söndag 1 mars 2015

Berättelse Parfym


Anny hade stigit upp i ottan. Det vill säga att hon vaknade före plinget, klicket i låset och glättigheten själv kom in med ett tillrop som ibland blev bara för mycket. En gång hade en kommit tyst in och nästan viskat, jisses vad hon blev rädd då hon vaknade till.

Senfärdigheten tog tid. I början var det ett elände eftersom Anny i sina bättre dagar varit raskheten som gick fortare än sig själv ibland.

Först hade hon varit saligt förbannat över sin sjukdom. När hon insåg att det ändå fanns mycket kvar i livet trots att det tog längre tid hade hon överraskat sig själv med ett sorts välbefinnande.
Tydligen hade stroken åstadkommit vissa förflyttningar i hjärnan. Tröttheten var det värsta. Kroppen som inte ville inte lyda.

Därfor ville hon vara vaken denna dag. Vaknade hon själv gick det lite bättre att hålla sig vaken.

Det hade varit lite bestyr med att få hemtjänsten att ändra sin tid, men eftersom "de" på senaste vårdplaneringen velat att hon skulle aktivera sig mer så använde hon det argumentet. Hemtjänstchefen kunde ju inte gå emot det. Eller om det nu var någon annan som hade en finger med i spelet. Det var hennes KP som fått henne söka färdtjänst, vad skulle hon nu med det hade Anny tänkt då.

Bestyren går fint  och så sitter hon där finklädd i rullstolen. Vädret är gott så hon har bara sin snygga sjal kring axlarna.
KP hade frågat om hon ville ha markerade ögonbryn?
Anny varken jakade eller nekade. Så där satt hon med markerade ögonbryn också. Parfym kanske?
Nej tack!
Jag lägger den i väskan sa KP - om du ångrar dig.

Det var just det hon gjorde. Färdtjänsten skulle hämta henne inne i bostaden. Hon såg på klockan .. det var någon minut kvar. Hon stack handen ner i väskan ... där låg den, hennes parfymflaska.

I det samma hon fått upp den och skruvat av korken plingade det på dörren.
Parfymflaskan for ur händerna och det mesta av innehållet for ut över kläderna.

- Oj då, sa färdtjänsten som faktisk luktade lågård, - jag kan skruva igen den åt dig!

Det var ju inte till att tänka på att få kläderna bytt, färdtjänsten väntar inte - så Anny, starkt doftande av sin Chanel no. 5 for i väg på sin första utflykt efter sjukdomen dök upp.

Visst noterade hon att några reagerade vid kaffebordet efter uppträdandet, men ingen sade något, inte heller Anny. Hon visste att både lukt och smak ändras vid ålderdom.

På kvällen låg Anny i sin säng med Chanellen i näsborrarna. Hemtjänsten hade fått hänga ut hennas kläder på vädring. Det skulle nog ta sin tid.

Tid ja, tid har jag ju gott om
utom när det blir bråttom
tänkte Anny

Skulle hon ta sig råd att köpa en flaska till ... hon kunde ju ta färdtjänsten och söka om ledsagare?



© Tove Olberg

8 kommentarer:

  1. Tack för din berättelse ,-)
    Ja så har många, ett liv men beroende av andra ,-)
    Berör mig väldigt mycket sann som hämtad ur fantasin eller lite av varje!
    Möjligt att jag missat något!
    Du skriver på tema också, berättelser ur verkligheten bla!
    Ha en härlig vecka som kommer nu ,-)
    KRAM Primrose ,-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mina berättelser är stor del verklighet som jag kryddar med lite fantasi. Många år i vården ger mig motiv till att berätta. I bland blir det rena fantasier jag knåpar i hop.
      kram för veckan :-)

      Radera
  2. Chanel no 5 är en av mina favoriter så nog doftade Anny gott...Tänk vilken bris av chanel de där kläderna som hänger på vädring sprider ;)

    Fin berättelse. Allvarsam och humoristisk på samma gång.
    Önskar dig en fin vecka!
    Kram Christina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Chanell nummer 5 doftar mormor för mig! Chanelbris .... minsann :-)
      Just varit hos dig, så jag önskar god bloggvila och kryas!
      kram

      Radera
  3. Chanel no 5 min favorit sedan många år

    inte lik min mamma som använde in i det sista 4711 oxå i rullstol

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lite skillnad på de där två parfymerna ... men för den som väljer det bästa!

      Radera
  4. En ny berättelse och detta ska också vara fristående.
    Något som jag har fått lära mig är att inga förkortningar ska vara med i en novell. Alla ord och siffror ska skrivas ut osv. Tänkte på KP. Du skriver medkännande bra! Samlade verk av min fina ordvrängarvän *njuter* /kram

    SvaraRadera
  5. Du har helt rätt i din lärdom.
    KP är KP denna sammanhangen :-)
    Samlade verk - månne det?
    Tack!
    Kram

    SvaraRadera

En kommentar är alltid fint å få - tack för besöket :-)

Gems weekly photochallenge - Dryck

Att dricka - dricker - drack - har druckit  dryck. Glas och dryck hör ihop, gemenskap och smakförhöjare. Vatten är  särklassklassifierat ...