lördag 27 februari 2016

Färg och form

När jag fann färgen och färgerna mig var det som en slags uppenbarelse - jag använder färgerna tjockt och mycket. Tunt och sparsamt vet jag att kommer. Teckning i skolan var mindre kul - jag är fortfarande på kollisionskurs med att rita.
Eftersom jag fick polio då jag gick i första klass så blev det utförd en psykologtest då det ansågs att jag missat så mycket av läsåret. Kanske som underlag för att påvisa att jag behövde gå om ettan.
Att jag fått undervisning under min sjukhusvistelse var det ingen som visste. Det fanns ingen kontakt mellan hem och skola på den tiden. Jag minns att jag försökte säga det, men vem lyssnade på det? 
Bland annat skulle jag rita av min far på den testen.
Det blev ett slags ansikte; psykologen fråga då: Er dette din far?
Jag tolkade det som ett underkännande eftersom jag själv var så missnöjd med att jag inte KUNDE rita. Inte ens min egen pappa!

Trots denna händelse så valde jag senare på fritt val Forming - jag vill minnas att Bild hette så på norska. Jag anade att var och en målar som en själv vill. Ritandets konst behövs inte, men jag beundrar de som kan!
Där fick det flöda fritt på A4 ark. Forming formar sig!
FÄRGER.
Min lärare sa med glimt i ögat: Kanskje blir du kunstmaler!
Otänkbart - jag kladdar ju bara och blir glad av det! Formerna blir synliga och jag ser så mycket av ett slags liv i kladdet.
På norska heter det å gjöre/skrive en kladd före en renskriver. Som att skissa. Skissar gör jag sällan.
Jag väljer färger efter målningens gång som jag känner förr.

Där satt den! Kunstner!???
Om vi tar ordet kunstner och börjar med k-u-n så tänker jag kun - skap. Har jag kun - skap om att måla? Nej. Skap - a kan jag.
Konstmålare. Konstnär.
Konsten är en kunst.
Kunsten är konst.

Obildat, troligen oförbätterlig, men med en längtan efter färgerna på duken, se vad det blir då all kontroll och censur blir så vit så den löses upp bland molnen.

Att kunna placera sig i mängdens massa och ändå bevara sig själv nog för att veta sin plats och ändå gå över gränsen. Testa, våga, vilja, längta, således gå nya vägar samt korsa sina egna spår.
En bra tavla ska ha en horisont har någon sagt. Och ett djup. En ska kunna gå in i en tavla.
Jag letar ständigt efter ingången och horisonten - men jag har djupet ;)
Och mängden har jag i antal tavlor stort som smått och färgtuber räknat.
Kort sagt så målar jag! Det formar  sig till något som egentligen ingen ser vad det är; Nonfigurativt, men se ibland skiljer sig sig några ansikten ut.
Formation är ett underbart ord och i tavlorna finns det gott om dem. Abstraktion är en härlig form.
Formationer är fria. Kons - tig kunst är konst och frågan om vad är konst går in i evigheten.
Seendet och tolkningen ligger i betraktarens öga - då skapningen är klar. Fast klar blir den inte.




Världen är så stor så stor
Lasse Lasse liten
mycket större än du tror ...

Stor och liten
gick tillsammans
sista biten
satt en stund
med sin hund
- som ingen kunde se



Min header visar bonustavla - det ger verkligen formationer helt  av sig själv ...
Min själ är färg och form.
Du kan också om du har tid och lust besöka Galleri Klara Ovidia HÄR där fler tavlor finns.

Copyright Tove Olberg

fredag 26 februari 2016

Paus över

Hallå där!
Ny fredag och jag öppnar nu medvetet min blogg igen :-)
Förra veckan fick jag synbortfall på vänster öga och en huvudvärk jag inte riktigt kände igen. Upplevde mig inte som jag brukar. Synbortfallet gav med sig, men jag hade en "fläck" på vänster öga. Så det blev en liten vistelse på sjukhuset. Mycket bra bemött, undersökt och uppföljd. 
Datortomografi visar inget och diagnosen blev ögönmigrän. Inte första gången, men det var länge sedan sist.

Nu är allt som vanligt igen, men med nya erfarenheter och jag vet lite mer om mig själv. En ska ju leva med sig själv.
Det är inte frågan om hur man har det utan hur man tar det sägs det ju.
Att få komma hem var helt underbart; ljuvliga sängen och hemmet mitt!
En vet å sätta värde på det!

