lördag 29 augusti 2015

Rent på måfå

Men vad?
Precis som tanken faller sig ska jag nu försöka följa min hjärnas tankar ...
tänker en  först innan handling? 
Eller handlar en först och tänker sedan?
Styr tanken våra känslor?
Styr känslor våra tankar och leder till handling?

Ja, på den vägen är det och det har jag märkt att ofta leder en in  på villovägar.
De å sin sida ger en hel del i lära för livet.
Och tillika roligheter om än ibland dyrköpta.
Utan villovägar kommer du inte ur cirkeln säger min hjärna nu .... livet blir trist perfekt ...

Boken innehåller Lars Lerin och  Kerstin Högstrand's
brev och bilder 2004 - 2006
Lingonvän kallar Lars Kerstin.
Boken är en fristående fortsättning på 

Tröstpriser och sidovinster.
Dessa titlar är så nära det verkliga livets villervallor en kan komma.
-
rent på måfå
så där bara
det blev så
rent av

© Tove Olberg

tisdag 25 augusti 2015

Berättelse - Dödsboröjaren del 1

Förord:

Mitt jobb de senaste åren har varit att hjälpa mäklare och advokater att bereda, avsluta och städa dödsbon.
Först var det lite obehagligt. Men det gick fort att vänja sig vid det. Människor går ur tiden  så det är naturligt.

Relationer är inte alltid önskvärda, möjliga eller genomförbara ett helt liv. Ibland hinner en inte städa undan innan Kolavippen kommer.
Kolavippen är en godare variant än Liemannen. Det har jag alltid tyckt. Hasse Alfredsson är pappa till den benämningen.

Inget görs utan tillåtelse av dödsboet, det ligger på mäklarens och advokatens lott att informera om min funktion. Det finns dokument som ger mig "fria händer".
Jag undertecknar dokumentet då allt är klart
Mäklaren, advokaten fotograferar  alltid allt innan jag skrider till verket.

För det mesta samlar jag ihop skräp, skurar ut och putsar fönstren, hemmets och själens spegel -så är det klart.
Ibland får jag göra en resa i en människas liv som jag inte trodde var möjlig.
Det är ingen överdrift att säga att mina livsvyer betydligt vidgats inför slutklämmen.

Anställningsintervjun var tuff, jag fick berätta varför jag var den mest lämpade till detta delvis odelikata uppdrag.
Jag har fingertoppskänsla för integritet.
Mäklare är inte så bra på det, men advokater älskar det.
Jag svarade sanningsenligt att jag helt enkelt är bäst.

Livets villervallor gör att del somnar in i skiten säng, andra på silkeslakan, men  inför den Högre makten är vi alla lika när vi blir lik.

Har en i sitt yrke tidigare varit professionell rengörare av såväl lokaler som människobakar så sitter det där det sitter och kvalificerar för dödsboröjning.
Att jag dessutom har en fil cand. upplyser jag om endast i nödfall.
Det blir bäst så.

Min lön? Timlön! Jag använder den till att gå på restaurang och äta trerätters, dricka ett härligt glas vin till de olika och avslutar med en cognac till kaffet.
Det är tur det är långt mellan uppdragen annars skulle jag ligga bra till att bli yrkesalkoholist.

Sedan lullar jag hemåt. sakta går jag genom stan, korsar en mörk skog, gäckar spökena och glider ner mellan lakanen och sover gott!

Berättarjaget är inte jag, men jag bygger på livets erfarenheter, mina och andras samt fantasier och påhitt.
Alla namn är påhittade.
Mer än så kan en inte förvänta sig.

Första uppdraget

Det klickar till i dörrlåset. Så är jag inne.
Grönsåpa luktar det!
Fönstren är blanka, inga fuskränder här inte.
Avlopp rena. Jag gör bakom allt&innunder tester.
Finemang.
Jag fotar av boet så vi har ett underlag att jämföra med.

