måndag 28 november 2016

Arom - veckans rubrik v 48 - och Paus

Hej rubrikare och andra vänner!

Känn doften av
björkens sav
kaffet, soppan och stearin
jag ser att du gör en min 
Av jordens gröda
en sådan möda
Dofta en baby bakom öra'
kanske kan du höra
Aromatisk är livets bruk
än mer om du sitter på huk
Fyllig eller tunn
det fyller dig en stunn
Nå, så är väl en arom 
något som en äter
men doft som doft mäter
minst en arom ...

Det är jag som satt rubrikerna denna månad. 
Blogger vill inte som jag så rubrikerna får du läsa om i inlägget 27 november :-)
övriga rubrikskribenter hittar du till höger i menym.

Nu ska fröken tant ägna sig åt annat ett par veckor fram. 
När ägnet är över bli jag åter synlig både här och var.

söndag 27 november 2016

Förslag till veckans rubriker för december

Om allt är på rättan sida hos mig idag - just nu - så har ingen lämnat förslag till december så jag föreslår:
Eftersom det är julmånad och flera kan ha fullt upp med sitt så kanske vi kan skriva lite fritt och lustigt om vad som faller oss in. Nästan :-)
Några stickord får ni som ska  finnas i någon mening.
v 48 Arom 
v 49 Absolut
v 50 Bida
v 51 Beda
v 52 Några i gänget brukar skriva Halvårskollen och varför inte
Ett ord som kommer till  i upplägget kan göras till en rubrik.




torsdag 24 november 2016

Grått - veckans rubrik v 48

   
                                    




Grå i skala mellan svart och vit. 







Gråzon. 
Skuggan är ofta grå och skuggor hör till.
Himlens grå toner går ibland över i blå-grått och kan bli gråsvart. 
Ljus grå. Mörk grå. Grått är en varm färg. Om än vädermässigt ruggig och tung.
Inte alls så färglös som vi tror när vi ser det grå. Förknippas med trist och det har sina skäl vill jag tro.  
Ladugårdstomtar är/var grå. År gråsuggan grå?
Som en grå mus med kommungrått hår. 
Kan inte skriva om grått utan att tänka på gamla grå stugor. 
Och min älskade farmors  ullsockar i grått! 
De blev slitna och farmor bötte (lagade)de.
Om jag begripit bättre så hade jag ju sparat de bara för att. 
Grått till rött. grått till blått, grått till ljus orangea. Grått till vitt.
Grått väger av och lyser till.

Silvergrått  smycke av is


Gråvit häst i mörk grått täcke - se skiftningarna i manen,
 grimman och i benen samt staketet och elstängslet.
 Tvåtrådsvantar i ull - grått
som jag fick till minne av en person.


Grått tillsammans med rosa är snyggt
denna sjalen har jag till
en mellangrå byxa med topp
Klädsel för en grådin :-)



Tack englundskan för dina roliga rubriker!

Övriga som skriver i rubriker hittar du till höger i menyn. 
Just nu vet jag inte vem som blir rubriksättare i december.

