söndag 31 januari 2016

Rubriker i lördagstema för februari

Ibland händer saker också i bloggvärlden, jag har beslutat mig för att gå ur Lördagstema efter att ha tänkt igenom det hela. Beklagar att jag lämnar på detta sätt.
Jag har uppskattat temaskrivet jättemycket, TACK alla för utbytet med ny lärdom och reflektioner! Ni är härliga skribenter! Var och en på sitt sätt! Sånt berikar!
En känner in då det är tid att lämna något; mitt val känns rätt för mig :-)

Liten uppdatering: 31/1 Jag har fått meddelande om att mina teman tas bort.
1/2: Osäker på ovanstående: Vill ni skriva mina tema så är det helt ok för mig.


Det kom med posten ...

God morgon kära söndag! I sällskap med ljuset kommer jag mig ur sängen tidigare och mina dagar blir väl fyllda.
Under de sista veckorna har jag beställt en liten sagobok för obestämd ålder med underbara tecknade bilder. Författaren själv är inte helt nöjd med korrekturen. Till det kan jag säga att mig stör det inte. Det är snarare så att livskorrekturen inte heller är korrekt. Lollo har gjort verklighet av en "inre angelägenhet" och det är innehållet som räknas tänker jag!
Här är boken, och du  Hittar Lollo här är ritrummet, här är tankerummet
Snoobi är en grunt 
Att få denna text som bloggläsare är verkligen kul!
Tack Lollo! 

Du hittar här Min bloggvän  ghugge som fotar fåglar på ett underbart sätt och lägger texter till. Så jag beställde "några fåglar av henne". Hon har det tålamod som krävs ...
Sidensvans är precis vad namnet säger: Siden i fjäder och svans.

Tack ghugge  för din uppmuntran av min support!
Här hittar duUlla Maria
Dessa tavlor finns nu hos mig till stor fröjd:




Tack Ulla Maria för den inspiration du ger i dina tavlor och verser!
(Mina bilder av bilderna är av amatörkvalitet ..)
Copyright Tove Olberg

fredag 29 januari 2016

Ingenmansland - Lördagstema

Vips så har jag tryckt på fel tangent och tydligen så blev mitt utkast publicerat innan det var klart.
Nu är det klart :-) fast på "fel" dag.

Dags för sista tema ut denna månaden; Ingenmansland som HeLena gett oss. Tack Helena för dina utmaningar!

Ingenmansland. Gått vilse, eller kört fel. Pratat bort sig.
Ordet som uttrycker ingenstans, ingenting, men ändå är det.

En norsk liten ramsa dök upp:
Lille Trille lå på hylle
Lille Trille ramlet ned
Ingen man i dette land 
Lille trille redde kan.

Som vanligt så finns alla i gruppen t.h i menyn.
Läs gärna runt och häng gärna med i detta som är motsatsen till Ingenmansland.

I Februari setter jag  tema:
6 Fiktiv middag med två gäster
13 Knappsats
20 Min ena fot
27 Färg och form

Copyright Tove Olberg

onsdag 27 januari 2016

Toves tisdag på onsdag

God afton!
Idag kom våren i form av underbara ljusa sprittkänslor när jag gick min promenad. Även i år kom den alltså  i slutet av januari vilket jag alltid tycker och har så gjort sedan så långt bakåt så det har jag glömt!

Här kan du läsa förra tisdagens inlägg.
Bilden visar prismer på svart vadmal. Jag lekte lite med  redigering vilket är jättekul.
På frågan om du hittade något i texten som gjorde dig fundersam så syftade jag på faktarutan till artikeln om harpest som är hämtad från Wikipedia:
"... hararna blir apatiska,slutar äta och dricka reagerar knappt på något. Aggressivitet, anfaller med frambenen ...."
Jag tycker inte det stämde med att bli apatisk och knappt reagera på något, men aggressivitet finns och haren anfaller med frambenen.
Alltså lever myggen är min kommentar.
Tack för gissningar och reaktioner!

