torsdag 31 juli 2014

Kvällskvist


Finns det något bättre än en kvist, en morgonkvist är ju så härlig. 
Dock slår kvällskvisten morgonen lite på fingrarna, då är det resymédags över dagens innehåll. 

Morgonkvisten blir inkörsporten till kvällskvisten.
Natten blir bron mellan kvistarna. 

Dagen ger spelplats, en hållplats för händelser. Liv och verkan. Händelser av ringa betydelse just då, blir på kvällskvisten till något annat.
Strävsamt, lättsamt, och - ja, här passar lagom in. 

Morgonkvistens närvaro ger därvaro, kvällskvisten ger härvaro.

Tillvaro.

God natt över bron. Från kvist till kvist.

Bilden har i sig inget med texten att göra - men viss symbolisk effekt  - i betraktarens öga
..... om du har en genomskinlig vattenkokare .... 


Gästbloggar hos farmor

Hej!

Jag heter Moa. Gillar att spela innebandy och fotboll, när jag spelar fotboll så spelar jag med 21 på ryggen i Morön BK  F-01.
När jag lirar innebandy så är det the magic number 7!

Min å farmors senaste incident var när jag råkade skjuta våran splitter nya fotboll ut i snåret. Dagen efter tog jag å farmor lillebrorsans långa käppar och sen drog farmor ut i snåret. Jag stod bredvid och hejade på. Självklart fann farmor bollen och vi var tillbaka på banan igen!

Vi kan inte bara skjuta bollar i snåren utan också fota, gympa, måla, sjunga, baka, laga mat, dansa och leva loppan tillsammans.
THIS IS ME 

Här kommer några bilder!













FARMOR ATTACKERAR SNÅREN FÖR ATT RÄDDA VÅR BOLL
                                                                                       
JAG & FARM













                                             





TRO INTE ATT DET ÄR KLART FÖR DET KOMMER MERA ! :)








JAG, MIKA Å FAREMOR TAR  EN SELFIE



















HÄR ÄR JAG OCH MIN BÄSTAVÄN MIKA/MIKES













.

onsdag 30 juli 2014

"Den förhatliga" - Louise Nocky


Denna tavla är målad av Louise Nocky, således inte hon som är den förhatliga - en bloggvän som skriver och målar - för mig är den inte "förhatliga" utan spännande ögon i/ på min tavelväg.





Elaines konst

Elaine Olsson målar underbart ... född i Värmland ... fri med tunn färg som hon blandar själv, kvinnor tror jag är hennes motiv ... först ansiktslösa - så med ansikte - ett stycke kvinnohistoria må hända ... ?







Konst uppevs i betraktarens öga  - ....

Dessa har blivit personliga






Konst är personligt, privat,  upplevd tolkning
öppet, nära och långt bort 
Målaren - konstnären målar - jag/du/vi upplever tolkar och ger upplevelsen vi  lägger vikt vid


tisdag 29 juli 2014

Upplevelsebilder från min resekrets 1


*Mimre-altanen*

för goda måltider, samtal, minns du? För att inte tala om skratten, en ny förståelse av något obegripligt, en tanke tänkt i flera dimensioner, och så skrattet igen, utbroderat, nerbroderat, sannolikt ur djupet av två damsjälars förflutna nuvarande närvaro.





Lyktan
lyste dag och natt
Figuren i glaset bildas av stearin
Ser du ansiktet och änglavingen?
Sätt i hop pusselbitarna ...









Frukostläge
gott, nyttigt, ljuvligt
- i skuggan





Vi är enkla av oss
- här står våra "drottningkronor"

måndag 28 juli 2014

Nödutgång, flera gånger

Vatten från ovan strilar ner, åskan har dundrat rejält strax över mitt huvud, blixten slingrar sitt lyse kors och tvärs. Värmerekord ger åskrekord. Blixtstatistiken likaså. Väder är det jämt.

Flög iväg till Stockholm, Ekerö, bilade till Arvika i Värmland, till min hembygd Setskog i södra Norge och vidare till Oslo.

Flyget från Gardermoen blev försenad vid min hemresa så jag hann inte med mitt bokade plan. Stod standby på nästa flight. Det blev en hotellnatt innan jag kom hem till mitt Happy Street.
Ingen tid att passa så vad gör det? Inte ett dugg, bara trevligt.

Nja, det där sista är lite överdrevet. Det finns tendenser till att det krånglar lite för mig. Som att hissen stannar, eller inte alls går varken upp eller ner. Det tog tid innan dörren öppnades också.