onsdag 23 november 2016

Blogg & blandat

Morgonens bloggrunda har denna dag som alla dagar gett så sinnen i skinnet fått sitt och oftast levereras det en underhållsdos för hela dagen.
Alla skrivare drabbas då och då av vad ska jag skriva, för mig mera sällan kan jag säga. Skriv som du tänker, säger jag till mig själv. Jag säger ofta till mig själv, frågor och egna svar hör också till mitt liv. Ropar hej hej då jag kommer hem. Tankegångar ges en stämma, den går upp och den går ner.
Ibland tycker jag att någon fnissar till - förmodligen är det jag själv. När jag läser bloggar så bjuds jag ofta på ett skratt - många skriver så humorisistisk (inte stavfel) och underfundigt så jag helt kommer av texten en stund. Så även bildligt talat.
Ibland är jag  gravallvarlig också.
Blogg är fin uppfinning. Där kan en skriva in något om allt som faller en in. Och det gör vi ju också. Många är de skrivträngdas skara med motiven och innehållet från hjärtats lustar och intilliggande förväntningar och farhågor.
Nu har jag hittills skrivit vad tanken gav i stunden.
Nu ska jag övergå till något jag tänkt på länge:
I somras reste jag mer än jag brukar. Tanken har hela tiden varit att skriva om denna res-liga sommar.
Jag spar nämligen på upplevelser och tankar kring när jag är borta. Min tillvaro räknar jag in i hemma eller borta, det är så jag reser längre bort.
Bilder hamnar än här och än där och stickorden skrivs ner - men vad menade jag egentligen? Ibland missar jag att ta bilder också för jag är så i tagen med att uppleva.
Som min resa till Spanien.Golfresan.
Som min resa till Oslo, Lillehammer, Skeikampen, Setskog, Arvika
Mitt uppe i allt så börjar jag skissa upp lite hur det kan se ut ...
Jag är inge bra på att skissa och genomföra - jag älskar skrivet i stunden.
Så är det med mina målningar också - att efter målningen få ihop en förteckning, fota och ordna till har jag hållit på med sedan i maj d.å  - jag ska ju ställa ut under 2017!!
Det är utan tvekan kontrollbehovet som gör sig påmind.
På fri hand är min bästa hand.
I mitt yrke var hela processen från uppdragets art, idé, till genomförande och utvärdering självklar.
Mitt rollmönster var pådrivare, fullföljare samt opponent och iakttagare, jag var på bra på att organisera fick jag höra. Om idén var min eller någon annans det spelade ingen roll. Det är spikraka vägen till utmattningssyndrom och har en därtill en del kringelkrokar i sitt liv så jaa ..
Jag konstaterar att mina fria tankar strax tog över igen ...
men jag tror att jag ska utmana mig själv lite och skriva ner min bortavaro.
Jag har ju all tid i världen - än så länge.
Det känns riktigt bra nu - på frihand planera in ..
Frihandsvink ⇇⇈⇉⇊

Jag antog utmaningen att umgås med hästar då jag gick med i en KBT behandling i grupp -
den bästa av alla behandlingar under min sjuka tid. Jag var så mätt på indivterapi och hade fått med mig tillräckligt i att känna mig själv, vilken är grunden för att ta sig vidare.
 Denna bilden är från ett besök med min brukare hos hennes häst 2011.

måndag 21 november 2016

Parterapeuten - Nytt par 6

Vår sista träff blir hemma hos Maria och Anton.
Min partner Ove är inte helt med på noterna; det visar sig att han i verkligheten är familjeterapeut!
Så vi får en bra diskussion om detta oproffsiga sätt att parterapeuta på och går i väg hem till de två som längtan fått sånt fäste i.
Ingen brasa denna gång, ingen musik heller. Men kaffe.
Ove tar ordet; och det får han :-)
- Hur har det gått med att prata med varann om längtan och det som skett emellan er?
Maria:
- Jag bestämde mig  för att att skriva ner mina tankar om det som skedde och försökt lista ut varför.
Anton:
- De veckorna Maria inte bodde här hemma gav mig mycket tid att tänka:
För mig blev det klart det där med att längta efter längtans upplevelse, att bli kär i kärleken och inte personen lika mycket. Jag mötte mig själv i dörren så att säga med de rädslor jag har kring att bli lämnad, så jag gick nog händelserna i förväg och garderade mig genom att ge mig i väg för att slippa bli lämnad.
- Maria, vill du dela med oss vad du skrev?
Maria nickar och läser följande:
Till Anton!
Jag har ingen bra förklaring till varför jag gick in i den relationen, men jag var så förfärligt sårad över ditt snedsprång, blev vansinnigt rädd - utan dig skulle ju allting vara slut. Kränkt, rädd och övergiven då jag just fått allt till skänks påverkade enormt.
Jag måste bara vidare, se till att bli trygg.
Det blev jag en kort stund- men den andra var ju inte du.
Texten är mycket längre - men Maria slutar där med orden:
Resten är mitt och Antons liv tillsammans!