På några bloggar har jag läst att bloggaren lämnar några händelser i sitt liv och läsarna får gissa vad som är sant och/eller falskt.
Kul idé så jag hakar på:

1) Jag började övningsköra vid 9 års ålder i en lastbil.
2) Vid en brandövning på 80 talet tjuvlånade jag en brandbil.
3) Jag steg ur min bil som skulle bogseras och såg den fara iväg.
4) Jag är bra på fotboll, i min ungdom var jag aktiv och bra på att göra mål.
5) Mitt andra jobb var på en postorderfirma med butik som sålde sexiga underkläder med mera.
6) Jag har fått  erbjudande om att bli nattklubbsdansös eftersom jag har så snygga ben.
7) Jag har träffat Åse Kleveland, hon tyckte jag var söt.
8) Jag har fått en kram av Mark Levengood.
9) Då jag gifte mig gick inte min man ner i knästående under den delen av ceremonin då en ska göra det, han satte sig på huk och hamnade således bakom mig.
10) Jag har begått en stöld och blev tagen på bar gärning.
Vad tror du?

Dagens bild;
Denna älgen blev till då det rann ner tunn färg från en tavla jag
målade

Copyright Tove Olberg

lördag 23 januari 2016

Snö - Lördagstema

Lördag igen. Det snöar idag - iallafall runt om på bloggarna.
HeLenas tema denna lördag är Snö.
Temaskrivare hittar du t.h i menyn.
Nästa lördag är tema Ingenmansland.

***************************
Snö
kristall
faller från himlen ner
täcker marken 
Ger livet därunder vila och ro
Skyddar de späda rötter som på nytt ska gro
Snö  
tyst

Snö
gör Kung Bores rike vitt
Dekorerar
Isolerar
Solstålar lyser
kristaller fryser
- inte
Snö
är lekfullt

Snö 
knarret knarrar knart
Snöflinga
snefnugg  (norska)
landar, ler i mjugg  (kanske också norska)
Skidor glider
stavar trycker i från 
Yrt virvlar

Jag har alltid gillat vinter och snö
Jaha, säger du som har massor att skotta och dagligen kör bil i det ständigt förekommande väglag som uppstår, så jäkla kul är det väl inte.
Nåja, säger jag, jag har också varit där,  från tidig barndom på landet. Min far hade hade lastbil och vintertid då han kom hem sent så var uppgiften att skotta backen. Det var snörika vintrar då.
Som vuxen pendlade jag till jobbet med bil, ja ni vet .. kanat i diket, kört fast och annat elände med. Så att.

Min bloggvän Ulla Maria har lånat mig denna bilden med vers:

Skottdag.
Här har plogats, här har svurits,
här har pulsats, här har burits,
ja, ett slit utan dess like
i sydvästra Sveriges rike
För om Norrland tål en meter
blir här kaos vid decimeter

Besök denna kreativa konstnär, målar akryl med horisont och djup på platta så en liten tavla blir stor!

Här sjunger Sissel Kyrkjebö: Der er ingenting i verden så stille som sne 
Musiken är som snö och hennes röst som mjuk ren kristall strålar

Copyright Tove Olberg 

tisdag 19 januari 2016

Toves tisdag - Harpest och kommunal

Hej i strålande sol och - 21 grader!
Känner mig redo att kåsera;

Lägesrapport:
Bena upp och huvudet ner känns det som och det är med tanke på världsläget och Sverigeläget. Efter tankar och faktiska beräkningar så kommer jag vara kvar i det fack jag tillhört i alla år, tills jag når den ålder som inte längre ger mig de fördelar jag har i Kommunal.
Alltså är jag inte alls solidarisk och flyr fältet. Jag ser om mitt eget hus först.
Fadeser och dumheter, och så den "heliga relationen" mellan fack och socialdemokratin. Tidevarv komma tidevarv gå, det blir aldrig bättre än så.
Så är jag alltså kvar i något som kan tyckas fel, jag beslutar mig för det till och med.
Det är inte bättre någon annanstans heller.

