söndag 19 november 2017

Vad ska tavlan heta?


Första när jag målade så förekom inga titlar. Jag tyckte det var onödigt. Så gick jag mer och mer på utställningar och fick till mig att en tavla med titel, nummer och pris därtill var utomordentlig smart för betraktaren och inte minst eventuell köpare.

Jag ställer mig frågan: Behöver en abstrakt tavla en titel?
Svar: Nej, kanske, ja varför inte?
På mitt Instagramkonto klaraovidia har jag ställt frågan och ibland får jag spontana svar vad mina vänner betraktarna ser i i tavlan. Vad jag själv sett är egentligen helt oväsentligt.
När jag målar så är min tankegång helt fri. Jag skissar inte alls utan tavlan blir till i nuet. Många nu i en tavla!!

Om hela min skaparproduktion med efterföljande skulle heta NU samt nummer så tror jag heller på Utan titel.
Onumrerat.

Men,  så är det ju så spännande att sätta en titel. Min vana trogen så kommer det spontant. Hur många titlar har inte bytts ut eftersom jag hela tiden lätt fångar upp dem?
Att andra ska se det samma är inte tanken.
Jag blir lyckliggladnöjd när  upplevaren betraktar och delger mig eller andra det den ser. Ibland blir det möte i samma syn. ibland en helt ny syn på saken. 

På så sätt är det underbart att vara abstrakt konstnär!

Ibland dyker frågan upp om målaren målar sitt inre, att det liksom är en terapeutisk nödvändighet, en möjlighet.
Det som finns i bilden är av ens inre?
Om detta speglar mitt inre  - vilket det gott kan göra - så finns  det gott om svarta vägar och ett kaos av kringelkrokar
med ljuset som vägledning ...
Men helt hopplös är den ändå inte ...
Vad ska tavlan heta?
Utan titel? Med titel? Fri titel?
Öppen port
Porten
Öppna portar
 Alla betraktare vet att en tavla gott kan ska ses på håll. När jag gick en bit ifrån såg jag portarna.
Här på bilden ses en .. eller?
Blåfrusen isbjörn
Blå elefant på isen
Förfrusen elefant
Visst är det underbart och skönt förvillande problematisk med mångfalden av titlar -
som inleder en dialog om vad vi ser och att vi möts i det?
 
Min sommartavla på balkongen
Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i residenset

Det eviga ögonblicket - självbild

Fota är otroligt roligt. En ser minst två gånger.
Därefter kan jag redigera och skapa nya bilder för ögats fröjd och allt därtill hörande.
Alla bilder redigeras inte. De som i sig tydligt talar, som barnbarnen, familjen och vännerna.

Den här bilden är tagen av mig själv, en så kallad selfie.
Självbild. 


Om denna bild inte ljuger - det sägs att bilder gör det - så är det alltså jag. Jag ser sur och näbbgeddig ut.
Eller kan jag ro mig i land med att jag är koncentrerad på en uppgift, fokuserad och målinriktad?
Den inre självbilden är naturligt svårfotograferad.
Här blir orden och känslan helt nödvändiga för att beskriva.
Ibland får den självbilden sig en törn.
Såna ögonblick vill en inte ha för evigt.
Men vi kan inte vara de förutan heller ...
Vi behöver revidera vår utgåva och till det är törnar helt utomordentliga. Förs kliar det och sen svider det. Därefter inträder en helt underbar bild ... hm?
Självkännedomen är närmast i släkt med självbilden, självförtroendet och självkänslan - som  sig kan utesluta varandra tidvis.
Tänk så mycket själv- ord det finns i en människa
Alldeles själv-klart är det inte.


Självbilden är ibland som en kvist, bräcklig. När den blir en gren blir den stadigare. Nya skott kommer till, tack för det annars skulle stagnationen bli det eviga ögonblicket.
Inge vidare.

Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i residenset

fredag 17 november 2017

Sambulansen - en del av resebranchen

Full buss.
Någon reser utan skor, andra har skorna i handen. Gipsade, lindade och amputerade.
Flera omplåstrade, några nystrålade, nyopereade och några under annan behandling.
Några har fått ett sämre besked, utsikterna är små.
Ett livsöde på alla platser.
"Barfota utan strumpor och skor vill jag dansa med dig"

Några ligger på bår och övervakas. Transport mellan två sjukhus.
Är bussen full nyttjas taxi. Även i en taxi kan en bår användas.
Kallas bårbil.
Dessa chaufförer har ett jobb att leta upp och placera patienterna i sina bilar
Resetjänst kallas verksamheten och är till för sjukresor.
Sjuka på resa.
Vårdande instans står för beställningen av tur och retur.
En verkligt sjuk resa.

Trygghet för den sjuka.
Servicen är bra.
Trygg och väl rattande chaufför som jag tror själv har legat på bår, så smidigt han för bussen genom trafiken,
Mjukt in i kurvorna och lång framförhållning i sitt körande.

Sjuksystern, som är en bror, har sin egen kupé längst bak, nära vård och hög tillgänglighet!
Värden som sköter logistiken är också högst tillgänglig. Beställer transportörer som ser till att patienterna kommer på rätt plats.
Serverar kaffe och delar ut en spypåse om det behövs.
Ger stöd i och ur bussen, hissrampens fördelar och nackdelar, lugnande bemötande, men också bestämda.
Tålamod och empati alla dagar i veckan!
Ansvar!

Allt har sin tid sägs det  - sambulansen har en avgångstid och en ankomsttid.
Från punkt A till B.
I alla väder!
Samhällsnyttan tillgodoses också.
Rullan går.

Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp.

Copyright  Husfrun i residenset :-)

onsdag 15 november 2017

Slumpens tillfällighet

Vad är konst?
En fråga.
Ett ord.
Ett sätt att tänka.
Vem bryr sig?

Vad är kreativitet?
Att få syn på det en redan ser.

När kan en kalla sig konstnär?
Från och med torsdag.

Ernst Billgrens böcker Vad är konst och Vad är konst 11 kom jag över helt tillfälligt, som av en slump ni vet. När slumpen och tillfälligheten är intagen lägger en gärna till att det finns en mening i detta.
För mig blev just dessa frågor svars ett slags frigörande hipp hipp för mig och mina "färgkludderier".
Billgren har ett kort och ett långt svar på alla frågorna. Just här valde jag de korta.

Vem frågar och vem ger svaren?
Jag målar.
Naturligtvis är jag mer än nyfiken på frågorna, andra frågor, på konsthistorien, tiderna med epoker och vem är konstvetaren?
Det finns ju en hel uppsjö av föreställningar, konstkritiker, skolor, tekniker, färglära osv.

Jag gör som när jag skriver - jag skriver och när jag målar så målar jag.
Nu kan en ju tänka att konsthistorien, begreppsbilden samt indelningen av bra och  eller dåligt är helt onödigt.
En är hur som en liten kugge i sammanhangen ....
Varken större eller mindre.
En är!

