söndag 15 januari 2017

Fantisera i hop ett inlägg

Länge sedan jag fantiserade ihop ett inlägg ...  jag ska skriva ett brev ..

Till familjen Sparr!
Tills ni läser detta går ni lyckligt - vad vet jag - ovetande om mig.
Jag blev till i en villervalla av händelser och om det borde bes om ursäkt så ska jag göra det med en gång!
För 40 år sedan föddes jag. Min mor träffade er far av en händelse och det är inte svårt att redan nu räkna ut hur det gick.
Nu kan ni tro att det är er far som drog sig undan, men det gjorde min mor.
Att störa en familj och skapa olycka låg inte för henne.
Att hon själv befann sig i en ägnade hon inte så många tankar åt.
Min mor berättade alltså inte något om mig till er far.
Hon gick stolt med magen i vädret och drev sitt sågverk efter sin far och jag led absolut ingen nöd när jag kom ut och växte upp.
Jag fick hela historien berättat för mig som vuxen och hon sade att du får själv göra som du vill med detta.
Nu blev det så att jag på senare tid har fått en del tankar kring mitt liv.
Jag har förstått att jag har halvsyskon; och att jag har en far. Jag är helt enkelt nyfiken på att träffa er.
Om ni inte vill ha med detta att göra så gör mig medveten.
Vänlig hälsning
Dina Orrebo

Till Dina!
Ditt brev till oss har sannerligen fått oss att undra och vi tänkte först att detta är inte sant!
Men så är det ju något långsökt att det skulle vara ett rent påhitt också.
Din far fick en smärre chock, men han förnekar inte.
Som hans hustru och mor till hans barn så känner jag honom väl nog att inte tvivla på dina uppgifter.
Vi har förstått att du inte är ute efter ekonomisk vinning.
Du söker din familj!
Vi hälsar dig välkommen till oss ...
Vänlig hälsning
familjen Sparr

Så här gick det:
Jag träffade familjen och det var ett sant nöje att få möta dem alla!
När jag såg min far så förstod jag genast att han verkligen var min far.
Hans fru är en förtjusande varelse!
Mina halvsyskon, Herbert, Olov och Elín och deras familjers välkomnande gjorde mig så glad, det känns gott. Att ha fått en  familj och ändå vara sin egen!

Ja, du läsarn du kanske väntade dig en katastrof?
Lyckliga slut har sin tid!

16 kommentarer:

  1. Haha ...ja du kan du Tove.

    Svar: Nej, jag jobbar inte i skogen . Men skogen finns att beskåda från mitt jobb. Jag omger mig åxo med skog hemma. Det är fint det.

    Ha en toppendag fina påhittiga Tove. Läsarn tackar å bugar för välskrivet inlägg.
    Kram kram.

    SvaraRadera
  2. Underbar liten berättelse - jag ler och gläds åt det lyckliga slutet :)
    Du är då bara så fantastisk!
    Kram

    SvaraRadera
  3. Nej, jag trodde fullt och fast på att det skulle bli ett lyckligt slut. Det brukar jag alltid tro på, tills motsatsen visas, eventuellt.
    Tack för en trevlig berättelse. Du kan du.
    Trevlig söndag.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du tror på det goda du!
      Tack!
      Kram

      Radera
  4. En fantastisk berättelse med lyckligt slut. Sånt gillar jag. Kram

    SvaraRadera
  5. Lyckliga slut behöver vi fler av! Så är det bara :D

    Kram och trevlig söndag!

    SvaraRadera
  6. Lyckliga slut önskas det fler av i den verkliga världen. Mer lycka åt folket! :) Kram

    SvaraRadera
  7. Jag tycker om lyckliga slut men här var det ju fråfan om hur det skulle gå. Tack för berättelsen!
    Stor kram!

    SvaraRadera
  8. Jättebra med lyckliga slut och berättelser där det inte händer så mycket :-).
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så du tyckte att det inte hände så mycket du :-)
      Jag tyckte det hände jättemycket, men skrev det kort :-)
      Skriva är underbart och att få kommentarer.
      Kram

      Radera

Tack - så roligt du hörde av dig!

Månadens fotoutmaning - Reflektion

Amanda Jona  inbjuder till Månadens fotoutmaning. Reflektion är för mig en filosofisk spegling i mitt inre över vad som hänt eller annat...