torsdag 30 juli 2015

En klick sirap poesi




Poetisk rullar jag tummarna
poetisk bidar jag timmarna
poetisk utan poesi
poesi utan poet



Poetens
poesi
skriver
poet
utan mening
med mening
i mening
det är meningen
- rent poetisk







Poetens spirande glädjetjut
jag vill ut jag vill ut
göra en prosa
i kraftfull fors
från öra till öra
- kom får du höra











Jag  viskar
ropar
- jag ger dig poetens rödklöverros
du kan inte se den
blott känna den doft
som läker
lagar till
skapar lust
i förtröstans
tecken
- över ängarna
blir du till





Poetens
frivilliga
ofrivillighet
strilar
vilar
ger en tistel
blott
för det vackra
som finns i höjden









Vardagens poetiska
prosa i bild
- en klick sirap på brödet
Poesi
som en grön liten skapelse
i betydelsen
eukalyptus mentol
tänkt för att lindra
ett svalg med täppt näsa
- doppat i hett vatten
för de nämnda besvären


© Tove Olberg

måndag 27 juli 2015

Kommentar om Söndagspredikan 1

Kommentar från bloggvän Lollo, vars målade ögon pryder en del av min tavelvägg - 

Varför skrev jag mitt inlägg Söndagspredikan 1 igår? 

Varför? Intressant fråga, alltid intressant med mina mått mätt. 
Uppskattar frågan!!

För det mesta är det så att jag sätter mig ner vid tangenterna och så sköter det sig själv så gott som.

Bokstäver blir ord, bildar sig i par och opar och blir till en mening som ger flera. 

Förmodligen har jag omedvetet medvetet eller tvärt om, liggande på lager sånt jag tänkt på, velat göra som jag samlar i hop i fantasin och låter det få finna en väg ut, sin egen väg. 
Jag skriver det som faller mig in lite här och var.

Reflektionerna har stor plats där och då, vilket ger en vy som jag inte alltid själv är medveten om.

Jag tror det är detta jag menar med mitt "skriva på fri hand" - med fri hand är bättre.

Jag beskriver ju också min dröm, att jag föreställt mig att jag verkligen är präst!

Så är jag talträngd, pratglad, föredragande kom jag på just nu ... :-)

Tack Lollo!
Den här bilden kanske illustrerar ....
© Tove Olberg

söndag 26 juli 2015

Söndagspredikan 1

I dag klär jag mig i prästskrud, det finns så många vackra kläder. Se här bara
I Guds hus kan alla vistas. Tro eller icke tro, men söka känna friden är för alla.

I min kyrka är det högt till tak, och bredden från vägg till vägg är väl tilltagen.
Se möjligheterna ...
Det är allmänhetens dag idag, hur skulle jag annars få klä mig i prästskrud?
Kyrkorådet har länge diskuterat förslaget från den unga prästvigde som nyligen kom till församlingen. Sticka upp på det viset! Jänta till råga på allt ... men dotter av en biskop dock.

Men modernitetens faktum är att en kyrka behöver ju dela sin rikedom med fler ...

Jag går mycket sällan till/i kyrkan, men när bladet Växa från församlingen kom så .... så var det ett allmängiltigt val.

Om sanningen ska fram så har jag flera gånger tänkt och känt att om jag hade haft studiebegåvning nog, tålamod nog och sist men inte minst tro på den sköna Bibelns historia. Den och kyrkan är en livsfilosofi som jag kan ta till mig. Men tro?

Kyrkan som byggnad huserar tro hopp och kärlek är ju ett fenomen ... sakralt. Vilket vackert ord, lite upphöjd ton i sången, orgelns brus ....
Jag blir alltid andäktig.
gammal Fäbodpsalm från Dalarna tonar ut, jag reser mig och tar ett litet lyft i kjolen så jag inte faller pladask ...





Solen flödar in genom kyrkfönstret..










Så står jag där och ser utöver församlingen,  folket har kommit

"Hej alla ni som kommit hit idag", min röst hörs dånande och mikrofonen funkar alltså.
Del ett avklarat!
Lugnet sprider sig hos mig, jag tar inte upp min nerskrivna predikan ... improvisationen känns stark och jag ryser lite under prästskruden ...

"Hur har ni det idag"?

Ni ska få fem alternativ:
- Ni som är fullkomligt nöjda blir sittande.
- Ni som tycker det kunde varit bättre reser sig upp.
- Ni som känner er mitt emellan får resa er upp och sätta er hela tiden.
- Ni som har förslag på hur det kan bli bättre reser sig ur bänkarna och ställer sig med ansiktet vänt mot församlingen kring altarringen.
- Ni som tycker det här är nonsens får gå ut. Givetvis välkomna in igen!