Jag noterade då jag kom in fyra glas på köksbänken;
De glasen ställs nu fram och Maria sprätter korken på en flaska champagne som det skummar över i flaskan och i glasen ...i ögonvrån ser jag att Ove är tveksam ... det är klart som champagne att det inte är vanligt att skåla då ett antal sessioner parterapi  får ett lyckligt slut - men så kan det gott vara i allmänhetens tjänst!
Lycka till Maria och Anton!

Och tack för uppdraget!
Ove kommer fortsätta sin praktik, och tror ni inte han frågade om jag hade lust att medverka då och då?
Vad tror ni jag svarade?

Tack alla ni som läst och ni som kommenterat när jag vindlat mig ut i fantasin.  Det har ni säkert redan räknat ut - jo,  jag var inne på tanken att bli en terapeut en gång i tiden - precis som med präst om ni minns.
Livet är så kort så jag fyller det med något i varandets stund.
Drömmar och önskningar kan förverkligas på det sätt som står tillbuds ....



söndag 20 november 2016

Parterapeuten - Nytt par 5

Den nya terapeuten som heter Ove och jag möts en stund före för att förbereda oss för att möta Anton och Maria.
Ove&Tove 🔺🔻 :-)

Vi möts i samma lokal som förra gången. Det har gått tre veckor sedan vi sågs, de önskade det så.
Något är synligt i deras utstrålning
- Vad har hänt sedan sist vi sågs, frågar jag?
Maria ser på Anton;
- Jag flyttade hem i går.
- Hur känns det?
- Det känns bra, fast annorlunda.
- Annorlunda?
- Ja.
- Hur känns det för dig Anton, frågar Ove? Så typisk hinner jag tänka, man vänder sig till man ... men det är inte tid för värderingar kommer jag på. Så att.
- Jag vet inte riktigt, jag var så beredd på att hon inte skulle komma hem mer, svarar Anton.
- Dina känslor då Maria, var har du dem nu - hos Anton eller hos den andra, fortsätter Ove?
Aha, så fick jag min tanke på skam - rätt åt mig!
- Det känns mer till Anton nu .
- Träffar du den andra?
- Nej , vi ska inte träffas mer.
- Kan du tänka dig att fortsätta tillsammans med Anton, inflikar jag?
 - Jo, det kan jag, men jag vet inte om han vill?
- Har ni pratat någonting mellan er om vad som hänt? Kan ni prata om det?
-  Inte så mycket än.
- Vad vill du prata med Anton om, frågar jag Maria?
- Att vi båda föll för en annan och hur det kom sig! Vi fann ju allt i varandra av "längtan till dig" ...
Det vill jag prata om.
-Du då Anton?
 - Jag vill också prata om det. Hans svar kommer lite tveksamt, han ser inte på Maria när han säger det.
- Vill ni ha detta samtal själv tills nästa gång vi träffas? Om ni behöver kan ni alltid kontakta oss, den ena eller den andra.
Vi parterapeutgivarna kommer överens med terapeutmottagarna om att skriva ner  det de kommer fram till samt boka in ett nytt möte om två veckor igen.
När Mari och Anton har gått ut säger Ove till mig:
Vi borde ha gett de ett ett skriftligt underlag att jobba med!
Jag svarar:
- Det kanske vi borde, men om nu inte detta lyckas så kan de få det nästa gång.
Ove ser betänkt ut:
Men vi har ju bara en gång kvar så är vårt uppdrag slut!?
Forts följer ...

fredag 18 november 2016

Sits - Veckans rubrik v. 46

Tycker nog att Trump och Clinton satt i en retsam sits. Elak sits. För att inte tala om den sits världen hamnar i. Sätter en sig själv i en sits? Sits i meningen situation, men också att sitta?
Rullstolssits. Rehabsits. Träningssits. Sittasits.
Bakåt och framåtsits.
Tror till och med det går att stå i en sits.
Trångt och/eller gott om utrymme.

