onsdag 4 november 2015

Astma och/eller lunginflammation?


Besökte i går en Hälsocentral. Vårdcentralen är ett minne blott. Nu fokuserar vi på hälsan själv!
Jag är med som följe.
En skulle inte tro att jag själv har jobbat som undersköterska, för jag blev då helt platt. 
Så har väl behandlingens syfte  ändras var min tanke - min kunskap är inte längre dagsaktuell. De vet väl vad de gör!? 
Det fina ordet anamnes är nog inte viktig längre. Inte ordet såklart utan innebörden; Sjukdomshistorien. Helheten. Syftet är inte längre adekvat?
När jag jobbade på VC så "läste" en in sig på journalen också.

Besöket blev av "akut" karaktär, rett före lunchtiden.
Problemet var allvarligt nog i sig, en allergireaktion på penicillin som skrevs ut för en dubbelsidig lunginflammation som konstaterades i fredags och ansågs som sig bör "en smula allvarlig".

Efter först samtal med 1177, så med respektive sjuksyster på HC som ber oss komma in. Min känsla under telefonkontakterna är:
Men vad ringer du för egentligen?

Bemötandet vid ankomsten var kort, inga hälsningsfraser och med klart kroppsspråk som visar på: 
Låt oss lösa problemet snabbt, är det verkligen ett problem??
Helhetsbilden fanns inte med. 
Nå, så var väl konsultationen  för allergiutbrottet i sig det viktiga....

Efter åtgärd av det "akuta" problemet som löste sig på ett bra sätt så kvarstod en del frågor som skulle tas med läkaren. 
Helt ok att vänta.

Resultatet: 
Uteslut penicillinet. Det antas att kuren som kommit nära halvvägs har gjort sitt. Att inte utsätta 'patienten' för en ny allergiutlösning ansågs viktigare.
Astmamedicin ska ökas. Antihistamintabletter tas.
Fokus på astmamedicinering ökas och lunginflammationen blir liksom en bisak??
Jag inflikar; Men 'patienten' har ju fortfarande feber?
Ja, men det kan en ha länge är svaret jag får.
Det togs ingen CRP, snabbsänkan som ger en vink om hur det står till med inflammation/infektion) för att få en visning om PC kuren hjälpt tillräckligt. Inget lyssnande på lungorna. Ingen uppföljning planerades.
Ja, vi fick ju återkomma ... 

Hur dålig 'patienten' varit/är fick aldrig komma fram och frågades inte heller efter.

Tack och lov rättades det hela till efteråt då den anhöriga tog tag i det hela, la fram sina synpunkter och berättade hur dålig 'patienten' är och det blev en ny penicillinkur då efter läkarkonsultation på nytt.
Systern höll med i de synpunkter som den anhöriga lade fram. 
Dock så fanns det hela tiden en underton av misstro mot den anhöriga, hen fick finna sig i att bli ifrågasatt och misstrodd.
Planerad astmakontroll som låg i april/maj lyckades den anhöriga få framflyttat då det ju låg i sakens natur så att säga.

Visst ska en inte äta penicillin i önödan - men när är onödan?

© Tove Olberg

14 kommentarer:

  1. Det verkar numera nödvändigt att ha med en anhörig till de olika sjuk- och friskinrättningarna (oaktat vilka), när man är väldigt sjuk och inte orkar tala för sig.

    Vi var tre under min mans sista månad i livet, som hjälptes åt, hans dotter, hans syster (som varit sjuksköterska) och jag själv. Det gick så chockartat fort från det vi fick hans diagnos tills han avled, en månad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sjuk- och friskinrättningar, ja så är det ju. En anhörig eller vän som följer behövs verkligen för de som är tysta av sig, eller inte kan/orkar föra sin talan. Det går ju så fort.Så bra du hade stöd och hjälp i situationen kring din mans sjukdoms och hastiga bortgång! Ens egen ork av drabbas ju då det blir en chock som detta.

      Radera
  2. Förutsättningen för att få bra vård är tydligen att man har en person med sig som kan ifrågasätta och inte bara "köpa" det som läkaren säger. Detta har tyvärr hållit på alldeles för länge nu. Sjukvården ska vara till för de sjuka....vem annars?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är så numera och som du säger det har pågått en längre tid ... även i "enklare fall".

      Radera
  3. Så trist bemötande! Och en läkares uppgift är att alltid stödja...Utgår från att detsamma gäller övrig personal på en VC. Men kanske var alla här "sjuka" under den kursen. En kan ju undra. Kanske dags för en ny kurs i hur man tar emot patienter på en VC.
    Och tesen att "behöva vara frisk för att få vara sjuk" verkar ju här stämma.
    Stor kram och många tankar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är trist, och i synnerhet för den som är sjuk. Visst är det så att bemötande med empati lyssna in gäller alla. Ett mottagande team från reception till slutförd behandling brukar vara policyn. Tesen har jag egen erfarenhet av.
      En får fortsätta så gott det går att som vårdbehövande med anhörig att påpeka, ifrågasätta, kanske kräva och bemöta så gott det går. Tiga gör inget bättre.
      Kramar!

      Radera
  4. Säger inget om ditt/erat besök. Det vill jag inte. För egen del har jag alltid bliv väl mottagen och behandlad i sjukhus. Fast akuten på Sahlgrenska är lite väl. Har suttit hela natten där med min mamma på 90-talet. Hon var gammal redan då.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men hur fort går tiden, är du inne på tredje året nu redan :-)
      Fyrbenter och långbenter går ju k fortare fram än kortbenten. Det är ok att du inte säger något om det inträffade - såna nätter blir långa.

      Radera
  5. Men vad konstigt! Har man en gång bestämt att behandla måste man väl ha goda skäl till att avbryta? Vill de bara bli av med en (=problemet) snarast möjligt? Krya på dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Konstigt ja - det upplevs som det jobbas undan så fort som möjligt och att problemet ska elimineras ut.

      Radera
  6. Eller krya på sig den som var patient... och måtte vi inte bli sjuka!

    SvaraRadera
  7. Så trist att känna man inte blir mottagen på ett bra sätt. Trist när de behandlar en på detta sätt. Ska man be om ursäkt då man ska söka vård kanske.
    Dom kanske borde arbeta med något annat än med människor blir mitt omdöme.

    Krya på dig nu!
    Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, visst är det så. Jag är kry nog - jag var följeslagaren denna gången.
      kram

      Radera

En kommentar är alltid fint å få - tack för besöket :-)

Gems weekly photochallenge - I väskan

Mina mesta väskor är ryggor, Lilla och stora Kånken. Behändig att ha på ryggen, kan bäras som väska, tål blöta och rymmer mycket. Inne...