lördag 28 juni 2014

Farmors blomsterland

Lille Man och jag hade sammankomst i går.
Det behövde vattnas säger han, och det stämde!

Så han plockar fram våra petisar.
- Ska vi samarbeta?
- Det gör vi, svarar jag.
- Vi är bra på det farmor!

Nöjd och lycklig farmor känner värmestrålar från hjärta och hjärna. Ger en puss på Lille Mans nästipp! Han är kramtillgänglig och slår sina armar om mig!

Han hämtar vatten och ropar från köket:
- Det är roligt å vara här i blomsterlandet, det har vi inte hemma!

Petisar är våra vattenkannor.

Vi avslutar dagen hemma på hans rum, han vill så gärna jag ska spela tvspel med honom . Fy för den lede - men hellre gör jag det och får en inblick  i hans värld, det ger ju öppna möjligheter att få kontakt i "eländet".
Om jag tyckte det var skoj å klara av det hela? Gissa!

4 kommentarer:

  1. Vilket underbart inlägg! Blir faktiskt riktigt rörd när jag föreställer mig bilden av ert pysslande tillsammans ...
    Hoppas att jag också får uppleva något liknande en dag ... någon gång i framtiden ...
    Inte för långt fram bara, för jag vill ha god ork för lek och upptåg ...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag är priviliigerad som fick mina såpass tidigt! Stora damen kom då jag var 48, också helt underbara stunder med henne. Men jag har fått känna på att måste säga nej också. Men relationen är stark så det går också bra. Önskar dig verkligen få uppleva det! Blir lite x:a gött liv! Roligt. Tack för besöket! Kram :)

      Radera
  2. Fint inlägg. Känner igen det så väl...... Älskade barnbarn - små änglar på jorden. Jag tror att du både klarade spelet och dessutom gillade det ;) Ha det så gott och kram :)

    SvaraRadera
  3. Ja, de där små liven gör livet för en! kram :)

    SvaraRadera

Tack - så roligt du hörde av dig!

Månadens fotoutmaning - Reflektion

Amanda Jona  inbjuder till Månadens fotoutmaning. Reflektion är för mig en filosofisk spegling i mitt inre över vad som hänt eller annat...