tisdag 29 mars 2016

Öppet

Hi schvisch!

En timme har liksom fråntagits oss, men återges, ja ni vet.
Lovet har varit lovligt livligt.
Lovligen har jag nu flyttat mina målargrejor ut på terrassen eftersom VÅREN nu är här fast det är snö kvar och mer blir det säkert.
Passade bra med årets första lunch ute ...
att måla suger ...
Jag har haft besök av Annukka, vi besökte hennes förra häst som nu bor 10 min från mig.
En härlig stallafton
Annukka med Red X
och ja, jag är också hästfrälst om än i miniatyr
Mer umgänge här med härligt prat senare på kvällen.
Besöket avslutades med att alla min tavlor kom fram till "syning" och det blev en härlig förmiddag för oss i konstens tecken. Tack Annukka för dina synpunkter  och det urval du gjorde :-)

En dag besökte jag mitt barnbarn Moa, och följde henne på innebandy match, tänk att lilljäntan som nu är 14 springer runt och med klubba och styr bollen in i mål! Hon spelar fotboll också, farmors hjärta ni vet ... minns när jag lärde henne Flickan i Havanna, då var hon sådär 7 år. Mina barnbarn är min skattkammare som ständigt växer. Pontus, 9 åringen har varit på golfresa, farmor väntar ..

Påskdagen var jag tillsammans med mina vänner; Först hos Gösta på äldreboendet, vi tog en macka med Vindelrökt varmrökt sidfläsk och så tar vi oss en whisky. Det finns att prata om hela tiden!
Efter det gick jag till Marianne som bjöd mig på middag, god lax på fat, ett glas vitt vin och prat, det sinar aldrig.

Hej sveijs!
Copyright Tove Olberg

måndag 21 mars 2016

Påsklov


Tavlan i olja är målad av min goda vän värmländskan
Elaine Olsson som nu bor och målar på Ekerö.
Tycker den symboliserar högtiden på ett vis.

Sparsamt med kommentarer runt om och inget skriv här.
Glad påsk!



lördag 19 mars 2016

Lördagsbilagan

Fingrarna vill flyga över tangenterna .... och det är inget bättre flyt än det ...
det värsta är att bena vill samma sak - ja, inte på tangenterna då .... utan på marken.
Alltså må jag ta en sak i taget. Eftersom jag ännu inte är påklädd så får fingrarna först få sitt.
Tekoppen av ljuvlig karaktär, Mon Ami med Earl Grey i, ger smak och ostmackan till ger mättnad därtill.
Det är bara så härlig att finnas till om än världen är helt ohärlig på sina håll.

På radion, skvalkanalen spelas  "I dag är det bara vi två" passar också väl in, eftersom det finns två här också, det är jag och så är det mitt bättre jag.
Igår målade jag, det bättre jaget fick härja vilt och det kan vara det bästa jag nånsin gjort - haha ...
I takt med min utmattning som jag nu kan sköta om så har det inträffad en förändring - jag har lyckas flytta hjärnans kaos ut i mina livsrum, symaskinen på matbordet, tavlor på tork, stafflit i köksdelen, bänk och spis belamrat med penslar och färg, och golvet är klädd i plast.
I natt drömde jag om pengar, jag gör det med ojämna mellanrum. Alltid slutar de med att jag är jätterik, och det stämmer!

På tid, på färger och ljus, på upplevelser, på vänner och på fingrar som kan och vill flyga och ben som kan  och vill - det bästa ljuset kommer ur mörkret!
" Dölj inte dina talanger; de gavs till dig för att användas.
Vad är väl ett solur i skuggan?"
Benjamin Franklin


Copyright Tove Olberg

torsdag 17 mars 2016

Sömmerskan

Jag köpte mig en symaskin - en Singer såklart med tanke på farmors tramp och vevande.
Farmor Selma föddes 1898 och var en prima sömmerska, hon och hennes tvillingsyster Bergljot for kring i gårdarna och sydda upp årets kläder av gårdens kvinnors vävda tyger,
Hon kunde konsten att göra en fin klänning av minsta tygbit.
Hon försökte lära mig sy, men sa: Dette er ikke noe for deg Tove!

