måndag 8 juni 2015

Far & Mor

Veckans tema far, mor och alla de andra;
Far och mor, i personlig ton givetvis!

Mamma och pappa. Mina föräldrar!
Jag valde dem inte, jag fick dem!
Däremot så fantiserar jag runt att de valde mig! 
Ty i urmodern vilar önskan om barn med sin älskade . ... så också  i urfadern ...

Vilket jag vet att de knappast gjorde :( men livet fick jag ju .... och med det som hittills skedd så  är jag nöjd och ligger nära det att föredra livet så länge jag har det. Bakom nästa krök  ni vet ... :)
 - att de strax smällde till med ytterligare en gick nog av bara farten  .... min lillasyster! ...så förökades världen!

Handen i handsken och boaormskinnet om axlarna :)

Min mamma, Berit Solveig föddes 1935, här är hon 17 år
hon är väldigt förälskad ...

Min pappa, Ottar Johannes, född 1929,här är han 25 år
och han är lika förälskad som mamma
Framtiden låg för deras fötter .. 
De är så fina på dessa bilderna så jag blir  rörd när jag tänker på hur det var och sedan blev.
Det goda ska vårdas i takt med att det sämre sker. De sitter i varsitt hörn i Opel´n.


Husbilen, en hemmagjord barack som lyftes upp på Opelflaket
1953, det mest troliga är att jag blev till här ...

Första körlektionen, hon körde mycket, men tog aldrig körkort,
hon körde dessutom mycket bra sa min pappa!

Matlagning på primuskök trangia
Nygifta, de ser inte så glada ut som på första bilderna.
innan för den där blåa dräkten finns jag...
Året är 1954, med öppna uppsträckta armar ...
4 kilo vägde jag och var kort ...
Klappa händerna och sjöng gjorde jag på den här bilden, och som oftast annars också sägs det. Jag är ett år  och om 3 veckor föds min lillasyster.
Min fantasi hade inga gränser och jag var mycket talför ....

Mina föräldrar gick skilda vägar  tidigt.
Mamma går sin väg, sin egen väg ... mot pappas vilja.
De gjorde ett försök i vuxen ålder att komma tillsammans för brist på kärlek var det ju inte direkt .. eller var det önskan om  den?
en liten chock då jag själv 1975 var nybliven mamma, men det gick inte deras väg då heller, svårt blev det uppbrottet tror jag.  De klarade drygt 2 år.

Pappa dog 1980 bara 51 år.
Mamma dog 2007, 72 år.
De gjorde så gott de kunde!

Mor och far  

© Tove Olberg

36 kommentarer:


  1. Läser och begrundar...
    Ja vi har alla våra historier, du hade vackra föräldrar.

    Visst är det så att vi inte väljer våra föräldrar, OM vi inte gör det innan vi blir ett embryo? hm...

    Jag minns att jag drömde om att mina "riktiga" föräldrar skulle komma och hämta mig, vilket aldrig skedde, men jag lämnade hemmet tidigt och klarade mig bra.

    Jag tänker som du, de gjorde så gott de kunde just då...

    Kram på dig ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst har vi vår alla vår historia, det där om valet kan ju ha andra teorier som vi inte vet än .... jag hade också drömmar att mor skulle kom tillbaks till oss.
      Kram <3

      Radera
  2. Det var väldigt rörande att läsa ♥
    Denna kära lek som kallas kärlek, som vi blir avlade ur.
    Så vackra föräldrar, så många känslor. De gjorde nog så gott det kunde. Och varför just jag blev jag, det har vi nog alla funderat över.
    Alla liv har en berättelse.
    Tack för att du delade din. Kram ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Gerd! Många berättelser finns:-)
      Kram

      Radera
  3. Jag blir så rörd av, hur vackert du beskriver dina föräldrars liv. Tanken går automatiskt till mina egna föräldrar, som inte heller finns i livet längre.

    SvaraRadera
  4. Så ömsint och kärleksfullt du beskriver dina föräldrar Tove!
    Livet är...säger jag och allt har sin mening för var och en av oss.
    Mina föräldrar dog för många år sedan, redan 1990, samma år.
    Men de dör aldrig så länge jag lever och kanske inte sen heller.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Karin! De finns med oss som lever kvar, så är det. Sågs de igen, ses vi igen... en fin tröstens tanke och det ligger ju kärlek i den med.
      Kram

      Radera
  5. Vad härligt med "veckans tema", far, mor och alla de andra. Jag läste, begrundade och rördes av din ömsinta berättelse och din vackra beskrivning av dina föräldrar. Kärleken fanns, den lämnade spår, försvann och kom tillbaka för att sedan flyga vidare. Många känslor, många minnen och fantastisk bilder som du har kvar och dessa är ju en del av dig och din historia. Bevara den! min mamma dog hastigt 2002 var sjuk en vecka, pappa hade då sin alzheimer men kunde bo hemma så länge mamma fanns. Men efter mycket tragik hämnade han på ett älderboende då han avled 2005. Men minnen och bilder finns kvar och även min kärlek till dem.
    Stor kram och många tankar.
    Tack för att du berättar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ditte! Dessa bilderna är jag så glad att ha kvar, och mor och far är ju en del av mig, de är med mig! När min far dog så kände jag som tröst att han inte behövde få en ålderdom med behov av äldreboende och omsorg, hade ju då jobbartnågra år i äldreomsorgen då, tyckte det var värdigt även om sorgen var stor. Mors var sjuk i Kol i många år, men bodde hemma med mycket god hjemmesykepleie, så på sjukhus i perioder tills hon dog. Vi har ju skrivit om din fars situation förut att drabbas av Alzheimer och vad det innebär av svårtigheter och sorg.
      Stor kram och tack för att du läser så du har en helhet i tema!