Tidningen Norran i dag ligger här bredvid mig har under Lokalt, Folkhälsa rubriken att harpesten ökat med 2125 %.
Detta hänger samman med att när myggen dör ut så försvinner smittan. Alltså lever myggen.
Faktarutan berättar att hos haren har den (harpesten) snabbt förlopp, efter inkubationstid på mindre än ett dygn så blir hararna apatiska, slutar äta och dricka, reagerar knappt på något.
Aggressivitet, anfaller med frambenen, försöker bitas. Döden inträffar efter 3-5 dygn.
Faktarutan anger Wikipedia som källa.

Faktarutan anger att den sjuka haren reagerar knappt på något, men påtalar samtidigt att haren är aggressiv och anfaller med frambenen.

Sila mygg och svälja elefanter.
Några dagar har jag haft ljud i elementet. Knäppljud och så någon som liksom drar åt en skruv som gnisslar.


Dagens bild:



Vad ser du?
Hittade du något i texten som gjorde dig fundersam?




Copyright Tove Olberg.

lördag 16 januari 2016

Kontraster - Lördagstema

HeLena's tema denna lördag är kontraster.
Övriga temaskrivare hittar du t.h.
Det är alltid plats till flera här och läs oss gärna
Nästa vecka skriver vi om snö

******
Intet mänskligt liv, i naturen, djurliv eller vatten är kontrastlöst.

Konstraster är skillnad.
Skillnad framhäver och döljer








Svartvit Kontrast
Skugga
Knappar  på is

Copyright Tove Olberg.

fredag 15 januari 2016

Det ingår i livet - sista versen



Från överallt och ingenstans 
kommer och finns
det liv vi fick 
från sädescell  
till äggcell
då livet tog sig därinne
i livets moder
Med en sorts kärlek var det tänkt
och skänkt
oss
Hur tanken 
går i jordens spår
med himlakroppen över
vi intet vet
Vi säger  den som lever får se
kanske är det även så med döden



Copyright Tove Olberg

torsdag 14 januari 2016

Det ingår i livet .... döden

Första inlägget kan du läsa här Det ingår i livet ... cancer, sjukdom

I utkast har det legat där för att mogna. Som om döden tar sig tid att mogna.
Hos bloggkollega - var kom det ordet i från mitt dödsallvaret mitt i livet?
Bloggvän som bloggskribent, vilken benämning vi än ger det så blir mitt utkast omskrivet till viss del och jag länkar till kollegorna för de skriver om det samma på ett bra sätt det som berör oss.

Mia på miatankar som i sin tur länkar ännu en bloggkollega i skuggan av.
Tack ni båda!

Döden ja, den är livsviktig skriver Elisabeth Kübler Ross. Lars Wikander skrev boken Bryt dödstystnaden som kom till mig under en fortbildning i mitt vårdjobb 1985 där författaren höll föredrag om hur vår död på institution präglades av tystnad.

Ett annat föredrag i fortbildningssyfte berättade om när någon på avdelningen dog så fanns en Inez undersköterska som ordnade till, tröstade och var närvarande!
Så slutade Inez och gick i pension. När någon dog så uppstod ett glapp och det blev så påtagligt oreda ... först förstod de inte varför men så kom de på det: Det där skötte ju Inez.
Kan inte komma på vad föredragshållåren hette, men temat var arbetsmiljö, antistress och livet själv när döden kommer.
Tankar jag har: Har döden blivit än mera fjärran eftersom vi håller på med så mycket självförverkligande och det där positiva tänket, det tar ju tid  så vi hinner inte dö än .. skjuter vi det framför oss?

Som vanligt så skriver jag rakt ur tanken och kanske är det här rörigt värre -  i så fall  - så har jag väl beskrivit rörligt nog precis som livet - och döden.

En tanke slår mig just nu:
Om jag dog just nu så med böckerna liggande på bordet.
Döden är livsviktig, Bryt dödstystaden och sist men inte minst boken Självmord angår oss alla så skulle det ställa till det ...  (det får kanske få ett eget inlägg)
Jag sitter dessutom i morgonrocken under en filt i soffan ... håret på ända, oborstade tänder ... säkert luktar jag svett också. Mitt på dagen!!