Mitt uppdrag är att packa ur skåpen.
Rulla ihop mattorna och klä in de i plast. Någon har fäst en lapp på de där det står: Rengjorda och klara för packning.

Mattorna är stora och tunga - och väldigt vackra!
Att få sitta på en vacker matta och drömma lite tillåter jag mig.

Jag har att göra. Lägenheten är om 5 rum o kök.
Skrivbordslådorna  är tomma.
400 glas, de flesta av kristall får silkespapper och packpapp om sig innan jag lägger de varsamt  i kartongen.
Kaffeserviser, middagsserviser går samma väg.
Silverbesticken är blankputsade. de ligger i plastpåsar i sina fodral.
Denna kvinnan lämnar efter sig ett rent hem.
Jag slås av estetiken.
Alla tavlor och lampor är redan borttagna. jag ser märkena på väggarna.

När sista tallriken tas ut ur skåpet hittar jag tre små brev.
På ena brevet står det:
Städerskan till handa,  understryket med en slarvstilig dubbellinje.

Andra brevet:
Till min okände son, samma understrykning.

Tredje brevet:
Till min "Ludvig Starrebrink" som gjorde mina sista 10 år till en underbar tid, ingen en understrykning noterar jag.

Alla breven tar jag med mig till dödsboförvaltaren och överlämnar tillsammans med nycklarna, fotona och så skriver jag under dokumentet på heder och samvete har ju utfört mitt uppdrag.

Det görs en anteckning om breven, men först  när dödsboet är avslutat kommer jag få brevet i min hand .... i bästa fall.

© Tove Olberg


måndag 24 augusti 2015

Jag har en egen smiley nu ...

Förra veckan inkom det nyheter, först Ditte och Annukka på tisdag.
Torsdag födelsedag och familjen uppvaktar med en surfplatta!!
Halleluja och Amen utbrister jag, nu finns också jag på plattan ....
fast inte nu - jag gillar det stora så det bästa skrivet gör jag nog på datorn ...

Torsdag kväll jazzen,
Fredag cykeltur och kärlek ...
Lördag ännu mer födelsedag med middag med skelleftebästis Kicki som är en utmärkt konsumentvägledare och logistiker tillika vän! Hon upplyste mig dessutom om saker som gjorde min halva tidiga pension möjlig!
Hon bringade Renforstoamter inköpta på torget, presentkort och annat alskens - så idag ska jag ut å köpa målaringredienser.

I går planerade jag cykeltur till Boviken Havsbad - men se framdäcket hade punka -
Så har jag att göra i dag ....

Trilla cykeln ner till min personliga reparatör ..
Personlig bankman har jag också - konstig relation, för jag är ju egentligen bara vaktmästare åt mina konton ..
Ska också kolla vad det här är för kryp - den fanns bara där
- men var-  underlaget ser stickat ut
- notera krypets glada -
Min egen smiley!

 © Tove Olberg
Dagsversen;

" Att klara existensen mara
kräver den låga som hoppet tänt
men vara eller inte vara
är väl en fråga om sortiment"

Lars Nordlander.

lördag 22 augusti 2015

Jazzklubben Bostons sista utomhus ....

 Svängde loss gjorde underbara Ann Christine  Hedmark,född 1949 just i Skellefteå ...
Hon rör sin långa kropp och sitt gråa hår i jazzens toner och ur strupen kommer de ljuvligaste ljud en kan tänka... 
För dagen med Holmström/Bergner trio
Plats: Vackra Nordånaparkens utomhusscen som är en bro över dammen som rinner ut i Skellefteälven
publiken sitter på träbänkar i slänten, bitdjuren är farten så fort solen går ner,
men gud vad det är skönt få klia i Hedmarks takt

När hon vänder sig om senare säger hon till Robert Tedestedt som filmar för SVT, syns längst ner i vänstra hörnet .
Jag lägger den sidan till idag .. hon är sidrik ...

