår.
Klart jag tar en fusk emellanåt.
Och låter det passera.
För jag har lärt mig att om jag strävar och hela tiden tänker på att vara närvarande, så blir det inte äkta, medvetenheten och valmöjligheten gäckar mig på fel sätt.
Jag blir så upphängd i att dagen flyr iväg att jag missar närvaron.

De dagar jag förflyttar mig sakta och har med mitt inre från jag stigit upp och till jag lägger mig utan att tänka så mycket på just närvaron, ja de dagarna får jag full pott i närvaro.
Den gör sig själv liksom den där närvaron och då går vi tillsammans.

Och det är nu jag kommer till det som ger lite extra.
Minnen från min barndom och vuxenliv dyker upp - ur glömskan dyker det upp händelser och för en stund är jag i den händelsen.
Det är som om kvinnotanten jag, barnet och ungflickan i den vuxna kvinnan rör sig samtidigt.
Det är endast i vissa rörelser - som att ta sig ner på golvet, upp från golvet som barnet, vuxenkvinnan och tantkvinnan inte är överens.
Det är rätt så gott att inte allt är sig likt. Nya utmaningar stärker närvaron.
Förändring fryder!

Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i residenset

måndag 11 december 2017

Nobel nåbel helg

Jag satt med filtvirken som jag fick lägga i från mig då intresset på skärmen fångade in mig.
Det blev inte många varv kan jag säga.
Nobelpristagare, Nobelstudion och Nobelklänningarna ja, hela det nobelliska.
Forskning och nya upptäckter efter lång möda - och massor med pengar.
Starka känslor, starka vetenskaper, underbart litterärt - den lilla människan blir stor och faller in i kugghjulet och blir alldeles klart lika liten.

Så icke, det stora finns inte utan det lilla så det går ut på ett.
Kugghjul eller stora svarta hål som kolliderar och drar oss ner mellan varven är nog bara sunt.
En av våra prinsessor väntar barn igen och lyste med sin frånvaro på middagen - Lång tid kvar till förlossning och jag tänkte att kanske blir det två där ...

Underhållningen och glasobeliskerna på bordet föll mig mer än väl i ögon- och örafröjden.

Omkringvärldens händelser den senaste tiden här som #metoo och alla andra taggar som blir allt fler och det dolda kommer upp i ljuset.
Tycker att de där svarta hålen i universum passar mer en väl rent symbolisk också.
Gravitationskraften, relativitetsteorin, Freudianska drifter, maktfullkomlig härskelust flödar och det är som vi  - ja för vi är väl ett vi - försöker göra upp med all smuts både i stort och smått.

Då kan en tänka på de underbara klänningar som finns så nåbel nobel - för att behålla det vackra som styrka i kampen (?) - och männen ja, de har sina mörka kostymfrackar.

Naturligtvis var jag med i Oslo Rådhus och delade ut Fredspriset också.
ICAN  -  och den flotta äldre dam som vigt sitt liv åt att sprida kunskapen och att kämpa mot atombombens vara. Hon som överlevde!

Sinnesrobönen lyder:

Gud, giv mig Sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra
Mod att förändra
det jag kan
och Förstånd att inse skillnaden

(Min kommentar: Gud är för var och en av oss det vi själv lägger i begreppet - en tillit till något större än mig själv är min tankemening).

I kväll ska jag se filmen Återstoden av dagen. Då ska jag inte filtvirka.

Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i residenset 

fredag 8 december 2017

Body Shop - ett ragga- upp- en- kar tips

Härom dagen var jag inne på Body Shop för den goda duschcreme - tvålen som jag fått i present höll höll på att ta slut.
Jag letar i hyllan efter den flaska som jag så väl vet hur den ser ut. Vad tvålen hette var ju inte så viktigt.
Innehaverskan, tillika säljarinnan som kan sin sak mycket väl kom till min hjälp.
En lång process med att öppna korkar och lukta gjorde mig så gott som vimmelkantig - och ingen luktade som den jag hade hemma.
Säljerskan sa:
- På din beskrivning så kan det inte vara någon annan än den här.
- Nej, nej, inte alls, säger jag husfrun bestämd.