En norsk liten sann historia om inträngd sits:
Fin dam kommer in på trikken (spårvagn) .
Hon får sitta längst ut på det ända lediga sätet eftersom en storväxt man upptar nästan båda sätena:
Kvinna utbrister: Å Gid, - norska fina damer tillkallar inte Gud -
- jeg föler att jeg sitter på tre hår!
Mannen på sätet mitt imot reser sig upp och säger;
- Du kan da få sitte på hela tuffsa!

En gör i bland sits åt egen bak också. Risigt läge kan jag säga.
Anar att jag själv sitter i en fördelaktig sits nu för tiden som inte har större problem än vad snösitsen ger mig.
Sits, säte och sätet. Vi sitter ju på sätet med sätet vilket jag då menar baken.
Baksätet är också en sits.

Sitta satt har suttit
nära på jag duttit
satt i sits och satt
fick sittafnatt
men ur sitsen jag mig tog
när jag till mig sätet drog

Tre hår eller tuffsigt?
Det där med Gud och Gid - den sitsen får jag nog titta närmare på.  Så.

Vi som sitter i skrivsitsen Veckans rubrik hittar du till höger i menyn
och den som sitsen skapat har är  englundskan,  
hon har alla rubrikerna i novemberveckorna  i sin hand.

Parterapeuten - Nytt par 4


Det är med spänning som jag som jag går ut i foajén för att hämta Maria och Anton. Anton har hört av sig, de vill inte träffa mig i sitt hem denna gång.
På min fråga om de vill fortsätta träffas  är de överens.
Rummet vi sitter i är ett typisk samtalsrum, ett paket med näsdukar, vatten i en flaska och glas i höjden. Neutralt rum, möjligen spårar jag en värme i gardinernas svagt gula och röda ränder. Solen lyser dock så vi får skugga in oss.
Maria inleder direkt;
-Jag har flyttat till en väninna sedan förra mötet. Jag behöver komma hemifrån för att få tänka klart.
-Träffar du din längtan? frågar jag, samtidigt  noterar jag spändheten i Antons gestalt från ögonvrån.
- Jag har träffat honom en gång, men vi ska pausa ett tag.
- Så det är alltså inte över?
- Nej, svarar Maria.
- Vad tänker du om detta Anton?
Anton tänker en stund och rycker på axlarna.
- Känner ni någon ilska i detta?
Jag tittar på Maria.
- Jag är jätteförbannat på Anton ... hon tvekar, det bli ingen fortsättning.
- Men, va fan, utbrister Anton
- Det var du som började, säger Maria.
- Så du menar  att det är mitt fel att du ...
Maria svarar inte.
- Hur är det med din ilska då Anton?
- Jag är arg på mig själv att jag lät längtans längtan längta mig åt fel håll! Han slår uppgivet ut med armarna och hans blick är riktad med ansiktet öppet mot Maria.
- Vad tycker du om att Maria inte bor hemma nu?
- Jag tycker det är bra, men jag saknar henne mycket.
- Vad tycker din väninna om detta Maria?
- Hon tycker inte så mycket, hon lyssnar mest.

Min uppdragsgivare har meddelat att de kommer utöka i det allmännas tjänst;
Vi blir två terapeuter.
Hoppla hoppla - det blir en man som jag ska verka tillsammans med!
Milda och starka makter bistå verksamheten!
Forts. följer