Det blir liv och rörelse, och att se det så här från ovan är en fröjd.  Gud högre upp, så jag och  kyrkvärden som anar oråd tillsammans med församlingen.
Ord som engagemang, dynamik, ta tillfället i akt, passa på nu, ta ställning får fritt rum i Guds hus.
Förvirring är ett annat ord som är påtagligt.


"Ta er tid" förkunnar jag.

Så uppenbarar sig en lilja under himlens tak
Bilden är från Wikipedia
Ordets makt tystnar.
Endast ljudet av de som reser sig och sätter sig hörs.

Några sitter kvar, de som står upp är fler, ännu fler rör sig upp och ner.
Kring altarringen står tre personer varav två ser starka ut i sin tro och övertygelse.
En återstår tveksam och obehaglig till mods, efter en stund ger den sig ner för mittgången och lämnar kyrkan och ansluter till nonsenskategoriens anhängare.

" Låt oss vara stilla tillsammans";  mina armar slår ut i öppenhet och jag hoppas jag ser varm och omtänksam ut och har lite pondus ....

Den stilla stunden känns som en evighet; passande i evighetens hus.


"Tack kära ni för era svar",  jag gör samma gest med armarna igen och lägger till en gest med händerna som visar att det går bra ta plats i bänkarna.
De utgångna blir åter  ingångna.

"När vi  nu kommit till ro, i församlingens närvaro lyssnar vi tillsammans ....
till Cajsa Stina Åkerström och Åsa Jinder

Nästa söndag kommer fortsättningen.

© Tove Olberg


lördag 25 juli 2015

Denna dagen ...

börjar med klarblå himmel, frisk vind dock. Bjuder in några vänner till fika på terrassen, när det är avklarat så kommer de.
Molnen alltså!

Värre saker kan ske.
På affären av typ Ica maxi så vill jag fylla på nötförrådet.
Men se det finns inga priser uppsatta.
De hänger över potatisbingare, jag hittar priset på skrubbvante men ser ingen. Nå. Det skulle jag ju inte ha heller då ...

Men då IRRI gör sitt intåg så är jag väldigt uppmärksam ...
Frågar en ung tjej som ordnar med frukt och grönt om var priserna taget vägen ...
Nja ... hon visste inte riktigt - men du kan ju kolla med sjävscannern där borta ...
Jag ville inte ha pris på en sort, jag ville ha priser på de olika med tanke på vikt osv
så att jag kunde göra en jämförelse ....

Jag frågade om ingen annan visste något?
Jo, men den jobbade inte idag!
Menar du att ingen här i butiken vet något fortsätter jag?
Jag kan ju fråga ....
Det vore alldeles utomordentlig och faktisk ditt jobb också, blir min kommentar - och jag hör själv hur småsyrlig jag håller på att bli ...
Hon kommer med en annan tjej som vet hur det hängde i hop - alltså knäckte hon nöten delvis.
De hade flyttat om på påsarna, men inte HUNNIT sätta om priserna ÄN!

Kunde inte låta bli att fråga om detta var gjort nu idag??
Nej, det var igår eller i förrgår.
Nu är det inte vi på frukten som har ansvaret för nötterna heller säger hon den senast anlända i delikata nyttiga nötters frågan.
Nu är min syrlighet på rakt upp på stegen högsta nivå!
Vem har ansvaret i butiken här idag frågar jag?
Det visste de inte riktigt.

Det är nu jag kommer på mitt i syrligheten: men vad är det jag håller på med egentligen?
Jag kan göra detta en annan dag, eller .... men hur som så är det inte så det ska vara ...
det är det ju inte i krigsdrabbade länder heller ...(leve ytterligheterna)

Väl hemma så ringer det på dörren.
Utanför står Jehovas och viftar med Vakttornet;

Jag: Jasså: så det är dags igen nu att gå runt och påminna om jordens domedag ...
Jag är inte intresserad, men gå inom Ica Maxi och fråga efter priset på nötter!

Frågande ögon, tappade hakor och förtvivlans ande anfaller oss alla;

Det är då det kommer för mig vad min dåvarande man svarade när han låg under bilen och försökte häng upp avgasröret.
Pingstpastorn i byn kom förbi stannade i vänlig omtanke om han kunde hjälpa till med något?
Da kom  min hasande ut från under bilen, innan han såg vem det var så säger han:
Det här var fan inte mycket att be för!

Bubblande av skratt i minnet säger jag att de. Jehovorna alltså får ha tack för besöket.
Då säger den ena kvinnan: Du har inte ändrat dig, vi har varit här förut vi, kommer du inte håg oss?

