fredag 19 augusti 2016

Berättelse - människorna i 49:an del 3

Här kan du läsa del 1
Här kan du läsa del 2

På plan ett hos herr och fru Blidim;
Det måste vara våren som gör att jag, Svea Brun ständigt blir bortbjuden, även de mindre seende gör sig omaket. Om det nu är ett omak.
De är inte omaka herrn och frun.
Det föll sig så att jag mötte även dessa två i trapphuset då de just kom ut från hissen.
- God middag, säger jag
- God middag, svarar herr Blidim.
Han har vit käpp, hon kisar med tjocka glasögon, han håller hennes arm och de ler eftersom de båda vill ut genom hissdörren samtidigt. Hissen i 49:an är av den trånga sorten. Rymmer dock rollator och rullstol. Behöver någon forslas ut på bår så blir det trappan, den är rymlig och bred.
- Tänk att vi gör detta varje gång Arthur, säger frun.
- Precis varenda gång, svarar han som nu är namngiven.
- Så ni är på väg ut, säger jag.
- Det är underbart ute, lägger jag till, för nu är nyfikenheten  rådande och lusten till umgänge är helt på sin plats, det känner jag.
- Ursäkta, säger Arthur, kan du Märtha lilla se vem det är, jag känner inte igen rösten riktigt.
- Jag känner igen henne, men minns inte riktigt vad hon heter heter, svarar lilla Märtha.
Jag går fram och tar henne i hand;
- Svea Brun heter jag och bor uppe på plan tre!
- Så trevligt, svarar de båda samtidigt.
- Arthur, kära Arthur, jag tycker vi ska bjuda Svea in på elva-kaffe i morgon.
- Tyvärr, blir mitt svar, jag kör taxi hela dagen i morgon.
- Då säger vi välkommen nästa dag då!
- Tack, det ska bli trevligt, säger jag och tar trapporna upp till mitt.

När jag kommer upp lyssnar jag och så går jag nerför alla trapporna igen och upp. Jag hinner tre gånger innan det kommer någon på väg ner. Det är något särskilt med att gå trappor upp och ner,
jag har testat i andra hus också.
Om någon skulle komma på mig så kan jag säga att jag gör det för motionens skull.
Jag har hört att trappgång ger snygga ben och håller rumpan fast. Snart kommer Char Les hem och då vet en aldrig hur det blir. Han gillar fasta rumpor han.
Dagen i taxin är en av de bästa, kunder sätter sig in och kliver ut, betalar och det är inget mer med det.
Alla är nyktra och taxan är god!

Precis klockan elva dagen därpå plingar jag på dörren.
Båda två öppnar och jag välkomnas in i matsalen som lilla Märtha säger.
Arthur hummar förnöjd.
- Vilket kaffebord utbrister jag! Små söta kaffekoppar med guldkant, kaffet är upphällt i en mycket vacker kanna! En vacker broderad duk med blå och gula blommor.
Sju sorters och lite till!
Jag låter mig väl smaka, femtår blir det för kopparna är ju små!

Arthur och lilla Märtha, jag Svea sitter där tillsammans.
- Trivs du bra här? De frågar samtidigt och så ler de lite och fingrar lite på varandras händer.
- Ja, jag trivs,svarar jag.
- Du känner visst till Char Les?
- Jo, då vi umgås då han är hemma här!
- En spännande man det där, fortsätter Märtha.
- För all del, han är ju konstnär, svarar jag ...
- Det är en myt att konstnärer är så spännande, inflikar Arthur.
- Det kan så vara, men han målar så fint, säger Märtha
Ser hon hans tavlor som har knappt dimsyn?
Han bjöd in oss förra sommaren och då fick jag gå igenom en tavla bit för bit - Char berättade  och jag fick en bild av målningen.
- Som du berättade för mig min kära Märtha!
- Vilken tavla var det, frågar jag?
- Det var tavlan med de nakna kvinnorna! Arthur är upprymd och glad!
- Fasta rumpor säger Arthur och  de brister båda ut i bullrande skratt!
Så fingrar de lite igen.
Char Les har sagt att jag är en av modellerna på den tavlan!
Arthur och lilla Märtha Blidim på plan ett, tack för elvafikat!

Copyright Tove Olberg.

22 kommentarer:

  1. Men så spännande det är att dela trappuppgången i ett flerfamiljshus, där finns så många olika mänskligheter. Tack för de gladtrevliga mininovellerna!

    SvaraRadera

  2. Detta får jag komma tillbaka för att läsa.... :D)

    ♥♥♥

    SvaraRadera
  3. Du lyckas ta fram det vardagliga i ett hyreshus på ett lite spännande sätt. Att gå upp och ner för trappan för att få spänstig rund rumpa tog jag som ett tips :) God kondition ger det hur som helst.
    Nu väntar jag på nummer fyra.
    Karinkram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Karin!
      God kondition är bra!
      Tovekram!

      Radera
  4. Jag får också be att få återkomma. Det här behöver tid och eftertanke för att läsa! Trevlig helg till dig så länge! :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gör det du :-)
      Trevlig helg till dig också!

      Radera
  5. Tack Tove! (Har repeterat de tidigare kapitelen för säkerhets skull.)
    Tänk så spännande det kan vara med möten och människor i en trappuppgång och en del oväntade situationer blir det lätt.
    Humor och allvar blandas och de egna tankarna och fantasin får flöda.
    Stor kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Själv tack!
      Det är jätteroligt att skriva så där för jag kommer på efterhand ... :-)
      Stor kram

      Radera
  6. Vilka spännande möten! Det oväntade kan ibland bli väldigt bra :D

    Kram

    SvaraRadera
  7. Vardagshändelser kan bli otroligt trevliga. Tänk att en trappuppgång kan vara så spännande.
    Trevlig läsning! Bra skrivet! Kram

    SvaraRadera
  8. Tack! ...om 49:an är det rolig att skriva.
    Kram

    SvaraRadera
  9. Trevlig berättelse . Läser med spänning .

    Kram på dig.

    SvaraRadera
  10. Jag gillar dina berättelser, men får erkänna att mina ögon har svårt att läsa av den svaga skriften. Men det kan ju ingen hjälpa.
    Trappuppgång
    trevlig sång
    gång på gång

    Kramenlång ♥

    SvaraRadera
  11. Kul att du gillar!Jag testade förstora texten kanske kan det gå bättre för dig?
    Kramenlång <3

    SvaraRadera
  12. Elvafikat kan bli mer än bara en kanelbulle. Vilket i och för sig inte är så illa det heller. Fortsättning följer, antar jag.

    SvaraRadera
  13. Antagandet faller på sin plats :-)

    SvaraRadera
  14. Just det, jag tänkte efterlysa fortsättning.

    Sådant umgänge som du finns 49:an, finns inte hos mig... Men det går kanske ändra på. Sedan har jag också något att spekulera över... :-)

    SvaraRadera
  15. Efterlysningen är noterad :-) 49:an är kul att skriva också som sagt :-) Det är nästan så jag är Svea Brun på riktigt :-)
    Spekulera över hm ... nyfiken blir jag

    SvaraRadera

Närvaro

Förr var jag inte så medveten om det där med att de dagar som gick var livet. Sedan ett par tre år så lyckas jag få ihop att så gott som al...