onsdag 31 augusti 2016

Jag har ett problem

Tanken var ju att denna bloggen skulle gå i vila. 
Nu har jag lärt min nya sida att känna och trivs mycket bra där! Känns som ett annat skriv!  Hur nu det kan vara möjligt???
Den är enkel och icke påkostad så att säga.
(Jag har testat flera under letandet, de dyraste alternativen som nog är de bästa faller bort)

Full i skratt blandat  med vemod, ambivalens i  och motvilja mot  att sluta här. Galleri Klara Ovidia hade jag nästan glömt bort.
Bildkvaliteten och många andra funktioner är mycket bättre här! Så varför inte ha båda och välja var jag vill skriva! 

Efter moget övervägande som det heter ....så blir jag nu dubbelbloggare ett tag framöver :-))))
Om en inte prövar sig fram som kommer en ingen väg ...
Problemet är löst :-))

(Min hemsida kommer upp om du klickar här!)


onsdag 24 augusti 2016

Förändring & Nystart >> www.klaraovidia.se

Kära bloggvänner!
Tiden går och mitt skrivande på blogg har varit helt fantastisk! Det blev nära 3 år.
Utbytet av att läsa och få kontakter runt om har varit så lärorikt. I lärorikt ingår upplevelser av glädje, eftertanke, ny kunskap och mycket roligt! En vidgad värld!

Några nya möten har det också blivit, och de har övergått i vänskap i livet  levande och kommer bestå. Även möten på nätet är fina möten.
Några  har jag inte träffat ännu - men det ligger i planeringen så att säga.

Jag har skrivit bloggvärldens lovsång mer än en gång. Inget ändrar på den :-)
Tack för all hjälp på traven när jag gav mig ut i skrivandets värld. 
Sköna bekräftande kommentarer lyfter! 
Fota kom på kuppen, målandet tog fart.

Skrivandet fortsätter, men  inte i ren bloggform, 
fota och måla är givet.
så nu tar jag klivet 
Med egen domän
nåbart i alla län 
mycket att fixa och dona
svordomens kraft får sona
innan allt blir klart
vilket  inte är helt snart
Men tiden finns till
och står inte still
ett fel eller två 
fler än så
- det bör gå

Än en gång stort tack till var och en av er alla surfagetter i Blogglandia!
Min närmast tid går åt till att fixa min nya sida: www.klaraovidia.se  (inget är publicerat än därför igen länk)
därför avslut idag.

Stora kramar!


måndag 22 augusti 2016

Regn

Välsignade regn! Efter två timmar ute är det helt ljuvligt att komma in. Ingalunda oljuvligt ute heller. Tända lamporna, rigga middagen vars doft sprider sig samtidigt som jag funderar ut om soffan ska intas efter maten och till vilken film? För det är filmtajm en sån dag. Och så finns ju boken av Håkan Nesser Eugen Kallmans ögon. Nessermannen kan skriva och bygga romaner han! CD boken  Flimmer av Anne Holt och hennes bror Even Holt finns också.
Filten i mormorsruta i blåa nyanser till Poppe växer också fram.
Så ja, nu är kotletten och de ugnsrostade potatisarna&morötter klara, salladen har stått till sig.
Därefter blir det soffan ....



fredag 19 augusti 2016

Berättelse - människorna i 49:an del 3

Här kan du läsa del 1
Här kan du läsa del 2

På plan ett hos herr och fru Blidim;
Det måste vara våren som gör att jag, Svea Brun ständigt blir bortbjuden, även de mindre seende gör sig omaket. Om det nu är ett omak.
De är inte omaka herrn och frun.
Det föll sig så att jag mötte även dessa två i trapphuset då de just kom ut från hissen.
- God middag, säger jag
- God middag, svarar herr Blidim.
Han har vit käpp, hon kisar med tjocka glasögon, han håller hennes arm och de ler eftersom de båda vill ut genom hissdörren samtidigt. Hissen i 49:an är av den trånga sorten. Rymmer dock rollator och rullstol. Behöver någon forslas ut på bår så blir det trappan, den är rymlig och bred.
- Tänk att vi gör detta varje gång Arthur, säger frun.
- Precis varenda gång, svarar han som nu är namngiven.
- Så ni är på väg ut, säger jag.
- Det är underbart ute, lägger jag till, för nu är nyfikenheten  rådande och lusten till umgänge är helt på sin plats, det känner jag.
- Ursäkta, säger Arthur, kan du Märtha lilla se vem det är, jag känner inte igen rösten riktigt.
- Jag känner igen henne, men minns inte riktigt vad hon heter heter, svarar lilla Märtha.
Jag går fram och tar henne i hand;
- Svea Brun heter jag och bor uppe på plan tre!
- Så trevligt, svarar de båda samtidigt.
- Arthur, kära Arthur, jag tycker vi ska bjuda Svea in på elva-kaffe i morgon.
- Tyvärr, blir mitt svar, jag kör taxi hela dagen i morgon.
- Då säger vi välkommen nästa dag då!
- Tack, det ska bli trevligt, säger jag och tar trapporna upp till mitt.