Nu kommer snart vännerna på fika, molnen dominerar och syrligheten finns i rabarberpajen.



torsdag 23 juli 2015

På resa utan väska



Liten *klyscha* är det ju, men även en sådan har sin tjusning!
I synnerhet då jag reser så lite som jag gör.
Satt till morgonteet och reste runt i stort sätt överallt, ingen logistik, packning eller andra förberedelser äger rum ..
delar av Sverige ligger för mina ögon  ...

Jag bara ger mig iväg, dit fingrarna klickar mig - .
*Klyschresan* är resan  i Blogglandias ständigt oupptäckta äventyr!!!

Resande folket!
Folk reser!
Reser sig och reser.
Resning i resandets resa runt, uppresa nerresa, ditresa och hitresa.
Resenär och fjärran.
Res-t-resa.


På resan händer allt; Gräsänder, smycken, utedass, konstiga hus,
himlens portar öppnar sig. Solen reser sig på himlen då regnet rest ner färdigt.
Blommorna- jag tror vi svenskar lever på blommorna!


- så även humlorna - 
(på resan har jag nu kommit runt till  fler av er, och jag har flera resor kvar att göra)
© Tove Olberg

söndag 19 juli 2015

Robotinsats?

Här om dagen skrev jag om mjölkrobot, att kon självmant går in i den och blir mjölkad när hon behöver.

Tanken gav mig comsi comsa, som i sin kommentar skriver att vi människor också låter oss maskinstyras ...

Som den vårdgivare/brukarhjälp jag varit i mitt yrkesverksamma liv, så är min första, andra, tredje  och fjärde tanke - nej nej, men den femte, den ger vid handen andra perspektiv;

Ett tänkt scenario är att jag behöver lite småhjälp i huset, kan sköta min egen hygien och klä mig själv.
Jag beviljas med hjälp av biståndsbedömaren i kommunen, eller ska jag ta ett privat bolag?
 ... en liten käck robot, en manlig skulle pigga upp eller hur? Som då och då ger en komplimang under dagen ...
En röststyrd robot är inte lämplig då jag ju pratar med mig själv. Roboten skulle gå amok och jag får en saftig räkning från kommun eller privata bolaget i tillägg till insatsavgiften!

En liten fusklapp med  kortkommando behöver jag där det står hur jag handskas med displayen;
1.  Ta upp från golvet
2. Fixa frukosten från meny 1 (som är min favorit)
3. Bädda sängen.
4. Städa.
5. Berätta en saga och sjung gärna
6. Inte det du tror ... prata med mig om den tid det begav sig .. bjud mig på ett glas rosé
7. Var är mina glasögon
8. Röj i garderoben
9. Bjuda hem gäster, fixa mat och be de gå då jag fort blir trött
10. Ta mig till havet

Fördelen med en robot är ju att en slipper allt spring av allskens sorter människor i mängder, på tid efter eller före utlovad enligt biståndsbedömaren.

De ska använda  telefonen för att logga in och då allt är klart logga ut, de ska dokumentera och då har tiden redan löpt ut så det som skulle göras tyvärr inte hanns med denna gången heller.

Möjligen sticka mellan med lite trevligt socialt småprat under dokumenteringen ...
" Brukaren glad att jag kommer, men frustrerad över sin situation"
 .... socialt småprat inträffar här:
Tänk när jag var ung säger jag .... brukarhjälpen svarar: Ja, det kan jag tro ....
Dokumentationen avslutas med: "Brukaren har varit ung".

© Tove Olberg
(Kommer på bloggbesök efterhand)

lördag 18 juli 2015

En status på Facebook

meddelar med en bild på Einstein att det är genialisk att prata med sig själv ...

Jag: God morgon, tänk så gott jag har sovit!
Svarjag: Ja, det är sant, det blev en bra natt.

J: Bara smör eller smör och ost på mackan?
SJ: Bara smör, mycket smör!
SJ: Det är onyttigt ...
J: Ja ja, men det är ju lördag ...
SJ: Hm .... du sa det igår också ...
J: Jag tog väl fel på dag ..
SJ: Så kan en också uttrycka det ...

På affären:

J: Ska jag ta en stor eller liten förpackning?
SJ: Den stora är mest ekonomisk.
J: Bästa valet.
SJ: Absolut.
J: Då gör vi så
SJ: Vi gör det!

Då dyker det upp en liten tjej bredvid mig:
Jag har också en låtsaskompis ....

På bussen:

J: En vuxen till Umeå!
SJ: Länge sedan jag var där nu ...
J: Verkligen länge sedan!
SJ: Absolut!
Chauffören: Förlåt, jag hörde inte riktigt ...
J: En vuxen till Umeå.
SJ: Det har jag ju redan sagt.
Chauffören: Till Umeå, vuxen ....
J: Jo, jag har  blivit vuxen nu ...
SJ: Det tog sin tid!
Chauffören: Alltså inte senior ...
J: Inte riktig än ...
SJ: Men tiden går fort så  ...
Chauffören: Så där höll min mor på - prata med sig själv, svarade som hon tyckte; men hon var senil och visste inte var hon skulle .... inte vem hon var heller ....
J: Jag försäkrar att allt är i ordning med mig.
Får jag inget kvitto?
Chauffören: Det får du när du betalat!