Jag syr mycket sällan. I princip aldrig.
Men ...
Jag köpte först en mindre sak med endast raksöm och zig zag, kanske hette den något med Pyttsan, för min första lön för hundra år minus några år sedan. Den gav jag bort tror jag.
I alla fall så finns den inte.

Naturligtvis så lyckades jag rota till de då undertråden trasslade till sig, med min nya Singer alltså. Jag tog ut hela spolhuset eller vad det kallas, och hade ett förfärligt sjå med att få dit det i igen.

Här om dagen tog jag åter fram maskinen, jag ska sy mig en omlottkjol med blus till!
När jag skulle lägga in ny undertråd lyckades jag åter igen få ut hela spolhuset, vore ju kul å kolla hur jag gjorde  förra gången.
Min väninna fick rycka in till hjälpen. Hur vi än ansträngde oss - mest hon för hon har kläm på det mesta.
Singern ner i dramatenväskan och in på symaskinsaffären, som också är en smycke- o klocksäffar.

 Och ja, det går som det går, kvinnan som under mannens överinseende lade Singern ner och satte dit spolhuset som det vackraste smycke! Det tog max en minut!

Nu har jag ingen ursäkt för att inte sy mina  omlotter!
Förresten så ligger ett överdrag till gamla solstolen halvsydd, en jacka behöver ny blixtlås, några kuddfodral i behov av en baksida - jag blir inte sömlös.
Stå mig bi kära farmor!

Copyright Tove Olberg

tisdag 15 mars 2016

Toves Tisdag - en surfagette


Min bloggvän Pantertanten Gunnel skrev  i går i sitt inlägg att hon gillar surfa.

Genast tickade dagens blogginlägg ingång hos mig!
Surfa jag gilla, skriva blogg, läsa bloggar, kolla kontot, redigera foton, boka böcker, handla då och då och så all kunskapen som finns då!

Vilket jag 1973 inte alls kunnat ana då ämnet EDB - elektronisk databehandling stod på skolschema: Jag satt av dessa förfärligt tråkiga lektioner som inte skulle betygsättas. Jag värjde mig i det längsta och var själv en olyckskorp ...
Jag har fått tillsatser till livet i vinkel, cirkel, fyrkant, rektangel och trekant och det är en fröjd att balansera på den linjen .
Datorer förknippas med stress, mitt privata surfande är helt fri från fenomenet. Den tiden då datorn kanske skulle gå sönder om jag klantade mig är gången åt heden.


En surfagette är jag ......

Och ja, det finns människor som jag se och ta på då det behövs också!

Dagens ordspråk: En är ibland själv sitt största hinder ... vem som myntade det vet jag inte, det är iallafall inte jag.

Dagens bild:


Copyright Tove Olberg

söndag 13 mars 2016

Berättelse - Människorna i 49:an del 2

Här kan du läsa första delen  om människorna i 49:an.

Middag på markplan.
Stina Kär, som bor på markplan, mötte jag i portgången på väg in och hon ut med sin rollator.
Hon är sällsynt att se.
Jag håller upp dörren för henne och frågar:
-  Hur det står till?
-Tack som frågar, svarar hon, det är riktigt bra. Ansiktet lyser upp och jag slås av hennes pigga grågröna ögon.
- Hur mår du själv, Svea Brun?
- Bara bra, svarar jag.
- Trevligt, säger Stina  Kär. Jag ska ut och handla, har bjudit en god vän på middag idag. Du kanske vill göra oss sällskap?
Jag finner mig inte alls direkt, så överraskad blir jag.
- Jaaa tack, men jag vill inte ställa till besvär...
- Om det vore besvärligt skulle jag inte bjuda dig, svarar hon rappt.Välkommen klockan 17!
Jag blir stående och titta efter henne.
Middag hos Stina Kär?

