onsdag 25 mars 2015

Tjusning - om Rackenkonstnärerna

Mitt foto av bokens framsida.
Senaste besöket på Rackstadmuseet i Taserud Arvika 2010  köpte jag denna boken. Det är från denna samt Wikipedia jag hämtar det jag citerar eller visar bilder av.

På väg till och från jobbet i stan och vid alla andra tillfällen passerade  jag sjön Racken som har det "där speciella ljuset som gör tavlor vackra". 

Jag såg det själv ... En liten ostbit, lite bröd, ett par räkor eller kräftor och ett glas vin vid Rackens stenar i skymning ...

Mitt intresse för konst - utan att veta så mycket om konst - väcktes där i Arvika. 

Och för människorna bakom konsten!

Det är vid återblickar som upplevelsen" sätter sig"
Per Inge Fridlund var  Rackstadstadmuseèts  intendent från start 1993 - 2003.
 Svetsaren som i sin ungdom utvecklade ett intresse för konst och har sedan 60 -talet varit en entusiastisk folkbildare och flitig arrangör av utställningar på arbetsplatser och gallerier främst i Arvika och  Stockholm.

Så följ med mig till  Racken om du har lust!
"Gud bevare Skulpturen";

Brun smärt sötnos 18 år gammal ett par centimeter  kortare än jag, så ser min lilla hustru ut.
Enda barn till ända barn till en stenhuggare, som hugger grafvårdar vid Montparnasskyrkogården. Föräldrarna äro ej stort äldre än jag.  Flickans bekantskap gjorde jag den 15 juli (bör vara 14 juli) på Nationalfästen och har denna bekantskap övergått till en oupplöslig vänskap som är så stor att jag aldrig kunnat ana att jag skulle vara kapabel att älska på det viset.  Jag ångrar ej hvad jag gör vanligtvis och nu är det ej heller fallet det försäkrar jag dig.  Men  jag medger att jag gjort ett riskabelt steg.  Huru skall jag  med mina stackars händers verk förtjena föda åt mig och min hustru?
Gud bevare skulpturen!

Så skriver Christian Eriksson 11 februari 1894 till  Carl Wahlund.

 Foto från boken Tjusning




Skulptören föddes i Taserud  Arvika 30 juni 1858.
Dog 6 november 1935 i Stockholm.




Hans viloplats är vid Mikaelikyrkan i Arvika, som ligger  vid Glafsfjorden.
Där vandrade jag ofta när jag bodde inne i Arvika.
Ett vackert måleri i verkligheten.






  Foto från boken Tjusning    

               
                           
                Här är hon den bruna smärta sötnosen - i svart vitt - Jeanne Tramcourt född 9 december 1875 i Tracy sur Loire, Frankrike. Hon omkom i en bilolycka 2 januari 1952.
De var gifta 1894 - 1911.


Foto från boken Tjusning
Denna målningen av Jeanne Tramcourt gjorde
Carl Larsson 1914.
Samma år som hon inledde ett förhållande med prins Wilhelm, de levde på slottet Stenhammar I Flen. Från 1932 kallades hon "värdinna" på Stenhammar
Foto från boken Tjusning

Oppstuhaget ligger inte långt från Rackstadsmuseèt. Det kan besökas för visning.
En ateljé som andas rackenkonstnärerna ....
dessa två var de första  bodde på Oppstuhaget ...

               
Fortsättning följer ...


             

19 kommentarer:

  1. Tack för utflykten och informationen. Kram Bosse

    SvaraRadera
  2. Klart att vi vill följa med till Racken!
    Carl Larsson målningar gillas....

    Ha det fint! Kram

    SvaraRadera
  3. Tack för att jag fick följa med! Jätteroligt! Och så mycket nytt jag lärde mig. Till dessa trakter skall jag ta mig, helt klart. Tänk att få besöka Racken med dig...
    Ja, önska sig kan man.
    Kram!

    SvaraRadera
  4. Det kommer mera ..skulpturerna finns det gott om i din stad dessutom
    kram...

    SvaraRadera
    Svar
    1. En tripp tillsammans i Arvika vore ju trevlig - men då tar vi inte högklackat ..
      :-)

      Radera
  5. Sådant här är intressant och jag gillar att få bli uppdaterad av saker som jag inte visste sen förr *tack* Sann kärlek och en stilig kvinna var hon allt. Längtar till din fortsättning på detta. Tack för att du skriver från ditt hjärta och dina intressen och bara är dig själv och det går hem hos dina vänner /kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack ,det var roligt att läsa att du gillar det! :-)

      kram

      Radera
  6. Omslaget på boken var vackert ,-)
    Vackra kort på "sötnosen" och "målaren" vilka foton dom tog förut ,-)
    Håller sig än idag.
    Målningen är otrolig, ser ut som ett fotografi.
    Tack för att jag fick följa med, hjärnan klarade precis av det ,-) annars kan jag bli så hjärntrött att jag inte orkar när det blir en massa att tänka på ,-)))
    Ha det jättefint KRAM Primrose ,-)

    SvaraRadera
  7. Roligt du följde med mig, välkommen i nästa avsnitt, jag lägger det kort också :-)
    Vackra bilder kommer ....
    kram

    SvaraRadera
  8. Väldigt intressant att få veta lite om dessa konstnärer. Så vacker hon var, den där Jeanne, inte undra på att skulptören blev förälskad. Men så kom tydligen prinsen emellan. Han kanske var yngre än maken som måste ha varit nästan 20 år äldre. Underbar målning av Carl Larsson!
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härligt, Ingrid, det kommer mera ... 17 år äldre var Christian. De skilldes 1911 så prinsen kom inte emellan .. han kom sedan. Carl Larsson - mästaren!
      kram

      Radera
  9. Så trevligt att få följa med på din intressanta vandring... :-)

    Trevlig fredag!
    Kram

    SvaraRadera
  10. Som sagt det kommer mera ... så vi ses :-)
    Kram

    SvaraRadera
  11. Tack vännen, en mycket intressant "föreläsning" !

    Varje fläck är ett konstverk, varje ord poesi, och vi kan själva se den om vi vill !

    Tjusiga kramar, önskar dig en skön helg !!




    SvaraRadera
  12. :-) just det "föreläsning"
    Varje fläck är ett konstverk, varje ord poesi och vi kan själva se den om vi vill - fantastiskt bra sagt Amanda!
    Tjusig kram och ha en fin helg!!

    SvaraRadera
  13. Underbart sätt att lära sig mer kultur- och konsthistoria.
    Och bara en sann känslomänska kan skriva: En liten ostbit, lite bröd, ett par räkor eller kräftor och ett glas vin vid Rackens stenar i skymning ...

    Jag vill dit igen nu när jag vet mer...

    SvaraRadera
  14. Så roligt! Tusen tack! Mer kommer...

    SvaraRadera

En kommentar är alltid fint å få - tack för besöket :-)

Min konstutställning i september

Fördelen med abstrakt konst är att det går att se fler bilder/gestalter i samma tavla.  Alla tavlor i akryl. Det är så rolig...