Och här kommer paradoxen in som med så mycket annat i livet.
Hela livet är en paradox,  knäcker en en kod  så får en strax knäcka en ny .... vi ska ha, men vi ska inte ha heller.
Tänker osökt på normer och struktur som vi bör ha i våra liv. De som inga normer har kan få hjälp att  bli norm-ala. Då gör det gott.
Gör det?
När en så lärt sig det norm-ativa och uppfylld kraven på att vara en lyckad människa så kommer önskanom att bryta normen och bli lycklig ändå.
Inte göra det värre en så.




     
Dessa bilder  är inga tavlor
 - det är färgsöl som sprätte på torkställningen som vid tillfället var utan kläder på tork
när jag stod ute och målade en tavla.
Formationen kom fram då jag kom nära av misstag och färgerna ströks ut.
Det gör görgött när en tavla inte blir huvudsaken fast jag trodde det, utan kameran får spela en roll.
Slumpens tillfällighet  ...

¤¤¤¤¤¤¤¤


Livslinjers reflektion med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i residenset :-)

tisdag 14 november 2017

Mer pepplycka och nya insikter -Tack för kommentarerna

Det här är ju roligt - att svara på kommentarer i ett eget inlägg :-)

Denna gång tackar jag Mia och Ditte som inkommit med kommentarer på Husfruns 11/11!
<3
Ditte lämnade en kommentar på Tack för kommentarerna 12/11, stor kram!

Hon sov under trappan 13/11:

Här kom jag på att jag ska skriva när det är en berättelse och att jaget inte är jag själv rakt igenom. 
Att skriva i jagform gör att jag glider in i berättelsen och känner flow när jag skriver.
Jag flätar in mina egna o andras upplevelser som jag lyssnat till, läst eller rent av fantiserar i hop.
Jag är alltså inte hur snäll som helst, men gillar starkt det goda. 
Skriva i någon annan person ska jag träna på.


Tack olgakatt, glad att du tittar in :-)

Tack znogge, Gunilla - en uppsamling kan bli problematisk :-)
Tack Paula i pörtet; vi tror på det goda.  Så roligt att du besöker min "nya bubbla" när jag nu fortsätter göra bruk av den på ett lite annat sätt!
Krya på dig vänligen residenset :-)
Tack rosa flugan för din fina kommentar  <3
Tack Ditte, söstra mi för att du också följer med mig på denna skrivresan också <3

Till sist, men inte minst - tack alla andra som också läste utan kommentar!


¤ Insikt är en sikt in uppkommen från en sikt ut. Utsikt. På sikt, god sikt.

//Husfrun i residenset

måndag 13 november 2017

Hon sov under trappan


Hon sov under trappan.

En sen kväll, nästan natt, jag hade parkerat bilen i garaget.
På väg uppför trappan såg jag två fötter som stack fram.
Jag smög tyst och hukade mig så jag kunde se ansiktet och gestalten.
Det var en hon, hon levde och sov.
Jag fortsatte upp i lägenheten. Kokade en kanna kaffe och slog upp i termosen. Bredde tre mackor med skinka och ost.
Hon låg på hårda golvet, så jag plockade fram en kudde, ett täcke och en tunn skumgummimadrass Kom på att hon kanske behövde en väska att bära med sig sängkläderna i så jag tog den stora väskan som jag aldrig använder.
Nästa natt skulle hon kanske sova någon annanstans.
Så smög jag mig ner igen
Hon sov fortfarande. Jag fann ingen anledning att väcka henne. Ställde bara ner dryck, föda och sängkläder i väskan och gick upp för trappan igen.

Det kändes lite upprymd så jag kunde inte somna direkt. Jag hade gjort något "olagligt" och kanske inte så smart med tanke på min situation som hyresgäst.
Civil olydnad har jag hört talas om, det var nog det jag gjort mig skyldig till.
Skyldig? Till en medmänsklig insats?
Men det for all världens väg och sömnen kom.

Dagen efter gick jag ner i källaren. Hon var borta liksom sängkläderna och väskan.
Termosen och fatet i plastpåsen stod kvar.
I trappan upp mötte jag min granne, han tittade frågande på termosen och fatet:
- Hm, äter du frukost i källaren?
- En kan behöva förändring, svarade jag och log mjugglikt.

På kvällen gjorde jag om det samma och ställde ner det längst in under trappan.
Morgonen därpå fann jag en lapp instucken under den tomma termosen där det stod
Tack så mycket!
I fem nätter fortsatte detta.
När jag kom ner den sjätte morgonen stod grannen jag mött i trappan,vår hyresvärd och väntade på mig.
Något inom mig brände till och jag gav de inte en chans att ge sig på mig:
- Oj då,  jag har visst kokat för lite kaffe!
- Det här är ju inte tillåtet, börjar hyresvärden ... och min granne harklar sig högljudd, rätar på ryggen och gör sig myndig ...
- Jag skulle gjort samma  sak om det var någon av er, fortsätter jag.
- Vi?? frågar de sammansvärjande trollen ....
Jag plockar till mig termosen och fatet. Ingen lapp idag.
Jag stannar upp i rörelsen:
- Det fattas något, säger jag, har ni taget det?
- Vi??? nästan skriker trollen ... skulle vi!!
- Fram med det nu, säger jag bestämt.
Om ni tycker att jag gjort fel, det är en sak, men ni har ju faktisk begått en stöld!
Hyresvärden:
- Det är förbjudet att sova här.
Jag:
- Ja, det är det kanske, men det är inte förbjudet att hjälpa sin nästa eller hur?
Min granne karskar upp sig igen ...
- Var har ni gjort av lappen??
Trollen tittar på varan.
- Lappen??
- Ja, det brukar ligga en lapp under termosen.
Tystnad.
- Tänka sig att ni är så hårdhudade och ogina att ni tycker det är ok att stjäla från stackaren som fått ro i några timmar och mat i skrotten för att denne har gjort något som inte är tillåtet.
Ni är fan inte ett dugg bättre!

Så blir det stilla en lång stund, jag ser från den ena till den andra och tänker inte vika.
Minuterna går.
Då tar min granne upp lappen ur fickan.
- Läs beordrar jag!
"Tusen Tack för kaffe, mackor och för lånet av sängkläderna. Idag får jag en egen liten bostad så jag kan få ordning på mitt liv igen".
Undertecknat Maria.
- Var är väskan frågar jag?
Hyresvärden öppnar dörren till garaget, där står väskan bakom dörren. Med madrassen, kudden och täcket i.
Den hade fått trolltransport dit.
Nära nog att slänga ännu en till trollpacken;
"Älska din nästa som dig själv" - men jag besinnade mig; en sitter inte i glashus och kastar sten.


Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp.

Copyright Husfrun i Residenset






Tack för kommentarerna - blev pepplycklig

Kommentarerna på husfruns textluster 11/11 ....

Tack till Gerd, Gunnel, Gunilla, Karin, Christina och Kersti som lämnade kommentarer på textlusten gällande mitt beslut att fortsätta ha mitt skrivforum här! Gjorde mig glad och pepplycklig!