Som avslutningkuriosa ska ni få en liten finklädd sann historia som en av mina män i livet berättade om sin farfar:
Det skulle var fest på de eldres hjem som det så vackert heter i Danmark. Då sundhetsplejer - ännu en vacker benämning - kommer in för att meddela när festen skulle börja: 
Farfar svarar att han skal inte delta. Men om hon kunde vara snäll och i iordningställa hans finkostym, stryka vitskjortan och hänga upp det på garderobsdörren samt ställa in en liten snaps på bordet. Han gjorde klart att att inget mera ville den dagen.
På kvällen fann de honom liggande på sängen i finkostymen och lillingglaset tömd.
Han klädde sig fin, tog en sista sup och dog.
Tack för din uppmärksamhet!

Uppdatering kl. 19.25: Jag har lagt in direktlänk till Mias inlägg nu:) blev en miss där! Copyright Tove Olberg

onsdag 13 januari 2016

Ping Pong - det ingår i livet

I dag vaknade jag tidigt, utsövd, så himla glad
det spritter
en massa fnitter
bubblar
snubblar
på vinterns vita blad

Hände det nåt
eller har jag fnatten fått
så gott
knott knott
mått
Bloggrundan mötte på samma nivå
fnitter
bubbel
snubbel
så jag lägger in
i allvaret denna vecka
ett glatt
kanske med skratt
för veckan har flera dagar
som behagar

Copyright Tove Olberg

måndag 11 januari 2016

Det ingår i livet ...cancer, sjukdom

Ni vet som regissör så ser en sina blogginlägg som ett sätt att printpränta ner det som ligger en om hjärtat. 
Denna veckan kommer jag skriva några allvarliga inlägg. 
Jag gör det eftersom jag tycker att det ingår i mitt/våra liv.  Jag har reflekterat en hel del på detta och delger er mina tankar; Någon av er som läser detta kanske tycker att det jag skriver inte stämmer överens med de tankar och erfarenheter ni själva har och det har jag all respekt för. Mitt inlägg är just ett inlägg i en diskussion. eller helst i en dialog som kanske uppstår, där jag delar mina tankar med er.

Jag går rakt på sak. 
Cancer. Cancerdiagnos. Cancerbehandling. Chocken. Bearbetning. Operation. Biverkningar. Förlust av kroppsdel. Smärta.
Ångest.  Bli frisk!  Död.

Än så länge är jag själv fri, men har följt nära vänner i sjukdomen. Sannolikheten att jag drabbas är såpass stor så jag har det med i mitt liv på ett hörn. Inte så att jag går omkring med ångest för det och att det hindrar mig i livsglädjen, långt därifrån. Varje dag är stor glädje för mig nu för tiden.
Jag är glad i livet mitt. 

Den första bekanta jag följde var för 30 år sedan. Hon, den unga fina människan, skolans bästa lärare dog och efterlämnade man och 3 barn. 
Hon var positiv in i det sista.
Vi är många som  har samma erfarenhet av att följa någon. Alltför många såklart. Det är självklart så att en vill ta "upp kampen" med en sån sjukdom. Att med positivt tänkande och friska satsningar hantera sin sjukdom. Rätt kost. Träna. 

Det sägs så ofta att personer som dör i cancer nu för tiden att de har förlorat kampen mot cancern.
Är cancern personlig tänker jag, som om det jag skulle göra i kampen mot inte skulle räcka till och alltså bli ett misslyckande?
.
Sällen hör vi att hen förlorade kampen mot sin stroke. Eller sin Parkinsons sjukdom. Eller MS. Cystisk Fibros. KOL. Diabetes typ 1. Njursjukdomar. Alla skador efter olyckor, med flera. Sjukdomar som också drabbar oerhört, innebär stor förändring i tillvaron och är dödliga.

Depression har också blivit en sån sjukdom som kan anses 'personlig', eftersom en nu kan via medicinering, KBT och annat själv påverka sin situation. Det är liksom ens eget fel eftersom en inte tar sig tillräckligt i kragen om inte medicin och samtalsterapi hjälper. 

