tisdag 16 december 2014

Toves Tisdag - Dagens


I dag  jag skriver jag allvarligt, åtminstone seriöst.  Det är gott om privat stänk i det jag skriver.

En reflektion.
Högst personlig och inte i syfte att ta udden av det om ÄR positivt och vettigt.
Troligen föds vi alla positiva!

Mental träning. Lars Erik Uneståhls röst är ju lugnande.
Avslappning!
Jag lyckades på så sätt att jag somnade. Jag blev inte pigg.

Jag hade mycket hyss för mig för att stävja stressen:
Att gå ut ur rummet en kort stund, lyfta ett ben, tänka på något roligt, blunda och se en vacker sommaräng. Papper och penna till hands för att skriva ner för jag glömde ju bort allt, dubbelkollade mig själv.
I dag vet jag att det var för att kompensera mig själv så det jobb jag utförde skulle leva upp till det uppdrag och ansvar jag hade,

Och så var det ju andningen - har nog aldrig andas så mycket som jag gjorde den tiden.
Slukade självhjälpsböcker som jag blandade i hop och raskt föll det i glöm-boken.
Vettighets-faktorn  föll neråt tyckte jag.

Mina mentaltänkande sju rums skulle bli till. Det blev de också. Kök, biblitotek, förråd med garderober, sovrum, energirum, vardagsrum och skräprum där inte bara sopor hamnade, utan också det skräp som stal min energi och skapade tankefällor! Huller om buller blanda allt.
Det är inte så lätt för en som i verkligen för det mesta har levd sitt liv på mindre ytor. F-n vad jag gick vilse i mentalbostaden!

Gilla läget. Kort och gott. Inget annat att göra. Gilla läget.
Tänk positivt. Skapa dig mentala bilder av hur bra det är. Det som du inte gillar. Eller ännu värre om du mår dåligt. Positivt tänkande innebär att du ser dina bekymmer i ett helt annat liv. I den bästa av världar.
Om du är lessen så tänk på hur bra det ändå är trots allt.
Om du är arg så tänk på att ilska bara stjäl din energi och du framställer dig själv i dålig dager.

Stresshantering med en personlig coach.
Jag kommer dit med i hopp och tro på att nu kommer jag få verktyg att handskas med min stress. Den har fyllt min vardag i arbetet, i det privata och i social sammanhang.
En del ångestofog hade smugit sig in. Sömnen lyste med sin frånvaro. Ibland sov jag bort lediga dagar.
Jag hade - i positiv energi - försökt förändra min situation med att vidga min kompetens genom att studera på distans och  att byta jobbområden.  Fylla på med socialt, teater, jazz och utställningar, umgänge osv. Urgröpt kände jag mig.

Tacksamhetsmetoden provade jag också. Jag blev väldigt oense med mig själv i den, för jag upplevde mig inte alls tacksam. Att den "fula" otacksamheten hade drabbat mig utestängde mycket godsaker.

En dagbok fanns för att fylla i det som gick framåt. Jag fyllde den strax eftersom det lät så enkelt, jisses var det så att jag hade gått och blivit av med det positiva?
Jag antog det positiva för det var ju så det skulle vara. Jag är en förnuftig kvinna. Gjorde framsteg en period också. Min coach var glad över min förmåga. Förmåga till vad?

Var jag en pessimist till följd av att min kropp och knopp signalerade att någonting inte alls var bra? Alltså "gjorde" jag för lite för att kunna "vara"? Här och nu profetian tyckte jag var sund!
Men hur f-n uppnår jag det?
Jag lyckades gå vilse i verktygslådan också.

Dagens ordspråk;

Det uppenbara uppenbarar sig när du minst anar.
//Undertecknad.





10 kommentarer:

  1. "Det uppenbara uppenbarar sig när du minst anar det." Vilka härliga tankar och ordspråk jag får läsa här hos dig....Jag tycker om att få något att tänka på. Små formuleringar som blir som en karamell. Tack!

    Önskar dig en fin fortsättning på veckan!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så roligt det blev en karamell :)
      kram

      Radera
  2. Det finns alldeles för många självutnämnda "experter" på hur man ska komma loss från väggen man dundrat in i. Ett sätt passar inte alla. Jag har haft ett antal omkring mig som kravlat sig uppåt bara för att bli trampad på fingrarna av arbetsgivare eller FK. Så fick de börja om från början igen.....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Börja om från början igen .... ja visst är det så! Dundrat in i väggen ... tar sig i från, enkel behandling vill så mycket vill tro ... för så att åter dundra dit igen. Den är hård den väggen.

      Radera
  3. Jag måste läsa om texten för att egentligen se vad du vill få fram ;.)
    Nu är jag med angående hur svårt det är att ta sig från ett stresstänkande till ett må-bra-tänkande. Hur svårt det är att falla mellan stolarna och att även ge upp. Det är inte alls fel att somna när man slappnar av har jag fått till tals. Kroppen orkar inte ta emot mera utan behöver sin sömn. Det gäller ändå att fortsätta med avslappningen för till slut så är person med och lyssna vad t.ex Lars-Erik Uneståhl säger. När jag var inlagd på ett Rehab-center för min värk och min stress fick vi många fina verktyg att jobba med. Sista dagen med alla som var inlagda fick vi var sitt vykort som fick gå runt i gruppen. Varje person skrev något viktigt om personen att tänka på osv. Ett vykort av guld blev det! Bra att du kan se hela livet igenom andra ögon nu för tiden. En människa blir aldrig fulländad som tur är och det är det som gör livet så spännande. Gillar själv att tänka positivt och tacka för så mycket som bara går. Djupdykningar gör alla ibland ... en del mer och en del mindre/ kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar där du delar med dig av dina erfarenheter :)Vi går alla olika vägar. Min väg och erfarenheter är mycket längre än det jag reflekterar över i inlägget. Hoppas du fick dig det jag skrev där uppe under En reflektion...
      Det är fint med vykort av guld och positiv inställning! :)Ständigt värk/smärta är svårt att leva med!
      Nu ska jag ta en "sväng till Piteå" och se om du har lagt ut någon bild att känna in/fantisera om!
      Tack för de :)
      Kram

      Radera
    2. .... fick med dig ska det vara .. :)

      Radera
    3. Ja att vara sjukpensionär är inte så bra så många tror ;.)
      Kram från en annan sjukpensionär/ kram

      Radera
  4. Ordspråket ger hopp! ,-))
    Stress är förödande, har varit stressad i många år, sökt med lyka, provat allt för bra resultat, nu känns det som jag "går" men ibland linkar fram ,-)
    Ha det fint KRAM Primrose ,-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hoppet ger hopp! :) Det tar sin tid det där med stress!
      Kram

      Radera

Tack - så roligt du hörde av dig!

Månadens fotoutmaning - Reflektion

Amanda Jona  inbjuder till Månadens fotoutmaning. Reflektion är för mig en filosofisk spegling i mitt inre över vad som hänt eller annat...