Ingrid; Bloggvänner är fint av bästa graden, men även andra läsare som bara läser och som jag inte vet vem är :-)Roligt är att de finns också!
Att hålla sig ifrån eller till är en spännande fråga, vad andra tror likaså. 
Kram

Rosa flugan, konstnärsvännen; Vet inte om det blir en bok :-)men jag vill fortsätta skriva och valde ha kvar Blogg&Blandat som jag döpte om :-) fast jag avslutat bloggskriv och bloggläset. Glad att du tittade in!
<3


//Husfrun i residenset

Uppdatering 14/11: Skrev Mia i stället för Kersti, nu är det ändrat :-)

lördag 11 november 2017

Husfruns textluster o andra luster

Skrivandet är ett sätt att leva!
Nu när jag avlsutat mitt bloggskrivande och läsande så ska jag hitta nya vägar.
Inget bok än, bara löst spontant uppkomna textluster o andra luster.
Enkelt nog.

Varför  vill jag då skriva publikt?
Jämför med texter i byrålådan!

Cirklat kring en ny egen hemsida igen.
Har testat och hamnade tillbaks här.
Kollar in några skrivarsidor om det skulle vara något för mig.
Första mitt öga ser är  meningen "11 misstag du inte ska göra när du skriver prosa"!
Nämen - börja med misstagen?
En präktig lustdödare!
För vem ska jag skriva så fritt från misstag?
På 8 veckor kunde jag få lära mig skriva noveller, på 7 veckor dikter.

Nu har jag ju redan skrivit noveller/berättelser och dikter utan "utbildning".
Hur en än gör så är det läsaren som avgör.
Det är inte min sida av saken.
Liksom. Typ. Således. Så att.
Det är skrivet som är min sida av saken.
Där glädjen över ordens underbara värld får florera i en salig röra med tankar och känslor.
Sätta samman och dra i från.
Så med målningen också.
Jag är konstnären, men betraktaren äger rätten att avgöra om det är konst.
När jag fotar är det jag som knäpper och redigerar. Alltså  fotografen.
Lägg gärna till amatörperspektivet ....

Ett erbjudande om att skapa ett författarforum fanns också.
Om definitionen på en författare är den som skriver spontana texter, möjligen laborera fram en sammanhängande berättelse till en roman, dikta poesi ur hörn och vrår, ja då är jag ju en författare. Det är ju jag som författar! Poet.
För-fattar. Po-etisk.

Och en plattform har jag ju redan - Blogg&Blandat. Jag döper bara om den och kör iväg.
Enkelt eller hur?
En kan ta den den lätta varianten - den kan bli svår nog :-)
Lättförfattare och lättkonstnär!
Hur svårt kan det vara?
Kåseriska texter attraherar mig!

Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp.

Copyright Husfrun i Residenset :-)

lördag 28 oktober 2017

Vid vägs ände - bloggslut

Lite främmande inför tanken och känslan är jag kanske - men den inre rösten är tydlig nog. Sluta skriva vill jag absolut inte. Inte heller sluta läsa.
Blogglandias lovsång har jag sjungit och den ångrar jag inte en dag,
även om jag inte själv kommer att delta i bloggform skriv eller läsande med kommentarer på samma sätt som förr.
Min blogg&blandat kommer att finnas kvar för eventuell någon slags bruk.
Tack alla kära bloggvänner för den gemenskap jag fått dela med er, allt jag fått lära mig. En livslinje är en livslinje och jag tycker det har varit fantastiska år i denna världen, nära 4 år. 
Ingen gömd ingen glömd. 
Några av er närmare mig än andra - precis som det ska vara.
Men alla har betytt något fint!
Vad framtiden ger vet ingen - men den finns!
:-) <3

Som fisken i havet simmar också människan

torsdag 26 oktober 2017

Veckans rubrik - Myriader

Paula i pörtet´s sista rubrik i oktober är Myriader.
Tack Paula för härliga, kluriga och käcka rubriker! Riktiga triggrubriker!
Vem som tar över novembers rubriker är i skrivande stund okänt.
Andre skrivande finner du till höger i menyn.

Myr-iader ger mig en inre syn av myror, alla världens myror.
Oräkneliga.
Eller att räkna in får för att somna eller kanske mer ullstråna  på fårkroppen.
Mina tavlor - tavlorna kan jag räkna, men inte penseldragen, knivföringen, antal vattensprut, trasans alla tork, lager på lager samt att bara stryka ut.
Tankar hör också till det oräkneliga.
Såsom regndroppar - men regnmängden kan mätas, är det att räkna?

Myriad saknas tydligen synonymer och motsatsord enl www.ordguru.se
Myriad betyder:
1. ett antal av 10 000
2.(bildligt) oränknelig mängd

Men det kan väl inte stämma; närmare bestämt i "min ordbok" alltså så blir motsatsordet: Räkneliga. Synomymt med höga tal ... bildigt talat.
Nej, helt korrekt i sammanhangen är det kanske inte ...

Men jag blir nyfiken på vad det är med myriader så jag faktasökte lite  hos min vän Wiki Pedia.(Läs Wikipedia)
Arkimedes namn snurrade  .... från en halvt sovande jänta i skolpliktig ålder och visst var det något med grekiska ...
Ska säga jag fick mig en fantastisk påminnelse, tilläggsupplysningar och nytt veta!
Kort sagt myriader i kontoret!

I korthet fann jag:
¤Myriad kommer från det grekiska ordet myrias, egentligen ett antal av 10000 (tal)
¤Myria, som är et prefix ... aj aj aj pre- är en förstavelse som sätts i början av ett ord  för att ändra ordets betydelse ...  men se här:
¤Prefix kallas också prepositoner ... de tyska dyker upp från skoltiden.
Men viktigare är att jag nu närmar mig det oräkneliga- alltså räkneorden milli, kilo och giga vilket då är räkneliga eftersom det mäts eller?
¤Myriaden är ett kronologisk system uppfunnen av svensken Henrik Brandel för att avhjälpa den gregorianska tidräkningens oegentligheter ... ja ha ja och nu kommer det:

"Myriaden grundar sig på en period av 10 000 tusen år och börjar år 2000 f.Kr.",
jag är med...
Solen och månens omlopp har med saken att göra såsom vintersolståndet, vilket denna Brandel gav nya hämtade namn från dels grekiskan, dels från arabiskan.
Sommarsolståndet hör också hit då givetvis ...
Brandel utgav år 1792 Livorno, en liten tidskrift efter att i 25 års tid arbetat på  fulländande av  myriaden.
Jag drar härmed slutsatsen att Paulas  Myriader torde vara oräknade försök att få till en förklaring och en slutsats som gäller för alltid inte är nåbar eftersom världen sju  underverk  ... nå ja, det gör det samma.
Om långa och korta skalan för stora tal kan ni läsa på Wiki.
Men Arkimedes då?
Ja,  han föddes 287 f.Kr, grekisk matematiker, fysiker, ingenjör,uppfinnare, astronom och filosof.
Jo, det sägs att han uppfann ett talsystem baserad på myriad för att räkna ut mycket stora tal. Vilket jag finner klokt i sammanhangen!
Detta är på inget sätt dagens fakta om Myriad-er utan bara ett spån bakåt för att eventuellt ta sig framåt. 
Alltså ett slags myriadisk tankefång -
ja jävlar i det :-)
Du hängde väl med?
En mångfoting spankulerar omkring
det finns myriader av dem
rent symbolisk alltså