När livet spelar spratt
och jag tappar min hatt
är det lätt få fnatt 
om ditt och datt

Om jag  inte  dör
blir jag nästan som förr
det öppnas en dörr
till nytt att skåda
- ännu är det liv i min låda


Copyright Tove Olberg

fredag 19 februari 2016

tisdag 16 februari 2016

Bilder av Glas

Har börjat leka lite med redigeraren  ... hitta nya bilder i bilden

Tre av fyra
Original





Copyright Tove Olberg

söndag 14 februari 2016

Knappsats

Knapp sats
tema
knapp knäpp knapp
knäpp knapp knäppt
siffra 
bokstav

Rund med hål i 
fyrkant 
stjärna
färgers spel
ljudets
sfär

Kär 
är 
jag 
i knapp
tangent
- och vill ha blusen knäppt

Om hjärtat går i sönder
så finns en röd tråd
 att laga det med

Ha en fin alla hjärtans!
Copyright Tove Olberg


onsdag 10 februari 2016

Poesi - Fruktsamt Fritänkt








Innan befruktningen
finns det syndiga äpplet i mängd
en söt gul en 
vilar på botten av härligheten
 - högst upp  tronar herr Banan








Copyright Tove Olberg

tisdag 9 februari 2016

Fiktiv middag med två gäster - till minnet av Kristin och Bodil

Så här var det inte tänkt från början då jag satte rubriken,
men precis som livet är det ju föränderligt med rubrikers innehåll också.

Bodil Malmsten tillsammans med min bästa vän i Oslo, Kristin får bli mina gäster.
Jag har dukat bordet med de vanliga tallrikarna med färg. Orange. Blå glas för minnet! Minnen är nästan alltid blåa. Blue blue feeling ....
Ton i ton med era färger; nära vän Kristin och längre bort okänd 'vän' Bodil.
En glöd som ni hade var och en i era liv. Två så olika, två i mängden och ändå inte.

Du gick tyst i dörrarna Kristin, knappt märkbart satte du spår efter dig.
Jag saknar dig så mycket. Du finns där som förr, men ändå inte. Min inkorg blev synnerligen tom.
Såg några fåglar här om dagen och tänkte på dina ord i mailen:
"Jeg sitter her og koser  meg med småfuglene jeg".
Orken och lusten tröt, du tog egentligen ett tyst och långsamt farväl av livet.
Ett litet drygt år skiljer er bortgång åt ...

Bodil Malmsten, du fanns där med dina ord i poesi som något jag tänkt greppa tag i när du levde; ditt skrivande, men jag kom aldrig dit.
Du satte spår efter dig; en kort sammanfattning om dig på SVT.se  gjorde mig påmind och så kom du nära. Bättre sent än aldrig och jag ser fram emot upptäckterna.
Pratet kring bordet får löpa fritt, om fåglar, om poesi och kanske om det som blev gemensamt för er två, sjukdomen.

Ni hade några färger gemensamt, ni hade en rödlätt underbar ton i er.
Du kanske undrar vad jag serverade på de orangea tallrikarna?
Såklart: Röding med grönt.
I de blå glasen?
Vatten!
Tack du/ni som kom och gick!
Bild av Kristin har jag såklart, men hon ville inte ut i media då hon levde, för mig gäller det än.
Bodil finns ju offentligt så den bilden har ni.
För mitt inre ser jag dessa två i bild, de påminner om något gemensamt för mig.
                                                 *****************
Besöker fortfarande sparsamt hos er bloggvänner, men jag kommer :-)

Copyright Tove Olberg

lördag 6 februari 2016

Lägesrapport

Kort rapport från Olbergska residenset:
*Färger finns. Experiment på duk.
*Virkar en mormorsrutafilt i läckert blått till Lille Man. Den växer precis som Lille Man. 
*Utkast görs, någon bok och så Lars Lerin, Agnes Wold gäst hos som tog udden av vikten att tvätta sina händer ... det där må jag se i repris för jag undrar om ...
*Vi ljuger mycket vi människor slog Anna Mannheimer  fast - som i sig är en diagnosställare - jo det var i Skavland i går detta alltså. 
*Och så mycket mera .. Världens händelser - det går inte att blunda.

*Flyttkartonger - inte mina. 

*Jag är ute och går ... mitt rörelsebehov är stort.
*Hjärnan och astman mår finemang av denna verksamheten.
*Ligger efter med bloggbesök ..
*Kommer...
*Mina ögon föll just på en chokladkartong där under bordet.
**Det är ju lördag ...

onsdag 3 februari 2016

Strukturfällor och systemkarta

Tydligen är jag inne i en minnesperiod nu. Ord har den benägenheten att dyka upp och så kör tankarna i gång. Oftast är tanken så att jag glömmer vad jag nyss tänkte - fast jag tyckte tanken var bra, ja mer än bra. Tanken generar känslor - känslan blir kvar  efter tanken ..

Jag målar mycket nu och det är då tankarna flyter fram och åter. Jag målar över, målar om. Målar till och från.
Strukturer är det gott om i målning. System i mitt målande har jag inte. Det kan vara en strukturfälla. Men om jag gör en systemkarta så .... och det var då jag fann att mina målningar - Gud hjälpe mig - faktisk är systemkartor och strukturfällor på samma gång. Men av den goda sorten. Nåja, det är ju i betraktarens öga det hela avgörs.

Orden i sig dök upp för några år sedan då jag gick en utbildning till dialoghandledare i kommunens regi. 
I en kommun finns ju strukturer - och system. En strukturfälla, som upprepar sig, skapar behovet av att sätta sig ner och göra en  en systemkarta för att eliminera fällan och via  kartan klarlägga hur det ser ut - och komma fram till vad bör förändras.
Typisk uttalande om en fälla som får fortsätta bli en fälla och växa sig stor: 
Det sitter i väggarna!