Precis klockan 17 står jag utanför dörren.
- Välkommen Svea, så trevligt du kunde komma, hälsar hon glatt.
Klädd i klänning i glada färger, det grå håret är uppsatt i nacken. Hon bär ögonsmink och läpparna är klarröda!
- Kom in kom in!

Stina stökar på i köket och sköna dofter sprider sig.
Det ringer på dörren. Stina öppnar.
In i rummet kommer den illa hörande och närsynte lilla Kurtsson, mannen som bor mitt emot Stina.
- Så trevligt, utbrister han, att få träffa dig Svea Brun!
Kostymen sitter väl på hans korta gestalt. Mäster Skräddare har gjort sitt bästa?

- Varsågoda, ropar Stina!
Kurtsson går vant in i köket, när han passerar Stina tar han hennes hand och säger:
- Du är mig så kär Kär och kysser hennes hand.
Kär lyser! Den lilla Kurtsson är graciös i sin färd fram till sin plats.

Där sitter jag, Svea Brun i sällskap med dessa två trevliga och avnjuter en god middag.
När jag senare på småtimmarna långsamt tar mig upp på plan tre där jag själv bor är jag fortfarande häpen över dessa två.
Undrens tid är inte förbi ...
Kär är lång och Kurtsson kort - så omaka till storleken att döma - men att de var på samma våglängd råder det ingen tvekan om. Den antagna oskulden och fruntimmerskarlen!

Telefonen väcker mig någon timme senare:
Det är Yng uppe i ettalyan på vindsvåningen högst upp, studenten som studerar evigheten på universitetet:
- Kan du ta en körning Svea?
- Nej, det kan jag inte, jag är inte helt nykter.

Copyright Tove Olberg

fredag 11 mars 2016

Äntligen fredag


Gråta över spillt mjölk är kanske dumt, men visdomen spillet ger är värd att ta vara på. Även gråten har sitt värde.
Hur denna texten blev till under rubriken äntligen fredag har jag inget bra svar på - en behöver inte svar på allt heller så ...
Äntligen fredagskänsla har jag kvar även sedan jag blev friherrinna!

I dag på förmiddagen ska jag på  gofika med sonhustrun och jäntan min, ni vet barnbarnet och i afton ska jag vara med mina gamla vänner vi ska laga Janssons Frestelse tillsammans hos Gösta som nu bor på äldreboendet.


Copyright Tove Olberg

tisdag 8 mars 2016

Toves tisdag - mera fjernsyn

Jo, jag såg Skavland i fredags; ser alltid på Gutten jeg er så glad i och de gäster han lyckas få ihop och ge oss blandad kompott! Han er svärt god till det!
Fredagens gäster, med Dagny som fångade hela talkens show! Prima dam att läsa och att lyssna på. Leva livet först sparsamt och sedan elda upp lågan så det slår gnistor!

Som sagt är det blandningen hos Fredrik som gör helheten och de övriga i programmet gjorde också intryck på mig, första gästen, Anna  Sundbergs  liv lyssnade jag till med stort intresse, nyfiken och till viss del förundrad förvirrad, häpen och ja .. faktisk beundrans respekt.
Tänkte att vår värld den är liksom varken eller ....

Äventyrseglaren, Jarle Andhöy kapten på Bersärk- vilket kan översättas med att nästan gå amok el. löpe löpsk - han inte bara gick sin egen väg, han seglade den också i Antarktis ...
Sångdamerna  Rebecka och Fiona hade också en god plats.
Nu höll jag på att glömma Robert Aschberg, en friskus provokatör som underhåller underbart.