(Tavlan är målad i akryl och heter Mångfoting, målad av Klara Ovidia)

onsdag 25 oktober 2017

Morgonstund har te i mun


Mörkt ute - varmt inne
Vattenkokarn brusar
trött och inte helt vaken inhalerar jag morgonmedicinen
brer smörgåsen
Fyller tekoppen och följer proceduren
sedan många andra morgnar
Två påsar passar till baljan
på med assietten på koppen
och så får det stå där och dra








Det är så stilla så jag hör mina egna andetag
tankens väg finner sig själv
Hälsporrarna är på bättringsvägen
benvärken i underbensbenen svagare än igår
Hjartat och pulsen håller takten
ögonen ser och jag blir varse
den nya dagen som ingen vet något om
förutom det möjligen inplanerade

Så är tiden inne
allt är klart
platsen i soffan intagen
filt över benen
Att sitta vid ett bord är inte längre aktuellt
det hör arbetslivet till
Och så när jag är borta - på besök alltså

Första klunken på väg
koppen värmer händerna
doften kittlar näsan
och så - morgonstund med te i mun
Det är som på nytt varje dag

måndag 23 oktober 2017

Gems weekly photochallenge - I väskan



Mina mesta väskor är ryggor,
Lilla och stora Kånken.
Behändig att ha på ryggen, kan bäras som väska, tål blöta och rymmer mycket.
Innehållet varierar efter behov.

 Du hittar här hos Sanna Susannas ordet för veckan och de andra som fyller sina väskor.

söndag 22 oktober 2017

Dagens lilla 2 - Märkvärdigt

Är märkvärdig något en gör sig? Vill göra sig?
Eller är det märkvärdigheten som gör en?
Märkvärdigt eller inte?
Märk värdigt. 
Är inte ofta det märkvärdiga att det märkvärdiga från början inte alls var tänkt märkvärdigt utan någon gjorde det så med sina tankar och en smula av jantens infallsvinkel?
Satte ord på det och spred det märkvärdiga ....
Märkligt är det?
Tänkte inte ens för en sekund att det skulle besvaras ...
bara befaras


lördag 21 oktober 2017

Veckans rubrik - Klippdockor

paula i pörtet´s rubrik är klippdockor!
Hm klippdockor?
Min barndom är ju på norska så jeg vill minnes at vi brukte ordet papirdukker.
Vet att de förekom,  men att jag inte alls var hågat för sådant pysselverk. Minns ark i någon tidning som klipptes ut, och  kläderna satts fast.
Anar jag eller inbillar jag mig att jag önskade mig dessa fina kläder och många ombyten?

Senare i livet hade jag dagbarn och då fanns det någon klippdocka i tjejens rygga som det lektes med. Inget minne av att jag och Moa barnbarn lekte med klippdockor heller.

Naturligtvis slog jag på nätet och minsann så nära jag var att skriva ut dessa finheter - kanske kan klippdockarpyssel vara något nu?
Det blev det inte.

Minns  något annat i papper, glansbilder som vi sa på norska, alltså bokmärken tror jag vi säger här. Ni vet de där med så mycket vackert, änglar, små barn och så vidare?
Klippdockor kan nog säga ha sin glans också med tanke på att det säkert förgyllde en fattig uppväxt, drömmar och möjligheter att leka ut det.
Nu var det nog också för rika också - kanske de hade fler.
Livets lekar alla leker mer eller mindre, kanske nästan obefintligt för vissa.
Vanliga dockor lekte jag med, det har jag tydliga minnen av.
Alla rubrikare finns i vanlig ordning till höger i menyn.

Har i all fall hatt och en sko
ifall en klippdocka dyker upp

fredag 20 oktober 2017

Gems weekly photochallenge - Metall

Metall ja, just det. Lätt som lättmetallen, men också tung som en tungmetall, vilket har två tyngder, den under 10g/cm3, alltså kubikcentimeter och den över angett siffra.

Nu är vi inne på kemi alltså och jag hämtar några fakta från min gode vän Wiki Pedia.
Det nämns något om det periodiska systemet....
Hm...  nära nog en mänsklig företeelse således. Kvinnors perioder ni vet ... kanske inte helt genomförbart men ....för att inte tala om männens.
I det periodiska systemet är metallerna inte inordnade i raka grupper eller perioder utan återfinns till vänster om en diagonal linje från bor till polonium vilka kallas halvmetaller.
Över till höger om samma linje finns icke-metallerna.
En linjär gemenskap har människan  med metall-linjen, vår mediallinje.
Det är där vi är "ihopsydda" på mitten. Till vänster, den sinistra sinister, alltså den vänstra sidan och den dextrala dexter som då följdenligt blir höger sida.
Lätt som en  metallplätt.

Här skiljer sig kemiska metaller och människor åt vilket beror på att det inom kemisk metall pratas om halvmetaller och icke-metallerna.
En människa är en människa hel och hållen. Men stopp nu ... om en människa inte längre är hel så skruvas den ju ihop av just metaller kanske, ni vet ledkulor o andra kulor i skruvtyp och stycken ...
En  metall är ett grundämne eller en legering  står det - då kan en ju ändå jämföra metallen med människan starkt förenklad alltså-
Människan levde under bronsålder och järnålder, vilket ju så är metallåldrar och den ålder som  är nu-åldern torde då vara en legeringsålder.

Jag inser att jag i skolan för det mesta sov över ämnena fysik och kemi, var någorlunda vaken i biologin och i psykologien var jag högst närvarande rent filosofisk antroposofisk.
So - fistisk kanske?
Det är som jag återupptäcker det naturvetenskapliga - håll med om att linjer hit och dit är spännande.
Och att vi kan smycka oss med de som finns på den sidan av linjen, äta ur silverskedar och så otroligt mycket mer! 
Det finns ädla och oädla metaller. 
Hur vi människor har det med ädelheten eller oädelheten ska jag inte gå in på.
Nåja, en smula långsökt är nog mina teorier, men det har en viss metallisk  klang, som en människa som sjunger falsk....

Här ses linjen och det som finns till vänster och höger
Högst upp huvudet som en människofigur utan armar och ben ...
som en metall

Ett redigerad metall-huvud  i svart vitt

Detta är ett inlägg i Sanna Susannas ord&fototolkning, här hittar du orden och alla deltagare :-)
ps. jag bor i guldstaden Skellefteå ds.


onsdag 18 oktober 2017

Eldfängd tanklock


Min gamla Golf - som jag hade i slutet av 80 talet. Hel mellan hålen  och hål i kylaren som jag lagade med malen ingefära var tredje dag ungefär - behövde tankas.
Svänger in på macken, hoppar glatt ur bilen, har brådis ska på date.
När jag skruvar av tanklocket så slår en eldflamma upp!
Sinnesro? Knappast, men inser att jag nog får stänga elden inne.
Nästa steg: Varsla.
Springer in i butiken och talar om den troligen kommande explosion som är på gång, antingen i min bil eller hela macken!
Tjejen bakom disken vill direkt springa ut,  men jag hejdar henne .. just nu brinner det ju inte, ring brandkåren först!
Så sker och jag drabbas av den stora skälvan på riktigt!!
Då hör jag en lugn röst bakom mig:
Har du syntetklädsel i bilsätena?
Jaa piper jag ...
Du är elektrisk laddad!!
Hm, joo det var jag ju - nyförälskad...
Han följde med mig ut och öppnade tanklocket utan bekymmer; snälla tanka fullt åt mig ber jag!
Jo, då lugnet själv tankar åt mig och jag är på väg att sätta mig i bilen för att köra iväg.
Lugnet tar mig axeln och säger:
Betala får du göra själv!
Ja, så klart.
Jag kör iväg till min date, men först river jag bort klädseln i bilden. Gnistorna slog.
Att möta en värmlänning med dubbel eld inom sig är ett dåligt utgångsläge.
En kan ju rent av brinna upp