© Tove Olberg

torsdag 16 juli 2015

Saknad&Status&Statistik



... ha alltid oskrivna blad och omålade tavlor ...

samt några målade färdiga och ofärdiga

se det från flera vinklar



Högt till tak
Lämna små utrymmen här och var 





   100 tavlor på duk/pannå stort och smått
32 på papper
8 bortgivna på duk
+ några som hamnade i brännbart

Livsbokens blad  räknas per dag/år
365 x snart 61

Blogginlägg 299 - 5 utkast som ligger där de ligger ofärdiga ..Rackenkonstnärerna och poetiska rader
Sidvyer   blir allt fler ....

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Det är första sommaren som jag inte träffar min oslobästis.
 Kristin,  jag saknar dig så mycket och inser att jag  förra sommaren då jag besökte dig, mötte en nära vän som var på väg ifrån och förstår i sommar innebörden av det.



"Lytt till de spede toner når ved kveld de ringer
og kaller dyr og trär till aftenbönnen in"
(Från visan Blåklokker, vet inte vem som skrev den)

©Tove Olberg

tisdag 14 juli 2015

On line är jag

Hej å hå!

Livet, en kort sommar utan blogg har gått helt enligt planen. Bara att säga en sån sak är ju helt outstanding - näst intill.

Som om jag planerade så mycket ... det var dax att pausa och egentligen helt utan orsak, förutom att det är vettigt då.
En ska ge sig då det är på topp; nåja .... som en naturlig del av bloggandet faktisk ;)

Om du undrar vad jag gjort så kan jag säga ätit, sovit, arbetsprövat, umgåtts, skött om cykeln. Inte badat. Men målat. Färgerna flödar och vad det föreställer  är inte så lätt att se, men det blir synligt efterhand -  i bästa fall.

Besökte en bloggvän  time of tiger vilket var jättekul och givande!
Naturligt, som en farmor sa Annukka! Det stämmer ju bra!
Ytterligare ett möte, då med en bloggvän till, mitt i möten och betraktelser så blir vi en trio - kommer att äga rum om livet står oss bi.
Vänskap är!

Har ni sett en mjölkrobot i aktion? Det har jag!

Kon som blir mjölkad, går självmant in och får juvret tömt! 
(ursäkta, suddig bild)

Visste ni att det finns en glassbonde där i Vännestrakten? Det gör jag!


Förkyld blev jag också, den vanliga jobbiga med feber, täta bihålor och astman hostar.
Stackars mig! Nå, så kunde det vara så mycket värre också. Så det så ...

Har ni fått besök av barnbarnet som kommer med en kasse med mat till sjuk farmor? Det har jag!

Ann Heberleins serie om bipolaritet gav mig en tankeställare. Hon säger att hon inte ÄR bipolär, hon har det, ingen säger jag är cancer. Eller; jag är hjärnblödning, stroke, parkinson, MS, ALS.

Men är jag förkyld då jag har en förkylning! Jag är inte astma, jag har astma!
Jag är utmattningsdeprimerad .... jag har en förändring efter den .. jag har den diagnosen ...

Nu känner jag att det är ett bra tag sedan jag skrev... för nu rusar det till och frihanden får fritt beröra tangenterna.
Jag är skrivande!

De där orden ni vet som har en tendens att stå på kö, tänk de som stått så länge nu och liksom göttat till sig.
Skriver en bättre efter liten bloggsemester ;-) ?
Det är ju bra godtyckligt, jag kanske tycker det och ni läsare upplever ingen skillnad.
Cirkus ord kanske?
Cirkus blogg!


Under min tid som bloggskribent - visst är det läckert det ordet - godare än bloggare - så har jag liksom surfat runt och låtit varje inlägg bli det det blir ... skriva på frihand ... låta tanken forma sig - ibland efter orden ;)

Tills nästa inlägg kan ni fundera över när ÄR en människa?
För männen är det troligen då de bjuder på gladjazz - i sin gubbålders ljuvlighet
För kvinnor när de lyssnar på gladjazzen ...... i sin käringsålders mognad med ljuvligheten inom räckhåll?

© Tove Olberg

Tillfälligt avbrott i pausen

Känner varmt filosofisk för att skriva ett inlägg i dag. Allt är lugnt, sansat skönt och ändå är allt kaos. Det är två av filosofins hör...