Alla sjukdomar har sitt och jag skriver det inte i första hand för jämförelsen, men för att kanske få perspektiv.
Jag menar inte att en ska sätta sig ner och ge upp direkt. Vi är alla olika, och har våra individuella sätt att ta oss an diagnos och följder. Det är upp till var och en.

Min bästa väninna i Oslo  dog i cancer. Lång sjukdomstid. Frisk en tid. Så ny inoperabel period, massor med cellgift och strålning som gav biverkningar. Den 25 är det ett år sedan. Hennes kamp var länge lyckad och hon bar det fantastisk; när hon inte längre orkade kände hon sig misslyckat, som om hon inte gjorde, eller trodde tillräckligt. Vi pratade om det att ge upp - ja, men då dör jag ju.

Jag överhörde två kvinnors samtal på en buss i somras söderut.
Ena kvinnan säger: 
- Jag orkar inte längre delta i vår cancergrupp. Dels är jag för trött och jag har ofta så ont nu. I bland är stämningen bland oss som om vi inte alls är sjuka, vi har "liksomcancer" och den kommer inte åt oss. 
 - Mina senaste värden är bottenlåga ännu en gång, jag överväger snart sluta all behandling för jag orkar inte. Min tid upptas av det och jag hinner inget annat. 
- När jag sa det i gruppen så blev det så konstigt  tyst. Peppningssnacket gick över alla gränser; Jag fick be de att sluta helt enkelt.

Att sitta på sätet  framför skapar tjuvlyssnare, det är oundvikligt.  När jag gick av bussen så sa jag att jag hört deras samtal och att det var lärorikt och gott att höra hennes ord.
Hon tog min hand och sa tack!
Om du har läst ända hit så tack för det!



Copyright Tove Olberg

fredag 8 januari 2016

Små/stora ord - Lördagstema

HeLena, vår temagivare denna månad ger oss i dag små/stora ord.
Vilket tema! Här flödar stort.  På smått vis.
T.h i menyn finns övriga  temaskribenter.

I begynnelsen var bokstäverna. De stod där tills ordbrukarna  tog sig an dem.
Några Små och Några Stora. Grammatiken kom till och orden delades i ordklasser.
Ordklasserna bryr sig inte om storleken. Eller gör de det?

Ord är kommunikation. I kommunikation ingår kroppsspråket, ordval, formulering, sättet det sägs på, minspel och ögonkontakt som förstärker effekten och blir avgörande för om det blir små- och eller stora ord.

Min definition:
1a) Små ord är korta ord. Stora ord är långa ord. Alla ord under 6 bokstäver.
b) Stora ord är längre ord. Från 7 bokstäver och uppåt.
c) Ordets innebörd i förhållande till hur känslorna reagerar.

Att älska är ett stort ord. Att älska över allt i världen är ännu större.

Introduktionsinspiration. Inspirationsintroduktion.
Vilket ord är störst?

Små små ord av kärlek sagda
till livets goda lagda.
Det gör gott, sa tant Magda.

Alltså kan små ord få stor effekt.  Då torde ju de stora orden också kunna få liten effekt.
Att vara stor i käften hörde jag då jag växte upp. Det gillades inte riktigt.
Skrävlaretypen, skrytepaven (norska) fy för den, inte norskan alltså, men skrytet.
Janten lurar sig in, ni vet vem jag menar?
Tala är silver, tiga är guld.

Men orden finns ju i tanken - och det är tanken som räknas - men orden hörs inte och om de nu skulle glädje någon så är det ju dumt att inte säga det.
Skulle det komma något ur munnen som blir fel då finns ett bra stort ord i storleksordningen 6 bokstäver: Förlåt!
Detta påvisar att min definition punkt 1a och b är i stort sätt oanvändbara.
Storleken har ingen betydelse.


Kommande tema:
16/1 Kontraster
23/1 Snö
30/1 Ingenmansland

Copyright Tove Olberg

onsdag 6 januari 2016

Toves onsdag - Dagens Fönster

Snö och iskyla pryder det återvända ljuset. Knappt märkbart, ljuset alltså. Men den som har sinne och blick för nyanserna ser det. Ljusoptimist är jag som älskar mörkret.
Tiden är en lössläppt sak.