När jag kommer upp lyssnar jag och så går jag nerför alla trapporna igen och upp. Jag hinner tre gånger innan det kommer någon på väg ner. Det är något särskilt med att gå trappor upp och ner,
jag har testat i andra hus också.
Om någon skulle komma på mig så kan jag säga att jag gör det för motionens skull.
Jag har hört att trappgång ger snygga ben och håller rumpan fast. Snart kommer Char Les hem och då vet en aldrig hur det blir. Han gillar fasta rumpor han.
Dagen i taxin är en av de bästa, kunder sätter sig in och kliver ut, betalar och det är inget mer med det.
Alla är nyktra och taxan är god!

Precis klockan elva dagen därpå plingar jag på dörren.
Båda två öppnar och jag välkomnas in i matsalen som lilla Märtha säger.
Arthur hummar förnöjd.
- Vilket kaffebord utbrister jag! Små söta kaffekoppar med guldkant, kaffet är upphällt i en mycket vacker kanna! En vacker broderad duk med blå och gula blommor.
Sju sorters och lite till!
Jag låter mig väl smaka, femtår blir det för kopparna är ju små!

Arthur och lilla Märtha, jag Svea sitter där tillsammans.
- Trivs du bra här? De frågar samtidigt och så ler de lite och fingrar lite på varandras händer.
- Ja, jag trivs,svarar jag.
- Du känner visst till Char Les?
- Jo, då vi umgås då han är hemma här!
- En spännande man det där, fortsätter Märtha.
- För all del, han är ju konstnär, svarar jag ...
- Det är en myt att konstnärer är så spännande, inflikar Arthur.
- Det kan så vara, men han målar så fint, säger Märtha
Ser hon hans tavlor som har knappt dimsyn?
Han bjöd in oss förra sommaren och då fick jag gå igenom en tavla bit för bit - Char berättade  och jag fick en bild av målningen.
- Som du berättade för mig min kära Märtha!
- Vilken tavla var det, frågar jag?
- Det var tavlan med de nakna kvinnorna! Arthur är upprymd och glad!
- Fasta rumpor säger Arthur och  de brister båda ut i bullrande skratt!
Så fingrar de lite igen.
Char Les har sagt att jag är en av modellerna på den tavlan!
Arthur och lilla Märtha Blidim på plan ett, tack för elvafikat!

Copyright Tove Olberg.

onsdag 17 augusti 2016

Tiden i mellan

Kvinna i den blå Lagunen, (Min Målning)
Två unga flickor ligger på golvet och sover här i mitt rum. De har varit här förr och då var de fnissiga barn som hittade på allt möjligt. Filmade sina sånginslag som de hittade på och mycket mera. Nu är de i en annan ålder och har ett annat stuk. De är blivande kvinnor och att ha deras begynnande livsvisdomar i huset är en förmån. Vi pratade bl. a om att dejta och jag fick rada upp de män - nå det blev kanske väl skrytigt det där, men nog är det en bragd i livet - som jag levd med under årens lopp och alla jag dejtat. Jag minns ju inte alla ens längre. Det kom även upp att vara själv. Också en slags lovsång till livet!  Lägg därtill allt annat värdefull! Med eller utan

Nu har jag varit hemma i snart 2 veckor. Tiden mellan resan och hemkomstens första dagar infaller med en viss tid i mellan - det tar lite tid att landa. Ett visst vemod kommer alltid då sommaren är på utgång. Tankar om upplevelserna och allt det goda behöver tid att falla in i tiden, och i mellan den tiden så finner jag mig själv igen. Uppväxt och klar för hösten som är min tid i mellan. Det är bra och bli borta en stund, det är tecken på att en finns.
För 48 år sedan var jag i ålder med de sovande flickorna på golvet. 
Det har runnit en tid i mellan dessa åren!
Nu har ni fått veckans reflekterande filosofiska inslag ... Håll till godo!

