torsdag 23 april 2015

Brev till Beata Frivolter.

Om du vill läsa alla breven;

Här kan du läsa första brevet från Amalia Frusterud till Beata Friwolter
Här kan du läsa andra brevet från Beata till Amalia
Här kan du läsa tredje brevet från Amalia till Beata
Här kan du läsa fjärde brevet från Amalia till Beata


 Fröken Beata Friwolter!

Med sorg i hjärtat meddelar jag härmed att min hustru Amalia inte längre finns hos oss. Hon skulle ju till varje pris rida och blev allt mer våghalsig på sina turer som inte bara den sista tiden var för att sköta hästaveln. Hon föll av så illa att hon dog för en månad sedan.
Begravningen har ägt rum. Hon vilar nu med sina föräldrar och broder enligt hennes önskan. Att hon inte ville i vår familjegrav grämer mig. Kära hustrun! Ett svek!

Jag fann ett brev i ett kuvert med Ditt namn så jag skickar med det. Ett annat kuvert jag fann innehöll sedlar och ditt namn stod utanpå så det kommer med. Amalia var ju så snäll så hon ville hjälpa dig med det ekonomiska, håll till godo Du. Det är väl inte alltid så lätt för Dig, att försörja sig på ord är nog omöjligt.

Här  på gården går allt sin gilla gång, men husmors plats är tom. Pigan och jag kommer gott överens, hon är mogen ta ansvaret och jag håller av henne. En ung kvinna, stark och livsduglig hon kommer också att så småningom bli min  nya hustru.

Du är välkommen att hälsa på när Du besöker hemlandet. Här finns gästrum och det var särdeles trevligt vid Ditt besök.

Hälsningar
August Frusterud.

Brevet till Beata från Amalia;

Käraste Beata.

Med stor sorg och lika mycket ilska skriver jag dessa rader.
Min mans säng fann jag tom en natt. Jag sover ju som en stock i vanliga fall, men sista veckorna, ja månader vid det här laget har jag sett något som jag inte gillar, stor skam är det.
Han och pigan har i hop det.

Jag ville ha visshet så jag har haft ögon och öron öppna. Pigan är brydd vid mina ögonkast. Mannen övermodig och spänstig i stegen. Så är det när hjärnan lätt sjunker neråt!
Nå, jag släpper ju det äktenskapliga vilket jag tackar för, men det är ändå otrevligt detta. Han förnekade det, men jag tog dom på bar gärning så att säga. Pigan är nu havande om jag inte tar helt fel.

Min tänkta resa kommer allt närmare.  Jag vill och behöver komma bort. Det känns bra att du finns. Önskar  dig allt gott och hur går det med Vikingen? Du gör rätt som lever fritt ditt eget liv!
Jag skriver snart igen. Brevet skickar jag i morgon då det är postgång.

Varmaste
Amalia

Svar till August Frusterud;

Herr August Frusterud!

Tack för breven som kom. Med stor sorg i hjärtat, jag har ännu inte förstått det fullt ut.
Hon var en så fin vän! Ingen är som hon var. Det är så tomt att vara utan henne.
Jag förstår att hon vill vila hos föräldrarna. I brevet till mig berättade Amalia att hon misstänkte hur det var ställt med pigan.
Beklagar sorgen, men du och gården reder sig. Amalia har lagt grunden för det!

Beata Friwolter.
PS. Pengarna i kuvertet var inte till hjälp åt mig, de var till hennes planerade resa hit ner. DS

© Tove Olberg


20 kommentarer:

  1. Så gripande text!
    Skriver du på en bok vännen? Önskar att det är så för alla dessa brev vill jag läsa och då i en bok. Vad du kan min vän/ kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, jag skriver inte på en bok! :-) Så du får läsa här :-)
      Kram

      Radera
  2. Det var otroligt bra skrivit. Ge ut det i bokform för anar man intriger på hög nivå.
    Kram från Skogsfen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Någon bok är inte aktuell :-)
      kram

      Radera
  3. Man blir verkligen sugen på att få läsa mer.
    Kram

    SvaraRadera
  4. Det var roligt höra! Tack :-)
    kram

    SvaraRadera
  5. En sådan karlslok som inte kunde hålla tassarna borta från pigan. Och så tog du död på Amalia Frusterud. Varför det då?

    SvaraRadera

  6. Tove, jag bara älskar dina brev... Varför inte en bok? Tror den skulle sälja som smör... Tonen i breven är så *hittar inte ord* härligt förförande kanske....:-)

    Kramisen ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så härligt :-) Som sagt någon bok är inte aktuell .....
      Kram

      Radera
  7. Läste igenom alla breven och så bra du skriver! Tjenligt åt gubbtjyven som blev dragen vid näsan! Det förtjänade han.

    Tack för att du delade med dig av detta.

    Jag är en av de nya lördagsbloggarna, så hit återvänder jag alldeles garanterat.
    Hälsningar Lisa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Välkommen Lisa! Kul att du läste och vill återkomma!
      Vi ses i lördagstema! :-)

      Radera
  8. Men vad sorgligt Tove, lever hon inte längre! Tänk om det inte var nån olycka!!! Tänk om... Den där Frusterud undrar jag om man kan lita på...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Frusterud´n är lite mysko! Tänk om ...
      :-)

      Radera
  9. Ha, det var nog den svekfulle karlen som tog kål på Amalia..... Tråkigt, det hade varit kul att höra mera om historien.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Svekfulle karlen - han reder sig tillsynes ....

      Radera
  10. Så sorgligt, vill gärna läsa mer.
    Ha det fint KRAM Primrose ,-)

    SvaraRadera
  11. Då vet jag det att du vill läsa mer ....
    Kram

    SvaraRadera
  12. Tack för härlig läsning och med en stor dos sensmoral...Men tolkningen i det lästa är ju fri.
    Just här slutar kanske denna historia men den fortsätter ändå i mina tankar.
    Livet kan ta de mest märkliga steg och vi kan se på eller agera.
    Stor kram från mig.

    SvaraRadera
  13. Tolkningen är fri ;) en tänker på något sätt vidare efter livets märkliga steg som slår till, det överrumplar oss .. kan jag göra något? Eller bara acceptera? Sensmoralen spökar, roligt du uppmärksammade det Ditte! Stor kram

    SvaraRadera

Närvaro

Förr var jag inte så medveten om det där med att de dagar som gick var livet. Sedan ett par tre år så lyckas jag få ihop att så gott som al...