I ett slags bodyshoptisk beslut så kommer vi överens om att jag går hem och kollar.

Å jo da - hon hade rätt så klart.
Åter till affären.
Under tiden som hon ska registrera mig och så vidare så informerar hon mig om några goa manliga duschcreme - tvålar till 25 % rabatt.
- Kom får du lukta!
Jag blir yr av dofter och hör mig själv säga:
- Kanske ett sätt att ragga upp en kar på ...
Fniss och skratt runt om.
Vänder mig om och frågar de två närmaste kvinnorna:
- Ni kanske vill hänga med?
Första damen säger:
- Jag har redan en man. Men hon ler så gott så.
Andra damen svarar inte, ej hellre ler hon.
En man finns i samlingen och han  - ja, han pyser ut.
Inget av de manliga golukterna kom med hem.
Men lite snusar jag allt då jag passerar de manliga där ute .... :-)
Bättre snusa på dofter än lägga in en prilla.
Jag snusar in doften på äpplen också.
Så det så.

Livslinjers reflektioner med filosofisk dropp

Copyright Husfrun i residenset

tisdag 5 december 2017

Filtvirk &Vinter i P1


Julklappar tar aldrig upp så stor tid hos mig nu för tiden, men jag har ett uppdrag att virka filtar till mina barnbarns kusiner, två småtjejer som fick välja sina färger. Uppdraget kom då mina barnbarn fick sina filtar.

Då en sitter där i virkvrån så är det utmärkt att ställa in Vinter i P1 på datorn.
Sara Danius, som medverkade i Min sanning i går söndag i Svt 2 är en kvinna jag gärna lyssnar på.
Hon är inte bara cool i sina kreationer på  Nobelfesten, hon är kunnig och fri i sitt sätt att vara.
Saklig.
Hon talade om sin cancersjukdom. Hon gör det på ett sätt som ger mig tillförsikt.  Inte sentimentalt eller överdrivet utan som det var för henne och hur cancervården, bröstcancervården, har gått framåt.
Bland annat tar hon upp detta att det  uttrycks så ofta när någon dör i cancer så sägs att han eller hon förlorade kampen. Om alla andra sjukdomar sägs det inte så.
Att hon är den första kvinnliga ständiga sekreteraren i Svenska Akademin är helt finemangsfint!
Jag gillar hennes integritet!

En annan röst jag lyssnade på - och mycket gärna gör ofta är Håkan Nessers.
Hans resonemang under tiden han skriver är så livs levande och han är verkligen bra med orden, att påstå dem, men också att ifrågasätta dem. Han till och med skriva i texten: "Varför just detta ordet"?

Som tredje röst denna virkningsfyllda eftermiddag blev det Lars Lerins.
Han är för mig  en målande gåva från skog och mark och himmelen må ge honom ro - Brassemannen i hans liv ger honom glitter och fest.
Så blir kärlek till också.
Lars har en förmåga att också han säger saker, ifrågasätter samtidigt som han traskar vidare.
Inte vilket trask som helst kan en säga.
Hans senaste bok Och fågeln flög fritt för att upptäcka sin bur där Carl Larsson får vara med är naturligtvis SÅ Lerinsk.

På sista varvet med det rosa på filt nummer två kom jag fram till att det blev en fin drivande praktisk, intellektuell motion för hjärnan och känslomässig småkulturell bra eftermiddag!
Varv på varv
Att virka filtar och lyssna på Vinterprat i P1eller inte - det  är frågan det ...

Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp 

Copyright Husfrun i residenset

söndag 3 december 2017

Söndagspredikan - oss

Kära läsare, tittainnare och andra som sveper förbi mina sidor.
Fortfarande i sovdräkten, en extra kopp kaffe och redo att samla ner tankar i skrift.
Just nu är jag som förblindat för solen som skiner in genom rumsfönstret, speglar sig i köksfönstret som jag kan se från skrivsoffan: tre fantastiska solar solar sig på grannhusets tak.

Gula  fläckar dansar på tangentbord och i texten.
Alltså ser denna söndag ljus ut.
Det är ju en ljus söndag, första advent.
Jag ska se till att få upp staken, den elekretiska och den som är oelekretisk.

Kära med-människor!
Alla dessa sekunder som vi samlar på oss år för år.
Alla dessa medmänniskor som inte längre finns med oss.
Alla oss som finns med oss.
Obemärkt glider händelser förbi för var och en av oss - inom oss och för en tid tror vi oss vara så ensamma och alena om händelsen stannar till och vi inte tar oss vidare.
Vad vi än tror eller inte tror är vi de personer vi är - tillhörighet synlig eller osynlig.

Jag håller mina händer om osynliga händer och  tänker att också det lilla i det dolda finns kärlekens labyrinter i tankens godhet.
När jag möter någon på promenaden hälsar jag, det har jag märkt ger god effekt.
Som ringar på vattnet. Som solen som solar sig på grannhusets tak.
Att ha god fart - framfart. 
Om än sakta i sekunderna ...
God söndag och en fin första advent!

Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i residenset

lördag 2 december 2017

Hur blir jag framgångsrik

Ernst Billgrens fråga 23 i första boken Vad är konst?
"Hur blir jag framgångsrik?

Kort svar:
Gör någon lycklig.

Långt svar:
Du blir framgångsrik i den utsträckning som någon "tjänar" på det du gör, får sina ideal, föreställningar bekräftade, ideologiskt, ekonomisk, estetisk eller på något annat sätt.
Detta gäller om du menar framgångsrik i andras ögon.
Om du menar framgångsrik i dina egna ögon räcker det med storhetsvansinne".

Jaha ja. 
Är det så det ligger till :-) :-)
Lätt som en plätt
Rätt och slätt
Stort huvud och lite vett

Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i residenset

fredag 1 december 2017

Statistik

Statistiskt sett.
Enligt statistiken så äter 48 % av befolkningen en macka till frukost.
Pålägget varierar.
Av de 48% är det 34% som uppger att de är god vän med osten på mackan. Så god vän så de äter  upp den.
Den enes bröd, den andras död.
Resterande procent, alltså 14, äter varierad pålägg.
Synd! För vad det varierande pålägget skulle vara framgår inte.
Hade åtminstone förväntat mig att skinka skulle få vara med som ett komplement till osten.
Det är ju så intressant det där med pålägg tycker jag.
Lägga på.

Ännu mer intressant tycker jag städningen är.
Här uppges att 65 % av befolkningen att de städar INTE varje vecka. Ett antal procent visste inte vad städning var????
På en liten intressant fråga om hur ofta golvlister torkas svarade 45 % att de inte visste vad en golvlist var.
Taklister, som ju är motsatsen, fanns det ingen fråga om eftersom taklister numera är så gott som utrotade.
De människor som bor med taklist har ofta också golvlist och de antas veta vad det är och håller rent listorna.

Till sist - och inte minst:
Den riktigt intressanta statistiken är den som inte finns - alltså hur vi gör i verkligheten var och en av oss i våra hem, vår borg runt om i kommunerna, i länen och i landet (och de som bor i ett annat land).
Vad äter en hemlös till frukost? Och hur fick de tag på den?
De som bor i det hemlösa landet, ett land i landet. Det sägs vara ett mörkertal om antalet.

OBS: Denna statistiken är helt och hållet tillkommet i min fantasi!

Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i residenset

Framtiden

Den 13 december fyller mitt bloggande fem år. Den kom till när jag 2013 stod inför en förändring i mitt liv och insåg att jag var i behov a...