Andas fröken Olberg säger jag till mig själv, det fanns ingen annan där att säga det till ... andas och åter andas.
Var är nödknappen? Finns ingen! Andas! Trycker en gång till på önskad våning ... andas .. inget händer ... andas. Så öppnar sig portarna till det ljuvliga som finns utanför hissen ... naturligtvis slutar jag inte att andas.

Min gröna sköna resväska då? Hittar den i receptionen. Gladskutt i frökens kropp.

När jag ska sticka kortet i dörren till mitt rum, jo då, det lyser bara rött. Provar sakta, fort, om igen och fler därtill. Rött.
Tar mina väskor i väskorna och går hela korridoren fram och åter, provar igen. Går en gång till, men nu korridoren åt andra hållet. Andningen är normal, nödknapp behövs ju inte här.

Men så plötsligt är tekniken på min sida, grönt! Skönt!!

Värmen till trots så måste jag prova badkaret! Har inte karbadat på evigheter. Vilken känsla! Jag låtsades ha varit ute på en lång regnig, blåsig och kall långpromenad.

Det är inte så lätt att låtsas i den höga temperaturen, så jag avslutade seansen med en kall dusch! Kall alltså, inte  fesljummen kall.

Somnar nöjd i lugn meditativ andning, i en sådan skön säng.

Den här sänggaveln föll  jag för 




Stänger av väckarn då den ringer, och slumrar om. Alla som haft trött bråttom vet hur det funkar så det skriver jag inte. Hann på håret alla moment före ombordstigningen.

Jag hade blivit bokad på plats vid nödutgången. Tog det som en dam i min ålder och var klar över min *viktiga roll*, för vad var väl en nödutgång mot en instängd  i en hiss? ?

En annan gång satt en finsk, en dansk, en svensk och jag som vid det tillfället räknade mig som norsk. Vi hade växlat våra länders trevlighet och kom i samspråk.
Ett sådant nordisk tillfälle då allvaret lockar fram humor.

Finnen satt framför mig i linje med utgången och jag frågade om han visste hur han gjorde? Jo, det gjorde han.
På min plats satt jag också nära så jag kunde öppna.
Visste jag själv då, frågade han på samma vis som Mark Levengood uttalar orden.

Vi kom överens om att han skulle öppna om inget hänt honom, hade något hänt skulle jag öppna.
Dansken önsket god fornöjelse på reisen, svensken log och sa tack för det!
-Takk, det ska bli hyggelig, säger jag.

Då frågar svensken: Ni öppnar väl? Norrmän säger sällan direkt att de ska göra något, de säger att de skal prova göra.
Så det sa jag.
- Jeg skal pröve.

Nödutgång. Oslagbart.
Som åskan, regnet och blixten.
Som sänggaveln.
Lycklig steg jag ur planet denna gång som jag gjorde den nordiska gången.


















tisdag 15 juli 2014

Bilderna i burken

Nyttigt sägs det vara 

Det är/har varit så att jag alltid är i mot från början.

Videon, gick väl an att hyra den stora tunga  lådan för speciella tillfällen. Men inte köpa och få en sådan frestelse av farlighetsgrad 10 på en skala som slutar just på 10. Vad var farligt? Försoffning och avtrubbadhet.

Att jag hade ett val fanns ju inte på den tiden. Senare så läste jag en kurs på distans och behövde video för att se cd- skivor med kursmaterial.

Tv var jag negativt inställd till, medveten om av och på knapp. Den fördummar ju!
Fast min barndomsupplevelse av TV då suddiga testbilden var fantastisk, för att inte tala om alla "antenn på taket" ändringar. Walkitalki genom fönstret i dåligt väder. Minnenas ljuva släng av visst vemod. Far min och jag, syster min också.
Far åt barkbröd under andra världskriget ...

Dator! Gränser fanns ju! Hade det som ämne på handelsutbildning för alltför länge sedan. Inget betyg skulle ges så jag minns endast läraren  som var frälst på ämnet.

Likaså mobil.
Aj aj aj!
Min första längre resa ensam i bil skulle göras och jag fick ärva en ... det gick an.
Tryggt. Det tog en del timmar att lära mig användandet.

Men min skepsis besannades då jag skulle ringa upp resmålet och berätta hur längt borta det var - än så länge. Inget resultat.
Körde vidare och var nära köra av vägen då den där som låg på sätet bredvid plötsligt ringde och rösten säger: Du har ringt oss?
Har jag?
Jag hade slagit fel nummer och det fanns ingen täckning då jag ringde upp.
Just så kände jag mig då- några skuggor skuggade mig
vad var det jag sa ...