      Radera
  6. Tack för att du ville dela med dig ! Jag blir så rörd. Det känns så kärleksfullt i det du skriver och med en enorm värme.
    Vilka underbara foton att få titta på. Jag blir riktigt nostalgisk. Man vet en hel del om föräldrarnas liv men det finns ändå så mycket som man inte vet men som man i efterhand tänker man borde frågat dom om medans de levde.
    Tack än en gång för ditt varma inlägg!
    Ha det gott !
    Kram från Marie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Marie! Faktisk ställde jag en del frågor, men som du säger - det finns ännu fler kvar eftersom ens eget liv fyller på sig ....
      Med ökat ålder har jag lärt mig förstått deras liv och det finns försoning i det som jag vill leva med.
      Ha det gott du med, kram!

      Radera
  7. Tack Tove... bara du kan skriva så fint. En härlig kärleksförklaring till dina föräldrar som gjorde så gott de kunde. Gamla fina foton...foton som förstås väcker många minnen.
    Jag är nästan lite avundsjuk... mina föräldrar gjorde inte det dina gjorde... så gott de kunde... de smet ifrån sitt ansvar och jag har svårt att förlåta dem det.
    Varm kram till dig - världens bästa Tove.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anki! Som sagts ovan, vi har alla vår historia,så lessen att läsa om dina föräldrar, ett svek som präglar hela livet. Jag tror inte det går att förlåta allt.
      Oj då världens bästa Tove - minsann ... varmt tack världens bästa Anki!
      Varm kram

      Radera
  8. Detta var intressant och mycket intressant och tack för det!
    Vi väljer visst ut våra föräldrar ... har läst om det ... tycker det verkar logiskt ... tro vad du vill *ler*
    Du verkar vara lika talför som jag också tidigt var *kul*
    Verkligen fina bilder och en berättelse om en kärlek som till slut inte ville hålla trots ett försök till. Vilka fina minnen/ kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. tack, Ok, då gjorde jag möjligen ett val, men förstod det inte ... hur logisk det kan vara ska jag inte säga något om ... grundar det sig på gener, dna kanske? Kanske är valet obetydligt eftersom alla val ibland blir tokiga hur bra vi än kan känna för det val vi tar ... så är människans natur tänker jag ..
      Kram

      Radera
    2. Livsplanen studeras och vi väljer ut de bra egenskaperna vi vill ha av föräldrarna plus andra i vår närhet. Gener och arvsmassa är samma så klart :-) /kram

      Radera
    3. Ok, välja bort de sämre --- :) egenskaperna alltså...
      tack för återkopplingen !

      Radera
  9. Gripande läsning om mor och far. Alla får sin egen ryggsäck att bära på.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ryggsäckarna runt om är fulla!

      Radera
  10. Så fin skildring av två människoliv - som blev till två ytterligare. Fortsättning följde...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Viola! Släkten följa släktens gång ...

      Radera
  11. Ditt inlägg berörde mig djupt. Det är inte alltid lätt att vara människa och vi gör våra egna erfarenheter hela tiden på gott och ont! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Veiken! Våra liv kantas av mänsklighet i alla fasoner ....på gott och ont ja!

      Radera
  12. Nej men vad kul, att se och titta på dina gamla svartvita foton !
    Och hela 4 kg var du ju, hihi...men så söt !

    Jag har vägt 2,5 kg, liten som en råtta, har dem berättat för mig, hahaha !

    Att skiljas på den tiden var väl inte som idag, när dem gifter sig och skiljer sig, hittar en ny och samma sak börjar igen !

    Kram du söta vännen !


    SvaraRadera
    Svar
    1. Hihi lilla du ... visst är det fina bilder ....!
      kramis

      Radera
  13. Vilket jättefint inlägg det här är Tove! Fullt av mänsklighet. Det är inte lätt att vara människa och livet blir inte alltid som vi tänker. Det där att göra så gott man kan är att komma långt. Jag trodde jag hade kommenterat det här för flera dar sen men det hade jag inte tydligen. Bättre sent än aldrig. Och med en liten förseningskram som bonus :-) Ha en fortsatt härligt fin och solig torsdag!

    SvaraRadera
  14. Tack Anna, du kan ha kommenterat, det är ibland tokigt på min kommentarsfunktion har jag märkt. Förseningskramen som bonus mottages med stor glädje! Uppskattar din läsning och kommentarer!
    Kram. :-)

    SvaraRadera
  15. Klart att de gjorde så gott de kunde. Vi har alla så olika livsöde men ett har alla gemensamt och det är att man vill göra något bra, sen blir det inte alltid som man tänkt sig... men det kan ju bli bra ändå. I detta fall föddes du och det var fint nog <3

    Ha det gott! Kram

    SvaraRadera
  16. Tack Christina! Vi har det gemensamt alla!
    <3Kram

    SvaraRadera
  17. Mycket härligt inlägg. Finns inget att tillägga här!

    SvaraRadera
  18. Ett fint porträtt av dina föräldrar, allt är inte en dans på rosor. Vi gör nog alla så gott vi kan och har förmåga till...

    SvaraRadera
  19. Så vackert framfört :) Härliga bilder till härlig text!

    SvaraRadera

Tack - så roligt du hörde av dig!

Gems weekly photochallenge - Bad

Julbadet. Alla i samma familj badade i samma vatten och hade en mer rituell betydelse än en hygienisk. Hygienaspekten  har varierad över t...