torsdag 17 november 2016

Parterapeuten - Nytt par 3

Maria tar upp stolen och sätter sig på den igen.
Anton tar genast ordet:
- Ja, jag föll för ännu en längtan.
- Är du kvar i den längtan än, frågar jag?
- Nej, det är Maria som är min längtan!
Maria säger ingenting.
-Kommer din längtan efter den andra gå över tror du, frågar jag?
- Jag vet inte, svarar hon, ser upp och möter mina ögon.
Jag fortsätter:
- Varför tror ni att er längtan tog nya vägar?
Kan längtan efter längtans mötet vara stark hos er, själva längtan?
Funderar på om jag ska lämna dem en stund som jag gjorde med mitt första par, men lägger det åt sidan.
Maria:
- Så har jag inte tänkt på det.
Anton:
- Men det har jag. Därför vet jag att min längtan är du och att den finns här! Han gör en gest mot Maria som drar sig undan.
Jag ger de i uppgift tills nästa möte att fundera över detta med längtan och vad det betyder för dem.
Maria reser sig häftigt upp och går ut ur rummet.

 Forts. följer

onsdag 16 november 2016

Parterapeuten - Nytt par 2

Påverkat av stämningen så är jag en smula fundersam över mitt uppdrag, men som en bäddar får en ju ligga.
Jag låter det vara tyst ett tag tills jag känner att förväntningarna på att bryta den ligger hos mig. Får ögonkontakt med Anton först och frågar:
- Varför just denna låten?
Anton svarar:
- När vi möttes så var innehållet i denna det som liksom var vi - vi hade lämnat många famnar av längtan till ... varann.
Maria tittar ner i bordet, en rodnad breder ut sig i hennes ansikte.
- Längtar ni inte längre, frågar jag.
- Marias längtan går till någon annan,  svarar Anton stilla.
Maria reser sig med full kraft så stolen far i golvet med en smäll. Hon står där med tårarna trillande neröver kinderna - och hon är arg, stampar med foten i golvet, slår armarna ut i en uppgiven gest.
Ilskan skapar en stämning av en avgrund mellan de två.
De som möttes av längtan i längtan till.
- Det är inte bara jag som har en längtan till en annan!!
Hon skriker ut det och slår näven i köksbordet så kaffekopparna dansar och innehållet i Antons kopp rinner ut över bordet.
På bordet ligger en hög med servetter som Anton lägger över det utspillda och ställer sin tomma kopp åt sidan.
Tystnad.
Tills jag inser att jag nu måste rama in de två och få in dem i bilden igen. Det skulle en riktig terapeut gjort.
- Är det så att ni båda alltså har känt längtan till någon annan?
Och  det är problemet?
Forts. följer

tisdag 15 november 2016

Parterapeuten - Nytt par 1


Att vara i allmänheten tjänst  denna gång som parterapeut är ett uppdrag som jag tycker om att få.
Det är naturligtvis en resa i fantasins värld!
(Här kan du läsa om min första söndagspredikan när jag var präst
Här kan du läsa min andra)

Mitt förra par,  Mia och Kasper valde att gå skilda vägar.
(Här  första inlägget, sedan följer 3 till efter)


Nya paret, Maria och Anton har bjudit hem mig till vårt första möte.
Vi sitter i deras kök. En helt vardaglig placering.
En brasa i öppna spisen ger ett fint ljussken och det doftar kaffe.
Jag börjar med att fråga om de har någon musik de båda gillar och om de kan tänka sig att spela den? De tittar lite förvånad på varann, men de har det och Anton reser sig för att rigga i gång spelaren.
Mjukt och forsoningsbart tänker jag - om det nu är försoning de vill ha?
Här är låten
https://www.youtube.com/watch?v=ihFqBn4jrk8

Forts följer

söndag 13 november 2016

Selfies på begäran :-)

Ja, vad mina grannar tänker om verksamheten på min balkong  om dagarna är svårt att säga - har informerat min familj som fick sig ett gott skratt och något höjda ögonbryn. I fall någon hör av sig :-)
Dessutom så är en inte så intressant heller vill jag tro.
Att ta selfies på en sittande skottning blev en utmaning i sig :-)
Detta blir mitt sista inlägg om snö och skottning för denna säsongen.