Länge sedan hon sjöng med Yngve Forsells orkester  -som också är härifrån stan- (vet inte om de är igång nu för tiden)
Så gick det till när farfar var ung ...svensktopps humpa humpa med röst som får en att rysa ....

© Tove Olberg

Lyssna på 
Korsdrag i själen 


Dagsversen;
"Folk som avgör vad som är inne
och tror sig veta vad som går hem
äger kanske ett sjätte sinne
men hur fungerar de andra fem"

Lars Nordlander

torsdag 20 augusti 2015

Håller du balansen?

På ett ben?

Sedan jag gav mig in i pensionstillvaron så har det redan blivit mycket bättre. Mätte upp tiden i dag:
3 min på höger och 2 minuter på vänster.
Efter dessa minuter - jag vilade inte - så hade jag -  just det - svårt med balansen på två ben.

Så var det inte de första dagarna från fredag räknat - så ja, jag tar ett ben varannan dag i fortsättningen.
Efter balansövningen så gör jag övningen som bilden visar -
ett ben i taget
ska öka till två är tanken ...
© Tove Olberg
******************************
Dagsversen:

"Min nyfikna känsla är svår
umgås med andra är drömmen
och möta så många det går
genom att vandra mot strömmen"

Lars Nordlander

onsdag 19 augusti 2015

En elefant anlände olbergska residenset

i går.
Denna ljuvliga elefant i glas är designat av Ludvig Lövgren, Kosta Boda, såhär säger han;
" Min inställning till glas är sensibel, passionerat och uthållig. Jag beskriver
stämningar, känslotillstånd med hjälp av referenser från historia och nutid.
massan ger mig möjlighet att vara skulptural och målerisk på samma gång. Glas kan vara förförisk, vackert, mjukt och följsamt att arbeta med. Men samtidigt hett, vasst och utmanande. "

Tusen tusen tack Ditte och Annukka för denna utomordentlig väl passande pusselbit in i mitt liv! :)

En fantastisk dag; jag fick bjuda Ditte och Annukka på lunch, ett litet vernissage och under parasollen satt vi där praten gick runt bordet om löst och fast.

Solen både lyste och värmde! Vilket gör min altan till en oas på riktigt!

Det är något visst med att bli bekanta via bloggskribenteriet och så träffas!
Tydligen så var jag så inne i "hemma hos bubblan" så jag missade helt att ta några bilder!
Men det sitter kvar inuti mig!
Där satt tre kvinnor 
runt ett bord
med var sitt liv
och var sin smak 
på sin bak ...

Jag har inte diskat än ....

här hittar du Annukka

- och den sköna elefanten pryder  sin plats!
© Tove Olberg

Dagsversen:

"Jag känner mig benägen
att minska stilens prakt
om ordet står i vägen
för det jag vill ha sagt"

Lars Nordlander

tisdag 18 augusti 2015

Gomorgon Sverige

Vilken morgon!
Sol!
Trycker  igång tv´n.
Miljöhotet.
Doping.
Handikappmissbruk når stora höjder vilket egentligen är nedlåtande mot behövande.
Kriminalitet. Få döms!
En doktorand i stressforskning uttalar sig om stress i kontorsmiljö - Swedbank har dragit ner antalet stolar från 100 till 70. alltså är det först till stol på morgonen som gäller. I öppet landskap!
Hur ska det perfekta kontoret se ut?
Genast dyker individualitetsfaktorn upp hos mig.

Om miljöhotet, närmare bestämt sopor fick jag igår tillfälle att ha en dialog med Lille man.
Sopnedkastet är tillskruvat och så var det igång att berätta om vad som skapade sopberg förr -
- Men det var ju enkelt, säger han.
- Jo, men tänk på ett smutsigt kanske farligt berg och marken under?

Slutklämmen på samtalet:
 -Varför är du så noga farmor?
Jag förklarar varför,  bl.a att jag har barnbarn som kanske också får barn - att vi alla kan ha det bra.
- Då måste jag ju gifta mig, säger han  - och jag vet inte med vem, om jag ens vill det - för att få barn alltså!
Hans leende ligger bra till för rädda miljön ....  iallafall sopsorteringen i rätt påse till rätt plats.