Hur daten gick?
Ett minne blott :-))

måndag 16 oktober 2017

Min konstutställning i september


Fördelen med abstrakt konst är att det går att se fler bilder/gestalter i samma tavla.  Alla tavlor i akryl.
Det är så roligt att ställa ut! Nu har jag hängt två gånger :-)
Att hänga tavlor är ingen konst.  Jo, det är en del av konsten.
Denna gång var min sonhustru Anna och barnetbarnet Moa + en kompis till henne de jag hängde med.
Det var en härlig upplevelse av att hänga!
Utan det hänget hade det inte blivit någon utställning.
Denna gången hade jag en installation; så himla roligt att göra den!

När kan en kalla sig konstnär? Fråga 35 i Ernst Billgrens Vad är konst II:
Kort svar: Från och med på torsdag. 
1. Kom till mig
61 x 50

2. Blå orm i sköldpadda
90 x 70
3. Spegel spegel
70 x 50

4. Trollskog
90 x 70
5. Utan titel
70 x 30


6. Guldstaden (Skellefteå)
70 x 50

7. Väduren
90 x 70

8. Anemon
90 x 70

Har gjort en del svart vita tavlor, det är otroligt spännande
här en samling mindre tavlor vitt på svart
och här nedan svart på vitt


Stort främmande! Synnöve en kamrat från Setskog, samma bygd som jag i Södra Norge. Förmodligen så där  40 år sedan vi sågs.
Hon och maken,  med sin dotter Laila med familj som bor i  Mo i Rana gjorde sin sista tur med husvagnen för sommaren  till Skellefteå camping och passade på att komma till utställningen. Vilket härligt möte det blev.  Fyra underbara barn som fick tolka vad de såg....
Lailas blogg följer jag, underbart läsa norskan och om hur de har det i sin stora familj. Laila har en helt härlig livshumor; så besök gärna hennes korta inlägg om besöket, samt en bild på konstnären i samtal om vad barnen ser  i mina tavlor.

http://www.casadidriksen.com/2017/09/23/maleriutstilling-og-exploratoriet/

Här är Eir den äldste i skaran

Glada familjen samlad, den minsta är flickan Dis
och gossen Yme

Mitt barnbarn Moa ville inte tolka farmors tavla -
men gärna presentera den :-)
Isa fick frågan vad hon såg i bilden. Tänkte länge, så sa hon:
Liv .
Så nu är tavlans titel
Liv, kom till migTack Isa!
Jag är jättenöjd med min utställning också denna gång.
På närbiblioteket här på Morö Backe har jag idag bytt 2 tavlor efter någon vecka, och det ska jag fortsätta med en tid framåt.
I Norran, den frisinnade lokala tidningens lilla konstnotis stod det "Skelleftekonstnären" - woops tänkte jag  - så det är på det viset :-) inte mig emot som ju målar för glädjens skull och släpper prestigen på fritt grönbete.
Tack för uppmärksamheten!
Klara Ovidia 

söndag 15 oktober 2017

Dagens lilla 1 - Gilla

IFöljer du kroppens signaler om lust och olust?
Gilla eller inte gilla?
Likes or not likes?
Tänkte inte för en sekund ens att det ska besvaras
det räcker med att det befaras


fredag 13 oktober 2017

Ett dagboksinlägg om bloggandet

Använder ju inte min blogg som dagbok egentligen, men idag kändes det bra.
Steg upp väldigt sent.
Planen jag lade igår har jag nu följt  och jag sitter igen med full utdelning. Tack tack bloggvänner!
Men också en liten eftertanke, när har jag inte det är just den rätta meningen :-)
Av och till halkar jag efter i bloggläsning, så var nu fallet.
Denna tiden på året och kanske hela mörka tiden genom är inläggen runt om täta och helt underbara var och en på sitt sätt!
Det är så enkelt att jag behöver dessa inlägg för en vidgad vy. Det tränar hjärnan och ja, ni vet lite därtill ... jag reser och går på kurser :-)
Jag och många med mig tillhör den sorten att gärna lämnar kommentar, det är liksom den största glädjen när jag fått mycket glädje och inspiration runt om.
Något jag flera gånger velat göra och gör, men alltför sällan, är att återgå för att äasa det svar som jag fått. Det är en god kommunikation med mina mått mätt.
Tänkte få ihop det igen.
Jag har bytt ut min hemsida klara ovidia  där jag skrev lite smått och gott med en gästbok. Huvudsakligen tänkt till mina tavlor då.
Tack ni som lämnade en hälsning i gästboken där. Att den blev välbesökt gladde mig mycket, en fin statistik på kort tid sporrar onekligen.

Är nu på Instagram under samma namn.
Jag är FB brukare också.
Nu ser ni säkert att det är tidsperspektivet jag närmar mig.
Att jag tidvis kan bli en periodisk läsare -  men när jag nu skriver det så kommer jag på att det har jag ju varit hela tiden under bloggaktiva perioder vill säga :-)
Kanske ett helt onödigt inlägg - men men.
När skriv- och tankedelarlusten är som den är så får det bli så.
Jag skriver nu i två grupper och följer dessa deltagare då gemensamma inlägg skrivs.
Nu har jag sittbesvär i ändan och ont i underbenen, jag har nämligen suttit i soffan nära 6 timmar och har på den tiden hunnit med två frukostar och ett mellanmål.
Nu ska jag tvätta mig och se till att komma mig ut.
Under helgen hoppas jag skriva mitt inlägg klart om min senaste tavelutställning.
Trevlig helg!
Bloggandet är som ringar på vattnet som bildas ur den fontän som blogglandia är!

onsdag 11 oktober 2017

Gems weekly photochallenge - Högt

Endelig  oppe i höyden!
Bilden är från augusti 2016 då jag besökte Gudbrandsdalen som ligger i norska Östlandet i Oppland fylke(län). Dalen sträcker sig  230 km från Lillehammer vid Mjösa 124 m o h upp till Lesjaskogsvattnet 612 m o h. En av mina lärare på lågstadiet kom därifrån.

Älven Gudbrandsdalslågen flyter genom hela dalen.
 I norr ligger staden Otta och Lillehammer i syd.
Fjällområden omkring är Jotunheimen, Rondane, Dovre.
Gudbrandsdalen  ligger mellan Valdres i väst och Österdalen i öst.
Nu vet du nästan exakt var jag befann mig :-)
Bra att veta då en ska upp i höjden och uppleva högt!