Gardiner köper jag sällan, men i samband med avjulingen - tack Gunnel pantertant för det ordet! - så kände jag ett behov av att ändra på mina gardinala vanor. Jag fann direkt det som för min inre syn blev tydligt på Indiska. Färg och mönster denna gång. Inga smala panellängder, mycket tyg tack. Så fann jag svarta också - jäklar så bra till sovalkoven inför det ljusa.

Så kom momentet packa ut gardinerna: Men det var ju bara en av varje!!!!!!!!!!!!
Dagens bild:
 


Dagens ordspråk: 
                                                   När inte allt blir som en tänkt så tänk om.
                                                   Undertecknad.

Undrens tid är inte förbi; Jag är ibland en fryslort inomhus då jag njuter soffisk tillvaro, och här om kvällen fällde jag upp huvan  över huvudet; så gott och varmt det blev!
Huvudklädnad inomhus? Det trodde jag inte om mig ...en är allt bra enfaldig i sina yttringar.

Copyrigth Tove Olberg

måndag 4 januari 2016

Berättelse - Människorna i 49:an

Stina Kär är en gammal fröken, förmodligen oskuld. På passande vis bor hon på markplan. Rollator och knappt det passar inte i en fastnad hiss. Såpass. Hissen i huset stannar ständigt nämligen helt opassande.
Ingen vet vad hon sysslat med i sitt friska liv. Hon är iallafall snål, det är hela trapphusets figurativa befolkning överens om. Gammal är hon också vid det här laget. Det har hon alltid varit säger ynglingen på våning fem, och de vet ju allt, de unga.

Mitt emot Kär bor Kurtsson. Liten, rund, närsynt och hör illa. Enligt sägen har han varit en fruntimmerskarl hela sitt liv. Numera syns ingen till.
Jag har varit vaken några slumpvis valda nätter för att kolla och ingen såg jag.

En trappa upp, på plan ett står det på dörren till vänster; Familjen Brusell.
Dörren är  öppen och där går jag in.
Ropar hallå och strax står de där alla 7.
Far Brusell kommer sist. Det svarta håret på ändå och famnen full för sin familj och alla andra som råkar behöva den.

Bordet är dukat med allskens gott. Här vilar inte ro men mycket ljud o frid.
Mor Brusell är kokerskan, städerskan, hembiträdet mor och hustru - allt i ett säger far Brusell. Nyper sin fru i rumpan och placerar en puss på hennes pikanta näsa. Fru Brusell är kvinnan som sadlade om från yrkesskicklig civilingenjör och blev hemmafru. Det sägs att hon gjorde en uppfinning och att pengarna efter patenten strömmar in. Jag har aldrig frågat och de har inget sagt.
Herr Brusell kör taxi, tunnelbana, buss och frilansar sig genom livet i stort.

Till höger bor en blind man, gift med en kvinna med dimmig syn. Herr och Fru Blidim står det på dörren.
De är uppåt värre för att de just inget eller lite ser, säger de. Jag kände genast att hon var vacker, säger han. Han formar till sig då jag tittat länge, säger hon.

På nästa plan bor det en änka, änkan Proviva  Koting med faderlös son Sivert som således har samma efternamn. En tidigare prostituerad, Wilma Påls. En dubbelamputerad som dessutom saknar hörsel men har rullstol, Rulle Kvist.

Vår hyresvärd är en person som tänker psykosocialt-ekonomisk, så han slog ihop de två lägenheterna till en så de ovan nämnda bor alltså i kollektiv. På dörren till vänster står det Kom glad in.
På dörren till höger står det Utgång.