Programledarna jobbar hårt för att hela tiden berätta vad som kommer sedan ...... men först nu så ...

Känner ni till Lars Nordlander?
Han är en som verser formligen strömmar ur .... Tom Alandh har gjort en dokumentär om detta geni som levererar det som tar tag i hjärterot och hjärnstam hos mig!

En av dagsverser lyder så här:

"En devis av högre slag
än livets alla dagar
är att vi ska dö en dag
men inte andra dagar".

Vi har många Lars i Sverige som svänger med ord och mening, den ena djupare än den andra - träffsäkra nog att engagera!

Min son och sonson heter också Lars. När jag valde namnet Lars till sonen hade jag ingen aning om dessa andra.
Det händer saker på 40 år.
Sopbergets höjder
släktbandens fröjder
allt får följder.


© Tove Olberg

fredag 14 augusti 2015

Äntligen!!!!!!!!!!!

Jag går i pension på min så kallade friska halva. Den sjuka halvan som jag har papper på går sin gilla gång.
Arbetsprövning, rehabprocesser, utredninar, bedömningar, möten och myndighetskontakter är nu avslutade!

Det är fantastisk att få vara mig!

© Tove Olberg

tisdag 11 augusti 2015

Kärlek

Nyfunnen kärlek. Kärlek som redan funnits. Kärlek som finns i generna, från det tidigare livet. All förekomst av kärlek från förr slår rot i den nyss funna.
Ändå är den ny, bruksvänlig och djup, varm som bygger ett helt nytt rum på gränsen till livsvarigt!

Några har den samma hela livet, nya rum kommer till, livsvarigt.

För andra är den kort och knappt upplevd, bara en gnutta gnista för en stund.
Icke att förakta
själens sätt förpakta.
Akta.


© Tove Olberg

söndag 9 augusti 2015

Sex Sockersynd Främmen Väderspänning






Sitter ute på min maxialtan
 - jisses en sån dag som denna
en söndag - jag har ingen predikan idag ...












Har just begått en sockersynd till en kopp kaffe.
Det är allt bra gott att synda lite grann .... :)
Här är min "syndiga" del av altanen



Sex gillar jag - utan synd vill säga ... sexsiffrigt allra helst!
Pengar kan höra hemma under dödssynderna, frosseri och girighet. Fast dödssynderna avskaffade ju Sissela Kyle  för något år sedan.
En tillskrivelse om dödssynderna i vår tid finns också, men den kommer jag icke att redogöra för här. Stefan Einhorn är en man som kan ha gjort det.



På en blogg läste jag ett inlägg om varför vi säger främmande om folk vi känner som kommer på besök?
Jag tror det kommer av att det kommer folk till huset som inte hör dit/bor där.

Främmat säger värmlänningar ... fremmen  på den nroske dialekt jag är uppväxt med ...
Storfrämmande då det är något x:a.

Storfrämmen får jag  idag - från Arvika  i Värmland!

Därav väderspänning - vill vädret hålla i sig så vi kan
äte ute?




© Tove Olberg 

lördag 8 augusti 2015

Tillit

Av tre bokstäver består det ord som betyder mest i vår tillvaro. Bruk och återbruk.
Tillitsfullt!

© Tove Olberg

fredag 7 augusti 2015

En välsmord smäktande vals

Min drömmar nu för tiden är som mardrömmar, önskedrömmar och vanliga drömmar.
Det är här det uppstår problem; vad är en vanlig dröm?

Residenset svämmar över av böcker, anteckningar, artiklar, bilder, för att inte tala om alla tavlor jag målar på mig. På mig, inte av mig.

Jag ligger miltals från rena tomma ytor, minimalismen är inget för mig, jag är en maximalist. Så fullt så jag tar mig inte fram. 

