fredag 1 augusti 2014

Berättelse - Jordelivet

Jordelivet.

Båda fötterna på jorden? Eller en på väg härifrån?

Jordnära! Av jord är du kommen. Till jord ska du åter ...

Jordsmån. Jordisk tillvaro mot himmelsk bakgrund. Så vida en inte hamnar i det h - vetiska då.
Växtzoner av tillit eller misstro.
För det är ju så med oss i herrens hage att mångfalden är stor. Finns flera hagar att vistas i.

Konsten att vara snäll, Stefan Einhorn. Snäll är en fin egenskap. Tack snälla du! Det var snällt sagt.

En gammal gumma som jag flyktigt kände en gång i mitt vårdarliv, sa så här:
Den där snällheten den går i ondskans fotspår.
- Hur menar du då, frågar jag, som på den tiden inte alls funderat kring snällheten, den var där bara och så var det med det!

Svaret jag fick var: - När du samlat på dig flera års levnad kommer du att veta.

Nu har jag uppnått års levnad - det ligger mycket i hennes ord.

Jag vakade hos henne  i hennes sista timmar. Fridfullt är helt fel beskrivning. Hon våndades i dödens närvaro, en kamp med det onda var det! Hon plockade med täcket, skrek och ropade. Ångest kalllas det, dödsångest. Den kröp runt i rummet och fyllde varje tomrum.

Inget jag gjorde hjälpte, och jag lärde mig där och då att bara finnas där, hålla en hand, stryka en kind, ställa en fråga om hon inte trodde att det nu var så att hon var förlåten.

- Förlåten, svarar hon och uppbådade all kraft i sina mörka ögon riktade mot mig och in i mina ögon, jag tror det är det som menas med om blickar kunde döda.
 - Tror, - jag vet, sa hon irriterad.
Jag frågar: Vill du vara själv?

En dödlig blick till och sedan kom tårarna.

Hon höll min hand - jag höll inte hennes på samma sätt - och efter en stund lugnade hon sig och dog.

Lämnade jordelivet. Gick hädan. Ad mortem. Ljuset släcktes.

Ingen släktning fanns. Inte en vän, men hon var så gammal så de kanske hade lämnat jordelivet före henne.

Skuggan


Vid ett annat tillfälle såg döden annorlunda ut. Det viskade en stilla frid i rummet. Hon önskade själv att fönstret skulle stå öppet, fast det var vinter. Hon ville vara säker på att själen skulle ta sig ut.

Hennes anhöriga satt med filtar omkring sig. Några barnbarnsbarn lekte stilla på golvet. En av dom hade mössan på.

Det var som sagt stilla när de slutliga sista minuterna närmar sig.
- Kom lite närmare nu om ni vill vara nära - snart ebbar det ut.

Barnbarnsbarnen kommer till sina föräldrar och får en plats på sängändan. De står där bara och tysta tårar faller.

Detta är den döendes och de anhörigas egen stund, jag finns i periferin för att noterade tidpunkten då själen flyger ut genom det öppna fönstret. Så hade de önskat ha det. Sov  i ro. Kanske en stad ovan molnen.

Fridfullt blått - ingen påtaglig skugga



- Hur visste du att det var så nära?
Hur visste jag det? Ja, det är sånt som kommer med tiden, som nära följer händelsen.


En fridens ros 



6 kommentarer:

  1. Så oerhört vackert, Tove! Mycket berörande!
    Beskriver du något som du själv varit med om, eller hittar du den här substansen i din text ändå?
    Tack för att du delar med dig av detta ...
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Louise! Jag är jag i denna berättelsen och det är " äkta substans i kärnan"
      Kram

      Radera
  2. Har inte läst Einhorns bok, tycker titeln är lite enfaldig. Bra att vara snäll, men inte intill dumhet för då blir det inte lätt. Säg ifrån!

    SvaraRadera
  3. Kan nog hålla med på enfaldig titel, men den tar upp just det du säger: Inte snäll så en är dum, utan med gränser, vänlighet, tydlighet, bestämt och inget jamsa med. Säg från.

    SvaraRadera
  4. Intressanta tankar om något ingen kommer ifrån. Där är livet rättvist. Jag har läst hans bok. Kram Bosse

    SvaraRadera
  5. Ja, här finns en rättvisa, vi ska den vägen alla. En tröst finns det också i det tänker jag.
    Kram

    SvaraRadera

Tack - så roligt du hörde av dig!

Gems weekly photochallenge - Bad

Julbadet. Alla i samma familj badade i samma vatten och hade en mer rituell betydelse än en hygienisk. Hygienaspekten  har varierad över t...