På tredej plan bor jag till vänster.  På min dörr står det Svea Brun. Min granne till höger som lever sitt liv i sol under vinterhalvåret. På hans dörr står det Char Les.
Midsommar firar vi ihop han och jag.
Små grodorna sjunger vi då och skuttar omkring. Helan går till sillen som vi låter oss väl och mycket smaka. Så svärmar vi en stund och kollar in lysmaskarna.
Han har 10 barn som han träffar en gång om året. Han har de med samma kvinna enligt honom själv.  De kom på besök alla tio en gång och det var ett förfärligt väsen i trapphuset. Char är utomordentlig skicklig på att göra processerna med onödigt tjafs korta - så lika mycket väsen var det då de bara någon minut efter uppgångens väsen tog fatt på nedgångens.

Plan fyra är en stor vindsvåning där det bor en konstnär.
Konstnärer är ju en kategori för sig, det är en lysande punkt i vårt trapphus.
Tidvis bor en teatralisk kvinna hos honom. Hon är skådespelerska och ser mycket eldig ut i sina röda, gula, orangea och rosa kläder. Hon är het, säger konstnären, då vi för en gångs skull fick i hop till en gårdsfest.
På den stora dörren står det Viktor Romaus. Teatraliska lyder smeknamnet Vindsfröjd.

Högst upp i huset finns ännu en vindsvåning som i verkligheten är en liten ettalya med kokvrån. Där huserar yngligen som vet allt, Yng står det på en postitlapp på dörren.
Yng är student och det har han varit väldigt länge enligt mig. Den ena kursen efter den andra avverkas, kunskap är inte tung att bära säger han. Fil.cand, Fil. mag och Fil fil.
Som många studenter extraknäckar han som bartänder och personlig assistent.  På gårdsfesten sa han att de yrken ligger så nära varan.
Herr Brusell tar i sin freelanca tillvaro på sig för mycket, då hoppar Yng in. Så vitt jag vet har han inte gjort någon jämförelse med de andra yrkena vad gäller taxikörning.

En gång hade Brusellarn taget tre taxikörningar. Yng hoppade in och tog en. Den tredje föll på mig som har körkort men inte bil.
Utan att hinna tänka så satt jag, Svea Brun bakom ratten på taxibil 3.

Min första kund hämtade jag upp på Sviternas väg 10. När jag själv åker taxi så retar jag mig på att den bakom ratten sittande har svårt att lämna platsen för service till kund.
Jag hoppade ut och var raskt vid kundens sida för att ta hans stora resväska, men se icke då, den ville han ta själv.
Han var tyst under hela resan. Ut till vår flygplats tar det 25 min.
Hans telefon ringde:
- Knapsson här.
- Men se Andersson, så trevligt. Jag sitter i en taxi så fatta dig kort.
Knapsson var den typen som inte talade med högtalare på.
15 minuter lyssnade han på personen i telefonen, så kom en brysk avslutning:
- För helvete Andersson, du får se till att röja problemet ur världen.
Kanske Andersson var en torped?

När jag parkerat åket på anvisad plats och betalningen är klar så önskar jag Knapsson trevlig resa!
Då gör han en ful grimas och frågar  med is i rösten om jag har för avsikt att inte bära ut resväskan åt honom?
- Precis, svarar jag!
Sällan har ordet precis varit mer precis.

På återvägen till stan får jag en ny körning.
Denna körningen blir mer livat.
Kvinnan ska inom en adress i stan innan hon kommer till sin avlämningsadress nånstans i skogen norr om stan så en körning på drygt 45 ligger framför oss. Endast en handväska och en tygväska med Gösta Linderholms fru Lena Linderholms underbara mönster. Rulla in en boll och låt den rulla.

Hon har knappt satt sig innan telefonen med högtalare kommer fram.
- Pia, hur har du det?
Pia hinner inte svara, min kund pratar på direkt.
 - I går så fick jag uppsöka akuten. Hemorrojderna är förfärliga denna gång. Faktisk en hel klase.
Jag satt med ett gott glas vin, en klase druvor och en god ost då det blev så fruktansvärt ont.
När jag tittade efter så var trosan full av blod.
På akuten fick jag sitta och vänta jättelänge. Hemorrojder har inte första prio enligt triagesystern.
En rektoskopi gjordes - det känns som hela tarmröret ska ballongsprängas. Att ligga där på britsen med rumpan öppen är minsann ingen höjdare.
Pia försöker säga något men det är ju fullkomligt onödigt.
- Och tror du inte det kommer in ett akut brådskande prio ett fall - så där blev jag liggande och vänta.