Om jag fick vara med i Skavland skulle jag prata norska, flörta obetingad med såväl Gutten som andra gäster, den där Nicklas skulle absolut få köra mig hem.
Låt mig se nu vem ville jag träffa där ... jo såklart Lars Lerin - utan tvekan Lars .. primitiv skön och helt oförställd, en man att älska helt klart! Han älskar livet och blir trött, vi har något gemensamt där.

Så finns det en norsk kvinna som heter Anne Lindmo som i NRK har egen talkshow och hennes program ser jag på NRK Play. Det vore kul å träffa henne hos Skavland.  Och så Oddgeir Bruasett, mannen som visade upp Norge genom sin serie Der ingen skulle tru. Programmet denna gång kommer bli förlängd. Direktsänd och helt improviserad. Bruasett kommer naturligtvis fråga hur det kom sig att jag flyttade till just Skellefteå.

Ha ha - en har så roligt när en skriver som tanken på frihand faller sig ...
Mine damer og herrer: Ta gott emot!

Förra veckans bild var en vaniljkräm som hade torkat ...
Närmast var znogge med sin gissning, hon gissade på ett torkat färgblock :-)
Övriga gissningar förnöjer :-)

Ingen dagens bild idag.
Dagens ord får bli att en får bli att det går alldeles utmärk att roa sig själv!

Copyright Tove Olberg

söndag 6 mars 2016

Söndagsfilosofi - Mitt liv

Nu ska jag skriva om mitt liv:

Mitt liv började 20 augusti 1954. Den dagen sändes första provsändningen i norsk fjernsyn som så snyggt heter Norsk Rikskringkasting - här gör min stavningskontroll rött sträck och föreslår kringkastande.
Fjernsyn - se i fjärran och kringkastande är alldeles utmärkta begrepp. Livet kastar ikring en, och gör inte livet det så kastar en sig kring själv. Se i fjärran gör en ju om inte jämt så, bara då och då.

En ska leva livet och bruka livet när det pågår.
Nu vet en ju inte detta de första åren, och det tror jag är den absoluta meningen: Att inte veta.
Fast en sak tog jag tidigt fästa på, jag skulle dö nöjd!

Pretentiöst javisst! Jag är dramatisk lagd! Enkel och komplicerad!
Enkelheten ligger i att inte ta sig själv så allvarligt och det komplexa står för att ta sig själv på tillräckligt allvar för att berättiga sin existens.
Snacka om paradoxernas paradis, i det närmaste en återvändsgränd. Inte då! Alla återvändsgränder  återvänder en inte till.

När den allmänbildade epoken, skolgång och sådant tog vid så var jag upptagen med annat. Ointresserad var jag inte, jag hamnade bara på andra vägar. Jag blev liksom mer levande inom mig då jag fick upp tankar och funderingar om min omvärld. Nog begrep jag att historien vi alla är en del av hade betydelse, men då var det liksom inte det som fängslade. Då.

Nej, det fängslande var hur folk gick, klädde sig och framför allt vad de sade och gjorde. Var de kom ifrån och vart de gick.
Inte visste jag då att det var nyfikenheten och möten med människor som skulle komma att bli min "lott i livet". Den lotten generar både nit och vinst och är oändlig!
Det är så det funkar, först ser en andra och sedan sig själv. 
Fjernsyn. Kringkastad.

Detta är den korta versionen av mitt liv.

Copyright Tove Olberg

fredag 4 mars 2016

Tidsfördrif

När min goda vän Gösta nu har flyttat in på äldreboendet har jag fått låna några gamla tidningar som fanns i hans gedigna bokhylla som skulle tömmas och något sparas!
Vilket nöje! Gösta föddes visserligen 1919,  denna tidning är från 1918. Alltså nära 100 år sedan ...
N:O 13 Göteborg Lördagen den 23 mars 1918.
Mitt foto av tidningen.

Första sidan är en helsides annons:
En sund moralisk bok, tillägnad alla unga män och kvinnor.
Denna intressanta lärorika bok skildrar i ett klart, lättförståeligt språk fritt och okonstlad
Ungdomens Och Äktenskapets 
etiska och sanitära förhållanden.