En helt underbar frihetskänsla, en inser hur liten en är i det stora sammanhanget. Men också att en ingår i just det. Att ha gått et antal timmar uppåt, känna andningens ansträngning och få puls och vidgade lungor gör synen än mer stark!!

Hur högt var det egentligen?

Närmare bestämt så var jag på Skeikampen 1124 m o h

Peer Gynt, den unga mannen vars drömmar och fantasier flög högt i Henrik Ibsens versformskrivna  bok - utspelar sig en del här i trakten. Boken kom att ses som ett nyckelverk i norsk dramatik. Boken kom ut 1867. Boken utspelar sig också dels på kusten av Marocko, dels i Sahara öken och i dårkistan - ? - i Kairo. Ibsen befann sig i Italien då han skrev detta.
Kompositören Edvard Grieg har skrivit musik till. 

Sanna Susanna är vår ordgivare som vi får tolka fritt och högt och knyta an till ett foto eller två.
Du  hittar alla andra som denna veckan ger sig ut i det höga på Sannas sida.

tisdag 10 oktober 2017

Veckans rubrik - 2037 (levande eller död?)

Du hittar övriga rubrikskrivare t. h i menyn. Vonne vardag har också meddelat paus.

Paula i pörtet har gett oss denna rubriken. Brukar inte spåna så långt fram i vanliga fall, men jag ska med glädje navigera mig in i en framtidsvision.
Alltså: 2+0+3+7 = 12.
Uppställningen utan likhetstecken kan tyda på en medicinordination.
Antalet blir det samma, alltså 12 tabletter om dagen.
2037 infaller om 20 år. Då är jag 83 år.
Lämnar räkneverket och startar navigatören.

Jag tänker mig några scenarion:
 Bor fortfarande kvar här hemma, är ganska så ickeskruttig och struttig av liv. Klarar mig själv.
Går lite saktare, minns lite mindre, men då jag kommer på det jag glömt så ...
Mina vänner och jag delar detta som en stor glädje och skrattar gott, vår humor är helt underbar!
När vi ända böjer oss ner för att knyta skorna så kollar vi om det är något mer att göra när vi ändå är där nere.
Magnus Härenstam och Clas Månsson har sagt detta i föreställningar jag sett live och på TV.
Vänner ja, några finns inte längre, det är tillhör äldrelivet att så många lämnar.
Vi ska alla den vägen vandra.

För utomstående yngre kan det tyckas att såpass äldre inte är vid sinnens fulla bruk och att vi sannolikt är på väg in i demens. Få tänker kanske på att det finns ett naturligt åldrande också och det är inte sjukt. Sanningen om sinnenas full bruk är att de er i full och god bruk ju äldre vi blir.
Men inte som när vi var unga. Det tar längre tid och är på ett djupare plan - det låt fint tycker jag :-)
Men jag är orienterad i tid och rum och har god ordning hihi ...
Troligen är jag oldemor, och lillflickan är ofta på besök, hon får vara här själv några timmar då och då.
Hon ligger i sin vagn då vi går tur. Snällan somnar gott och är  som en sol då hon vaknar. At trilla runt på tredje generationen sätter oldemor i njutarmodus - ni vet det där med släkten följa släktens gång - härlig är jorden!

Ett annat scenario är att jag inte bor här. Jag har åter flyttat söderut.
Men det är en av de dörrar jag alltid har på glänt, att jag kanske inte kommer leva hela min ålderdom här i norr.

Ännu ett scenario är att jag har drabbats av en stroke, en liten en, där min högra arm inte är som förr och jag släpar lite på gången när jag går.
Hemtjänst för duschhjälp, matlagning  och annat jag kan behöva ett handtag med.  Min bostad som jag valde redan 2011 är väl ägnat för att kunna bo hemma. Hiss, inga höga trösklar inomhus, stort badrum. Den ända bostadsanpassning som behövdes är en ramp framför och innanför ytterdörren, samt balkongdörren. Det var inte svårt att få heller. Och nyckelkolv finns i trapphusdörren längst ner.
Mer pengar finns ju när dyra - ? -  Äldreboenden inte längre finns.

Demensvården är förresten ordentlig utbyggd och drivs i kollektiva bostäder så livet är tryggt för de som drabbas och de anhöriga som blir kvar hemma.
Bistandsbedömmarfunktionen finns inte längre i kommunen och de har  taget rejält tag i att anställa utbildat och passande personal.
Hemsjukvårdens sjuksystrar och bröder för den delen, arbetar i hop med Hemstjänsten.  Min favorit är faktisk man ... de som känt mig länge blir nog inte överraskade ...
Hemvård är det nya namnet, och det finns en geriatrikläkare anställd på heltid, alltså en hemläkare på riktigt. Allt med samma huvudman, alltså kommunen.
Nattetid har jag möjlighet till en kameraövervakning, riktigt trevligt. Inge spring i dörrarna och störd nattsömn här.
Jo, jo kisseriet, vars hormoner som egentligen ska verkställas på natten har bytt till dagpass tydligen.
Så är tiden - den förändras.
En robot på dagtid är på G och jag har anmält mitt intresse!
Naturligtvis ska det vara en mansperson, lite fägring ska en ha eller hur? Finns offknappar vet ni :-)

Lite besviken är jag ändå för jag hade ju tänkt mig att jag kanske skulle få klaga och gnälla på omöjlig personal, chefer och kommunen i största allmänhet, eftersom jag ju varit i branschen :-)
men en kan inte få allt här i livet.

Jag har en rosa rullator, min son hjälpte mig köpa den. Har en stickat halsduk och mössa i rosa också så vips, nej inte vips direkt då men ... Jag har blivit en söt liten gammal dam. Hur det kom sig vet jag inte - det är väl barndomen som ger sig tillkänna. Som gammal har en ju alla åldrar inom sig och lillflickan, nybliven mor och farmor och alla mina underbara kärlekar med män har jag inom mig - och jag är faktisk nöjd. Glömde säga att tarmen har jagfått utlagt på magen, och det skvätter lite i trosan när jag hostar. Astman har blivit snällare mot mig ändå.
Nu håll jag på att glömma - se, det där  med minnet - arbetsminnet som det ju heter tror jag - att jag har sängen där jag förr hade soffan och och soffan finns där sängen stod. En del av bohaget har jag gjort mig av med också.
En får ändå inget med sig när en går bort - och med det menar jag när jag dör!
Hur det är med barn och barnbarn och oldebarn vet jag inte. Men sannolikt är att de kanske er spridda i världen.
Men va fan, skypen är utvecklad så kontakten har vi.
Eller så bor de nära och alla finns  hos mig när mina sista andetag ska tas.

På så vis blir döden en vän och inte en fiende vi tampas med i livet.
Det fina med döden är att den är så vanlig liksom. Den förenar kanske mer än den skiljer oss åt.

Om nu inte hemvården är utvecklad så bor jag  på ett äldreboende. Om jag inte själv jobbat på flera sådana och vet att det också kan vara ett gott alternativ om än helt åt helvete, med dagens mått mätt. Vi ska inte vara orättvisa utan inse att det också finns mycket som fortfarande är bra. Media vinklar ju som sagt så det blir värre än det egentligen är på flera ställen.

