onsdag 1 april 2015

Berättelse - Eufrosyne


Denna dam med för stor svart pôtthatt, för stor ljus kappa och för stora skor därtill, återkommer nu i omskrivet tillstånd. Jag skrev om henne på min första blogg, den jag med icke bravur lyckades ta kål på.

Eufrosyne levde stillsamt sitt liv långt inne i skogen. Det sades att hon skött sina föräldrar. Ingen visste riktigt hur gammal hon var, men hon hade funnits jämt, sa en som närmade sig 100 år.

Hon gick omkring med flera papperskassar i händerna. Stannade till och såg ner i kassarna, stuvade ständigt om.
Noga med att gå långt ut på vägkanten och titta sig i kring för att se om någon såg henne. Kom det någon avstannade proceduren genast.

Hennes strumpor gled alltid ner i de för stora skorna .
Då drog Eufrosyne upp sin kappa, sin kjol och det var vid ett sånt tillfälle någon lyckades få se att hon bar knälånga underbyxer i rosa.
Hon var liten till växten, knappa metern och någon centimeter.

När hon kom in på Kôpprativen så hade hon fullt upp med att smyga omkring och göra sig osynlig.
Någon varukorg var det först inte tal om att använda. Men en av kassörskorna som ansågs ha tumme med original lyckades få Eufrosyne att börja använda den.

Med den följd att hon alltid ställde korgen på bandet så kassörskan själv fick plocka ur varorna.
Det var alltid samma: Mjölk, smör, bröd, korv och ost. Så fort hon fått upp korgen så stack hon handen i fickan, tog upp en hundring och stod med handen utstäckt, men  såg i golvet.
Hon kunde dröja med att lägga sedeln i kassörskans hand. Når hon fick tillbaks räknade hon länge och väl, tyckte hon inte det stämde muttrade hon något knappt hörbart.

Inte alla hade tålamod med denna saktfärdigheten.
En  Nollåttaman  ska ha knackat med sitt pekfinger på Eufrosyne och sade:
Hör du damen, hur vore det att lägga på ett kol? Vi har inte all tid i världen.

Nollåttorna var inte så väl sedda i samhället, de fick skulden för allt.
Alla som ingen kände igen var en Nollåtta!

För en gångs skuld så såg originaldamen rakt på en människa, i det här fallet då Nollåttan;
Hon betraktade honom upp och ner och så viskades det knappt hörbart; Så det säger DU!
Så stod hon ännu mer stilla och återtog golvet med ögonen.
Innan Eufrosyne hade fått placerat och placerat om i sina kassar så hann många passera kassan bredvid.

Det ska nämnas att kassörskan alltid tackade för besöket och önskade välkommen åter! Hur lång tid det än tog.
 På hemvägen var det samma ceremoni; Stannade upp,  kikade sig omkring, drog upp strumporna och omplacera i sina kassar.

En gång hände något märkvärdigt, Eufrosyne köpte ett stort äpple.
Det väckte uppståndelse detta  äpplet för att det var så ovanligt inköp, dessutom  gav det sig rullande i väg då Eufrosyne missade att få det i kassen.

Hon stod stilla,  tittade på det och pekade .... en annan kund tog upp äpplet och la det i kassen. Eufrosyne tog upp det och  ... ja, det blev några omplaceringar.

När det gått några dagar över tiden för hennes vanliga besök på Kôpprativen, så  anade kassörskan oråd och ringde till polisen.

Polisen gjorde sitt jobb, sista biten in i skogen var inte bilväg så de traskade dit.
Dörren stod öppen och på jordgolvet låg Eufrosyne.
Alla kassorna låg omkring, en mus som ätit det mesta av brödet, kilade rask i väg ut genom dörren.

Det stora  äpplet hade rullat precis in under den rosa underbyxekanten på benet som var vid.
Eufrosyne hade gått ur tiden.

Poliser har ju tystnadsplikt, men här rådde ju andra omständigheter så att säga ..
Hur skulle omgivningen annars säkert veta att underbyxorna verkligen var rosa?

Och ja - hon fanns i verkligheten!



© Tove Olberg

11 kommentarer:

  1. Vilket vackert tecknat personporträtt Tove! Jag älskar när någon SER personer som E på det sätt du beskriver. Vad vore världen utan original. Men de blir väl allt mer osynliga...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst behöver vi originalerna!
      :-)
      Någon sa att det inte är så lätt å se de längre för att de är så många ....
      funderar lite kring det .. hm

      Radera
  2. En lite sorglustig och fin berättelse. Omtänksam kassörska som ringde polisen - ibland kan ju personer ligga döda i månader utan någon upptäcker det.
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just så lite sorglustig ....
      kram

      Radera
  3. Så fint, närvarande och varmt du beskriver en medmänniska. Och visst har vi plats för olikheter.
    När jag läste texten kändes det som om även jag var med, men lite på avstånd.
    Tack för att du delade med dig.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag glömmer henne inte ... hur hon gick där i sitt eget liv på sitt sätt... och du såg henne också ...
      Härligt
      kram

      Radera
  4. En fin berättelse -)
    KRAM Primrose som blev berörd!

    SvaraRadera
  5. Vilken fin berättelse. Och fint att hylla denna ovanliga dam på detta vis.

    Kram Christina

    SvaraRadera
  6. Hm ... mycket intressant. Fängslande, på ett diskret sätt. Kom på mig med att läsa flera delar mer än en gång ...
    Hon fanns alltså på riktigt, denna Eufrosyne? Det är något alldeles speciellt med dessa original ... Har några som passerat revy även i mitt liv ;)
    Kramis

    SvaraRadera

Tack - så roligt du hörde av dig!

Gems weekly photochallenge - Bad

Julbadet. Alla i samma familj badade i samma vatten och hade en mer rituell betydelse än en hygienisk. Hygienaspekten  har varierad över t...