Nu överdrev jag betydligt, för jag tar mig fram och utmaningen är att få den praktiska och lite snygga lösningen. 

Det är mitt hem. Ett hem får stå ut med en och ens saker, hela livet, varmt liggande om hjärtat för det är stommen i mitt liv. Det är min vardag och min fest!

Nå, så ska det rensas ut med ojämna mellanrum, en del ska förpassas ut och nytt in.

Eftersom livet går sig till och förändras så förändrar jag mitt boende. 
Jag har bott mycket i mitt liv. I olika former, men med samma tema; mitt boende mitt hem.

Några reser mycket, som sagt jag bor mycket. Flyttar runt på möblerna, flyttar  de tillbaka igen. Några fasta stationer är bra. Som att mitt matbord ska stå framför fönstret.

Men vilken lycka är det inte att ha ett hem, inte bara för det nödvändiga tak över huvudet och värme, men att ha ett place med space om än litet!

Ateljé är en härlig benämning på place med space.
Min livsateljé!

En vanlig dröm är att drömma sig bort, ständigt, långt och nära nog för att återvända gång på gång, men känna det som om det är den första.

.... som en smäktande välsmord vals, ett två tre sväng runt - ett två tre sväng



© Tove Olberg

söndag 2 augusti 2015

Söndagspredikan 2


Min "första predikan i allmänhetens tjänst" kan du läsa här


Skokloster. Bilden från Wikipedia,

Kyrkorummet väntar oss.
Jisses, går det så fort att vänja sig, jag känner igen mig i präst-skruds-dräkten och jag känner mig bekväm med min uppgift.
Min mormor Evelyn skulle ha viftat med sitt pekfinger om hon läst detta. Hon varnade en gång för min fantasi.
Min farmor Selma skulle förnöjt knäppa sina händer och ett litet leende bli synligt som  bekräftelse på att fantasin visserligen har sina gränser, men oftare gör livet gott om det får harmoniera med verkligheten på ett fördelaktigt sätt.
Men oldemor Klara Ovidia (hon som min konstblogg är tillägnad) är med på noterna. Hon vävde troligen in fantasin i verkligheten.
Hur min mor Berit skulle reagera vet jag inte, men spelevinken i henne torde tydligen segra - hoppet har ju sin plats i kyrka så också tron.

- Välkommen var och en i församlingen till denna gudstjänst i allmänhetens tecken.
Jag gör mina gester med öppna armar. Handflatorna uppåtvända och nedåtvända  i en rörelse i samma riktning är redan en favorit. Gestikulationen!
Från förra gången har jag lärt mig att pondus i mycket liten, nästan minimängd räcker.

- Kanske kom du hit själv, eller ihop med någon? Kom du i behov av Guds hus?
Mitt barnbarn på drygt 4 år frågade sin pappa den dagen lillebror skulle döpas och pappa och mamma gifta sig:
- Kommer vi få se Gud idag?
Prästen som varit i deras hem inför planeringen hade pratat om Guds hus.
- Jag vet inte, svarar pappa.
- Det är ju hans hus; säger storasystern.

- Jag ställer frågan:
Bor Gud i himlen, men har sommarstuga i kyrkan kanske?
Med öppna handflator höjer jag en centimeter  händerna.
Utan tvekan reser sig hela församlingen upp!
Jag borde kanske blivit militär - också. Men det säger jag inte högt, mormors pekfinger hindrar mig. Oldemor nickar. Farmor ler. Mor snyter sig.


Guds kärlek är som gräset

- Låt oss tala om kärleken; den som förstår allt, förstör allt och som är så överreklamerad ibland.
Den låter oss känna lycka, så till den grad att vi svävar nästan.
Eller den kärlek som bönderna har till sin jord, affärsmän har till sin produkt
Banken har också en slags kärlek, kärlek, till konton, till höga räntor och avgifter.
Eller bilen, moppen, cykeln.
Var dag är full av kärlek till något, för en del full av ingen kärlek alls.