Det sista scenariot är att jag inte längre lever.
Min släkthistoria är nedskriven och jag har lämnat efter mig en levnadsbeskrivning ifall mina efterlevande blir som jag blev: Nyfiken på historien och ursprunget, och hur livet blev för de  de som fanns före mig. Det kom redan i 40 års åldern förresten.

Naturligtvis har jag redigerat min egen begravning, men klok som jag ju blivit av alla åren så lämnade jag utrymme för att mina närmaste själv också fick bestämma hur de ville ha det.
Jag skal inte i jorden - jag ska brännas och en urna sätts i minneslunden där jag bor.  Nej, asklund blir det.
Men en ceremoni önskar jag mig hur som.
En begravning är också att betrakta som de  efterlevandes farväl - och lite egoistisk är att ta i från de den rätten att själva få bestämma hur de vill ha stunden - om de vill - tycker jag.
Fröken Tove Elisabeth Olberg, alias konstnären Klara Ovidia har målat klart.
Kanske ett par penslar med i kremeringen. En med rosa och en med blå färgrester på.
***********

onsdag 4 oktober 2017

Veckans rubrik - Blek

Paula i pörtet har gett oss veckans i oktober. Du ser alla rubrikerna och deltagarna till höger i meny.
 Birgitta på ön har meddelat att hon pausar rubriker hela hösten.

WOW, häftigt underbara och jag kan lugnt säga att det spritter i min skrivhörna där fantasin också rör sig typ.
Först blev jag rätt så blek ...  sedan rodnade jag.
Alltså lever jag.
Detta ordet, som i sig ordar blekhet, omfattar sammanlagt 23 andra ord enl. synonymer.se.
Det görs en uppdelning i betydelse 1 och 2.
Motsatsorden är betydligt färre
1. 3 ord
2. 2 ord.
Av detta drar jag således slutsatsen att blek inte alls är så blekt med så många betydelser - dock ser jag det allvarligt nog - tänk bara på likblek.
Blodfattig blek tyder på anemi, blodbrist.
Blekvit kan tyda på pigmentbrist eller nära svimning.
Urvattnad blek tyder kanske på vätskebrist.
Slätstruken blek torde vara en konturlös en kanske - en person som låter andra leva sitt liv och inte tycker så mycket som den delar med sig av ... vad vet jag?
Kraflöst blek säger sig själv - utmattad, slut, uppgiven.
Tam blek kan jag fundera över -
Kan en tämja sin blekhet tro?
Jag har inte den blekaste aning!
Som bekant så målar jag och roar mig med kvinnligt manligt - lite urblekt tema men ...

Mannen, den lilla grotesken
Kvinnan som har guld i ögonen
och ett bankande hjärta för kärleken
Åren går och kvinnan är inte nöjd
så hon slår ner  grotesken
Kvinnan har blommat upp som synes och är inte längre blek
Grotesken är likblek som synes

tisdag 3 oktober 2017

Gems weekly photochallenge - Fågel

När en får oväntat besök
blir inte bildkvaliteten det mest betydande
utan själva företeelsen
att få besök av en liten med vingar som söker sig in  i värmen
när jag hade altandörren öppen för en liten stund en kall januarikväll
Den valde boken Lär dig drömma att landa på efter flera rundor upp under taket där jag har mina bokhyllor
Hos Sanna hittar du en massa härliga ord att tolka&fota
samt alla som deltar

fredag 29 september 2017

Veckans rubrik - Nu får det räcka

Oj vad tiden går svint - septembers 5 veckorubriker är till ändå.
Tack ni i gruppen som tagit er tid och hängt på mina förslag.
Det är ett nöje att läsa  tolkningarna som var och en ger!
Om kommande veckors rubriker vet jag inget, har just varit runt för att se om något dykt upp, men inte hittat något.
Precis som det brukar hittar du  skribenterna till höger i menyn.

Efter mina 4 rubriker så tänkte jag då jag satte nummer 5 Nu får det räcka -
och det gör det ju eller hur  - med tanke på att septemberveckorna är slut :-)


onsdag 27 september 2017

Gems weekly photochallenge - Dörr

Sanna Susanna's ord&foto denna veckan är dörr.På denna sidan hittar du övriga dörrar ...

Tänk så underbart det är med dörr och dörrar. Utseende, färg och form, handtag, träslag, låskolv. 
Och så finns det ju nycklar till - kanske det mest spännande med dörr. 
Dörren är där den är -  men nyckeln kan en lägga ifrån på flera ställen - det har sin tjusning att leta efter en nyckel!
Visst blev det lite symbolik i den där meningen .... att leta efter en nyckel för att öppna en dörr.
Porten till ett gott liv till exempel :-)

Nå, inte riktig samma sak kanske att leta efter en bortlagt nyckel, men men.
En får ta de tillfällen som ges .
Själen har många dörrar, hjärnan ännu fler, det är för att hjärnan och själen bor i hop och livnär sig på hjärtat; annars skulle våra sinnen inte fungera.
Sinnens dörrar öppnar och stängs ständigt. Ibland är alla sinnenas dörrar öppna - då minsann är vi med och anar såväl kaos som fullkomlig frid.

Tänk bara på hjärtats kammare och förmak, klaffdörrarna. Lungorna är också som dörrar att betrakta, in och ut med luft och blod.
Svängdörrar.
Själv ser jag till att ha några öppna dörrar inför framtiden - men ytterdörren är alltid låst.
Ibland låser jag inifrån och så sitter nyckeln i på utsidan, sover gott och letar efter nyckeln nästa dag.


Detta är ingen dörr
men, om jag nånsin får en möjlighet att skapa mig en dörr
så blir det denna - tavlan heter Spegel spegel
och vill då bli en spegeldörr 





måndag 25 september 2017

Strömma surt och grilla kryp

Nu har jag fått min dos till hälften för detta året. Jag har nämligen strömmat surt två dagar i rad. Enligt min väninna så är rekommendationen  max 4 gånger per år, detta med tanke på miljöförstöringarna.
Herre Jisses - i den inläggningen tas det väl död på det förorenade tyckte vi.
Eller så frodas den! Föroreningen.

Första gången jag kände doften var jag 17 år sådär och den lockade inte. Jag misstänkte starkt att min lilla halvbror gjort ner sig och för honom mycket bestämt till badrummet för blöjbyte.
Absolut inget i den blöjan.
Då kommer vår gemensamma mor in med den nyöppnade burken och satte den under näsan på mig.
Fy fan x flera och lite till.

Jag hann bli 48 år innan nästa tillfälle gavs. Då hade jag under sommaren  börjat på det första äldreboendet här uppe i Skellefteå, hit jag flyttade då jag blivit farmor till Moa.
15 år har gått och jag ätit surisar varje år.
Det är festligt!
Eftersom jag är en "all in" människa till sina tider så var det otänkligt för mig att tacka nej.
 -och jag fick en liten specialare: Den enda av personalen som fick ta en liten snaps till..
Har skapat en tradition på min altan, sedan 2011, men i år fick vi inte ihop det trots att  vi är daglediga alla.
Så det blev för 3 av surströmmingsgänget inomhus i år.