I dag har jag bara mobil.

Det gick som det gick, nu har jag allt, och i datorn finns dessutom alla bilder, jag som aldrig skulle ha en modern kamera, nej tack, glädjen att gå och hämta ut inlämnad film på fotoaffären var oöverträffad bästa alternativet.
Även en  ängel får sin fasta grund förändrad
Det avslagna bladet  ....

Jag är som jag är; här har jag låtit orden flöda för att visa några bilder jag har i burken - det går så då jag setter mig ner framför datorn och låter hjärnan själv sortera och placera bokstavskombinationerna. WWW passar bra.
Det är sant, jag är en pratkvarn - nu på print.

Två fåglar
badar i rosa på bladig kvist 

måndag 14 juli 2014

Himmelsk förnatt

 5 av de bokstäver som alfabetet har att bjuda bildar himmel. Förtjust i fenomenet, såväl bokstäver som vissa av orden de bilder.
Sagolikt är ett sånt ord.
Trolsk är ett till.

Himmel är ett ord som formar sig.
Här om kvällen , sent var det så vackert ljus, en sommarskymning så min altan som i sig ligger nära trätopparna blev alldeles fortrollat.

Millionbellsen som är rödoranga i dagsljuset blev rosa. De gula penseérna fick en djup ton som jag aldrig tidigare upplevd. Gröna buskarna blev djupgröna.
Jag satte mig ner och bara tog in det trolska, nöp mig i armen och tänkte att det är nog ett under som sker nu - och ja -jag blev just då en annan än jag är till vardags liksom.....

*Himlen är nära, säg kan en väl mer begära*












söndag 13 juli 2014

Resa med bloggluff, nylonstrumpa och höjdskräck

Jag reser mycket nu för tiden, mer än jag gjort i hela mitt liv. Ibland två gånger per dag.
Kors och tvärs över landet. I bland känner jag igen mig på platser jag faktisk varit. Men den där lekstugan jag och min resepartner fick sova på golvet i, då barnen på morgonen strömmade in för att dörren var inte låst, den har jag inte besökt sedan dess.

Var var det? Skåneland tänker jag, där är allt möjligt tänkbart.

Jag bloggluffar nämligen.

Som barn reste jag med min far i norska landet. Trollstigen, Geiranger och många andra platser.
"Ja, jeg elsker nesten dette landet som det stiger opp og ned".

En gång på norska Sörlandet gick fläkträmmen på Peugeoten av.
Min mormor, som bar nylonstrumpor var med på den resan, och lösningen blev ett antal mil med nylonstrumpan till fläktrem.
 Motståndet att bli av med nylonstrumpan var stort, men även mormor ville vidare. På verkstaden blev det viss uppståndelse. Hade den inte dykt upp hade mormors andra strumpa gått åt.


För ett antal år sedan skulle jag göra mitt livs egna resa " i upp och nerbranta slingervägar" - ner till Geiranger.

Min son och hans dåvarande flickvän var med.
Minnen från resorna med far i fjällen dök upp. Jag skrek och bad att få gå istället.

När vi närmade oss nerstigningen kom ångesten, den griper tag i mina knän, de vill vika sig och jag går in i ångestens branta stup.

Kaoset ligger så nära, vända och resa mindre branta vägar? Jag hade ju valt att följa min utmaning, gäcka höjdrädslan med en resa. Till sonens stora glädje dessutom.

Skammen över att vända blev större en rädslan, det dök upp en lösning i mina knän - ja, knän och hjärna står varandra väldigt nära i denna situationen.

Jag inviger de unga i min ångest och hur jag tänker klara av den:
- Jag kommer att köra mycket sakta, prata hela tiden för att hålla fokus på att  klara av det hela.

Min sons uttryck glömmer jag aldrig; - det vore ju bra om du har koll på vägen också, säger han torrt.
Flickvänner säger det känns bra om jag har koll på vägen. Hon är lugn.

Så jag startar bilen och jag ger oss iväg på nerfärden.

Ok, nu är vi igång, -jag bakom ratten och styr i mycket sakta mak, hjärtat klappar hårt, titta inte neråt, se på vägen , där är den ju ... krypkör - snart en kurva - oj - möte med en stor bil med husvagn just där - ja så klart alla är på semester nu - det funkar- kollar spegeln bakåt, oroväckande lång kö.