Må snöfrid lysa över oss!



Närbild av sittningen med ett ben på var sida om räcket
Avbilden framgår inte på vilken höjd jag befinner mig
eller hur långt det är ner till marken.
Det hittar du på inläggen före :-)

lördag 12 november 2016

Läslust och besöksvänlighet

Kan inte minnas att jag någonsin i min bloggtillvaro legat så "i tid" med att läsa runt. Jag har till och med fått till att besöka nya. Att jag dessutom håller i gång två skrivanden, den här och min hemsida  www.klaraovidia.se
betyder troligen att jag är i farten och i balans; Helt sannolikt :-)
Lust är ett nyckelord - samt utbyte.
Gissa vad jag ska göra i dag?
Ut på balkongen och skotta snö :-) Solen är skinvänlig också denna dag.
Nu är modellen att sitta på räcket och snön är alltmer kastvänlig.
OBS: Utanför räcket finns en 3o cm bred balkonglåda och där planterar jag mitt ena ben. På andra sidan räcket så har jag en snövall att parkera det andra benet i:-)

Trevlig helg!

torsdag 10 november 2016

Skottarens historia

På den tiden jag föddes och bara några år efter så gjorde ansvarsdelen i mitt liv sitt intåg. Ingalunda ensam om detta, vi är många runt om som har den erfarenheten.
Något med snö har det alltid funnits inom mig, i en vrå längst in. och flis.
Hur vi inget kylskåp hade, men vi eldade i växthusen med flis, och flishögen lades på just packat snö och var ett utmärkt kylskåp.
På vintern fick vi skotta in all flis i fyrhuset. Hämtade flisen gjorde vi från  sågverket med fars lastbil, skottade ner flisen och en fliseleder med skovlar fyllde flaket. Många spadtag.
Den fick vi lägga presenning över så den inte snöade igen. Samma anordning från flishögen och in i fyrhuset.
Där fanns en stor dysa, vet inte vad det heter på svenska just nu - som vi fyllde och värmen höll sig i växthusen. Ett pass efter väder och vind.  Far byggde själv skovelgrejen, tre till antal :-) Han var händig min far!
Far körde lastbil och var ofta borta. Så det blev jag och min syster tillsammans med farmor så länge hon orkade som stod för det hela så länge far var på körningar.

Vägen ner till vårat var lång och brant. Snön föll så gott som alltid rikligt, och det måste skottas så far kom fram med lastbilen. Var det halkigt sandade vi.  Morgon som kväll. Före skolan och efter skolan.
Minns något om slit, men också en tillfredsställelse då det var klart, så far kunde  komma hem. Min mor valde ett annat liv, så det blev "bara" vi.

Just idag då jag igen måste ut och skotta mer av balkongen för det snöar på nytt dök dessa minnen upp och jag tror jag kan säga att jag möter den lilla flickan inom mig då jag håller på.
Åldern ger förutom att bära alla sina åldrar också en upprepad glädje över livet, över snön. Tänk så enkelt det är!
Så nu tar jag fatt på dagens.
Tack far för tuff barndom och jag har förlåtit dig för att du dog så allt förtidigt. Det blev ändå det bästa för dig, du hade inte klarat av så bra att bli så begränsad. Då hade du blivit en surgubbe ...

onsdag 9 november 2016

Hej å hå 2

Efter Karins kommentar på inlägget i går så tog jag dessa selfies på mitt äventyr  ...

Snart så är foten på handtaget till snöskyffeln
jag ligger på rygg och kryper uppåt
Där så ...
och här från ovan
 
Här ligger jag längs med kanten på stupet så att säga
När jag reste mig upp och tittade över kanten såg jag min granne stå på vägen nedanför
tyckte bestämt att han skakade på huvudet ...

Dit ner ska jag kasta snön

tisdag 8 november 2016

Hej å hå

Varför smakar mitt te bäst då snö och frost finns?  Eller mitt i sommaren då det är varmt - men sällan höst och vår? Där överdrev jag nog lite ... men.
Snö ja, jäklar vad det vräkt ner här ... Metern i egen hög person vitklädd årstiden till ära!