Du ringer din kommun och kundtjänst svarar: Idag har vi inre arbete och jobbar med systemkartor.
I bästa fall är vi klara i morgon. Tack för ditt tålamod! 

Nu kommer det: Jag började använda strukturfällor  och systemkartor i mitt eget liv. Nu är ju inte jag en organisation direkt, men att jag behöver vid vissa tider i mitt liv - och där försvann tanken på det ord jag skulle använda. Hm ... var det redigera, revidera, rationalisera, reducera, rekonstruera ...
Men va fan - det handlar om att få en överblick.
För att?

Här är min systemkarta; Den orangea färgen i mitten är jag. Jag har lagt in ett space av universum mellan mig och övriga färgklickar som representerar det som finns i mitt liv.
Naturligtvis är det ett önsketänk som fungerar med ojämna mellanrum.
De svarta hörnen är som färgen säger det som utgör fara och obehag. Två av dem har jag strödd lite guldglitter på.
För det är så att det mörka ger perspektiv och distans - kort sagt lärorikt fast en upplever sig vara i helvetet när det sker - och det är en också.
**************************
Min väninna berättade för mig om en reklamsnutt på någon tv- kanal.
Två står och pratar med varann.
Taket är på väg ner över dom.
De böjer sig ner eftersom taket kommer närmare och närmare.
Då säger den ena:
Taket är på väg ner...
Nej, säger den andra, det är golvet som är på väg upp.

*************
Om reklamen verkligen är så vet jag inte -
vad syftade reklamen på - det hade hon glömt min väninna ...

Copyright Tove Olberg

tisdag 2 februari 2016

Sant och/eller falskt - Toves tisdag

Solhälsningen görs från ett grått Skellefteå!

Här kommer svar på frågorna  i Toves tisdag på en onsdag förra veckan:

1) Jag började övningsköra vid 9 års ålder i en lastbil.
Sant.
2) Vid en brandövning tjuvlånade jag en brandbil.
Sant.
3) Jag steg ur min bil som skulle bogseras och såg den fara iväg.
Sant.
4) Jag är bra på fotboll, i min ungdom var jag aktiv och bra på att göra mål.
Falskt. En gång "tvångsinsatt" i fotbollslaget och vad hände - jag gjorde självmål!
5) Mitt andra jobb var på en postorderfirma med butik som sålde sexiga underkläder med mera
Sant.
6) Jag har fått erbjudande om att bli nattklubbsdansös eftersom jag har snygga ben.
Sant och falskt.
Erbjudande fick jag, men det var inte på grund av snygga ben. Mina ben är av modellen  bredare timmerstockar; själv är jag nöjd med de för de bär mig :-)
7) Jag har träffat Åse Kleveland och hon tyckte jag var söt.
Sant och falskt.
Jag gick rakt på henne i en trappa på Fornebu flygplats i Oslo, hon på väg ner och jag upp - men hon så inte att jag var söt.
8) Jag har fått en kram av Mark Levengood.
Sant.
Det var på en vårmässa här i Skellefteå där han höll ett föredrag. Efteråt passerade han min plats så jag tackade för det härliga sättet han berättade på och hans underbara finsk-svenska - och fick en kram som tack.
9)  Då jag gifte mig gick inte min man ned i knästående under den delen av ceremonin där en ska
göra det, han satte sig på huk och hamnade således bakom mig.
Sant.
Situationen blev komisk. Jag försökte ju få honom att komma jämsides med mig, men han var lika nöjd och nappade inte på det. Nickade glatt och satt kvar. I kyrkan fick vi ju hålla oss, men då vi tågade ur kyrkan brast jag och våra två brölloppsvittnen samt prästen ut i skratt och min man frågade undrande: Men var detta så roligt då? Då vi förklarade för honom så log han också. Äktenskapet höll inte så länge. Jag har aldrig gift om mig :-)
10) Jag har begått en stöld och blev tagen på bar gärning.
Sant.
Det var sommar och jag var ute tillsammans med mina väninnor. Vi skulle fram  till korsningen där ungdomar samlades.  På vägen dit passerade vi jordgubbsodlingar. Jag blev så sugen så jag hoppade ner i landet och hann nypa av en jordgubbe då jag blir upptäckt och gårdens ägare är strax framme vid mig. Jag hann inte ens äta upp den. Det hör till saken att jag sedan sommarjobbade på denna gården  med att plocka just jordgubbar. Lensmannen i byn gjorde en anteckning och jag fick berätta för min far som sedan fick följa med och möta upp såväl "jordgubben" som lensmannen dagen därpå.

Ibland så "provsmakar" jag nu som vuxen vindruvor i affären ... en liten vardagskick :-)

Tack för era härliga svar! Gunnel, TantGlad, Amanda, Lollo, Ditte, Veiken, Anki och Christina

Vindens hälsning med varsin tulpan ur buketten där ovan!

Copyright Tove Olberg

Nobel nåbel helg

Jag satt med filtvirken som jag fick lägga i från mig då intresset på skärmen fångade in mig. Det blev inte många varv kan jag säga. Nobel...