- Ni vet skapelsehistorien, Gud skapade mannen först, så kvinnan av ett revben från mannen.
Har ni någonsin tänkt på hur det skulle kunna ha blivit om det varit tvärt om?
Församlingen ömsom nickar, ömsom skakar på huvudet, några rycker på axlarna.

Eller om den allsmäktige gjort båda i en smäll, jag menar på samma gång?
Spridda leenden, men inte en tappat haka så långt jag kan se, från en predikstol har en översikt (- ock kontroll)

Jämställdhet är också en kärlek, men jag undrar hur kärleksfullt det egentligen är?
Som jag ser det så går mannen omkring och saknar sitt revben, det gör dessutom ont kan tänkas.
Kanske kommer det sig därav att kvinnan oftare vårdar än män?
Liksom för att plåstra om sitt ursprungs källa.

- Låt oss i kärlekens tecken lyssna till Eva Dahlgren

Kyrkvärdarna i dag är nya i sin uppgift, också den funktionen fick i allmänheten att spegla sig.
Petrus studerar till präst. Han är mörk och skäggig, faktisk påminner han lite om Jesus.

Lukas är drogterapeut, nattklubbsägare, reklammakare och en allmän spelevink, grann som en grekisk gud. Alltså en kyrklig vilde, det är nästan som i politiken.

Kvinnokyrkvärden Maria Magdalena med sin lugna trygga gestalt, hon har benen på jorden och huvudet i himlen.
Tack Karin på pettas för den "liknelsen"!

Jag vet ingen som klär så i permanent, knytblus och fotvänliga skor. Sinnebilden av tanten, så väl behövlig i samhället som i kyrkan. Maria Magdalena alltså.

- Petrus kommer nu att be sin bön!

"Gör mig till en sökare som söker livet på allvar, söker för att finna".
Sven Danell (1903-1981)

- Lukas, varsågod! Öppen gestikulation som om jag vore allsmäktig .. Hm ... kanske mormors pekfinger är på plats nu?

Lukas: Jag vill gärna att förutom allvaret, så ska vi söka glädjen, allvaret blir alltför tungt utan glädjen.
Visst vet ni hur den känns? Benen blir fulla med spring, topplocket far upp och ner och hjärtat med själen i sin hjärna lägger en sprittande nästan hög känsla  inom oss som sprider sig från oss alla till oss alla - inte utan allvar men med!

Lukas ber sin bön:

" Gud ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden".
Reinhold Niebuhr (1892-1971)

- Musiken förenas oss i gemenskap där ingen frågar efter eller ens anger tillhörighet, vi bara är där och då - här och nu...
Sjung gärna med  Marie Fredriksson

Hela kyrkan sjunger!
Maria Magdalena gungar i takt och hon kan sjunga hör jag.
Petrus med allvarlig min, men glad i kroppen.
Lukas behöver jag inte ens beskriva - det ser ni för er!!
Nu är en smiley på sin plats: <3
Pseudoprästen står inte heller still; Lyfter lite pikant på kjolen så jag inte faller pladask - nära att utbrista halleluja -men där går gränsen.

Tonerna tonar ut;
Avrundningen äger rum;

- Ta emot mitt tack församlingen!
Till kyrkan som institution, till stiftet, till kyrkorådet, till jäntan som är präst på riktigt, dotter till en biskop.
- Känner ni er glada nu?
Nu skulle ni se församlingens miner, minsann gestikulerar med öppna handflator ...
Då dansar vi ut ur Guds sommarstuga ... Rullstolar, kryckor, käpp, rollatorer, självgående ben, en onykter, en blind,   ... vi kommer nog alla till den himmel vi själva vill - bara jorden räcker till.

till Åsa Jinder Hårgalåten

© Tove Olberg

Gems weekly photochallenge

Denna veckan är ordet frukt som  Sanna  ger oss. Solen sken och C-vitaminerna flödade över paradiset Det var ett svenskt äpple ...