Bilen bakom blinkar otåligt i ljusen, tutar och hjärtat mitt är nu helt uppe i halsen. Ner med dig fortsätter jag min hög röst - menar hjärtat - ungdommarna tror jag menar färden:
-Ja vi är snart nere nu, säger de och pratar om den ljuvliga syn de upplever.

Jag fortsätter mitt talande: Det här går ju fint, jag kan ju andas och tvinga tillbaka svindeln i knäna, visslar lite, höga berg och djupa dalar.

Nu tutar bilen bakom igen ilsket och oroväckande - ny kurva - lite smalare än de förra - och halleluja där kommer det en buss!

"Je taime".
Franskmannen i bilen bakom kommer i rasande fart upp på min sida, rusar motorn och växlar upp - .
Jag inser att jag måste stanna och hålla så gott ut mot kanten som möjligt - bussen gör det samma i sitt innerläge i kurvan.

"Je suie la proffessiur" klarar sig på en hårsmån.
Hur kör han? Och hur kör jag?

Vi kommer ner i det vackraste vackra och min glädje är stor, det gick!

Bredvid oss kommer en stor motorcykel och parkerar.
En liten kvinna vinglar av den och faller omkull på marken, vit i ansiktet.

Hennes resesällskap kommer henne till undsättning.
Hon körde sin första tur med sin nya motorcykel i brant terräng, med höjdskräck!










lördag 12 juli 2014

Pettas blogg: Vem bryr sig om Knyttet?

Pettas blogg: Vem bryr sig om Knyttet?: Det var en gång en liten cykelfärja som tuffade på två gånger per dag tur och retur över vattnet mellan en udde i en kommun till en udde i e...

Önskelista

Lille Man fyller snart år.
I går kopierade han upp sin önskelista att lämna till sin familj.

På den står:
 ¤ 1000 kr
¤  jobbarjacka
¤  roliga kläder
¤  2000 kr
¤ städat rum (det är från mamma)
¤ en som lyder mig (obestämt vem)
¤ en klocka

och lite till ...

fredag 11 juli 2014

Smile again



Parasollen blåste ur sin fot ..  Lille Man sträcker ut en hjälpande hand

I dag har Lille Man -grabbhalvan av mina två barnbarn varit här.

En underbar kille som jag kan leka med - ja, just det leka. Bygga lego, leka polis och allt möjligt annat. Fyller snart 8 år och vår gemensamma "värld" är helt fantastisk att vara i.

Fotbollen som storasyster sköt bort och som vi letade upp med hjälp av hans käppar låg i hallen då vi kom hem hit:
Fifa World Cup Brasil står det på den;  - Har du också en sån farmor - förvåning och glädje på samma gång!

Ja, den har jag köpt till dig och storasyster.
Nöjd, mycket nöjd!
Legobygget

Vad vi annars lekte? Inte berättar farmor allt.

Jo, vi roade oss också med kameran;



Här ett skönt ögonblick då han säger något fint till mig ...

Lite trötta blev vi


I SYNNERHET ÄR JAG FARMOR!


onsdag 9 juli 2014

Smile

Mitt farmorskap är aktivt om dagarna. Stora Damen, som är tjejhalvan av mina två barnbarn kommer inte så ofta nu för tiden. Hon teenager sig och det är andra ting och tang som hägrar.  I går dök hon upp.
Vi gillar båda att fota och experimentera.

Här har hon riggat kamera för att fota när hon hoppar -
men de är lite i otakt de två.
Hon lyckas till slut med då blev bilden lite suddig


Vi köpte oss en ny fotboll oh cyklade till fotbollsplanen.
Stora Damen skjuter hårt och högt och bollen for över mål och rakt in i täta buskaget. Inte så lätt framkomligt.

Men vi rustade oss med Lille Mans - alltså grabbhalvan av mina barnbarn -  långa käppar och lite mer välklädda för buskage med brännäslor och högt gräs så slås hindret mjukt ner och vi hittar den snabbt.



Smile
for
dubble selfie


Vi gympar också till sammans, men det avbildas inte. Lite killsnack kan det bli:
Har du varit kär ofta farm?
Det finns mycket att dela med varann.
En generationsgemenskap.







Gems weekly photochallenge - Dryck

Att dricka - dricker - drack - har druckit  dryck. Glas och dryck hör ihop, gemenskap och smakförhöjare. Vatten är  särklassklassifierat ...