Mitt foto av annonsen.
Ämnena är bland annat:
Om möjligheten att kunna avla vackra, intelligenta och kraftiga barn.
Om sättet att efter behag avla gosse- eller flickebarn.
(Här anar jag rasbiologi-tänk?)
Könsmognad och könsnjutningen.
Vem ska man gifta sig med.

Apropå vem ska en gifta sig med:
SVT sänder nu sin andra säsong av det sociala experimentet Gifta vid första ögonkastet. En matchning utförs i syfte att göra äktenskap och relation lyckade.

Boken kostar blott 2 kronor med 20 anatomiska bilder och 2 stycken sändes portofritt.

Vidare följer ett urval av N:O;
N:o 518 "Den kvinnliga läkaren" av Edit Pasteur till att igenkänna och bota kvinnans sjukdomar samt om lynnessjuka, nervsvaghet och hysteri - till ett pris av kr . 1.00
N:O 513 Franska bilder med text  kr 1.00
N:O 508 Anvisning till att göra lycka hos herrarna, kr. 0.50
N:O 509 Anvisning till att göra lycka hos damerna, kr. 0.50
N:O 507 Venus i pälsen  - om en kvinnlig modell,  kr. 0.50
N:O 658 Förbjuden frukt -intressanta historier med bilder för herrar
Innehåll: En gatslinka - En hustruhandel m.fl.  kr. 1.00
N:O 210 " 76 nya Albertinebilder" el,"Flickornas hemligheter ute och hemma" kr. 1.00

Order överstigande 10 kronor portofritt. Order överstigande 20 kronor 10 % rabatt. Sändas diskret och omsorgsfullt inpackade mot postförskott + porto eller mot insändande av frimärken.

A.-B.Fabrikernas Varudepot Malmö är det som erbjuder denna bok samt dessa N:O.

Det finns mycket att fördrifa tiden med.
Kärlekens mysterium sökte upplysning och förklaringar då som nu ...
Vår nu tid hänger ihop med tiden före oss ....

Copyright Tove Olberg

tisdag 1 mars 2016

Toves Tisdag - Vit längtan

Denna tisdag får bli i filosofiska hörnet:
Alltjämt glider och flyger dagarna. Ibland går de sakta. När de går sakta har en antingen ont, väntar på viktiga besked eller längtar fruktansvärd hemsk efter något en tidigare haft, eller nytt en kan komma att få.
Om ångestmaran rider och demonerna hotar då går det så sakta så det känns som det står stilla - då är längtan som störst att tiden ska gå - En vit längtan
Bloggbladet var oskrivet vitt när jag började; men se hur lätt det är att fylla det!

När skriven en som bäst?  - När en minst anar det.
När är en som gladast? - När en minst anar det, men har längtat efter den. Glädjen alltså ..
När dansar en som bäst? - När kavaljeren bjuder upp och en följer rytmen och stegen utan att ens kunna dansa!

Dagens bild; tolka och gissa om du vill!
Copyright text och bild Tove Olberg

Dagens citat;
Signe följde mig dit jag önskade. Hon var slet som en tös långt in i ålderdomen, rödblommig och grann. Ingen kunde tro att hon var äldre än jag. Och hon visste vad som var passande och opassande. Utan Signe hade det inte blivit någon utställning alls.
Visserligen tänkte jag många gånger, när jag satt och petade i leran, att jag lika gärna kunde gå ut och kratta grusgången. Men om jag inte hade haft skulpturerna att ty mig till hade jag varit död för länge sedan.
Ur boken Axels tid (om skulptören Axel Florin) av Lars Lerin s. 118.

Gems weekly photochallenge

Denna veckan är ordet frukt som  Sanna  ger oss. Solen sken och C-vitaminerna flödade över paradiset Det var ett svenskt äpple ...