Copyright Tove Olberg


fredag 12 augusti 2016

Lars Lerin på Sandgrund

Mårbacka
Mitt foto av tavlan från från utställningen, Lars Lerins målning
Mitt foto av tavlan  från utställningen av Lars Lerin
På Sandgrund i Karlstad dansade folk, åt , drack och fick ihop det.  Lars Lerin doppar sina penslar i färg och vatten, ger nyanser i detaljrika tavlor, det går som en dans och han får ihop det!
Vilket häng!
SÅ mycket mångfald i varje tavla! Sandgrund är Lars Lerins museum.
Så intensiv, så avslappnad, så produktiv, så närvarande, så möjlig, så ren, så Lars Lerin.
Han är tydlig i sin "otydlighet", mångtydig egentligen, det tyder på hans uppfattning av verkligheten. Men vad vet jag om den .... Det är en av  tjusningarna med denna man.

Han är inte småskalig av sig, fast han kanske är det, samlingen på Sandgrund är enorm och ett besök räcker inte!
Antalet bilder jag tog är inte många, jag ägnade min uppmärksamhet åt det jag såg.
Om LL:
Han är sensitiv, närvarande och borta på en och samma gång. Blygsel, genans och driv framåt går sida vid sida. Enkel.
Han är!
En högst personlig tanke är att hans begåvning funnits där  hela tiden, han hade *detet* innan han nådde sin personliga botten efter tiden i Lofoten med alkohol och tabletter. När han tog ut kursen för ett nyktert liv fyllde han det med ännu mera färg och lät nyanserna och motiven tala. Så fann han kärleken också efter idogt sökande.  Han fann!
LL skriver böcker också. För Naturläran fick han Augustpriset 2014. Men priser i sig gör inte konstnären, det är konstnären som gör priset!

Tillsammans med sin far dokumenterade han gamla övergivna förfallna hus.
Om sina böcker som blivit många sa han i en intervju: "men de handlar ju om det samma".

I min bokhylla

Denna texten är underbar och passar mig perfekt som nyss kommit hem ...

Vid besöket på Sandgrund när vi skulle gå ut hittade jag vid inträdet Junior. Brassen som med sin kärlek numera är LL' s  man och förestår museet. Kameran kom upp och naturligtvis uppmärksammade han detta; Jag fick ett strålande leende och som tack fick han en slängkyss vilken besvarades! Ingen bild togs på detta utbytet, lite privat liv ska en ha ...
Bonus denna dag tänker flörtan inom mig - och tavelälskaren. Full pott!

Junior fotograferar  också och har en sin utställning på utställningen.

LL är en skapare, en höjdare på marken!
Primitiv sofistikerad och sig själv nog.


Maud i Arvika följde med mig på denna utställningen på Lars Lerins museum
Sandgrund i april i år.

Tavlan som består av flera mindre om jag inte minns fel, täcker hela väggen och ger mig en känsla av illusioner.

Copyright Tove Olberg

måndag 8 augusti 2016

Augusti

Hej bloggvärlden!
Tack för kommentarerna på mitt inlägg om sommarstängt!

Redan vid uppstigningsdags kändes det klart: Skriv idag!
Augusti är min månad, då tonar hösten in och markerar dessutom att jag blivit ett år äldre under året som gått.  Dessutom fyller jag 1 år som pensionär och det är alldeles utmärkt!
Utmärkt härlig, ja faktisk helt fantastisk har min sommar varit. 

Att titta på en ännu inte uppackad resväska och nyss ha lagt in alla bilder från senaste resan tillsammans med en kopp hemmate sittande i soffan med tangenterna i knä är ju bara helt i sin sköna ordning det med!
Det råder en slags oordning i hemmet. Var god dröj, ommöblering sker.   Förvaringsutrymmen har införskaffats och väntar på ihopsättning. 
Tavlorna som jag ständigt strävar få ordning på blev under sommaren flera och mycket av det tänkta är ogjort tydligen  :-) 
Kylskåpet är tomt. 
Blomvattnerskan&tavarapåpostenfiguren ska få en uppmuntran och tack.
Böcker ska inlämnas och nya uthämtas.
Kläder ska tvättas.

Några stickord om min sommar ska ni få:
Värmland - Lars Lerin museet och en slängkyss till maken Junior som besvarades! Apropå flört alltså!
Spanien med sonen och Poppe på golfbanor!
Oslo, Skeikampen .
Setskog. Hembygden.
Värmland, Blå Lagårn.
Väl mött!

Dagens lilla 2 - Märkvärdigt

Är märkvärdig något en gör sig? Vill göra sig? Eller är det märkvärdigheten som gör en? Märkvärdigt eller inte? Märk värdigt.  Är in...