Nu är vi framme vid mellanlanda-adressen och kvinnolivet ber mig om hjälp att hämta ett paket på våning 3 så kan hon fortsätta tarmrörsutredningen.
 - Tyvärr, säger jag och ikläder mig en sorgsen min - eftersom du inte har något handikapp så är inte det min uppgift.
Hon stiger motsträvigt ur bilen och jag väntade i 15 minuter innan hon kom ner igen - utan paket!
Under resterande färd stängde jag av bak i bilen verksamheten och ställde in volymen på radion så högt det gick och lät madam Hemoröjd  leva sitt eget liv.
När vi kom fram hade hon inget kort att betala med, ej heller kontanter. Men hon ringde personen hon skulle besöka, denna gång utan högtalaren - en man som kom ut i morgonrock och tofflor, viftade med alltför mycket pengar som de båda insisterade på att jag måste behålla.
Detta är enda gången jag kört vit taxi svart.

Copyrigth Tove Olberg

lördag 2 januari 2016

Magi - Lördagstema

Nya Året är här klar till förbrukning...
tycker nog det ligger en touch av magi över det ...



HeLena  på fritid och tankar är vår värd i lördagstema;
9/1 Små/stora ord
16/1 Kontraster
23/1 Snö
30/1 Ingenmansland
Alla i gruppen hittar du t.h. i menyn. Berika dig gärna med att läsa runt! Vill du gå ett steg vidare så häng med, kontakta månadens värd.



I dag 2 januari inleder  lördagstema med magi
M som i mystisk
A som i alkemi
G som i grumligt
I som i invigda,

Trolldom med stavar svänger
tecken tyder
tolkas förtrollande
- Förhållning
att ha till magi

Synonymt klingar
svartkonsten
häxeri luktar bålbränt
signeri
-Besvärjelsen  håller i
trollerimagi

Mystika tillika
ockultika
esoterisk invigda
svårt begripa
- Svårbegriplig svårtillgänglighet
hemlig hållning

Helt magisk utbrister vi ofta om något som ger oss känslospel i höjden, på djupet och t brädden och i längden - magi sprider magiskt - eller sprider det magiska magi?



Copyright Tove Olberg

fredag 1 januari 2016

Rent kroppsligt


Mycket väsen för lite hull.
Om det enda sättet att framhäva sin midja är att förstora sin bak och mage kan det vara.
Redan som ung hade jag celluliter och de har växt med mig.
Det kallas tillväxt och det är bra för BNP.
Även som smal var jag kraftig nog.
Zorn hade älskat mina runda former.
Eftersom han är död så får folket vara utan, det finns ju andra redan.
Men tanken piggar upp.
Dubbelhakan  är inte lika lätt å tappa som den vanliga hakan.
Jag har vackra fötter om en ser de i profil.
Rent av gracil är valvet i bågen!
Mina ögon har varit stora och blå.
Nu skymmer ögonlocken vissa dagar.
Grevinneslängen är sagolik.
Över en natt föll cepsen ner på båda överarmarna samtidigt.
Fett är underskattat.
Det är fett.
Jag har det'et kvar.
DET tar bara längre tid att hitta det.
Rödstrumpan i mig har falnat.
Nu mer rosa.
Rosa.
Mild.
Vild.
Gammelrosa.
Alla mina åldrar bor i mig
Ett,
sex,
sexton,
sextioett.
Det är bra så.
Väldigt bra.
Du har spår i ansiktet sa Eulalia Bom (min jänta barnbarn)
då hon var liten
och lät fingret spåra.

Mandelskal


Copyright Tove Olberg

Eldfängd tanklock

Min gamla Golf - som jag hade i slutet av 80 talet. Hel mellan hålen  och hål i kylaren som jag lagade med malen ingefära var tredje dag un...