Jag får i dag möjligheten att delvis liggande påbörja skottningen av balkongen .... ni kanske kommer i håg att jag inte bara kan slänga snön över kanten får då får grannen under fullt upp ännu mer på sin balkong, och då blir det illa fullt för den längst ner också. Lite som ringar på vattnet - fruset vatten. Att tänka på hur kristallrikt vackert det ändå är är som en uppenbarelse ... så uppenbart

Ett hinder har jag fått - min högra brutna handled  (2014) gillar inte för mycket av det där - inte ofta jag får ta värktabletter. Ortosen ger stöd och min uppfinningsrikedomen är jag tacksam för att hitta skonsamma sätt.  En har ju en hel kropp att bruka!

Troligen har jag skrivit om detta varje vinter - det är så det är nu för tiden . Upprepningens rike är stort och rymligt eller hur?
Annars tickar livet på -
och vilken välsignelse är inte det.
Himlens blåa och solen trotsar det grå
och jag -ja jag är på
mera snö ska komma ...


Bildbevis
över 2 meter blev den packade högen på balkongen 

söndag 6 november 2016

Ute i tid med Fiber - Veckans rubrik v 45

Ja ha ja, så var det dags för Fiber ...
och vad vet jag om detta  ....

F som i fisigt fast det är inte hela sanningen
I som iinförd i kropp och vägg via jorden och säkert i annat med
B som i blandat, blott och bart, bäst så
E som i energi
R som i rik, rekommendation, rasande smart, retroaktiv, risker

Det var det!

livsrummet.blogspot.se  gav oss denna rubriken i nov.månad.
Alla som skriver hittar du till höger - och först när du har läst allas inlägg får du en helhet i delarna - om du så önskar vill säga :-)
Summan av delarna sägs vara mer än helheten  .... fibrisk påstående?
Jo, vecka 45 börjar i morgon  ...

fredag 4 november 2016

Hur det är

är inte alltid så lätt att veta och det kan då och då få tillhöra onödigt vetande.
Så här är det:
Fortfarande i morgonrocken - så är jag icke naken och icke klädd - nästan.

Kaffe i koppen
Rörigt i knoppen
Bena på jorden
God vän med orden
som gungar och svänger
om en inte med läppen hänger
 Trevlig Allahelgons!

onsdag 2 november 2016

Första snön 97 gånger

Hipp hipp hurra!! Idag snöar det på riktigt!
Igår var jag på födelsedagsfest.
Min vän Gösta fyllde 97 år! Hipp hipp hurra!
Jag är hans andra kvinna; utnämnd av hans första! Ni som följt min blogg en tid känner till förhållandet, jag har skrivit om dem förr.
Ju högre ålder ju mer fördelbara former av kärlek.
Således är han min "älskade" :-)
Han har nu bott permanent på äldreboende sedan i februari.
Många besök har det blivit, stunder av härliga samtal, mycket skratt och så tar vi oss en liten whisky.
Vad ger en en 97 åring i present?
Ölkorv, renkorv, salami och gognacsvürst.  Hans skratt då han öppnade paketet  gjorde mig glad.
Gösta har upplevd första snön 97 gånger! Hans första kvinna 82 och jag 62 gånger - jäklar så mycket snö :-)

Jubilaren 

P.O och Leif, Göstas tidiga grannar kom också
och det blev en härlig stund där vi provsmakade ett gott vin som jubilaren fått av en annan bekant.
Tilläggas ska att första kvinnan Marianne dök upp senare då festen skulle fortsätta hos Göstas dotter. 

Tillfälligt avbrott i pausen

Känner varmt filosofisk för att skriva ett inlägg i dag. Allt är lugnt, sansat skönt och ändå är allt kaos. Det är två av filosofins hör...