För den oinvigde kan jag berätta att det är samvaron kring festmåltiden som betyder  mycket.
Där sitter vi och skalar potatisen - min favorit är mandelpotatisen, men den kräver passning då den lätt kokar sönder - rensar surfisken och förbereder oss för den goda smaken, det är ett långsamt njutande.
En blir  mindfull och lever i nuet. lladoften är som bortblåst.

Har hört och sett på tv om grillade kryp och insekter. Proteinrik och hållbar mat för oss i framtiden. Framtiden har ju en tendens att komma under morgondagen.
Surisar eller krypmeny?
Räcker alla kryp o insekter till oss alla?
Strömming sinar också då och då så?
Kan inte tänka mig att tugga på kryp o larver - men vem vet?
- och är inte krypen påverkade av den förorenade miljön?
Den som lever får se och något ska vi som bekant dö av -  dör vi ju ändå verkar det som - så att.

onsdag 20 september 2017

Veckans rubrik - Full stopp

Full stopp - minns så väl min norska körlärare i Oslo då jag innan flytt till Sverige för så många år sedan övningskörde för mitt körkor.
Jag fick själv välja fil utifrån given färdriktning - och råkade då hamna i raden av parkerade bilar.
Han hade en slags norsk humor:
-Ja, her står vi jo tryggt.
- Hvor lenge har du tenkt deg  å stå her?

Ja, svrade jag, tills kön ringlar sig fram igen ... men så upptäckte jag det tokiga och  blinkade för att ta mig ur filen till den som tog oss framåt.
Det hör till saken att jag lyckades göra detta två gånger under tiden jag övningskörde i Oslo.
Flytten kom som en brev på posten och något år senare tog jag mitt körkort i Sverige.
En betydligt mindre stad i Värmland med då endast ett trafikljus
och mycket högerregel som få använde.
Och full stopp är full stopp!
Skylten med alla kanterna visar tydligt det .... om inte trafikljus finns :-)
Numera är det full stopp på bilkörning för min del.
Bor bra till så det går finemangs att tillhöra det kollektiva. 

Nästa vecka är det mitt sista förslag som vi skriver: Nu får det räcka.
Som vanligt så hittar du rubrikerna och de som deltar till höger i menyn.

måndag 18 september 2017

Gems weekly photochallenge - Plagg

Plagg - att ta på sig eller av sig.
Skyla kroppen, skydda kroppen, framhäva kroppen.
Till vardag och fest av nödvändighet eller rent nöje.
Praktisk och ändamålsenligt, välbefinnande, vackert, sportigt om så gäller.



En favorit hos mig är bomullskofta och scarves
 i varierande färger till byxor (o kjol då och då)
Detta är ett inlägg Sannas ord&foto tolkning.
Samtliga deltagare finns på hennes sida.

torsdag 14 september 2017

Veckans rubrik - Väjningsplikt


Den lilla upp-och nervända gula trekanten med röda kanter ni vet.
Eller om en far på icke huvudled så gäller högerregeln.
Stanna och släpp fram! En plikt
Väjningsplikt.

Min väjningpliktiga tanke, eller ska jag kalla det en väjningsgest går i följande bana:
Att det vid vissa tillfällen kan vara gott, nyttigt och roligt att i den mänskliga framfarten kan förekomma små glimtar av att låta andra komma till tals, till kassan eller gå först in på bussen.
I diskussioner, samtal och annat mänskligt förehavande kan det vara rent befriande att släppa fram andra före. Och bara lyssna in. Inte behöva ta ställning.
Det finns dock ingen anledning att alltid och i alla sammanhang tillämpa denna regeln.

Veckans rubriks deltagare finner du till höger i menyn, där finns också rubrikerna som jag satt för denna månad. Om deltagarlistan är aktuell vet jag inte riktigt, några pausar och vi skriver när vi skriver.



tisdag 12 september 2017

Gems weekly photochallenge - Händer


Sannas Ord&foto fri tolkning denna vecka är just händer. För de övriga som deltar händer det ju också något, så ta en sväng i de olika tolkningar så händer det kanske något för dig också läsarn :-)

Efter en terapiform kan jag lägga mina händer på hästen
och känna lugnet - minsann  gjorde hästen det också :-)

De finaste minnen jag har av mina barnbarn som små är då vi gick hand i hand i skog och mark och det bara hände saker. Ni vet barr och jord och sånt där. För att inte tala om att göra sånger ..
Mina händer, då en farmors händer.

Min farmors händer, de gamla av år och slit, men varliga och mjuka. Blodådrorna låg utanpå och jag tycker att det var själva livet i hennes händer.
Jag såg de vid symaskinen, matlagning och korvstoppning.
Och så när hon strök mig över kinden och höll mig i handen i skog och mark. Hon hade ett milt sinnelag min farmor, det märktes i hennes händer.

I mitt yrke inom sjukvård och  äldreomsorg var händerna mitt bästa redskap.
Stilla oro, tvätta bort, ge en fin frisyr om så önskades, föra en sked med mat till munnen.
Massera en fot eller två så sömnen kom.
Händer är oändliga, ger, tar, smeker, skapar fina hantverk och gör slag i saken så vi berör och berörs.
Nu föll jag verkligen in i minnen här och blir smått nostalgiskt och jamen gör det gott i själen - som händerna springer ut ifrån ... via en sväng genom hjärna och hjärta.
Tack för ordet :-)

måndag 11 september 2017

Måndagsröra eller skrivklåda

Rör i hop något, sa gumman, som gjorde allt på en höft och lät det slumpa sig till.
Misslyckades det någon gång så höftade hon till på nytt.
Nu ska jag göra som gumman: Röra ihop orden på en slump å se vad det blir ...

Att misslyckas:
Dagens melodi är att vi inte kan misslyckas, vi kan se det som en erfarenhet, resa oss igen om vi ramlar omkull för det är det är vi värda.  Klart vi kan misslyckas - eller som någon gör -  byter ut misslyckas med att det blev fel. Inte fel det heller.
Att höfta till:
Måtta på känn och gehör. Och anta att resultatet blir bra. Ge slumpen en chans.
Att anta:
Tro på eller lita på att det en tar sig an blir bra.
Kan ses som överdriven självkänsla eller helt enkelt en sund självkänsla för vetskapen om att misslyckas egentligen inte skaver så mycket.
Lämnar mycket åt slumpen..
Att slumpa:
Slumpens vägar är likt som kärlekens outsägliga, orannsakliga/uransakelig (norsk ord tror jag) och den som vågar får slumpvis så det slumpar sig ...
Om slumpen är som ett öde så ligger det troligen öde till och bli först när det slår till en slump.
Att göra ett misstag:
Misstag eller missa ett tag, ja det är frågan det.

När gummor med rumpa
höftar och slumpa
åka på väg som humpa (norskt igen)
och dumpa
Ända-mål
mycket de tål
av snål
-a mått
ty livet de fått
och vägen de gått
är långt i från på smått
- vis
i sig ingen kris

Vad ska tavlan heta?

Första när jag målade så förekom inga titlar. Jag tyckte det var onödigt. Så gick jag mer och mer på utställningar och fick till mig at...