söndag 25 januari 2015

Stilla söndag

Allt är nästan som det brukar. Dagarna flyter på. Vi fyller dem och de fyller oss.
Evig tiden går.
Jag får inte riktig tag i det jag känner. Jag gör något helt vanligt som jag brukar. Om jag sitter när tanken kommer ...  så reser jag mig upp som på ett kommando ... går fram och åter, säger högt till mig själv att du är död, stannar vid fönstret och ser ut ... ser dig  och ser dig ändå inte.

Platserna bredvid varann på gymnasiet. Det unga livet vi delade. Våra föräldraliv, våra skilsmässor, våra dagliga arbeten på var sin plats. Våra glädjer, våra bekymmer och tokiga chattar. Breven vi skrev, som senare blev dagboksbrev i mail. Ofta varje dag. Var och en på sitt sätt.
De sista åren fick vi till att besöka varan ofta.
Som om vi kände varje besöks nödvändighet, behovet och det fina utrymmet det gav oss båda. På en av mina resor neråt så träffades vi på flygplatsen bara några timmer.

Du var här 2013, vi njöt på min balkong, solen lyste på oss alla dagar då du var här. Följde dig till bussen och vinkade av dig, mina barnbarn var med, för du var "tant" för dem, det som fanns i farmors liv fanns också i ditt.
2014 var jag hos dig. Solen sken då också.

Sista julklappen du skickade.
I alla år en jul klapp. Med brev i. I år var det endast ett litet julkort, dina krafter räckte inte till mer. För oss var det så värdefullt.
I våra mail skrev vi allt mellan himmel och jord - amhoj stod det i rubriken. La humla suse (Låt humlan surra) var en annan rubrik vi skapade.

Tröst är att vi satte stort pris på varandra. Att vi hade oss i vått och torrt. Vi uttryckte det i ord, vi sa ofta tack och uppmuntrade varann.
Husk at jeg er glad i deg  sa vi. (kom i håg att jag tycker om dig)

Så kom tiden då du tappade ork, fick bekymmer med andningen, många sjukdomsår sätter spår.
Kämpakampen, våra utrop då proverna var bra. Mina lyckospark som en tid kom till nytta för att sedan avta helt.
Perioderna utan strålning och cellgifter. Så kom sakta in en ändring på det som var du. Det kom till en annan dimension.

Jag märkte det stund för stund särskilt det siste året, du gick i från mig på ett sätt. Mailen blev kortare. Jag anade att du tappade gnista och hop. Det blev allt glesare de sista dagarna. Du orkade inte svara på mina sms, långt mindre prata, så du bad mig söka din son som nu var din talesman.
Så gick det fem dagar, torsdag kväll så gick du från oss.

Husk at jeg er glad i deg!




21 kommentarer:

  1. Så fint och rörande inlägg idag. Känner lite likadant då en vän från barndomen gick bort för några månader sedan. Ser honom lite överallt på stan när jag är inne och handlar trots att jag inte träffade honom på många år.
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
  2. Saknad och längtan gör ont men är vacker ändå på något vis, den visar att vi är känslosamma människor som bryr oss och älskar.

    Styrkekram till dig fina bloggvän!
    Christina

    SvaraRadera
  3. Tänker på dig... skickar dig en varm tröstekram.

    SvaraRadera
  4. Dessa plågor med sjukdomar och för tidig död, skiljas från en vän allför tidigt, varför måste livet vara så. Jag hoppas och tror att vi senare möts på ett bättre ställe där vi är befriade från dessa. Kram!

    SvaraRadera
  5. Så vackert skrivet, jag sitter här helt upptagen med att läsa,
    känner inte dig, känner inte din väninna,
    men jag blir så gripen av dina rader.
    Så är livet tänker jag,
    men då hoppas jag att jag har någon som dig som,
    husk att jag är glad i dig....
    Du är bara underbar.
    För ikväll är du min idol.

    Tjingelingen från Rantamor.

    SvaraRadera
  6. Vackert och sorgligt. Det får räcka så.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
  7. Stunderna man tar vara på tillsammans finns alltid med. Du har så rätt!

    SvaraRadera
  8. Kände att detta var ett viktigt inlägg igår då jag var så trött. Tack för att jag väntade med att läsa denna fina hyllning till din kära vän. Kan du inte skicka dessa ord till hennes begravning? Så fint och rakt och ärligt du har ordat din sorg. Beklagar sorgen och kramar om. Vet att din vän är med dig och som säger att hon finns med dig än men nu på den andra sidan /kram

    SvaraRadera
  9. Så fint och känslosamt skrivet ...
    Får jag fråga om jag tolkar det rätt att det är en nära barn- eller ungdomsvän som gått bort? Menar du att det hände i torsdags förra veckan ... ? Saknad född, så nära och nyss ...
    Så oerhört sorgligt och vemodigt. Mina varmaste och mest deltagande kramar skickar jag dig ...
    Kram <3

    SvaraRadera
  10. Tack Lollo!
    Min vän i ungdom och vuxenliv dog den 22 januari. Saknad född, så nära och nyss....

    SvaraRadera

En kommentar är alltid fint å få - tack för besöket :-)

Gems weekly photochallenge - I väskan

Mina mesta väskor är ryggor, Lilla och stora Kånken. Behändig att ha på ryggen, kan bäras som väska, tål blöta och rymmer mycket. Inne...